Senaste kommentarerna i forumet

Har ingen aning om varför du känner att du "behöver vara duktig" när du skriver här. Väldigt många här skriver om misslyckanden, mindre och större återfall o.s.v. Ingen skiljer sig liksom från mängden utan alla lever med sina respektive utmaningar med den gemensamma nämnaren alkohol. Varför tror du att det är så, Varafrisk?

Så jobbigt för din dotter. Tur att hon har en fantastisk mamma (och pappa förstås).

Kram!

Borde sova vid de här laget ska upp strax efter 7 men nä är klarvaken och hjärnan går i 180. Ska jag verkligen bo här, har jag de inte bättre hemma. El ska jag bo hos vännen istället. Retar mig på allt här äcklig mat, för mjuka sängar, mat på fel tider, ventilationen låter för högt, för kallt på rummet, natt personalen hälsade inte ens så ingen aning om vad de heter osv. Men fick bytt rum här nu på sen kvällen höll på bli tokig sa till dag personalen men de bara “inget att göra åt” just där och då tog jag inte diskussionen för då hade jag fullständigt exploderat. Men kvällspersonalen sa vi byter rum direkt insåg nog de va de lugnaste alternativet när jag kom ner ilsk som ett bi håret stod åt alla håll och kanter såg nog rätt galen ut ? och med det löste sig även värmeproblemet. De som bor här verkar ok, alla har hälsat på mig och välkomnat mig. Så de känns bra, är ju ändå dom man kommer tillbringa störst tid med. Känner mig ensam och övergiven, skulle haft terapi idag hade behövt det men nu ju hon sjuk så bara gilla läget har soc men nja mina absolut innersta känslor vill jag helst ta med terapeuten. Ska lyssna på lite hypnos nu och försöka sova.

Jag lever också ensam, så det fanns liksom inga hinder till att dricka. Behövde inte smyga för någon, så fort jag kom hem efter jobbet hällde jag upp vinet, somnade typ plakat vid 9. Inte jättekul liv precis. Slutade för 13 dagar sedan, det upptäcktes insjukvården, hade så dåliga världen och som tog ett b-Peth prov på mig. Sen har jag fått god hjälp att sluta av vården och än så länge går det bra. Lycka till ?

Vad bra att du kom tillbaka! Det finns fler här som upplever att hemmajobb och ensamhet har lett till ökad alkoholkonsumtion. Du är med andra ord inte ensam. Inte på något sätt. Läs runt i våra olika trådar och skriv i din egen så hjälps vi åt!

Du kommer att ta dig tillbaka till ditt nyktra liv. Du vet ju hur bra nykterheten är efter dina tre år. Häng här med oss, vi hjälps åt!

Välkommen hit, hoppas du tar tag i ditt drickande med eller utan man. Här är du inte ensam, så skriv och läs ofta. Inget blir bra eller bättre av drickandet, och med tiden kommer du känna att det var mödan värt.

Fick Champix utskrivet av läkare i dag. Sätter i gång i morgon med första pillan. Men jag undrar, slutar du redan efter tre veckor? Trodde det är 12 veckor man bör ta dem? Eller har du fått någon annan medicin VillJuLevaOckså?

Hälsningar från en taggad Charlie

Vi är många som är eller har varit i din sits. Att skriva och läsa här har hjälp mig denna gång. Vi stöttar och hjälper varandra. Kan du prova några dagar utan alkohol och känna efter hur du känner dig? Kram ?

Känns så bra med det här forumet, att ni finns och har så stor kunskap.
Idag har jag kunnat känna glädje över att jag faktiskt kan börja göra saker när kroppen är i bättre balans. Köra bil utan att oroa mig för om jag är nykter ännu. Gå nerför trappor utan att hålla mig i ledstången, ta på mig kläderna utan att tappa balansen. Det betyder ju att jag kan göra roliga saker sen när jag blir piggare. Kanske börja rida igen? Ser så fram emot att mitt nyktra pigga jag ska komma. Där jag kan finnas på riktigt för mina barn och barnbarn. För som det har varit så satte jag ju alkoholen före dom. Smärtsamt men sant.
Så skönt med ett forum att vara ärlig och känna igen sig i. ??

Tre veckor har nu gått sedan jag kastades ut.
I början kändes det skönt att vara därifrån, och som om jag var över honom helt.
Nu känner jag bara en stor sorg och saknad. Trots alla hårda ord, hemska gärningar, otrohet etc.
Jag önskar så att allt är en dröm och jag bara ska vakna upp i hans armar.
Det är som om han dött. Han dog och kvar fanns en empatilös sociopat. Hur kan en människa förvandlas så? Fanns ens den där fina människan som jag älskade så och ville ha en framtid med?
Eller var allt bara fejk?

