Senaste kommentarerna i forumet

Torn: Jag och Andrahalvlek har diskuterat detta tidigare och det har säkert många andra också. Men mat är mycket godare nu. Till och med vatten kan jag tycka är gott! God nykter Jul på dig med!

Andrahalvlek: Ja, det finns en del saker jag måste ha på julbordet. Men jag måste inte ha allt, som vi brukade ha förr. Sill är definitivt ett måste!

Jag älskar julen själv, trots att jag aldrig blev en förälder. Kanske delvis för att jag bodde på annan kontinent mellan jag var 20 och 30. Är 40 nu, eller till och med 41 imorgon. Jag tycker om traditioner. Det känns som ett sätt att känna en gemenskap med våra förfäder på något sätt. Jag kanske inte kan förklara det så väl. Jag tycker ju om en del nyare traditioner också.

Men jag kan tänka mig att det förstärks oerhört med barn!

När jag skrev att jag vill bara få vara ifred så var det inte menat t ngn här på forumet....jag hoppas att det inte var det jag förmedlade? men jag vill ha lugn och ro här hemma❤️??

Hon låter så läskig din fru. Det går inte att leva med en människa som är så labil och som lever ut det på det sätt som du beskriver att hon gör.
Fly därifrån! Eller skulle det gå att få henne att söka hjälp. Det är ju inte ok och inte normalt att kasta mat. Hon gör barnen illa. Har hon inte ens fattat att hon blev illa behandlad själv som barn?
Du är värd så mycket bättre Nystart!

Innan vi fick barn var julen verkligen mer ”jaså”. Sen fick vi barn och då upplevde man julen genom dem i första hand.

Vår yngsta dotter blir aldrig äldre än fem år mentalt på vissa områden, och julen tillhör de områdena ?

21 år senare är julen fortfarande allra mest på hennes villkor. Tills nya småbarn gör entré i familjen, då får de samsas.

Kram ?

Ps. Skickade precis en bild på den fyllda julklappssäcken. Hon svarade direkt: ”Herregud. Vi får göra det tillsammans” ? Hon insåg att det blev mycket julklappar. Hon är så underbart kvick och rolig på sms, Facebook, Messenger osv.

Som jag tänker på alkohol... har inte riktigt tänkt på det tidigare. Nu när jag ska låta bli funderar jag hit och dit kring att kanske lite... men hittills stått emot både fredag och lördag.

Sen blir det så tydligt. Jag är ofta den som föreslår en lördagslunch på stan, och verkligen tänkt att det blir då mysigt. Det jag omedvetet mest sett fram emot är ett par glas vin. Samma när jag gir grejer t ex på semestern, ser fram emot ölen i solen. Väldigt många år har detta varit mitt tankesätt fast jag egentligen inte tänkt på det. Jag har alltid varit så nöjd över att jag inte dricker så mycket bara ett par - tre glas.... Fyra - fem dagar i veckan ja....

Men idag blir det 0, tredje dagen.

Jag uppskattar god mat mycket mer sedan jag blev nykter. Det är precis som om smaksinnet har förstärkts. Eller så var det alkoholen som trubbade av smaksinnet.

God nykter jul på dig! ?

Man ska hitta sina julfavoriter och sen ska julbordet bli en härlig mix av allas favoriter. Jag kan inte tänka mig julbord utan revben, ägghalvor med majonäs och räkor, och lax i alla former.

Kram ?

Ibland är det ju så, tyvärr, att dagen inte går särskilt väl. Men unna dig lite egentid och ta igen dig. Känn inte press på att du måste vara här. Återkom när du känner dig redo att skriva igen och ta hand om dig!

Kan tänka mig att din dotters kärlek till Julen smittar av sig på dig. D.v.s att det gör den mer speciell och värd att fira än den annars varit. Det låter som att du uppskattar julen också och härligt att du känner att stress är dumt och att du hinner med det du hinner med. Det har vi väl diskuterat innan lite, kanske, men det tror jag är en effekt av nykterheten också. Att kunna släppa på lite saker och vara till freds med det även om det inte är perfekt.

Glömde också att mina före detta svärföräldrar var förbi mig med hemmagjord stekt inlagd sill. En av mina absoluta favoriter! Julen är ju annars väldigt annorlunda i år. Men med detta känner jag att jag inte behöver något mer. Jag har allt jag behöver till Jul!

