Senaste kommentarerna i forumet

Nu släppte du en tung sten och det kommer bli lättare att gå vidare. ? En väldigt stor fördel att slippa ljuga eller komma med bortförklaringar inför barnen.

Kram

Nu har jag berättat för mina vuxna barn att jag inte ska dricka mer. Jag har tidigare varit lite svävande och sagt att just idag dricker jag inte pga mediciner osv.
Igår berättade jag att jag bestämt mig helt att vara alkoholfri.
Dom har ju sett mig onykter tidigare och det har nog hänt nån gång att dom sett när jag varit ”packad”.
Så skönt att sagt det. Nu vill jag verkligen inte bryta det här för att göra mina barn besvikna.
Jag tror att många tror att dom har varit smidiga och lyckats dricka i smyg men barnen vet mer än man tror.
Jag minns själv när jag var liten och skulle ta en kaffekopp ur skåpet och fick öl över mig. Min mamma stod alltså i köket och drack i smyg( trodde hon).
Kom också ihåg den där löjliga lilla hostningen hon gjorde när hon skulle öppna en öl. Patetiskt.
Vill verkligen inte bli så...

Den känslan är så oerhört befriande. Jag kan och jag får och tillfälle ges och det skulle kanske inte leda till en katastrof. Men jag vill inte. Thats it. Så känner jag också. Som om den insikten verkligen tagit plats i mig, som en grundläggande värdering. Bland mina andra värderingar, tex om hur man behandlar sina medmänniskor eller min syn på klimatfrågor. En del av mig, min personlighet. En del av mig som jag är riktigt stolt över, och står rakryggad inför.

Apropå julstress försöker jag ta det chill. Det som hinns med hinns med, resten får kvitta.

Kram ?

Hej Piglet, jag tror bara att du kan sluta dricka för din egen skull.
Hur mycket man än skulle vilja klara av att bli nykter för någon annan så är det oerhört svårt om ens egen innersta kärna inte är med på planen.
Det är naturligtvis omöjligt för mig att ha hela bilden, och förlåt om jag trampar fel, men det känns som mannen med all rätt är försiktig. Att sätta barn som mår dåligt i första rummet kan aldrig vara fel i min värld.
Oavsett hur ni landar med er relation så kommer mindre alkohol att vara bra. För dig och för din framtid.
Kram och lycka till <3

Det går sådär med att göra något för sig själv varje dag nu är julstressen sätter in. Men, men jag kan inte börja stressa över det också. Det får vara som det är.det är också att vara snäll mot sig själv.
Med alkoholen går det bra. Jag vill verkligen inte ha. En konstig känsla. På lördag ska vi fira en födelsedag och jag skulle kunna ta ett glas. Det kommer att finnas tillgängligt. Tror faktiskt inte att det skulle leda till nån katastrof heller, men jag vill inte ha. Kanske är kropp och själ äntligen överens. Alkohol var egentligen aldrig nåt för mig.

Euforin över nykterhet finns inte heller. Däremot såklart funderingar över varför jag drack och varför det blev så konstigt på slutet när jag drack. Jag fick ett helt annat sätt att dricka. Mer som periodarna som om det inte fanns nån morgondag. Jag kunde dock inte släppa fram den sidan helt eftersom jag har familj. Jaja, den tiden är över.

Det som är väldigt skönt med att inte dricka alls är att det inte går åt någon tid till att fokusera på alkohol. Nu kan man fokusera på sådant som gör en glad istället. Eller glad och glad, jag kan bestämma mig för att promenera, för att fixa gardiner, för att ringa vänner. Då mår man bra på ett annat sätt. Jobbar mycket med att hålla stressnivån nere eftersom det är en trigger. Usch vad jag avskydde stressen av att planera för att kunna dricka, att dricka och att ”städa undan” så att ingen kunde se. Det där klarar jag mig verkligen mycket bra utan. Ha en fin fredag alla!

Du ska vara jättestolt över dig själv, riktigt bra gjort! Men du ska göra dig av med alkoholen. Svagare stunder kommer, och då är det bäst att inte ha någon alkohol hemma.

