Senaste kommentarerna i forumet

Tack för tipsen! Det finns ju några sätt att navigera, men jag tycker ändå att det känns lite svåröverskådligt. Men det är kanske också lite vad man är van vid.

För egen del klagar jag inte. Jag använder väl numer själv min egen tråd till reflektioner och det är väl väldigt ofta jag egentligen inte har någon regelrätt fråga. Om någon har något att tillägga så är det väl alltid kul, men jag förväntar mig inte att någon ska skriva i min tråd.

Min tanke var mer att det är synd att en del trådar tycks falla igenom för andra. Men som du säger. Det får ju inte bli en belastning. Jag läser alltid i din tråd t.ex men jag skriver inte där jätteofta. Ibland har jag inte tid över och ibland har jag helt enkelt inte något att tillföra :)

Ja tror det är beroendepersonen som skjutit dig ifrån honom. Tror som Backen123. Du har gjort rätt ändå. När han inte är bra för sig själv så är han heller inte bra för dig eller någon annan. Kämpa! Kram

... och jag känner så igen mig. Har haft ett vårdslöst nätdejtande också som också liknande nån form av beroende. Jag har lyckats landa där i känslan att jag inte vill snarare än att jag inte får. Och med denna fina man så ville jag verkligen inte vara med någon annan. Jag känner så fortfarande och eftersom han ännu inte de facto gjort slut med mig så ligger hoppet och pyr, även om jag rationellt vet att jag redan förlorat honom. Det känns så orättvist för jag är ju den person han förälskade sig i. När vi har varit tillsammans har jag i princip alltid druckit kontrollerat och utan att bli onykter. Så den han lärt känna är ju den verkliga jag. Det har varit några incidenter som gjort att han blivit misstänksam och till sist pressade han fram sanningen ur mig. Så att han nu antagligen väljer bort mig handlar mer om att jag ljugit för honom (att jag inte haft ont uppsåt utan skämts för min situation verkar inte vara någon förmildrande omständighet) och att han inte litar på att jag ska klara av att bryta mitt beroende. Vilket jag faktiskt ärligt tror att jag kan. Så jag känner mig också lite besviken på honom, att han lovat att finnas där för mig vad det än må vara och så sviker han mig (antagligen) i min mörkaste stund.
Men som någon skrev, jag kan inte påverka honom och kanske är det för det bästa att vara självsam och lära sig att stå ut med det. Jag tror att min svaga självkänsla och havererade relationer de senaste åren har lett till en sorg över att vara ensam när alla andra av mina vänner lever i långa stabila äktenskap.
Jag vet inte vad jag egentligen ville ha sagt, behövde nog bara skriva av mig...

Tack för de orden. Så svårt att se längre än till alkoholen förstås, men det finns ju mer efteråt att hantera. Jag är också lite rädd för vad jag ska ersätta alkoholen med, är också svag för sötsaker, tröstshoppa. Lite av en beroendepersonlighet. Så jag ska verkligen kika lite på det vidare livet också och försöka dels hantera orsaken till mitt dövande av verkligheten men även hitta sundare ersättningsvanor.

Kram

Innan jag blev nykter var jag beroende av dejtingsajter. Att få bekräftelse från män fick min värld att snurra. Men jag slutade med dejtingsajter samtidigt som jag slutade dricka i februari. Jag insåg att det bara var ännu ett beroende. Samtidigt som det verkar svinsvårt att hitta guldkornen i dejtingträsket.

Nu verkar du ha hittat ett guldkorn, och då blir det så här. Men det är kanske lika bra, just nu. Det kan bli ni två senare om kärleken finns där. Men just nu behöver du sätta dig själv i första rummet. Du behöver satsa stenhårt på att bli nykter och fylla livet med bra saker som gagnar dig istället för stjälper.

Du behöver få ordning på hjärnans kemi så att du kan sova på riktigt istället för att bli sövd av alkoholen. Det är ingen riktigt sömn, det är till och med farligt eftersom hjärnan inte får den viktiga återhämtningen som den behöver. Jag har också druckit vin för att få sova, men nu vet jag hur destruktivt det faktiskt är.

