Senaste kommentarerna i forumet

Mycket kloka ord till dem som vacklar i sitt beslut just nu. Det gör inte du och jag. Vi har bestämt oss!

Kram ?

Kram ?

Det är bra att det sociala skyddsnätet fungerar. Soc kontrollerar att sonen har det bra, och du får den hjälp du behöver av kommunens beroendeenhet. Klokt av dig att prata med sonens pappa också, så att ni drar åt samma håll i det här. Er son behöver båda sina föräldrar. Nyktra.

Du är jättemodig! Och vi ska stötta dig i detta!

Kram ?

Tack sisyfos och miss lyckad. Det ni säger stämmer så väl. Jag har inte sörjt klart. Men snart så...

Jag är så sjuk idag. Har varit det två dagar nu så jag ska testa mig för corona. Så nu är jag ju såklart bara hemma och väntar. Blir så besviken på att julen förmodligen blir inställd för oss...

Jag kände mig så ynklig imorse och lite rädd att bli allvarligt sjuk. Kändes läskigt att vara ensam vuxen hemma. Men så har jag fått hjälp av familj och vänner med det jag behöver så nu känner jag mig inte lika ynklig längre. Och jag har ett tak över huvudet och mat att äta osv. Man blir ju också tacksam för det man faktiskt HAR.

Om mannen hade bott här så hade han förmodligen inte tagit hand om mig ändå. Då hade ju risken snarare varit att jag skulle ligga sjuk i samma hus som nån som sitter och dricker. Inte så hjälpsamt med andra ord.

Jag kan inte ens räkna alla gånger jag varit sjuk men han har dragit iväg och jag har fått laga mat till barnen med 40 graders feber. Jag har varit ensam med magsjuka barn massvis av gånger och han har ramlat in stupfull mitt i natten.

Detta är första gången jag är sjuk på allvar sedan vi flyttade isär. Har bara haft milda symtom som halsont förut och stannat hemma pga restriktionerna kring det. Och jag inser nu att jag haft det rätt behagligt ändå trots att mitt huvud vill sprängas och febern stiger.

Till och med arbetskollegor har erbjudit sig att handla åt mig liksom. Och min mamma har varit förbi med mat osv. Det finns andra som tar hand om mig ♥️ Menar inte att han inte bryr sig alls men jag känner att han inte fattas mig. Med honom var det ett lotteri. Ibland kunde han ta hand om mig men det var ju bara om han hade lust och tid just då. Det gick aldrig att veta eller att räkna med honom. Jag visste aldrig om han skulle göra mig en kopp te eller om han skulle klä på sig och dra ut på krogen. En väldigt otrygg tillvaro att leva i kan jag säga. Då är jag hellre utan det helt och hållet och kan be andra om hjälp ♥️

Menar inte att trashtalka honom. Men det är ju ett ytterligare steg i min frigörelse. Det har hjälp mig så ofta förut att skriva om det som skaver och om det som känns bra.

Istället för att sitta här och undra om han ska vara hemma ikväll efter jobbet eller om han ska iväg, om han ska dricka hemma eller hos en kompis eller om han ska ta hand om mig lite extra så kan jag släppa de funderingarna och veta att jag är här med barnen. De tröstar mig. Och vi äter god mat och glass och dricker cola. Vad han gör ikväll påverkar inte mig så det behöver inte oroa mig.

Att bli omhändertagen är ju fint. Men tryggheten i att veta om man ska bli omhändertagen eller inte är ännu viktigare. Ovisshet är inte mysigt eller tryggt. Det stressar bara.

Det har faktiskt också under pandemin varit skönt att inte bo med honom. Jag har inte behövt fundera på vilka han umgås med, om de tvättar sina händer osv osv. Har inte behövt ha hans kompisar i mitt hem och inte veta om de kanske egentligen är förkylda. Jag riskerar inte att sitta i hemkarantän med honom heller. Såna saker har nog underlättat för mig inser jag också nu. Att slippa tillhöra samma hushåll!

Jag orkade plocka undan i köket för en stund sedan och det är också en lättnad att det kommer stanna så städat tills jag själv drar fram nåt. Tänk alla gånger jag varit sjuk men känt mig tvungen att dammsuga och storstäda för att röran mannen dragit fram varit omöjlig att slappna av i.

