Senaste kommentarerna i forumet

Men höll det inte i början utan drack en fredag lördag. Sen fortsatte jag med hjälp av allas stöd o peppning samtt att läsa om andras resor här på forumet och att bara ta en dag i taget. Efter ett tag bestämde jag året ut. Det finns ett program här på alkoholhjälpen som vissa gillar. Jag gjorde the 30 days experiment med Annie Grace. Det går att leta upp på nätet.Det kostar inget och man får mycket input hur alkoholen verkan i våra kroppar. Hon är lite amerikansk men ändå väldigt bra. Lycka till kram

Duktig....jag tänker att det ligger hos mig själv...att jag vill ha lyckats mycket mer än vad jag gör när jag skriver här. Och, det är inte bara för er jag vill vara duktig...jag vill vara duktig inför läkaren, inför kuratorn på rådgivningscentrum mfl. För Luther sitter ju där på axeln.....och är jag duktig då får jag ju bekräftelse vilket jag är stort behov av. Å teoretiskt så vet jag så himla mycket och jag är duktig på att prata och att skriva...så när jag inte klarar av vad jag har tänkt kring alkoholen så kommer lätt skamkänslor. Men jag tycker verkligen inte om ordet duktig eller att vara duktig....har varit det så himla mycket i mitt liv...så det räcker och blir över!! Fast jag vill ha hälsan i behåll och vara frisk...och orka göra saker....och njuta av livet...och som det är nu då behöver jag vara nykter och jag vill vara nykter...även vägen dit är verkligen kurvig, snårig och väldigt mycket upp och ner. MEN jag har inte gett upp!! Och, jag tänker precis som du skriver FinaLisa att jag ska nog välja vilka trådar som jag läser...för jag har så lätt att jämföra mig med andra. Så himla dumt!

Tänker att det kommer bli skönt att vara ledig...att kunna släppa jobbet och alla restriktioner som är där...from imorgon är det munskydd och visir som gäller . Att ha känsliga samtal i blåställ, munskydd och visir...det är speciellt...det gör något med mig...men jag vet...det finns de som har det mycket mycket värre...men det är så det blir för mig.

Imorgon blir det att få en ny ortos till min tumme eftersom jag helt och hållet har försnillat den...kan inte fatta var? Har tömt sopor men ingen ortos. Ska även till frissan men har ringt och kollat om man använder visir. Min CPAP - sömnmaskinen ska jag börja använda när jag är ledig och varvat ner lite grann.

Har köpt alkohol idag men har hällt ut en del i vasken. Det här går inte längre...hälsan är viktig... och livet är till för att levas....så måtte min plan hålla imorgon... men den där j-a hjärnan den spelar mig spratt gång på gång....å det är så himla läskigt...men när jag vaknar ensam imorgon...äter min frukost ...och tar min promenad....så ska jag göra allt vad för att den ska få rätt riktning...alltså hjärnan. Och det ska inte vara för att jag ska vara duktig.....utan för min alldeles egna skull.

Nu ska jag se på vardagshjältarnas gala...och visst är vi hjältar allihopa som har ändå kommit hit till detta forum!!

Kram:)

Inga biverkningar av medicin än. I övrigt för jag en ständig kamp mot prillorna. Vill ha. Hela tiden. Kämpar emot. Har köpt Onico. Funkar hyffsat en stund. Det blir en fördröjning till nästa prilla.

Tänker inte på vin i stället och det är ju bra.