Har inte alls varit en bra dag idag?
Arg, ledsen och trött? Vill bara få vara ifred....orkar inte skriva så mycket mer nu?

Kram❤️❤️

Hoppas allt går bra VaraFrisk. Känner igen mig lite i dig ibland som jag har fått för mig att du är... du skrev i nåt inlägg att dina barn skrattat åt att din man följde med på träffen och att de inte var förvånade eftersom det är ”du som bestämmer.” När man bestämmer planerar man, organiserar, har ansvar. I mina ögon har du också lätt att ta till dig av andra människors känslor, särskilt dina barns, vilket inte är särskilt konstigt.
Det är ju fina egenskaper det här, men de är också utmattande. Jag gick hos en kurator en gång som sa att det var ok att vara trött och att man inte orkar lika mycket när man blir äldre. Jag hade svårt att acceptera det, för dels måste jag orka, dels vill jag också vara någon som bryr sig om. Men jag har verkligen försökt att jobba på t.ex det där med organiserandet och planerandet, och med att försöka att distansera mig liiiiite till mina nära och kära. Jag kan inte oroa ihjäl mig, om jag finns där när de behöver och inte innan så räcker det så.

Du har hällt ut alkohol. Det är ett stort steg. Och när alla tentakler som du skriver är ute då blir man väldigt utmattad. Den där jäkla alkoholen bidrar på sätt och vis både till vila och till energi. Vila eftersom några tentakler kanske kapas och energi eftersom det blir lättare att hålla fokus eftersom det blir förre saker att hålla reda på. Men nu har du börjat fundera, börjat uppleva allt negativt med alkohol. Det tar tid men mycket av det som du upplever som jobbigt nu blir verkligen bättre av att sluta dricka. Det gäller att hitta alternativen till att välja alkohol. Det händer inte bara, man väljer och har man ingen plan så valde i alla fall jag alkohol 9 gånger av 10. Elller 5 gånger av 10. Men jag vet att det inte är lätt när hjärnan kokar över. När det är för mycket och man måste orka springa hela loppet i mål. Fundera på om ni kan planera tillsammans, du barnen och din man så att inte allt ligger på dig. Delegera! Ett underbart ord.

Så skönt att läsa att du planerade att ta hand om dig själv. Hoppas du lyckades med det. Själv har jag under många år haft svårt att komma till ro och läsa. Trist för jag gillar det, men jag har varit alldeles för uppe i varv,
Ta hand om dig nu, Vara frisk!

Det har dykt upp ibland - alkoholsuget - i liten skala skulle jag säga, oklart om det beror på det jag håller på med eller att det är en lång ledighet framför mig. Men det är långt till att jag ska förstöra snart ett halvårs frånvaro på bolaget...

Tog mig en seg promenad ikväll... Sånt är viktigt nu igen märker jag - liknande som när det var när jag klippte med alkoholen helt, då behövdes det en period med fokus på motion och må bra :)

Underbara Sisyfos, jag är så så otroligt glad för dig!

Intressant dröm. Just den där typen av stressdrömmar är jättejobbiga, men den där föraktfulla blicken... det är kanske lite så vi ser på oss själva när vi dricker fast vi inte ”vill” eller vet att vi inte borde.

Just det där att få mycket gjort är ju så skönt. Älskar den tillfredsställelsen. Mycket bättre än alkorus, samtidigt så valde nog jag i bland alkoholen just för att jag inte orkade ens tänka på att få mycket gjort. Men nu känns det som att jag kan välja... välja vila nykter eller välja att göra när jag orkar. Har ju både mer tid och mer ork nu så det blir mer gjort.
Önskar sig en fin helg och fin jul!

Ska tillägga att nej jag har inga släktingar där vi bor och i det landet jag bor är vi helt nedlåsta så får inte träffa vänner över huvud taget. Min frus familj är helt störda, jag ser ju var hon fått det från, så de lär inte hjälpa till om de nu inte skulle se egen vinning i det hela. Det var ju trots allt hennes föräldrar som gav henne stryk och psykiskt misshandel under hennes uppväxt.....