Det är som du skriver miss lyckad... Det är lätt att glömma det mindre bra sakerna och börja tänka på det positiva och börja gå efter känslor. Men nu när jag reser i tiden mentalt så minns jag hur stressad jag brukade vara när jag var sjuk. För då hann jag inte med allt. Orkade inte allt. Och då förfall ju hela hemmet. Men mannen slutade ju inte kasta smutskläder på badrumsgolvet och han slutade inte bygga diskberg. Han levde som vanligt och jag skulle orka röja upp innan feberfrossan kom.

Som sagt. Menar inte att trashtalka honom utan jag försöker bena ut allt. Dels för att må bättre nu men också för att göra mig mer redo inför nästa gång han träffar en ny tjej ? då vill jag att de här slags minnena ska vara de minnen som dyker upp för mig istället för romantiska minnen.

Kram kram ♥️

Trötthet är standard i början. Försök att sova så mycket du kan, kroppen behöver det.

Bra kämpat!

... såklart har du rätt. Det är bara svårt att ta in det, så skör som jag känner mig.

Och ändå, jag är så sjukt skör, men inte i mitt beslut att inte dricka. Det är som det inte spelar nån roll länge... Det kan ju inte vara såhär enkelt att bara sluta... Tror att det överskuggas av ångesten att förlora denna relation.
Är nöjd över att jag iaf fortsatt med min träning denna vecka... och promenader.. Hälsosamma sätt att hantera att jag mår dåligt.
Är också förvånad över hur trött jag är... hela kroppen känns tung... som om jag bara vill lägga mig ner och sova i tusen timmar...

Men om du fortsätter med drickandet så blir det sakta men säkert värre och värre och risken för en för tidig död ökar markant.
Jag tycker det är jättebra att du har tagit tag i ditt drickande!? Om sedan din man eller för den delen en vän dumpar dig pga detta, så är det deras problem. Dom bestämmer inte över ditt liv, din rätt till att må bra.

Din minskade aptit har garanterat med din oro att göra, så försök att inte oroa dig för mycket. Det blir som det blir och du överlever.

Kram

Ja jag känner mig lite lättat att det är över nu och jag kommer få hjälp. Men ångesten och paniken i själen är där. En dag i taget. Snart kommer jag må bättre.

Wow va duktig du är. Jag hoppas att jag får uppleva 10 månader den här gången med. Dag 1 nykter. Botten nådd efter sjukhusvistelse och orosanmälan. Jag känner mig lättad att det är över nu och jag kommer få hjälp men har lite panik för vad jag orsakat och rädsla att förlora sonen.

Tack! Känslan av att inte vara ensam värmer verkligen! Jag mår illa av nervositet. Magen är i uppror. Men jag har noll sug att dricka, intressant känsla... Denna typ av känslor hade fått mig att vräka i mig en flaska vid detta laget, och sen halstabletter för att dölja. Nu vill jag bara ha det överstökat... Hoppas jag överlever detta.

och hoppas du sätter dig själv i första rummet med vad just du känner att du behöver!

Kag var utan alkohol helt några månader i våras och mådde grymt bra till kropp och själ. Så blev jag stöddig och skulle ta ”ett glas” och fira in semestern...
Åsså har jag vacklat fram tills nu, minskat men inser att jag måste vara vit.
Känslan av att inte vara ensam värmer.

Önskar dig nu en bra eftermiddag trots (eller kanske tack vare?!) det du ska genom!

Till alla er som går och gruvar er för hur ni ska förhålla er till A nu inför jul-och nyårshelgen vill jag bara föreslå följande:

Det är energimässigt dränerande att slitas utav tvivel. Ena stunden kanske du tänker att du ska ha en "vit" jul för att du vet att det vore det bästa för dig. Du vill inte förstöra helgerna med gräl inom familjen, vakna bakfull och trött på juldagen eller avsluta kvällen i tårar och en återkommande känsla av tomhet, misslyckande och självömkan.

Andra stunden tänker du kanske att "det är bara jul en gång om året", "nu ska jag unna mig att koppla av och ha lite trevligt" eller "jag behöver lite A för att stå ut". Kanske känner du att du kan ta nya, nyktra tag nästa år? ?

Oavsett är första steget till en varaktig förändring att man blir medveten om sitt drickande och dess konsekvenser. När man blivit det och insett att drickandet oftare och oftare följs av ångest, sömnrubbningar, minnesluckor osv är det dags för en förändring.

Bara DU kan avgöra när du har fått nog. När du inte orkar må dåligt längre. När din omgivning blir lidande. När hela din vakna tid går åt till drickande, abstinens och planering utav mer drickande.

