Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas verkligen att det vänder så inte hela julledigheten känns som en ökenvandring.

Kusligt att det är så lika att sluta med olika missbruk. Riktigt creepy. Med alkoholen var jag väldigt motiverad, men snuset inte lika mycket. Men när ni beskriver abstinensen är det verkligen ingenting jag vill ha i mitt liv mer.

Men jag prioriterar alkoholen, sen tänker jag nog trappa ut SSRI. Först därefter snuset. Kanske.

Kram ?

Jag tycker att du ska trashtalka honom hur mycket som helst. Om du får det svart på vitt så kanske du kan släppa honom ännu mer känslomässigt. Inse att han är en fullblodsegoist som inte är värd din kärlek och omsorg en enda minut till. Och att om någon annan kvinna ens vill ta i med honom med tång så är det mer än okej, förutom att det är väldigt synd om henne då men det är ju inte ditt problem.

Förlåt för tough love, men du klarar dig så mycket bättre utan honom och du är värd att få uppleva vuxen kärlek, en kärlek på lika villkor. Ge och få.

God julkram till dig Lim ❤️

Kram ?

Ja, fast vin är inte min dryck, det är öl som är det farliga för mig. Ja verkligen, har knappt koll på att det stänger kl 15 på lördagar!

Känns riktigt skönt att dessa nya vanor verkligen börjat sätta sig.

Bullret

Då borde du ju vara inne i värsta dopamindippet nu. Hur många dagar sedan var det du tog något med nikotin i nu? Bra om jag också kan planera så barnen kanske kan få slippa mig när jag kommer dit där du är nu....

Ja nu gäller det bara att hålla i VJLO! Jag hade inte heller gått och handlat nikotinersättning i ditt läge. Vad ska man göra med de 95 tabletterna som blir över sen liksom?

Jag är fortsatt taggad här. Huggtänderna har jag känt av i dag. Kompenserar barnen med god mat och bak (Kayes lussebullar igen. De är gudomliga!). Har tagit en prilla innan jag blivit alldeles för jobbig för dem. Min dag summerar till 4 prillor och ett nikotintuggummi om 4 mg. Nu blir det inte mer i dag. I kväll påbörjar jag upptrappning av Champixen.

Och visst är det intressant att abstinensen fungerar ungefär lika. Jag tänker att vi har ju övat med alkoholen nu och då kan vi i viss mån rida på den vågen som ju faktiskt lyckades. Gick det att sluta med det ena måste det gå att sluta med det andra!

Jag är i det där mörka hålet just nu. Kemisk ångest. Har skrivit till beroendecentrum och är också rädd. Men så skönt det ska bli att få hjälp. Heja oss för en vit jul!

Blä

Nollningen denna helg var lite tuffare än jag tänkt mig... Har ju trappat ner under flera veckor...

Jag har omväxlande sovit, promenerat, gjort lite.. druckit vatten. mått dåligt. Huvudvärk, irriterad över allt och alla (ja - det finns ett skäl att jag gör detta en helg då jag inte måste träffa någon....) I kväll kom en period när jag mådde rätt bra - tänker att det snart vänder :-) Enda trösten är att när jag slutat helt tidigare med snus rakt av så har fallet och krämporna varit betydligt värre än denna helg. Men, som sagt, oväntat....

Sköterskan kommer nog säga jag slutade med substitut för snabbt, men... nu är det nog bara fortsätta kämpa och se hur de närmaste dagarna blir. Att gå och handla fler tabletter eller spray vore helknasigt, då är verkligen helgen bortkastad... men kan det bli mindre tråkigt i morgon än idag så vet jag att jag kommer klara det :)

Dock - intressant att det är väldigt liknande symtom vad man än ska sluta med... ?

en hemsk fas det där när man skall ge upp sin drog och sitt beroende. Menar inte att det är synd honom men kan tänka mig att han lider av abstinens. I dom ögonblicken känner han kanske att det är ditt fel att han inte dricker längre. Sen är det skillnad på att sluta dricka för att man har kommit till insikt och att sluta dricka för att få behålla sin familj. Mitt ex kunde till och med skylla på mig för att han började dricka igen. För jag var så jobbig typ. Jag kan ärligt säga att det nästan var jobbigare dom perioderna när han försökte sluta dricka än när han drack. Jättejobbigt när han drack men ännu värre när han hade abstinens. Han blev överaktiv och argsint. Sen, skall sägas, kom han aldrig till egen insikt under vår tid tillsammans utan nykterheten var framtvingad av mig och andra. Hoppas din man har kommit till egen insikt och verkligen vill sluta för sin egen skull. Förstår ditt dilemma, svårt att veta hur man skall agera. Vad man än gör känns det fel antingen gentemot mannen eller gentemot sig själv. Man vill stötta men man vill inte göra våld på sig själv. Kram