Skrev det hos någon annan och skriver det till dig också: Lyft alla fördelarna med nykterheten till skyarna och okeja det som är negativt. Tänk okej, okej, okej tills okejet liksom landar i magen och axlarna sänks. De bra dagarna kommer att varvas med dåliga, men efter skitdagar kommer alltid gulddagar. Och efterhand som tiden går blir gulddagarna fler och fler.

Kram ?

Era barn utsätts för daglig fysisk och psykisk misshandel. Du måste skydda dem annars blir de skadade för livet. Något du har medverkat till om du inte tar dem därifrån. Ta barnen och åk! Nu finns det inte fler skäl att skjuta upp detta beslut. Inte ett enda.

... och kunde sova. Tack alla för fin pepp. Jag är fortfarande väldigt ledsen och jag klarade det ändå. Och då har jag ändå alkohol hemma. Jag är stolt över mig själv.

Lyft de nyktra fördelarna till skyarna och okeja det som är jobbigt. Okej, okej, okej. Tänk okej tills det landar i magen och axlarna sänks. Efterhand kommer fördelarna att överväga med råge.

En dag i taget, heja dig!

Kram ?

Jag kommer att fortsätta att läsa här... Det är väldigt intressant faktisk - jag känner igen mig i mycket! Och vissa tankar jag har trodde jag var helt galna - men det är dom ju inte ?

Tack så jätte mycket för att ni delar med er, känner redan att det finns så mycket stöd här.
Jag har givetvis personer i min omgivning som kan stödja mig med, men dom kan nog inte sätta sig in i något dom inte riktigt har sätt och därför inte heller komma med råd hur jag skall göra.

Detta blir ju en helt annan stöttning ❤️

Så nöjd idag. Ingen alkohol, och knappt något sug. Har fått sjukt mycket gjort hemma och är så nöjd. Men jag sov dåligt inatt, typ fyra timmar...och drömde sjuka drömmar så när jag vaknade hade jag typ hög puls och kände mig ledsen. Jag trillade ner i en simbassäng där en mamma med sitt lilla barn tittade föraktfullt på mig och sade "Du är ju full". Jag försökte förklara att jag inte var det (för det var jag inte i drömmen heller) men hon trodde inte på mig och jag kände mig så värdelös. Tappade bort saker i drömmen, missade tider och när det var eftermiddag trodde jag det var kväll och så vidare. Huh...Hoppas denna natten och drömmarna blir bättre. Godnatt vänner därute!

Det fick jag idag för arbetet jag har gjort med hemsidan hittills. Gött! Då är det ännu mer värt jobbet jag lagt ner. Roligt jobb och beröm = vinn-vinn.

Jag är lite på sluttampen med jobbet nu inför julen. Har gjort det jag kan för att förbereda den första tiden år 2021. I mitt jobb behöver man ju alltid ligga några månader före i planeringen. Samtidigt inväntar jag helt avgörande och viktiga beslut i den fortsatta processen, och det är så tröttsamt. Att behöva vänta på andras beslut. Suck. Något besked innan julledigheten får jag inte, och sen går halva januari innan vi fått hjulen att snurra igen. Men det är som det är.

Så jag tar det lite chill. Igår när jag satt i videomöte, där jag hade typ en punkt på dagordningen, hade jag mikrofonen avstängd och satt och sorterade mappar på datorn. Lyssnade med ett halvt öra. Himla praktiskt. Inte konstigt att folk får mer gjort hemma om de kan fortsätta jobba medan alla dessa möten pågår ?

Min chefs chef, dvs högste chefen i vår del av landet, ägnar lätt 90 procent av sin arbetstid åt möten. Nu på video då, så hon slipper åtminstone resorna. Sen är hon mötesproffs också. Det är en njutning att gå på möten eller förhandlingar med henne som samtalsledare. Hon antecknar hela tiden samtidigt som hon leder mötet, alternativt ger det uppdraget till någon annan. När mötet är klart är protokollet klart. Hon är helt grym på att fördela ordet och leda processen framåt. När man går därifrån känner man att saker blivit gjorda. Check, check, check liksom.

De värsta mötena är när alla sitter och tycker olika, eller så tycker de ingenting, och allt spretar åt alla håll och jag vill bara ställa mig upp och skrika ”kan någon bestämma något”. Så är tyvärr mötena med tjejjouren, men på zoom är det lättare för mig att distansera mig. Jag känner inte den obehagliga stämningen i rummet på samma sätt. Den stämning som gör att jag måste yttra mig eller ta tag i saker för att ingen annan gör det. Trots att det inte är mitt ansvar någonstans, men den som borde ta ansvaret har inte förmågan eller är lat helt enkelt. Feg möjligen.