Jag vet bara hur jag själv våndades inför jul/nyår, semestrar och andra högtider tidigare. Det tar tid att komma till sin egen "botten" och så måste det få vara! Alla har sin egen unika resa att göra.

Oavsett hur du har det just nu så önskar jag dig en fin 4e advent. ?

Kanske värsta helgen i ditt liv men nu kan det bara bli bättre precis som du säger. Du är öppen och du ber om hjälp. Vi finns här och hittills har du gjort allt rätt.
Kram!

Berättade för pappan och han tog det bra. Socialen där jag bor ringer säkert imorgon för att se så X (redigerat namn av admi) har det bra. Värsta helgen i mitt liv men nu kan det bara bli bättre.

Det vågar du. Min tråd håller mig från galenskap i den situation jag befinner mig i. Och håller mig ifrån att dricka.
Jag sträckläser Andrahalvleks tråd och känner mig stärkt i mitt beslut. Var så skönt att vakna i tid idag, fräsch, gymmade kl 10 vilket brukar vara för tidigt för bakis-jag.

Dock kämpar jag med matlusten. Åt precis två knäckebröd och en lussebulle till lunch och fick sätta mig i soffan för att jag blev så illamående. Vet inte om det är min GBP operation eller abstinenssymtom eller oro inför att jag snart ska träffa min man och prata... Är i alla fall inte illamående för att jag har druckit och det är ju alltid en glädje.
Känns inte alls svårt idag att inte dricka, blir irriterad på mig för att jag inte slutat tidigare men vet också att för mig handlar det mycket om att bestämma sig. När jag väl bestämt mig är det inte svårt....

Håll tummarna för mig i eftermiddag. Att jag kommer ur situationen hel, oavsett vad det blir.

Måste erkänna att jag inte läst alla 1500 inlägg, men massor av dem. Jag hoppar fram och tillbaka bland tankar, känslor, snubblingar stöd och kärlek och håller på att lära mig att jag är ”bland vänner”. Tror snart jag vågar starta en egen tråd minsann! ????❤️

Ja, kär i hur man önskar att den andra personen är. En önskan om det perfekta livet. Två barn och lyckligt äktenskap. Om man älskar sig själv med alla sina fel och brister så är det kanske lättare att säga stopp. Tänker att det börjar där någonstans att fokusera en stund på sina egna goda kvaliteter. Tänk på din mysiga stund med SG. Där har du villkorslös kärlek. Nån som älskar dig trots att du kanske inte är den du vill vara eller där du vill vara just nu. Men du finns där och ni kan prata. Det räcker en bit. Hoppas att 2021 blir bättre för er och att julen blir fin trots allt. Skulle vilja ge dig en stor julklapp med lugn och ro så att det blir lätttare att få distans.

Jag läser din tråd med så sjukt hög grad av igenkänning. På fler plan än alkoholen. Har haft en väldigt tuff uppväxt jag med med en mamma med psykiska problem som slog oss ofta. En svag och frånvarande pappa kunde inte freda oss. Jag har blivit väldigt framgångsrik för jag arbetar väldigt hårt, råkar ha haft turen att bli smart men under den ytan som alla ser har jag många trasigheten i mig som är en följd av en tuff uppväxt...

Jag är uppfostrad med att alla andra är mer värda än mig. Jag anpassar ihjäl mig i mina nära relationer. Jag vet att han bara ger mig smulor av sitt liv men han höll gradvis på att släppa in mig. Jag har fått träffa det barn som inte mår dåligt, han hade börjat presentera mig för sina vänner. VI var på gång liksom. Nu tror jag att vi backat hästlängder i vår relation iom detta avslöjandet om vi ens har en relation kvar, Men, han ger mig trygghet, jag vet att det är jag för honom. Han ger mig bekräftelse, komplimanger, får mig att skratta, tar hand om mig. Det är bara tid och volym av att ses som vi saknar. I skrift låter han värre än han är.... Jag älskar honom och vill inte vara utan honom.

Jag vet att jag borde fokusera på mig men jag klarar inte riktigt av att släppa honom. Så kanske är det väl bra för mig på sikt om han dumpar mig idag...

Kl 05 blev jag utskriven och tog taxi hem. Ångesten är total idag. Socialen ringde precis för att kolla så sonen har det bra idag. De hade även försökt få tag på pappan till sonen. Vet inte om sonen kommer behöva bo hos honom ett tag eller om jag får behålla honom hos mig. En del av mig behöver en paus. Borde jag berätta för sonens pappa? Innan socialen får tag på honom.

