Senaste kommentarerna i forumet

Det låter i dina ordval som om du bäddar för att inte lyckas, men jag hoppas att du fixar det! I början är det klokt att avstå från den typen av aktiviteter.

Chill helgkram ?

Det är faktiskt skönt att slippa den skiten. Tänkte just idag faktiskt att fredagar tidigare kändes nästan som ett upplopp. Man kunde inte komma hem snabbt nog. Kom något i vägen så fick jag nästan panik.

Jag brukade sitta som på nålar under överlämningen hos barnens pappa för att jag bara ville hem till vinet. Nu sitter jag kvar en stund extra istället om vi börjar prata om något kul. Om en stund ska vi åka dit och jag ska köpa med mig kinamat. Efter maten ska vi zooma med äldsta dottern och planera inköpen till julbordet. Det lär nog ta sin tid, och nu finns det inget som stressar mig längre. Så skönt ?

Chill helgkram ?

Jag måste bara berätta om grej som utspelade sig på mitt jobb i dag. Två av mina kolleger satt och beklagade sig över att det är så långa köer på systemet. Då sa jag att det är skönt för mig att slippa den skiten och att det går lika bra att dricka alkoholfritt. Då blev det högljudda protester och nej, nej alkohol klarar man sig inte utan.?
Då frågade jag om dom hade testat att inte dricka alkohol under minst ett halvår.. Nä, det hade dom ju aldrig gjort såklart. Och så var det slut på den diskussionen. ?

Ha en bra kväll!

Hittade en terapeut som verkade bra men är privat och säkert dyr. Jag och pojkvännen har inte råd. Letat hjälp hela dagen. Vet inte vart jag ska vända mig. Har varit väldigt deppig i tre dagar. Massa ångest. Min pojkvän sa nyss att han inte orkar mer snart. Om jag inte ändrar på mig. Slutar dricka och mår bra. Men han säger att vi inte har råd med hjälp. Vill inte gå till beroende centrum för jag vet att soc kommer få en anmälan då. Vill inte förlora min son. Är utmattad och förstörd. Vill inte leva längre.

Min dotter är 9 år och jag har funderat mycket precis på den saken den senaste tiden, t.o.m så mycket att jag överväger att göra det till ett nyårslöfte, -att hjälpa mina barn att röra på sig mer. Jag har ganska mycket ångest över den biten då jag känner att det redan är på väg åt fel håll och det går fort. Min dotter har redan en katastrofal kondition och börjar klaga så fort vi skall gå några hundra meter. Hon är den där pyssliga typen som älskar att sitta med handarbete, bygga lego, och såklart redan, den där mobilen och TV'n.
Tycker det är otroligt svårt att hjälpa dem röra på sig i dessa tider när det är kolsvart ute när man kommer hem. Annars kan man alltid skicka ut henne och lillebror i trädgården, men när det är mörkt är det inte lätt att leka ute, om de ens vågar vara ute själva.
Skolan och fritids tänk kring fysisk aktivitet är fortfarande katastrofal med tanke på hur mycket forskning som finns på detta idag. Det första barnens skola gjorde när den här pandemin bröt ut var att plocka bort en gymnastiklektion i veckan. HÅL i huvudet.

Jag själv började bli överviktig så fort jag slutade växa i tonåren och det gick ganska fort. Tack och lov var min egen pappa den som tillslut sa till mig att jag behövde börja tänka på vad jag stoppar i mig. Hans ord tog hårt på mig då men idag är jag glad att någon sa nått. Jag tog tag i det ganska snabbt men hade väldigt lite kunskap då hur man borde gjort, redan då hade jag en stark vilja när jag väl bestämde mig för nått. Jag gick ner ganska mycket i vikt fort genom en mer eller mindre svältdiet på pulver ihop med intensiva löprundor flera gånger i veckan. Efter det kom jag in i samma träsk som så många andra, jojjobantningen. Det som händer när man gör på det viset är att man blir smal-fet, när man äter alldeles för lite och dessutom fel mat, samtidigt som man inte tränar någon form av styrketräning så är vikten man tappar en stor andel muskler. Vilket innebär att man har en lägre förbrukning av energi efter viktnedgången och måste äta mindre mat än innan för att hålla vikten. Det klarar väldigt få så man går sakta upp igen och börjar sedan om med bantning och förlorar ännu mer muskler. I långa loppet leder det till en kropp med ungefär lika mycket fett på kroppen som från början men mindre och mindre muskler och din fysik blir bara sämre och sämre och din kropp ser definitivt inte friskare ut.