Du behöver också lära dig att trivas i ditt eget sällskap, trivas med att vara självsam. Smärtsamt och ovant som sjutton, men väldigt viktigt. Du kan inte älska någon annan förrän du älskar dig själv. Den är nog sann den där klyschan. För om du älskar dig själv kommer du inte att vara oärlig, varken mot dig själv eller någon annan. Du kommer inte att anpassa ihjäl dig. Om du trivs självsam och älskar dig själv kommer du att ta dina egen behov på stort allvar, och låta dem gå före mycket annat.

Jag tror på att plugga fakta, fakta, fakta för att ta sig från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka” så snabbt som möjligt. I min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” hittar du en massa tips på böcker, poddar och Youtube-klipp.

Kram ?

Ja, Hjärnstark har jag också läst för några år sedan, väldigt inspirerande för att börja röra på sig! Vet att många som druckit länge bekymrar sig över vad de orsakat sin hjärna. Så för alla som har möjlighet, att använda motion som hjälp ut ur alkoholproblem är verkligen kraftfullt, både för läkning av hjärnan långsiktigt och att det skapar ett direkt högre välmående.

Min egen erfarenhet av att nå Runners high, eller enklare uttryckt, bara en positiv känsla av att röra på sig, är när man hittar precis rätt nivå av ansträngning i början, så många börjar på tok för hårt och med helt fel inställning. Många har tyvärr precis samma syn som jag hade förr. -Träning måste vara tungt och jobbigt annars är det inte "träning".

Det enda som är viktigt i början är rutinen, var och vad man börjar med har ingen betydelse i det långa loppet. Sen kan man sätta små prestationsmål och tänka på progression, den biten blir viktig lite längre fram för att det skall kännas meningsfullt och hålla motivationen. Vi behöver konkreta mål att blicka mot i längden, det räcker tyvärr inte att tänka "motion gör att jag mår bra". Men om mål nr1 är rutinen så sköter sig så mycket av sig själv sedan.

Variation är också enormt viktigt längre fram. Jag har full förståelse för dem som börjar med promenader att det är väldigt svårt att hålla motivationen efter några veckor. Man har kanske ökat succesivt och börjat komma upp i tim-långa sträckor flera gånger i veckan. Då är det dags att variera, räcker kanske med att byta ut en av veckans promenad till att börja med, t.ex lite jogging i stället. Eller ännu bättre, prova en helt ny träningsform, lyfta lite vikter eller varför inte en racketsport om det känns kul. Såklart ska man inte variera för sakens skull om man fortfarande trivs med det man gör, men med stor sannolikhet kommer det behövas med tiden och då är det viktigt att tänka på, annars kommer olusten tillslut att besegra viljan och beslutsamheten!

Good luck.

Här är vi ett gäng som tagit oss olika långt på den nyktra resan och vi har alla stort hjärta och vill hjälpa andra att ta sig fram på den här guppiga färden.

Först och främst så är det stor skillnad på att man tycker att man borde sluta dricka och att verkligen bestämma sig. Man måste bestämma sig inifrån och ut ”nu är det nog” om det ska funka. Det kan ta ett tag innan man landar i det beslutet.

Annars tror jag på det som jag brukar kalla faktametoden. Plugga, plugga, plugga tills man sakta men säkert påverkar även sitt undermedvetna. Det där undermedvetna som går på ryggmärgsreflex och som romantiserar alkoholen av gammal vana. I min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” finns massor av tips på böcker, poddar och youtube-klipp. Den tråden handlar om min tid upp till 6 nyktra månader.

Numer hänger jag mest inne under fliken ”Det vidare livet” och där heter min tråd ”Andra halvlek har inletts”. Den handlar nog mer om annat än om alkohol, för vi måste fylla våra liv med annat. När alkoholen är borta kommer andra problem i dagern. Alkoholen är bara ett symtom, orsakerna till att vi dricker finns kvar och de måste man ta itu med.