Jag fortsätter jobba på mitt humör, tillåter mig inte att bli lika provocerad längre, inte alltid i alla fall. Jag djupandas, utan att det märks allt för tydligt, och sen tänker jag ”håll tyst, det där är inte din apa”. Min förrförra chef sa alltid så om problem - att folk kom och kastade sin apa i ens knä och att man då direkt skulle kasta tillbaka apan och säga ”nähä du, det där är inte min apa”. Det säget har jag adopterat. Om inget annat är det avväpnade att säga just så.

Kram ?

Härligt att du kämpar på! Jag har också haft en motivationssvacka under hösten, men nu har den gått över, utan att jag egentligen gjort särskilt mycket åt det, bara tragglat vidare och låtit bli alkohol. Nu känns nykterheten skön och inspirerande igen. Eller som Rebecka Åhlund sa i en intervju på Alkispodden: Att bli nykter är fan det punkigaste jag gjort. Och apropå sommaren så har denna alkoholfria sommar varit en av mina absolut bästa, mycket av den anledningen som du tar upp, att man blir mer närvarande med barnen. Kvällspromenad, kvällsbad, kortspel, sånt som jag inte hade lust med förut när vinet lockade, hade jag både lust och energi till denna sommar.

Har du vinet kvar hemma? Vanskligt. Visst luktade det apäckligt på Systembolaget? Jag kan knappt gå in där längre pga stanken. Tur att jag slipper. Tänk att ett ställe man besökt flera gånger per vecka plötsligt är helt raderat ur ens medvetande. Eller plötsligt är kanske att ta i, det tog några månader innan jag slutade kasta blickar åt det hållet. Men det som slog mig då var alltid ”herregud vad mycket bilar”.

Grattis till 110 nyktra dagar! ???????

Kram ?

När du hängt här ett tag märker du dubbelposter överallt. Jag brukar ersätta rubriken med ordet dubbelpost och sen signera med några elefanter ?????

Bra att du kunde stå emot idag. Kan du byta ställe i bostaden där du sitter och jobbar? Om just det rummet är förknippat med att dricka vin vid datorn? En dag i taget blir många dagar till slut ??????

Kram ?

Tror att du snart kommer märka att det ofta är en stor lättnad att inte dricka. Jag märkte efter några veckor att jag mådde bättre på många sätt: mindre stress/ångest, lugnare mage, piggare, lättare att koncentrera mig, och mer livsglädje. Sen finns det dagar som känns grå, men de är inte så många, och det är ett pris jag gärna betalar för att må som jag gör utan alkohol.. Lycka till med att hitta din väg, det låter som att du är på gång! P. S, enda sättet jag vet att hantera dubbelpost är att gå in och redigera inlägget och ta bort all text (har för mig att man måste ha kvar ett tecken, många skriver en punkt, eller ordet dubbelpost).

Det är ju upp till dig vad du inte trivs med. Om det gör att du mår dåligt så säg ifrån. Sen får han respektera dig eller inte, gör han inte det får du välja om du vill ha kvar honom eller inte.

Du jobbar på jättebra! Jag gillar att du verkligen reflekterar. Du kommer att drabbas av svåra känslostormar, av känslor som du tidigare drack på. I början tänkte jag ofta ”den här känslan brukar jag dricka vin på”. Men när jag hade konstaterat det var det okej. Då stannade jag liksom upp. Och tänkte nästa tanke: ”Men nu dricker jag inte längre så nu får jag göra något, eller bara stå ut tills det går över”.

Känslor är bara känslor och de går alltid över. Fast ilska är min erfarenhet att den kan komma och gå under flera timmar, så där har jag lite mer att jobba på. Jag kan bli skogstokig på dumma människor, spelat dumma eller på riktigt dumma eller elaka.