Idag vet jag mycket bättre och har jobbat ett år på gymmet nu med rätt och proteinrik mat för att återfå styrka och en högre andel muskler. Men jag inser hur långt back jag hamnat efter alla år av felaktig jojobantning och den situationen kommer jag göra allt för att inte sätta mina egna barn i.

Hej, vad bra att du börjat skriva här! Det blir lättare om du försöker göra lite andra saker nu under kvällen. Läsa och skriva här som sagt, ta en promenad, städa eller något annat. Och börja inte förhandla om du ska dricka eller inte. Tänk bara, Nej, jag SKA inte dricka.

Promenader var min räddning, oavsett väder. Tiden går och man får frisk luft.

Kram och lycka till! ?

Tänk på hur skönt det kommer att vara i morgon bitti. Att vakna upp pigg och klar i skallen. "Ett par öl och nån glögg" kan resultera i kraftigt bakrus. Det är min erfarenhet i alla fall.

Kämpa nu!

Pi 3.14 här på Forumet skrev att beroendet finns kvar i hjärnan hela livet..Att beroendet är livslångt..Det kan sitta inkapslat i hjärnan, och bara vänta..Tror det var han som tog ett återfall efter 14 år!! Går ju oftast bra några gånger, och man tror man är ”botad”. Rätt vad det är så är man precis på samma läge som man var när man slutade..Hjärnan behöver precis lika mycket alkohol som man behövde när man slutade och allt går åt H-e igen..Som du säger Andra Halvlek..Aldrig ta första glaset,Inte första klunken heller..Kram..?✨?

Fasen alltså, ska strax iväg på en aktivitet där alkohol kommer serveras. Är så jäkla sugen... vill bara ha ett par öl och nån glögg. Jag känner verkligen smaken och längtan efter lugnet.

Men samtidigt vill jag inte. Har läst igenom min tråd, druckit massa vatten och försökt fokusera på den långsiktiga glädjen. Fasen alltså, det här är den största utmaningen jag har ställts inför sen jag kom till forumet.

Jag ska kämpa och göra allt vad jag kan för att stå emot suget.

Detta låter som ett stort och bra steg i rätt riktning. Jag har mentalt inte kommit dit men det finns ju inget viktigare än barnen. Mina är tonåringar och här varannan vecka så jag försöker hålla mig "ok" när de är här. Med lite överkompensation när de inte är här.
Nu har du ju tagit ett jättestort steg, kram

Mamma mår alltid dåligt över jul och dom senaste 15 åren har hon tröstat sig med mycket alkohol. Så även i år, det körde igång i måndags. Men i år känner jag ett lugn, jag passar inte på att "knarka" drama. Jag gör inte hennes dåliga mående till mitt, känner bara empati "med distans". Följer min plan, att baka julgodis med barnen i helgen och julefrid består.

Jag har inte så många rum att välja på, men sitter jag i sängen och hänger blir det lättare att avstå (bäddsoffa i vardagsrummet).

Men nu sitter jag här och tänker typ, det är ju ändå fredag... Och att jag inte ska döma mig själv så hårt om jag misslyckas, det är ju mänskligt. Blir skitsur på mig själv när jag verkligen försöker hitta kryphål för att ta ett par glas om ett par timmar. Jag vill ju låta bli, det vet jag. Spännande med fredag utan alkohol, det har inte hänt på flera år.