100 dagar brukar de säga, men jag tror ännu längre kan vara bra.

Du är tio år yngre än jag, och jag önskar verkligen att jag hade tagit tag i mitt drickande redan för tio år sedan. Men det är alltid lätt att vara efterklok, och det är bättre sent än aldrig att tag i drickandet. Min pappa dog när han var 61 år, så jag har tio år tillgodo på den sidan i alla fall och det är nog huvudsaken.

Kram ?

Om du har läst hela min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” med cirka 1.500 inlägg är jag verkligen imponerad! Det måste ha tagit sin tid. Jag hoppas verkligen att du i den tråden har hittat både kunskap och inspiration att komma till skott med att sluta dricka du också. Starta en egen tråd så ska vi peppa och stötta dig ❤️

Kram ?

Du ska fokusera på dig själv nu ❤️ Tänk vad mycket kraft och energi du frigör om du slipper tänka både på alkohol och den här mannen som bara ger dig smulor av sitt liv.

Jag hade ett liknande arrangemang tidigare. Det kändes som han ville ha hängslen och livrem, men jag skulle hoppa bungyjump om han sa ”hoppa”. Jag såg det inte när jag satt mitt uppe i det, förälskelsen gjorde mig blind. Men i efterhand är jag glad att jag tog mig ur det med hälsan i behåll. Det var dock han som gjorde slut, och jag var helt knäckt ett bra tag.

Efter honom gick jag på en sådan mina till, men sen var det tack och hej till dejtingträsket. Slutade med det samma dag som jag slutade dricka alkohol. Det var faktiskt enklare än att sluta med alkohol. Och att hänga på dejtingsajter i jakt på bekräftelse är bara ett i raden av missbruk, precis som datorspelande kan vara.

Kram ?

Jag minns att jag tänkte när du bytte medicin att den första medicin du hade verkade passa dig bättre, enbart med utgångspunkt från vad du skrev. Men jag vet ju samtidigt att det tar lite tid för den typen av medicin att fungera.

Intressant att höra hur du reagerade på presenten du fick. Jag hade en liknande incident i veckan. Fick en present av min chef, alla i ledningsgruppen fick det. För att det inte skulle vara så iögonfallande för alla andra att vi chefer fick en extra julklapp så ställde hon presenterna i ett skåp i konferensrummet och sa åt oss att hämta varsin. Så har hon gjort tidigare och då var det varsin flaska prosecco som vi fick.

Jag fick lätt panik. En flaska alkohol vill jag INTE ha. På stört skrev till en chefskollega ”om presenten är alkohol kan du ta min flaska också” men sen hejdade jag mig innan jag skickat det. Då skulle jag få förklara mig för min chefskollega, och min alkoholhistorik vet typ ingen på jobbet något om. Än. Är jag redo att outa det just nu? Nä.

Så jag tänkte att jag tar emot presenten och ger den vidare till barnens pappa direkt. Så får det bli. Jag hämtade presenten på jobbet på fredagen och vi skulle ändå träffas på fredagkvällen. Han vet ju att jag är nykter numer och skulle förstå varför han plötsligt fick en flaska alkohol.

Men det var ingen alkohol vi fick. Julklappen innehöll saffransskorpor, alkoholfri lingon/rönnbärsglögg och tryffel. Och jag blev än en gång påmind om att aldrig ge bort alkohol i present. Aldrig.

Kram ?

Det känns ganska befriande att ha insett att det handlar om trauma bond till min fru. Har ju läst så mycket om narcissism och typ b personer och det stämmer ju in på henne. Efter mycket läsande så upptäckte jag sedan det som handlade om mig och trauma bonds. Ju mer jag läst om dett har jag börjat ändra fokus till mig själv istället och sluta fokusera på henne. Ett av råden jag läst är att just göra detta, sluta läsa om narcissisten och istället fokusera helt på sig själv. Det hade jag redan börjat med, jag kan "allt" jag behöver veta om vad som är fel på henne, nu måste jag arbeta med vad som är fel på mig. Jag snubblade över denna texten på en sida för psukologer och hur de ska behandla sina klienter och den tyckte jag var så bra så jag delar den, kanske någon annan som sitter i samma sits (speciellt på anhörigsidorna).

"It is important for clients to commit to themselves to live in the truth. Addictive relationships are fantasies. Remind clients they are in love with what they wish the other person was."