Det var sammanfattningen av dag 1 :/

... med era fina kommentarer. Kände mig lite svajig i kväll. Är väldigt ledsen och tycker det är extremt jobbigt att vara i relationsmässigt limbo. Han är både snäll men avståndstagande mot mig och jag vågar inte tolka signalerna som positivt. Och även om han skulle välja att stanna med mig så vet jag att han kommer hålla mig på distans ännu längre tid. Vi har dejtat/varit tillsammans lågintensivt så länge nu. Jag har så länge velat bli insläppt i hans liv men han är mer nyseparerad än jag och har barn som mår dåligt så han har inte varit redo. Vi har precis träffat varandras barn och jag började hoppas på att det skulle ljusna för oss. Men nu inser jag att detta besked kommer göra att vi har en väldigt lång tid framför oss där vi träffas såhär lågintensivt. Det är bland annat det som gjort att jag känt mig så ensam. Jag älskar honom så jag vill inte vara med någon annan men jag sökte något helt annat än en relation som är mer som dejtande. Han har hela tiden försäkrat för mig att vi har samma målbild men olika tempo. Jag har så många kvällar varit ensam, ledsen och känt mig bortvald. Inte bra för att hålla sig ifrån alkohol....
Egentligen skulle det vara enklare att bli nykter utan honom. Sörja klart och sen bygga mitt liv men jag är så kluven på vad jag egentligen hoppas ska hända.
Han kan inte träffa mig förrän söndag. Denna vecka blir det bara två tillfällen vi ses, i tisdags när han tvingade mig att berätta och på söndag... Han har inte mer tid.
Jag känner att han är taskig som dinglar mig i limbo flera dagar. Jag bad honom göra slut på telefon igår om det ändå var det han ska göra på söndag men han säger att han inte vet och att han är ledsen och arg på mig för att jag ljugit och inte berättat innan vi involverade barnen.
Jag förstår att han är arg. Min plan var att ta tag i alkoholen i samband med att vi börjar umgås mer, jag dricker väldigt måttligt när vi är tillsammans så det skulle ge mig draghjälp. Och att mina problem då inte skulle gå ut över honom. Jag har dock några gånger blivit as plakat när vi setts men jag har bortförklarat det som engångshändelser. Vilket han nu till slut genomskådade....

Hej☺
Jag tycker du ska testa The Alcohol Experiment.
learn.thisnakedmind.com/the-alcohol-experiment-registration
Det är gratis.
Du får mail, information tips mm i 30 dagar.
Om du fortfarande dricker A under perioden så är det helt ok.
Men det kan hjälpa dig hitta lite extra motivation.

Jag har gjort experimentet och längtade efter mina dagliga mail och videos.
Fortsätt kämpa ?
Kram⚘

Jag slutade direkt efter en riktig skrämselfylla där jag har en gigantisk minneslucka och betedde mig konstigt, typ gick omkring men var helt okontaktbar.
Varje gång jag tänker på det blir jag så lättad över att jag inte dricker längre, jag riskerar inte att det händer igen. Det gick bra den gången, jag var hemma och den enda som märkte det var min sambo, men det finns inget som tyder på att det inte skulle kunna hända ute bland folk om jag skulle fortsätta. Jag känner att jag backade undan från ett stup i sista sekunden.

Julen är ju en enda stor påminnelse om vad som varit och som kunde vara.
Det blev inte så men totalt sett blev det nog bättre på lång sikt.

Allt kretsar kring familj och traditioner, men nu startar vi nya traditioner och jag känner att pandemin hjälper till genom att nu måste alla tänka om och göra annorlunda.

Så låt känslorna komma för en stund och ge dem utlopp så släpper sorgen lite.

Julekram till dig finaste Skrållan ❤Azalea

All styrka till dig, det låter som att du är på rätt väg för att lägga alkoholen bakom dig. Och att du även ser att den här mannen inte riktigt är den själsfrände han verkade vara, eftersom han verkar vilja bryta upp av ganska egoistiska skäl, att han inte kan acceptera att du undanhållit något för honom. Okej att man tappar tron om någon bryter löften gång på gång, men EN chans är inte för mycket begärt. Du verkar ha mycket annat bra i ditt liv, barn, vänner, karriär. Hittar du din balans så hittar du nog rätt även i kärlek till slut. Ha tålamod, och ta en sak i taget- nykterheten är nyckeln till så mycket.