...

Så bra att du inte köpte vin idag! Hoppas du hittar tillbaks till nykterheten. Det skulle göra dig gott.

Kram

Hej alla tappra!

Jag gick in här i somras för att ta tag i mina problem. Gick alldeles strålande första perioden. Sen kom hösten och corona slog till på allvar igen.

Jobbar hemifrån och lever ensam. Så alla tips om att mysa med familj osv finns inte hos mig.

Sista månaden har jag druckit mängder av vin. Har unnat mig, ”efter” jobbet. Allt hemma själv. Typ när klockan blir 18.00 åker vinet fram och inga små mängder.

Det enda jag fortsatt göra är att skriva i loggen så jag ljuger vilket fall inte för mig själv.

Finns det någon annan i samma situation? Hur hanterar du/ni läget?

Kram

Tyvärr är det en tidsfråga innan man inte ens får uppleva det där behagliga ruset, ens en kort stund. Sista gångerna jag drack minns jag att det inte kändes skönt ens en kort stund.

När hjärnans kemi ändras krävs mer och mer för att uppnå det sköna ruset. Man måste dricka snabbare också - hälla i sig. Och då blir man skitfull. I bästa fall hann man uppnå det härliga ruset en kort stund. I bästa fall.

När missbruket accelererar och toleransen ökar blir man till slut helt besatt i jakten på det perfekta ruset. Få uppleva den känslan igen. Och helst igen, och igen. Men det är svårfångat, snudd på omöjligt att uppnå.

Så funkar det med knark också. Jag har sett dokumentärer med heroinmissbrukare. Total misär. De lever endast för att få pengar till heroin och sen spruta sig höga. Just då ser man ett småleende på deras läppar. Äntligen. När ruset lagt sig börjar de leta pengar efter mer. De gör inget annat. All deras vakna tid går till det.

Så funkar missbruket. Så påverkar alkohol och andra droger våra hjärnor. Fy fan. Med den vetskapen är det inte svårt att tänka aldrig mer. Faktiskt.

Kram ?

Skrev precis i din tråd Torn! Tack för omtanken.

Läget är bra! Jag tänker inte så mycket på alkohol och då går jag inte in här så ofta heller. Jag håller mig sysselsatt. Källaren är lite på paus för min man måste hjälpa mig vidare. Jag arbetar hemifrån men har väldigt lite att göra på jobbet. Dels är det lugnt och dels har jag sagt upp mig. Har accepterat det lugna osociala livet och liksom lite landat i att njuta av att få en period hemma och mer tid med barnen.

Idag har jag haft ett jobbmöte, sen städade jag källaren efter maken, handlat julblomma till fröken, gått på stan med min dotter som ville köpa julklappar, lagt middag och varit på yoga. Jösses vad man hinner mycket på en dag om man knappt jobbar och inte är full.

Känner en liten oro för Corona och hur det ska gå för sjukvården i Sverige. Är också oroligt för klimatet... svårt att ta in. Så allt är inte rosenskimrande. Men det lockar inte med alkohol för att döva längre.

Jag ser på riktigt fram emot en nykter jul med min lilla familj i år. Allt annat inställt.

Så, inget spännande alls som händer i mitt liv men det är helt ok ändå. Nu ska jag äta en grapefrukt och kolla på ett avsnitt av the Crowne.

Vi hörs snart igen! Kram

Jag känner igen mig så väl, med barn som mår dåligt och nära dödsfall. Det har varit och är tufft, men ingenting blir ju bättre av drunkna i alkohol.
Det hjälper mig så mycket och är så lärorikt att läsa i trådarna här.
Tack ❤️

Tack så hjärtligt!

Jag uppskattar det verkligen.

Nja jag förlorade dagens förhandling idag med mig själv, drack lite vin, men jag har ett mål i sikte. Det tänker jag sikta på. Det är svårt att bryta vanor direkt men jag är stolt över att jag försöker iallafall. (Försöker peppa mig själv istället för att klaga på mig själv)

Massa värme
Jazzkatten

Samma här! Jag berättar inte om djävulskap för någon, men tänker och funderar på om jag ska göra det i framtiden. Men då kanske det känns så avlägset att det inte blir aktuellt. Att man har gått vidare.