Nu ser jag fram emot en nykter jul och nyår och att fira mitt första år som nykter i februari ?

Kram ?

Hej igen!

Han fick inte några böter men jag har för mig vi fick betala c:a 5000 kr för advokatkostnaden.
Jag kan tänka mig att det inte blir fängelse eftersom dels är det inget grovt brott plus att det är överfullt på fängelserna.
De kan ha bra kontroll på honom genom fotboja.

Kommer inte riktigt ihåg hur det var med proverna på vårdcentralen. Tror det är vanlig taxa och sen blir det ju högkostnadsskyddet vid 1150 kr.
Det sista läkarintyget vet jag kostade 1500 kr.
Så visst kommer det att rinna iväg lite pengar men tror inte det blir så farligt.

Jag hoppas för er skull att det blir en väckarklocka för honom och att det kommer nåt gott ut av det.
Kanske insikt och slutar med drickandet.
Det är tungt att vara den vid sidan om eftersom vi ickså påverkas av det som händer pga att se kört fulla..

Många kramar och ta det lugnt?Azalea

kroppar är så otroligt motståndskraftiga och kunniga i att laga sånt som går sönder !! Jag trodde länge att min enda defekt av krökandet var ett bråck på övre magmunnen men har numera sett det hos så många som bevisligen inte dricker mer än nåt glas i månaden.

Visst, jag kan ju ha nån alkoholberoende cancer nånstans i kroppen men än så länge märker jag inte av nåt. Och det är jag ju glad för ! Jag har numera diabetes 2 och de påstår att det kan, eventuellt, kanske, möjligen utlösas av alkohol men jag har det ju i släkten så det ligger nog till så att jag ärvt det. Mest troligt iaf. Artrosen härjar också i min kropp men hur jag än letat så har jag inte kunnat binda den till min höga alkoholkonsumtionen ?

Jag är stolt över min kropp som stått ut med mitt miserabla liv men ändå fortsätter att tjäna mig <3

Ensamheten är jobbigast. Har egentligen ett stort socialt umgänge, fin karriär, härliga barn varannan vecka och tills nyss en relation, iofs en relation där han velat ta det väldigt långsamt och jag bara längtat efter att vara i en nära tvåsamhet. Vi har träffats ca tre gånger varannan vecka under all den tid vi varit tillsammans och det var inte alls det jag önskade av en relation. Alkoholen har varit mitt skydd mot ensamheten och sättet jag dövat mina känslor med. Men det har ju egentligen inte hjälpt något alls.
Pandemin har ju gjort sitt till och gör att jag sitter ensam hemma, kväll efter kväll... Det är då jag blir destruktiv.
Har egentligen inga problem att hålla mig från att dricka om jag är sysselsatt även om det också har blivit svårare ju längre ner i beroendeträsket jag sjunkit. Varje dag tänker jag att jag ska vara nykter och varje kväll trillar jag dit igen...
Nu kommer jag troligtvis bli ännu ensammare. Allt jag egentligen längtar efter är någon att dela livet med.

Jag har inga problem att hitta en man, liksom vilken man som helst, bor i Stockholm och ser normal ut och har, förutom alkoholen, en ordnad framgångsrik tillvaro. Men jag hittar ingen som passar mig. Den här mannen var för bra för att vara sann...

Just nu tycker jag så jävla synd om mig själv fast jag försatt mig i den här situationen själv....

Ja hästar är bäst ❤️ Det är ett sånt härligt sätt att komma ut i naturen på och så luktar dom så gott. Saknar det jättemycket. Hade stor häst förut, men kan förstå vitsen med en liten nu. Man ska ju kunna kravla sig upp på dom också ?
Men min plan är att få ner lite i vikt, få bättre kondition och lite mer muskler så ska jag börja rida igen ❤️?