Jag har som de flesta människor som har smaklökar älskat ost sedan jag började med fast föda. Stilton är något jag tycker om och varit nyfiken på att testa något av de fina man kan köpa direkt i gårdsbutiker där de tillverkas. Jag har ju nöjet att kunna resa runt en hel del med jobbet. Blev ju inte så mycket i år på grund av Covid-19 dock, men under de senaste åren har jag varit i Saudiarabien och Japan t.ex. Men jag har inte varit i England. Så för ett år sen pratade jag med vår samarbetspartner i England om att om jag kommer i år så skulle han köpa en fin Stilton till mig. Men det blev aldrig av.

Nu skulle han skicka något helt orelaterat till min chef. Då lade han till två olika sorter av Stilton i paketet till mig och sa till min chef att de var till mig. Min chef frågade då honom "Men jag jag då" och då svarade han att "Ja, då får ni dela." Men jag fick två halva Stilton-ostar i alla fall. Jag behöver inget mer till julen! :) Har testat lite nu, eftersom ostarna ändå öppnats för att delas, och det var fantastiskt!

Ja då kom det jag väntat på, julen (eller den materialistiska julen) är vad min fru älskar mest av allt. Efter att idag ha skrikit och gormat halva dagen, fått ena barnet att gömma sig under ett bord så kommer hon helt plötsligt och undrar om hur länge jag ska fortsätta ignorera henne. Man bli ju helt paff. Sa det lugnt att det är slut, vi har ingen framtid, hon säger bara jaha och går. Sen dess har hon försökt fjäska för alla, för nör julen är på gång så skall det vara så bra. Och förresten, allt ska vara extremt bra så hon får som bäst effekt när hon tappar humöret och kastar någon maträtt över hela köket. Nej jag ska ringa advokat snarast.

Kennie - Du har rätt och fel, ja jag måste sluta dricka. Men nej med hjälp av lite alkohol så kan jag stå emot hennes sjuka trick då jag helt enkelt kan kapa lite av min empati.

Tack för att ni läser.

Dock kan det vara så att jag inte är van vid formatet bara. Om alla andra tycker att det fungera bra så ändra inte bara för mig :o

Men som sagt. Jag tycker att det kan vara svårt att få en överblick och lätt se de diskussionerna man deltagit i innan som fått fler svar etc. Men sen vet jag inte hur man skulle göra det bättre heller. Jag tycker ju om forumet!

I VaraFrisks tråd diskuterades begreppet Vara duktig. Duktig är ett jättesvårt begrepp tycker jag och för egen del har jag jättesvårt för att skriva när jag inte lyckas, men även rätt svårt att skriva när det går bra. När det inte går bra vill jag ha distans till det innan jag skriver. Tänkte när jag sökte hjälp att önskan att vara duktig och att lyckas skulle vara tillräckligt stark så att jag skulle hålla mig helt nykter då och ”bocka av” besöken med guldstjärna. Så blev det ju inte. Hade nån av mina värsta misslyckanden då och var tvungen att berätta om det. Man slapp ”frossa i” misslyckandet, men jag var ändå tvungen att sätta ord på att det och för mig var det bra på nåt sätt. Eftersom alkoholen har varit ett stort misslyckande så har jag på nåt sätt ändå behövt acceptera att det är så det är. Jag är inte duktig. Men har varit rätt duktig på att förtränga de absolut mest jobbiga misslyckandena. Tror att en del i det också är att jag måste vara duktig, det finns så många som är beroende av att jag är duktig och fungerar och det funkar inte att vara svag och hjälplös och i behov av tröst och stöd. Kanske en del i att jag hamnat där jag var.

Tycker inte heller att jag har nån större lust att skriva om att det går bra, nu när det går bra. Särskilt inte på det sätt som det går bra just nu. Jag vill inte ha. Har inget sug. Det har inte varit nån kamp. Så då har jag lite svårt att tycka att jag förtjänar beröm. Jag har inte gjort någon prestation. Var jäkligt less på drickande dock så kanske är det hjärnbarken och inte reptilhjärnan som bestämmer nu.
Jag slipper vakna och fundera över om jag plockat undan alla flaskor eller om jag glömt någon. Jag slipper panikhandla för att återställa sambons öl, jag slipper planera inköp, jag slipper ägna kvällarna åt att smygdricka och låtsas vara nykter.