Skönt att du ändå känner att du kan hålla i det! Jag vet precis hur det är när det känns tungt är det så enkelt att dränka sina sorger. Man skapar bara fler sorger, såklart dock, men det känns skönt för tillfället.

Det är många av oss här som har påverkats negativt av vårt drickande. Men vi kan inte göra något åt det som varit. Bara det som blir.

Har du några planer på hur du ska gå till väga? Forumet här är ju en bra början och kan absolut vara till hjälp, men kommer det räcka för din del? Det kan vara bra att ha en plan. Det kommer ju att komma dagar då det känns bättre, men det kommer såklart att vara motiga dagar också och då kan det vara bra att vara förberedd. Att du funderar på det och är här och diskuterar hjälper ju bara det, förstås.

Varför har jag alltid en känsla av att jag behöver vara duktig när jag skriver ett inlägg här? Alltid en önskan om att kunna skriva... nu har jag varit nykter i fyra dagar, fem dagar eller allra helst fler dagar....men inte ska jag väl behöva känna så? Men likväl så känner jag så...

Igår kväll var jag så oerhört trött...jag kände att jag kommer inte orka kliva upp ur sängen. Efter jobbet igår så hämtade jag min dotter och vi gick ett varv i elljusspåret....beställde pizza...jag frågade henne då hur hon mår...och hon svarade mig att hon känner liksom ingenting...hon berättade även om känslan över att slippa hitta ett kuvert från Kronofogden i brevlådan....å jag är så himla glad över att vi kan vara tillsammans...att vara så närvarande i varandras liv. Men det gör mig SÅ otroligt ledsen att hon ska behöva känna som hon gör...behöva må som hon gör...det smärtar i mitt hjärta ....att min älskade dotter ska behöva må så här...och att jag inte kan göra så mycket åt hennes känsla...bara finnas bredvid som ett stöd.

Har känt mig så otroligt stressad...pga mycket att göra på jobbet...pandemin...nu ska även vi kuratorer ha visir och munskydd...det är liksom inget problem med det...bara att det är så läskigt att smittspridningen ökar....

Stressen beror även att jag ska använda ortos, CPAP...och att jag har problem med mina ögon...det är en skitsak för de flesta....men för mig blir det för många saker på en gång...

Men idag har jag försökt att bena upp det....det ena efter det ena....och jag hoppas att det ska lugna sig:)

Kram:)

Behöver du lite externt pepp är på så får du det här?
Klarade du av dagens förhandling ?

Kämpa på!
Kram⚘

Tack så mycket för ditt utförliga svar!❤️. Det är väldigt svårt att inte oroa mig eftersom jag pluggar och hans inkomst är extremt viktig nu. Barn hus och allt det kommer ju bli lidande pga hans idioti. Det handlar ju inte endast om en kortare period utan många år, belastningsregistret finns kvar i 10år:( . Men eftersom din man inte fick fängelse och konsekvenserna var värre då han krockade och hade högre promille, kan vi hoppas att min sambo inte heller får fängelse. Vad blev böterna och blev det kostnader för rättegången? Jag antar att blodproven kostar med? Suck livet känns inte kul just nu.?

Tack så mycket för ditt utförliga svar!❤️. Det är väldigt svårt att inte oroa mig eftersom jag pluggar och hans inkomst är extremt viktig nu. Barn hus och allt det kommer ju bli lidande pga hans idioti. Det handlar ju inte endast om en kortare period utan många år, belastningsregistret finns kvar i 10år:( . Men eftersom din man inte fick fängelse och konsekvenserna var värre då han krockade och hade högre promille, kan vi hoppas att min sambo inte heller får fängelse. Vad blev böterna och blev det kostnader för rättegången? Jag antar att blodproven kostar med? Suck livet känns inte kul just nu.?

Tack för fin kommentar. Jag kommer hålla i min plan. Nu eller aldrig. Känns ju som om jag kommer sabba alla mina relationer framåt om jag inte gör det.

Jag förstår att han känner sig sviken av lögnen. Hade nog hoppats på mer empati från hans sida men.... Vi får väl se vad som händer. Känner mig ensammast i världen. Inget blir ju heller lättare av att jag bor ensam och jobbar hemifrån. Känner mig så isolerad med mina tankar. Superjobbigt.

Hej
Läste om Runners High i boken Hjärnstark.
Jag har upplevt det, men det var många år sedan när jag tränade för längre lopp.
Jag skulle ge en hel del för att få den känslan igen.
Lyckliga du?
Kram⚘