Hej! Jag har varit medlem här sedan i augusti med detta är mitt första inlägg. Jag vet inte var jag ska börja, men jag har nog alltid druckit mer än genomsnittet, kanske 2-3 flaskor vin totalt per vecka. Utom några perioder då jag inte druckit något. Men sen har jag trappat upp från ett par glas och landat på samma nivå. I sig kanske inte så mycket men jag är 46 så det har pågått ett tag, utom under mina graviditeter.

Förra sommaren dog min pappa av lungcancer pga rökning och min mamma har samtidigt fått en alzheimers diagnos, endast 67 år gammal. Där någonstans började jag på riktigt oroa mig för min hälsa och jag känner att jag verkligen inte vill vara den som själv orsakar att jag får t ex cancer och dör i förtid. Läste mycket om alzheimers och att alkohol även där är en riskfaktor. Sedan förra sommaren har jag därför flera gånger försökt sluta, sedan trappat upp, slutat igen. Våren 2020 var katastrof då jag jobbat hemma sedan februari ca. Jag har barnen varannan vecka och de veckor de var hos sin pappa jobbade jag typ 6-22 med några avbrott såklart. Men det ett antal dagar blev skillnad mellan arbetstid och fritid var ett glas vin på skrivbordet... Jag började känna mig bakis vissa vardagar. Och fick sådan ångest över att jag gjorde så och även gjorde om det igen. Jag slutade ett tag, men föll tillbaka. Sommar är ju sommar så då unnade jag mig flera glas flera gånger i veckan.

I september la jag om min kost till med antiinflamatorisk kost, och drog ner alkoholen till ca fem glas per vecka, kände mig då väldigt duktig. Sedan har det ökat igen och sista veckan har jag druckit säkert totalt fem flaskor vin. Ingen träffar ju mig på dagarna, endast online möten. Jag behöver inte köra bil när jag inte har barnen. Känner mig bakis idag. Trots att jag på morgonen är så bestämd och har ångest så övertalar jag mig själv när det blir kväll. Idag har jag inget hemma och denna gång ska jag försöka ta stöd här istället för att bara ha dialog med mig själv. Jag är fortfarande lika orolig för följder och sjukdomar, men det verka inte räcka... Så tacksam att det finns stöd och hjälp.

Åh, så tacksam jag är för era kommentarer. Känner mig så sjukt ensam och nere. Min man har väl inte gjort slut än, vi ska träffas och prata på söndag. Men han är så praktiskt lagd att jag inte förväntar sig att han fortsätter med mig. Jag tror bara inte han ville säga det över telefon. Min första tanke var att jag skulle sluta dricka för hans skull men jag känner nu att jag vill sluta för min egen. Är så trött på att vara alkis.

Har de senaste dagarna tänkt mycket på varför jag dricker. Tror det är en kombination av olika saker. Det är ett sätt att koppla av, det känns lite festligt (i början av kvällen) och framför allt så behöver jag det för att kunna sova.
Men idag har jag varit helt slut. Legat på soffan och halvsovit hela dagen. Vet inte om det är sorgen... Antagligen.

Loggat in här för första gången idag. Bestämde mig för snart tre dygn sedan för att sluta dricka för gott.
Har de senaste 3 åren druckit ca 1-3 flaskor vin varje dag+ extra på helgerna Har skött mitt jobb hela tiden, men troligen luktat alkohol varje dag och alltid varit rödögd, trött och lite bakis på förmiddagarna. Har inrättat mitt liv efter alkoholen, planerat mitt drickande och tillnyktring i minsta detalj t ex inte svarat i mobilen på kvällarna, planerat att prata med mina barn på eftermiddagen, innan jag börjat dricka osv...
För tre dygn sedan började jag läsa på detta forum om abstinens och vilka besvär jag kunde vänta mig nu när jag hastigt slutat. Jag var verkligen peppad och tänkte att jag verkligen inte skulle ge upp, utan kämpa mig igenom varje plåga hur jobbigt det än skulle bli. Tänkte också att jag skulle vara uppmärksam på tidiga symtom på DT och söka akut i tid.
Tja, här sitter jag och väntar. Har inte druckit 1 droppe på 72 timmar. Inget händer. Inte minsta lilla darrning, inget illamående, ingen huvudvärk, ingen ångest jag mår ff toppen. Är vaken lite längre på kvällen, men det är ju för att jag inte dricker.
Jag tänker naturligtvis att jag borde vara glad, och det är jag, känner mig ff peppad att fortsätta också.. Samtidig som det känns lite som att träna hårt utan att få träningsvärk.
Är det någon som varit med om något liknande? Kan jag förvänta mig att det kommer senare?