Jag kan göra roliga saker som gör mig glad istället för att bli slö av vin. Om barnen hittar mig sovandes i soffan på kvällen är jag nykter och kan prata med dem om de behöver hjälp. Jag behöver inte oroa mig för glömda gömmor. Egentligen är det så obegripligt att jag fortsatte att dricka trots att jag verkligen inte fick ut något av det Vana, besatthet, medicinering. Ja, nåt var det väl, men jag fattade ju inte ens då vad det gav mig.

112 dagar nu eller nåt. Utan kamp, stark avsky. Plötsligt händer det, men inte beror det på att jag är duktig. Ha det bra alla ni som kämpar! Ni är bra ni som håller det här forumet levande, ni som vågar skriva om när det inte går så bra, och ni som skriver om när det går bra och kommer med tankar och reflektioner över strategier. ”tillsammans är vi starka”

I VaraFrisks tråd diskuterades begreppet Vara duktig. Duktig är ett jättesvårt begrepp tycker jag och för egen del har jag jättesvårt för att skriva när jag inte lyckas, men även rätt svårt att skriva när det går bra. När det inte går bra vill jag ha distans till det innan jag skriver. Tänkte när jag sökte hjälp att önskan att vara duktig och att lyckas skulle vara tillräckligt stark så att jag skulle hålla mig helt nykter då och ”bocka av” besöken med guldstjärna. Så blev det ju inte. Hade nån av mina värsta misslyckanden då och var tvungen att berätta om det. Man slapp ”frossa i” misslyckandet, men jag var ändå tvungen att sätta ord på att det och för mig var det bra på nåt sätt. Eftersom alkoholen har varit ett stort misslyckande så har jag på nåt sätt ändå behövt acceptera att det är så det är. Jag är inte duktig. Men har varit rätt duktig på att förtränga de absolut mest jobbiga misslyckandena. Tror att en del i det också är att jag måste vara duktig, det finns så många som är beroende av att jag är duktig och fungerar och det funkar inte att vara svag och hjälplös och i behov av tröst och stöd. Kanske en del i att jag hamnat där jag var.

Tycker inte heller att jag har nån större lust att skriva om att det går bra, nu när det går bra. Särskilt inte på det sätt som det går bra just nu. Jag vill inte ha. Har inget sug. Det har inte varit nån kamp. Så då har jag lite svårt att tycka att jag förtjänar beröm. Jag har inte gjort någon prestation. Var jäkligt less på drickande dock så kanske är det hjärnbarken och inte reptilhjärnan som bestämmer nu.
Jag slipper vakna och fundera över om jag plockat undan alla flaskor eller om jag glömt någon. Jag slipper panikhandla för att återställa sambons öl, jag slipper planera inköp, jag slipper ägna kvällarna åt att smygdricka och låtsas vara nykter.

Jag kan göra roliga saker som gör mig glad istället för att bli slö av vin. Om barnen hittar mig sovandes i soffan på kvällen är jag nykter och kan prata med dem om de behöver hjälp. Jag behöver inte oroa mig för glömda gömmor. Egentligen är det så obegripligt att jag fortsatte att dricka trots att jag verkligen inte fick ut något av det Vana, besatthet, medicinering. Ja, nåt var det väl, men jag fattade ju inte ens då vad det gav mig.

112 dagar nu eller nåt. Utan kamp, stark avsky. Plötsligt händer det, men inte beror det på att jag är duktig. Ha det bra alla ni som kämpar! Ni är bra ni som håller det här forumet levande, ni som vågar skriva om när det inte går så bra, och ni som skriver om när det går bra och kommer med tankar och reflektioner över strategier. ”tillsammans är vi starka”

Allt bra så här, lördagkvällen innan julafton? Tänker på dig!

Kram!

Detta kommer du att fixa Kaffetanten! En dag i taget.

Kram!

Jomen precis, det är lite komiskt det där med snus-triggers för de finns där heeela tiden. Har snusat på samma sätt som du. Aldrig utan, utom när jag sovit. Men, det finns starkare och svagare triggers. Helt klart är det så men inget man märker när man håller på. Den där efter-middagen-snusen verkar ha varit mycket betydelsefull :D