Bra taktik att ta en rask promenad. Gå in på toaletten och sätta sig och djupandas en stund kan hjälpa också. Eller så kan man göra som jag gjorde några gånger och fullständigt explodera ? Ibland måste man säga ifrån, släppa sin konflikträdsla. Stå upp för sina behov och sina åsikter. Skitsamma om det blir jobbig stämning. Det är ingen som muckar gräl med en efter några sådana explosioner i ett kontorslandskap om man säger så. Tvärtom fick det den positiva effekten att jag fick många ryggdunkningar ”bra gjort”.

En dag i taget, vardag som helg, är enklaste taktiken. Snart kommer du att casha in fördelar som på ett pärlband.

Kram ?

Tack för ditt instick.

Jag dansar inte längre, det är därför hon börjat ge sig på barnen mer. Jag kommer gå, men om jag går nu utan att få med barnen är jag orolig för dem. Hon kommer garanterat få tokspel och hon kommer vilja göra mig illa, det som betyder mest för mig är barnen och jag vill inte att hon gör dem illa. Jag undrar om bäst är att "provocera" henne till att attackera mig istället och sen ringa polisen.

Antabus behövs inte, inte just nu iallafall. Jag är inne på slutkampen med henne och efter det kommer jag inte behöva dricka som medicin.

Jag vill egentligen flytta innan jul, kan inte se hur jag ska klara en jul med henne, hennes favorithändelse att tappa humöret. Men får nog sikta på efter nyår och skydda barnen under jullovet.

Stort grattis till din nyktra tid.

Hallå,
Jag är i samma sits. Jag jobbar och tränar varje dag. Men kl 20 är det avslappningsvinet som gäller.
Jag tänker 1 glas men det blir lätt 3. Jag tror att jag inte kan somna utan. Gör allt för att bli själv i vardagsrummet så ingen ska se när jag fyller på glaset.

Fattar att jag har ett problem när jag skriver här såklart. Men hur tar man första steget till att göra något åt det? Vill inte berätta för familj och vänner att jag inte kan låta bli boxen. Längtar efter ensamstunder när jag kan få dricka mitt vin själv och slappna av.

Hej!

Jag kämpar vidare. Har inte varit så aktiv på forumet det senaste. Fortsatt träffa tjejen jag dejtade, skönt med närhet, speciellt i dessa tider. Hon tog med sig en flaska vin till mig för att hon var för sen. Jag tackade och ställde den i skåpen. Någon dag senare när hon var här och frågade om vi skulle ta ett glas så sa jag att jag inte dricker en droppe innan jag är frisk i kroppen. Inte nämnt att jag aldrig mer kommer dricka än men det kommer om vi fortsätter träffas. Är hon inte OK med det så är hon inget att ha :)

Det går bra med alkoholen, känner mindre och mindre sug. Var inne på bolaget och köpte alkoholfri öl här om veckan, fick inte något sug på alkohol alls där inne. De nya vanorna börjar verkligen sätta sig nu!

110 dagar sedan sista ölen, 146 dagar sedan jag var full...Det går undan!

Bullret

Men med alla prover de tog så var det tydligt att det var ett alkoholmissbruk som var grundorsaken. Så jag sa som det var, att jag drack för mycket, ljög lite om hur mycket för jag skämdes.
Sen tog jag kontakt med kommunens alkoholrådgivningen och sjukvårdens alkoholmottagning. Har fått ett jättefint bemötande, fått hjälp med avgiftning och samtalskontakt. Jag valde att börja med antabus och det funkar jättebra för mig. Behöver liksom aldrig fundera på om jag ska dricka eller inte. Nu har det ju bara gått 14 dagar, så jobbigare dagar kommer väl. Jag är väldigt trött och vilar så mycket jag kan, väntar på att kroppen och hjärnan ska återhämta sig. Jag har inte berättat för så många ännu, bara några få nära vänner och det är skönt att ha några att prata fritt med, skratta lite åt eländet. Jag är så lättad att det kom fram och att jag fick hjälp, jag klarar det inte själv. Det här forumet hjälper mig också mycket. Jag tror vi alla har olika vägar till ett nyktert liv och jag tror det här är min. Det har ju bara gått 14 dagar för mig, men jag har inte mått så dåligt som jag trodde jag skulle göra. Mycket tack vare för att jag fick hjälp med avgiftning. Jag orkade inte med abstinensen och var rädd för konsekvenserna det skulle kunna bli. Men var inte rädd för att söka hjälp, den finns där ??