Jag har också ägnat en del av livet åt att undervisa så jag förstår... Nu delar jag med mig åt den eller dem som vill höra och ta del av det jag kan. Det är bara roligt?
Önskar dig ett underbart jullov / mt

Jag ska undersöka om vi kan spela in hela eller delar av zoommötet. De som inte vill vara med på inspelning måste kunna välja bort det, men annars tycker jag det borde fungera.

Många av dina övriga förslag passar bra med planer som vi har för den uppdaterade sidan. Jag tror och hoppas att vi kommer kunna göra mycket av det du skriver.

/magnus

Hoppas du har det fint lim..Du är värd det bästa, glöm inte det..?

Funderade på hur våra kroppar behandlas av oss..Ta tex 3 olika personer, som äter och lever på dessa sätt..Person A som oftast äter okey, dricker en hel del alkohol på helgen, men äter både frukt och grönt, är ofta bakis på söndagar..Person B dricker A även på vardagar, och hela helgen.Maten är ingen prioritet och lagad mat, bara några gånger på en vecka..Person C..Dricker aldrig alkohol, äter hyfsat med både frukt och grönt, oftast lagad mat, men ibland både sötsaker och god sås och bakverk..Om vi hade scannat dessa kroppar så förstår man ju att all denna Alkohol som vi häller i oss förstör..Inte bara lever och hjärna, utan varenda cell som hade behövt lite vitaminer och annat bra, blir defekta, eller dör..Sen hur personerna mår psykiskt kan man ju räkna ut..?..Motionen brukar bli nerlagd ju mer man dricker också..?..Kom att tänka på detta i morse när jag funderade på om jag skulle ta Alvedon mot min huvudvärk..När jag drack, så förstörde jag min kropp med alkohol, så Alvedon några gånger i veckan var ett måste, innan jobb, mot baksmällan..?..Jag vill helst bli över 80..?.Därför försöker jag ta hand om mig..Men unnar mig, både godis, och annat gott, när jag känner för det..????????

Jag tror också att det är bra att skriva och läsa här på forumet regelbundet, även om det blir lite glesare mellan inläggen för varje månad. Det övriga livet tar liksom mer plats helt naturligt. Genom att läsa om andras erfarenheter blir man själv påmind om hur illa det var. Genom att råda och peppa andra repeterar man för egen del också, man blir själv hjälpt av att hjälpa andra.

Jag tänker att jag ska försöka låta mitt intellekt bestämma framöver. Rent intellektuellt vet jag att risken är enorm om jag provar att dricka ett enda glas alkohol. Det kan gå bra, men det kan också gå åt helvete. Och det är inte värt risken. Så jag väljer med mitt intellekt att inte ta första glaset - och sen får mina tankar och känslor bråka bäst de vill.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram ?

Kanonbra tips allihop AkillesU. Jag vet vilken avatar jag vill ha som profilbild ?

Jag brukar nu för tiden utgå från listan ”senaste kommentarer” som finns längst ner under Forum-fliken. Och går jag in i andras trådar så väljer jag alltid ”senast läst”-knappen.

Kram ?