och välkommen! Det du skriver kunde har varit jag för 10 år sen. Fast inte riktigt.... då hade det hunnit gå lite längre utför med mannen. Forumet var min livlina under flera år. Jag har sedan också hittat Alanon. Är fortfarande gift med samma, numera nyktra, man. Jag har skrivit väldigt mycket här, min tråd finns under Det vidare livet, heter Mitt nya år - som numera är rätt många. Fint att du hittade dig hit och ännu bättre att du skrev och beskrev din situation. Ett viktigt steg som kan avgöra din framtid. Mitt motto blev med tiden ’Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv.’ Gör det du också! / mt

Han spydde blod vid minst två tillfällen som jag minns. Blödande magsår sa han att det var. Att det berodde på levern visste jag inte. Vätskeansamling i buken hade han också. De tappade honom på sju liter vätska när han kom till sjukhuset sista gången. Och han sluddrade och tuppade av på slutet. Mitt på dan utan att ha druckit knappt. Fy fan.

Kram ?

Men är du säker på att du druckit precis varje dag de senaste tre åren? Du har inte haft uppehåll på en eller ett par dagar tidigare, eller kanske dagar där det blivit endast ett glas vin?

Jag hade ju haft många uppehåll men trodde ändå att jag skulle få abstinens när jag slutade efter att ha druckit ett tag, men hade inte de där klassiska symptomen heller. Men sen är vi ju olika också så vi påverkas ju inte alla på samma sätt. Det värsta brukar väl vara efter 3-4 dagar så lite kan nog fortfarande komma nästa dag men om du inte ens börjat darra än så blir det säkert inte något allvarligt i vilket fall som helst.

Hur ser din plan ut framöver?

Härligt att det känns uppåt! Det kommer ju komma tider då det känns tyngre också, så det är viktigt att du håller i detta och minns känslan hur du kände dig just när du skrev detta. Om du kan tänka tillbaka på den känslan då när det känns tyngre och samtidigt påminna dig själv att du kommer att känna så igen, så kommer det att vara lättare!

Precis så ska du använda det här forumet. Skriv ner allt du tänker och känner, ibland börjar nästan orden resonera med sig själva. Tvingas man formulera sig kan man få aha-upplevelser, och man ser mönster tydligare när man fått det på pränt.

Och sen är det bra att kunna gå tillbaka och läsa sin dagbok, påminnas om hur man aldrig vill må igen. Minnet är selektivt och de hemska minnena bleknar fortast.

Sen behöver man ju inte vara lika flitig som jag var. Under ett halvår fick jag ihop drygt 1.500 inlägg i min första tråd ”Behöver all hjälp jag kan få”.

Kram ?

Både att du har slutat, fått insikter, och inte får några abstinens-symtom..Jag fick heller inget, i början..Senare var jag väldigt trött, lite huvudvärk, och hade en del gånger med sug efter alkohol..Det parerade jag med att sova, unna mig godsaker, läsa och skriva på Forumet..Pratade även med personer som slutat dricka för att få tips och råd..Tänkte på HALT..Dvs försöka att aldrig vara för hungrig, Arg (ledsen), Trött (Törstig).. Sånt som gärna gjorde att jag blev sugen på att dricka..Det är skönt att efter hand se förändringar i utseende och mående, när giftet börjar försvinna från kroppen..Det har ju lagrats ett bra tag, så det tar tid innan cellerna börjar återhämta sig..Bra jobbat..???

Hej,
Det är kanske tidigt fråga, men hur har första dagen varit? :-)

Jo, våra kroppar tål allt en hel del av det vi gör mot dem. Dock finns det även en gräns.

Problemet med levern är att den inte klagar särskilt mycket innan det har gått ganska långt. Sedan är alla olika också. Det är inte helt ovanligt att de första symptom man har att något är fel är att man spyr blod. Ofta i sådana mängder att man behöver en blod-transfusion. Ibland i sådana mängder att man förblöder. En del kan få något tidigare symptom som att har ont i övre delen av magen på högersida. Men det är långt ifrån alla som får det. Jag har ingen officiell statistik på det, men om det går så långt att man utvecklar tydliga symptom, som gulsot, esofagusvaricer(som gör att man spyr blod), ascites(en vattenansamling i bukhålan som ger en buktande mage), eller encefalopati(som yttrar sig att man är förvirrad, kanske sluddrar/skakar och i värsta fall hamnar i koma) så är det nog så dags att sluta dricka. Då är dessa ändå ibland det första någon märker av.