Låter härligt!

Idag var jag på apoteket och hämtade ut storpack Champix, som jag ska ha resten av "kuren", totalt åtta ytterligare veckor. Håjåjaaja... I alla fall - de åtta veckorna kostar mig lika mycket som ungefär en vecka gjorde med snus - eftersom jag låg på 2 dosor general om dagen.

Jag håller på trappa ner sprayen, märker att det är just nedtrappning, eftersom jag har omgångar av huvudvärk och sug. Det är för mig just nu rätt väg att gå. Inom någon vecka - är målet att vara en dag utan för att se hur det går. Oklart än.

Gick genom stan en sväng nyss, såg alla som kom bärande på vinboxar och kassar från bolaget. Skönt slippa det! Verkligen skönt.

Jag berättade i måndags för en god vän att jag slutat dricka - han hade såklart inte anat det... Men det blev ett bra samtal, och skönt vara mer sann och ärlig. :-)

Jag minns när jag berättade för min dotter i våras och det var verkligen en befrielse att få berätta. Det blev mer sant då liksom. Mer på allvar. Inte ett infall eller ett försök, utan på riktigt. Hennes första kommentar: ”Bra, jag tycker mer om dig som du är när du är nykter” ❤️

Jag minns också båda mina föräldrars smygande, inför varandra mest tror jag. Flaskor och burkar i köksskåp och i bilen. Och precis den där hostningen minns jag också! Själv skruvade jag på vattnet högt för att det inte skulle höras att jag fyllde på mitt glas från vinboxen så ofta. Usch, vad patetiskt.

Kram ?

Var här inne för ca ett år sen. Var då nykter 3 månader sen började jag dricka igen. Var nykter 3 veckor men drack igår igen. Mått dåligt idag såklart. Jag har så svårt att stå emot. Är det fel på mig? Jag ska försöka få tag på en alkoholterapeut så jag kan börja lära mig hur jag ska kunna hantera ångest och känslor utan att dricka. Jag vill verkligen inte dricka igen. Vill att mitt liv ska få börja på riktigt.

Har en väldigt handikappad son. Han kan inte sitta, gå eller kravla. Pratar inte och har svårbehandlad epilepsi. Jag vill bli en bättre mamma som orkar träna mer med sonen.

Alkoholen och ångest förstör så mycket. Har ingen ork till något. Vill bara hitta ett lugn i själen. ?

Kan du inte snälla kontakta någon? Du behöver hjälp och du behöver få veta att du inte måste lösa det här ensam. Även om du är utomlands (var det så?) kan du ringa mansjouren i Sverige, säkert anonymt, för att få lite hjälp att öppna upp för vilka möjligheter som finns. Bara prata med någon så att du inte drunknar. Du kommer klara det här, men du måste inte göra det helt själv.
Massor av hopp till dig och familjen!

var det kanske inte. Men som medberoende har man svårt att sammanfatta en människa eller en relation. Man ser dom bra sakerna som en person och dom dåliga sakerna som en annan person. En människa är EN person med olika egenskaper och det får man förhålla sig till. Händer det dåliga saker är det samma person som gjorde som bra sakerna. Kanske låter som en självklarhet när man läser det i text men det är inte känslomässigt självklart. Jag har haft nytta av att fundera över mig själv istället för att fundera över andra t.ex mitt supande ex. Kram

På måndag 21 december, från kl 12:15 kommer vi vara online från alkoholhjälpen på zoom. På zoom kan ni välja själva om ni vill vara med med bild, ljud, skriva i chat eller bara lyssna.

Vi håller på så länge som deltagarna vill, dock längst till 14:15.

Tanken är att vi på alkoholhjälpen håller i det hela och att vi kan ha fri diskussion om deltagarna är intresserade av det. Det kommer inte att finnas några krav på att säga något, utan det går bra att bara lyssna. Det kommer även gå bra att skriva frågor eller reflektioner, så läser vi upp.