Dagarna lunkar fram, är åter i jobb o det känns bra. Vid min förra längre nykterhet, var jag nykter i 8 månader, sedan kände jag mig säker i min nykterhet och började slarva med mig själv och va inte inne och skrev här. Till slut kändes det som en bra idé att prova a igen, med elände som följd. Vad hände då? Jo jag distanserade mig från mina problem, jag glömde bort och jag tog det första glaset. Nu börjar ja åter närma mig 8 månader nykter och jag känner mig stabil, det har tom börjat försvinna, känslan av hur illa det var. Nu har ja erfarenheten hur det fungerar för mig o mina återfall och Denna gång ska jag hålla i och hålla ut. Inte sluta skriva/läsa här och inte sluta gå till mottagningen. Vill jag förbli nykter fortsätter arbetet med att aldrig glömma. Idag är jag nykter. Nykter och klok. Kram

Nä, jag fixar inte att vara uppe till kl 01 utan höneblund ? De är de supersköna höneblundarna som är räddningen liksom. Det är ju nära till sängen när man jobbar hemifrån. Och lagar man bara mat varannan-var tredje dag och äter rester, så kan man sova istället för att resa hem, handla och laga mat. Toppenlösning!

HTML-kodning var ingen barnlek, men det var fruktansvärt roligt att lära sig. Det jag byggde då var väldigt enkla informationssidor med bilder och blålänkar typ. Men det kan vara bra att kunna lite HTML för att veta vad som döljer sig ”bakom” liksom. Frontpage har jag aldrig testat, på senare år har det bara varit Wordpress som jag använt. Och nu det här nya systemet då, som jag inte ens kan namnet på. Men förstår man bara strukturen är det same-same.

Klart att din blogg handlade om fiske ? Mina gamla bloggar har handlat mest om vikt och träning, och min dotter då. Ett av hennes handikapp är ovanligt, det föds 1 på 45.000 med det handikappet. Tack vare hennes hemsida och på senare år gruppen på fejjan så har jag kontakt med föräldrar till barn med samma handikapp i hela landet. Totalt ett 60-tal har jag kontakt med, vars barn är i olika åldrar. Vi som gått före kan råda nykomlingarna. Känns det igen?

Många påstår att sociala medier är ytligt, men allt är vad man gör det till. Jag har digitala vänner som jag lärt känna via olika intressen som är mer vänner på djupet än mina vänner IRL. Och vart jag än åker i landet så känner jag typ någon om jag skulle vilja våldgästa ? Men det blir ju sällan av, det vet vi ju.

Kram ?

Stort tack för fina ord.

Kram ?

:-D

Samtalsstöd - det är inte extremt avancerat det jag får, en 10 minuters avstämning en gång i veckan. Men det är ändå bättre än inget.

Japp! Vi får följas åt lite här o där via denna kanal :)

Drick mycket vatten, ta promenader.

Hur blev det med det där Zoom-mötet?
tyvärr så jobbar jag då mitt på dagen. Undrar om man kan kolla på det efteråt om det blir inspelat?

Något jag också tänkt på här inne är att det vore bra med lite mer aktiviteter för att hålla uppe modet.
Vet att ”programmet” finns men det gjorde jag klart rätt fort.
Så mina tips:
-Notiser som ploppar upp om tips eller fakta kring alkohol.
-Fler test hur det går efter ett par månaders nykterhet med tex frågor om det positiva (för att påminna sig själv).
-Tråd med frågor direkt riktade till ett proffs (alltså ni admin). Typ som en digital sponsor.
- Zoom-möten, jättebra! Men man ska kunna vara anonym. Men skriva i chatten.
- Kontoprofil (utan bild) men en kort presentation eller enkla uppgifter. (Tex kön/ålder/hur länge man varit nykter. (Om
Man vill!)
Kanske en emoji-bild (eller liknande). som man kan välja istället för bild.
- när jag taggar någon eller någon taggar mig får jag aldrig upp det som en notis. Men Det vore bra!
- fler videos från experter/proffs (admin) som ploppar upp ibland som nyheter.
-komma till slutet när man trycker på en tråd. Jag kommer alltid till början av tråden. Och sedan måste jag först scrolla mig ner längst ner och sedan trycka på ”sista sidan” och sedan scrolla igen längst ner till sista inlägget ?? någorlunda omodernt!

Tack och hej! ?