Men å nej, detta hade jag helt missat. Skulle gärna varit med, men tror inte jag hinner. Anmäler mig och hoppas att jag kan kika in, men vågar inte lova något :)

Trist att du är sjuk..Krya på dig..Men vilka kloka insikter du har..????..Jag vacklade också en del emellanåt med exet, och mina känslor..Insåg mer och mer, hur jobbigt det har varit att leva med honom..Nu lever han sitt liv, och våra barn har den kontakt dom har med honom..Tidvis väldigt lite..Vi pratas vid ibland, när det behövs..Ibland ringer han, och ber om råd mot missbruket, tillsammans med sin tjej! Jag talar om detta forum, och att det inte går att bara en försöker sluta dricka när man är 2 alkoholberoende tillsammans..?..Jag har inte så stora förhoppningar om att dom ska lyckas, med att sluta dricka, men det vore såklart det bästa..Lite lustigt att dom ringer mig om råd..?..)..Jag känner på mig att det blir bättre och bättre för dig lim❤️..Du är jätteduktig, som klarar dig så bra..Stor kylande kram till febriga dig..❤️?❤️?❤️

Imorgon är det zoomträff på alkoholhjälpen. Anmäl dig på https://alkoholhjalpen.se/zoom_anmalan. Du behöver har ett användarkonto på alkoholhjälpen. Om du redan har anmält dig så kan du gå in på ditt konto, trycka på "Historik", och sedan leta rätt på "Intresseanmälan" och trycka på länken för att se mötesinformationen igen.

Skriv oavsett! Vi finns här.

Kram ?

Med kommentarer menar jag inte att han ger sig på mig verbalt hur som helst. Han håller sig till att sprida dålig stämning genom att vara tyst, tills dess att jag tappar det och klagar på honom. Jag har svårt att låta bli och känner mig inte som ett bra stöd. Jag är bitter och arg över allt jobb jag gör för att stötta något han ställt till med själv. Så vi drar inte jämt.

Nu börjar jag sakta men säkert prata mer öppet om min problematik med min man. jag berättar och förklarar hur jag känner och vad jag upplever som problematiskt i bådas förhållande till alkohol. och det tas emot bra. väldigt bra faktiskt. vi har tagit beslut om en helt vit jul och vi har pratat med de som vi ska fira med. nu känner jag mig lugn.
jag har också bokat in bedömning hos e-stöd (beroendemottagningen). känns läskigt men så värt.

det kommer kanske faktiskt bli bra? hmm ny känsla.

Just att sluta för sin egen skull är viktigt..Precis som du skriver Torn..I förlängningen blir det ju hela ens omgivning som vinner på det..Framför allt dom närmaste..En närstående till mig har brottats mot beroendet sedan han var i 25-års åldern..När hans fru sa att hon skulle lämna honom, så blev han rädd..Inte för att bli lämnad, utan för att han tänkte att, ”då super jag nog ihjäl mig..”..Då sökte han hjälp och fick det..Tyvärr tog han återfall efter 4 år..Och samma hemska cirkus var igång igen..Men nu har han varit nykter i 9 år..Med stöd av AA..?Kram på er, önskar oss alla en VIT JUL..?✨?✨?✨?✨?

Jag är nyfiken hur det går till i praktiken, förstår att det är socialtjänsten som får anmälan, av anhörig, polis åkt läkare. Sen tar socialtjänsten kontakt med den beroende. Och vad händer sen? Hur ser prognosen ut generellt för den sjuke om det blir tvångsvård, kan det bli bra? Ibland kan jag tro om det inte görs på rätt sätt så kan det stjälpa mer eller göra varken till eller från. Åh andra sidan är dom ju redan på botten. Hur upplever du familjevecka om du har varit dit när dom är där under "tvång" eller hur funkar det?