Inget är helt spikat angående innehåll även om vi har fått en del bra förslag. Ni är välkomna att komma med önskemål. Vad ska vi prata om?

Här kan ni anmäla ert intresse och få länken till zoom-träffen:
https://alkoholhjalpen.se/zoom_anmalan

Tack för dina tankar om forumet TappadIgen! Jag kommer att ta med mig dessa då vi uppdaterar och gör om alkoholhjälpen.

/magnus

Jag känner mig väldigt beslutsam för min egen del och undrar egentligen varför jag inte tagit tag i detta tidigare för efter gårdagen kändes det mindre svårt än väntat. Så för mig är min största oro nu den relation som dinglar i luften. Jag är helt säker på att jag kommer att fixa detta och är ledsen på mig själv över att jag inte gjort något åt det när det var såpass enkelt att avstå igår i relation till den förlust jag nu riskerar.

Jag ifrågasätter inte hans behov att ta det lugnt. Jag har hela tiden respekterat det. Däremot har det varit oerhört belastande för mig att anpassa mig till hans tempo vilket inte hjälpt mig att sluta dricka.
Det jag är besviken över är väl att han överväger att lämna mig pga detta. Han har tidigare lovat att om jag har problem så ska han finnas vid min sida och vi ska lösa det ihop. När jag till sist erkände mina problem så finns han inte där för mig....

Det knytnävsslaget gjorde ont Charlie. Självklart vet jag ju att du har rätt, men jag är helt paralyserad. Jag vet vad jag måste göra men jag förmår mig inte att göra det. Just nu börjar jag få panik, panik för att jag vet att jag måste göra något som kommer vara så fruktansvärt svårt och jobbigt. Hon har manipulerat mig i snart 20 år, det är inte förrens det sista året jag börjat förstå och trots detta inte förrens nu jag insett vidden av det hela. Jag vet ju att om inget görs så smäller det på julen, jag har inte köpt julklappar, julkort, ingenting till henne. Jag kan inte förmå mig att ge henne något, hon förtjänar ingenting. Detta ger mig panik så ända in i helvete, jag vet att med att inte göra något så gör jag ett val. Jag har ingen kraft att göra något, jag måste hitta den någonstans, jag vet inte var men om inte tror jag det är slut med mig då jag inte kommer överleva att leva så här.

Säkert värsta helgerna för många barn..?..Det pyntas, och fejas, och bakas, och lagas..Sen när lugnet och fridfullheten ska infinna sig..?✨?Då börjar det glöggas och snapsas..?..Jag är så glad att jag/vi sluppit ifrån skiten..I år blir det en jul med jobb, men även lite julmiddag med ex-svärmor..Vi har fått en fin kontakt igen..Jag försöker medla mellan hennes nya ”svärdotter” och vår övriga familj..Har varit en hel del turbulens minst sagt mellan dessa..Nya ”svärdottern” har stora missbruksproblem, och har då betett sig illa..Jag hoppas att hon tillfrisknar (även x-et)..För allas skull..Huvudsaken nu är att ha någorlunda bra relationer..Var och en får skämmas för sig själv, som en klok man sa..???

Ja hva, jag får en klump i magen. Hoppas jag aldrig må återvända till det ångest helvetet med planerande, gömmande och smusslande. Jag glömmer inte när jag läser om det, tack. Ha en fin helg

Ska försöka fånga in mig själv och landa lite grann. Känner att det sticker ut tentakler från min hjärna lite här och där vilket bidrar till en enda röra. Och istället för att landa och känna efter så att varje känsla hamnar på rätt plats har jag valt att dricka alkohol. Detta i sin tur bidrar till en ännu större röra och en enorm trötthet.

Så min tanke idag är att endast få min ortos, gå t frissan och handla mat om det inte är för mycket folk. Därefter åka hem....och inte göra någonting......kanske läsa.

Så fokus på vila och återhämtning???❤️

Kram✨