Jag har inget bra svar på dina frågor, men jag vill gratulera dig till dina 72 timmar ♥️

Ju längre tiden led, desto mer kände jag att jag måste sluta helt för alltid. Jag hade ju tagit en vit månad, men den hade inte hjälpt mig. Så lite på grund av det drack jag väl tyvärr mer i slutet för att passa på liksom, så smart som man är. Jag visste att när semestern är slut så kan jag inte dricka mer efter det. Men att det blev ett för alltid växte fram över tiden. Jag tror att jag länge försökte förhandla med mig själv på något sätt, så jag kan ju inte säga att jag var säker innan jag slutade att det skulle bli där och då.

Jag slutade faktiskt med snus på ett inte helt olikt sätt för några år sedan. Jag visste att jag kände att jag ville sluta men hade inte satt något datum. Jag tittade på Sverige - Finland i hockey och i period-pausen gick jag och slängde ut min snus. På väg tillbaka till soffan hejdade jag mig och vände och slängde dosan också, som jag hade halva kvar av ungefär. Har inte snusat sedan dess.

Alkoholen dock drack jag upp allt av, sista dagen jag drack. Nästa dag var det nämligen söndag för jag visste att jag annars skulle dricka upp det jag hade kvar på söndagen, vilket skulle ha gett mersmak. Hälla ut den, på samma sätt som jag gjorde med snusen var inget alternativ.

När ni bestämde er att ha längre uppehåll hur strukturerade ni upp det?

Tänker på människor som slutar röka så har dom bestämt ett datum dom slutar. Eller bara slutade ni helt rakt av och tänkte att nu ex: dricker jag inte på tre månader?

Det där med att vara rädd för svaret. Det är nog många som känner så. Problemet med att känna så är att det ofta leder till "Sticka huvudet i sanden"-lösningen och det är ju inte bra.

Det är oftast inte försent att vända på det och bli nykter och med tiden reversera majoriteten av alkoholens skador. Problemet är att man paradoxalt nog inte tar tag i det för att man är rädd att det är försent och av den anledningen kanske man fortsätter för länge tills det är försent innan man tar tag i det istället.

Vad som varit innan kan du inte påverka. Vad du gör idag, imorgon och resten av ditt liv kan du påverka. Ta tag i det idag.

Funkar förvånansvärt bra faktiskt. Ta en dag i taget, jobba på att hitta nya nyktra vanor, lyft alla fördelar med nykterheten till skyarna, okeja alla grisdagar, och motionera pulshöjande. Sakta men säkert blir dessa enstaka dagar plötsligt 10 månader som i mitt fall. Kan jag så kan du!

Kram ?

Finns tydligen nu också. Hade jag haft barn i 8-14 årsåldern hade jag köpt den direkt.

Gillar verkligen Anders Hansen. Hans bok ”Skärmhjärnan” är bra också, liksom hans tv-program som jag glömt namnet på. Tror han är aktuell med ett nytt tv-program. Han är duktig och pedagogisk.

Kram ?

Och så kommer den. Som en objuden gäst. Saknaden. Nu? När jag kommit så långt? Varför?
Kanske julen gör sitt. Minnena. Alla år vi trots allt hade det bra.
Men det är ingen kamp längre. Inte på samma sätt. Det är en tyst gråt som vill fram. Och jag släpper taget, gråter ut, låter det passera.
Tar nya tag.
I morgon är en ny dag.

...med sjukvården. Hur hamnade du där? Funderar på att söka hjälp men är rädd för svaret...

Kram

...har följt din tråd, åtminstone i början. Hur har det gått för dig?