Min sambo har följt sitt program i 91 dagar nu, han har klarat det ganska bra med tre snedsteg. Han kan vara underbar och rolig i perioder upp till en vecka, lagom så att man glömmer att problemet ens finns, men det växlar vanligtvis till helgen då han normalt sett skulle ha druckit. Jag kan ta att han behöver mer egentid. Men att han går runt och ser ut som ett åskmoln och ger mig kommentarer orkar jag inte. Det är inte JAG som försatt oss i detta. Jag har varnat och bett honom bromsa drickandet i många år. Ändå tar jag merparten hemma med barnen när helst han behöver en paus. Hans humör påverkar mig så att jag tycker det är skönt när han drar till gymmet eller promenerar omkring i timmar. Om jag klagar så säger han att jag får välja mellan det eller att han dricker. Som om att jag får skylla mig själv att han har dåligt humör. Ofta växlar det på en och samma dag. Att han vill handla julmat och baka med barnen och lyssna på julmusik, för att sen växla och ligga i sovrummet och se ut som att han hatar mig. Jag har svårt att stötta honom på ett vettigt sätt när det känns (och är) personligt. Han hävdar att han själv inser behovet att sluta dricka, men beter sig inte så på helgerna. Känns fel att slänga ut honom pga dålig attityd när han åtminstone försöker låta bli ölen. Men vad gör man när han förstör allt!?

Hej Piglet, hur mår du?
❤️

...värre nu än under drickandet.
Hoppas att hjärnan fortfarande håller på att ställa om, för jag rör till det rejält både i skalle och i skåp.
Men varje gång det händer så känns det SÅ skönt att jag gör det nykter!

Igenkänning!! Jag är så fumlig och har alltid varit. Hittar mjölkpaketet i skåpet med glas. Ställer tallriken utanför bordet. Osv.

Kram

Tack för ditt svar igen. Hjälpte väldigt mycket, går bara runt och tänker på allt hemskt som ska komma. Mest orolig för barnen, om andra får veta och börjar skvallra, barn kan vara så grymma mot varandra. Att han får gå och ta prover 1000 gånger skulle inte störa mig det minsta, det är just skammen och oroligheter runt ekonomin som är värst. Han vet att jag inte kommer acceptera mer så han vill och försöker sitt bästa. Men det finns ju alltid en gnagande oro där i bakhuvudet. Men väldigt skönt att få bolla med någon som varit där jag är nu, hjälper mer än jag trott. Tack igen❤️

Kämpa! Jag är så otroligt skör idag jag med. Gråter om vart annat. Dag 1 nykter. Spenderat natten på akuten efter en panikattack. Trodde jag fått hjärtattack. Orosanmälan till socialen gjorde sjukhuset så nu har jag inget val om jag vill ha kvar min son. Är lättande för nu får jag hjälp men det är otroligt läskigt. Absinensen hjälper inte paniken. Kämpa på nu! Hoppas vi får vara nyktra och må bra nu!

Tack så jättemycket för stödet och peppen. Behöver det verkligen. Idag med abstinensen är fruktansvärd. Men vill inte dricka. Säger aldrig igen men kommer ta en dag i taget. Jag är beredd att göra vad som helst för att fixa det här nu.

Vikten av att leva det liv jag vill leva utan alkohol.
Gör jag det just nu?
Ja just nu känns det så.
Det är så härligt att kunna skratta igen på äkta och naturligt vis
Tänker idag att tänka på alkohol och bli sugen på det hör till.
Jag vet att det kommer ibland och
Känner tacksamhet till forumet som stöttar mig i rätt riktning både forumvänner och rådgivare?
Tänker också idag att jag kan behöva " ta rygg "på någon som ligger före mig i detta.
Jag får kolla runt här lite....och tänker också på detta med andlighet.
Ännu en värdefull helg går mot sitt slut.
Kram Pilla

Jag behöver det. Han är sen... jag mår illa och vill bara lägga mig ner och sova och gråta en skvätt, så skör...

Det blir jättejobbigt inledningsvis förstås, men det blir bra i slutändan. Både för dig och sonen. Du har gjort helt rätt som sökt hjälp - och nu är fullt ut ärlig med ditt missbruk och tar emot all hjälp du kan få. Du och sonen har så många fina år framför er, du ska bara ta dig igenom den första svåra tiden först. En dag i taget och vi finns här ❤️

Kram ?