Senaste kommentarerna i forumet

Tack, snälla ni! ?

Jag dricker inte för ofta men jag dricker förmycket
Hej

Jag vet inte riktigt var jag skall vända mig. Skulle jag fråga läkare och vänner så skulle dom inte säga att jag är alkoholist för jag är nog en av dem som dricker mer sällan. Så det svåra har blivit att det inte finns någonstans att vända mig eller någon som kan känna igen min siutvation när det kommer till alkoholproblematik.

Oav min historia började för ca tre årsedan.
Tidigare i mitt liv har jag (så som nu) jobbat många helger och vid den tidspungten tränade jag väldigt mycket och åt nyttigt så jag konsumerade bara alkohol ca 6gånger om året. Jag var känd som kompisen som jämt drack kaffe och trivdes med det. Dom gångerna jag drack så brukade jag ta fasta på mina kompisar hur fort dom drack och anpassa mig efter det då jag är en person som gör allt för snabbt?

Sedan bytte jag stad och fick nya vänner (som är jätte fina) och har inget onormal alkoholkonsumtion heller. Men när jag var med på fester och så började jag också dricka och så var det väll inget mer med det i början.

Sedan träffade jag mitt ex. Han hade vid den tidspungten ett spelmissbruk och jag var där och stöttade honom i vårt och torrt. Jag stod vid hans sida dag ut och dag in och till min glädje så är han spelfri idagens läge.

Men med den dramatiken märkte jag att jag bara blev tröttare och tröttare och började också dricka mer och tog inte fasta på någon vän.

Där hör till att mitt ex var extremt svartsjuk och var alltid orolig för att jag skulle hitta på något dumt när jag var ute (vilket jag givetvis inte skulle göra för jag var kär i honom)
Men att försvara något som bara har hänt i hans hjärna gjorde det ännu värre och jag som tidigare alltid bara har varit en glad skit på fyllan oav om jag har varit lagom full eller kalas packad.
Men med honom så triggades problemen upp då han var arg och svartsjuk, detta ledde till att jag också kunde bli vannsinig (väldigt sällan men då och då) Jag blir sällan arg, det skall gå väldigt långt till och med alldeles för långt.

Oav i våras så kände jag att jag var påväg ner i en jätte trötthet med allt som hände runtomkring honom. Jag kände mig helt slut och jag tänkte berätta det för honom men just exakt då så var han nere på botten och bestämde sig för att ta sig upp.
Så jag ryckte upp mig själv (som många gånger förr då han var en periodare) och var där för honom. Satt med på samtal med anhöriga osv osv.

Men under ca två år så har jag druckit alldeles för stora mängder när jag drack, jag kunde inte sluta när jag väl började. Hur jag skall beskriva det är att jag blir alltid så glad på fyllan så det är liksom som när jag kommer i ett stadie när jag är lagom full så försöker jag nå mer lycka och glädje genom att fortsätta dricka i en snabb takt och då ökar jag även den.

Nu när det har varit slut ett tag så vet jag inte och drickat ökade pga ett väldigt krävande och turbulent förhållande rent känslomässigt, eller om det har blivit en vana att dricka både oftare än tidigare och mycket.

Jag kan inte ens minnas hur många minnesluckor jag har haft de senaste två åren och framförallt den sista tiden innan vi gjorde slut.

Frågar man vänner som är med så säger dom flesta att jag bara var full och glad men frågar man mitt ex så var jag jätte full och jobbig.

Det är klart att jag förstår att han också kanske ser det på ett annat sätt eftersom han var svartsjuk och hade egna problem.

Men det är fortfarande så att jag har varit alldeles för full de senaste åren och det är ju inte han som har gjort att jag har haft minessluckor, druckit otroliga mängder och när jag egentligen borde dricka vatten istället ökat alkoholintaget.

Som jag nämnde i början. Jag vet inte riktigt vad jag skall vända mig då jag inte dricker för ofta utan snarare förmycket. Jag funderar även på om jag kommer att dricka oftare och oftare också eftersom det också ändå har ökat suggsesvt under åren.

Förlåt för en lång roman och jag förstår att mitt problem kanske är mycket mindre än andras här i tråden

Jag förstår att det är svårt, och det finns ju egentligen ingenting vi kan säga för att det ska kännas bättre. Jag vet inte hur du känner, men det finns ju en risk att ditt drickande tilltar. Dock har du ju ett vägval här. Du kan ju inte påverka vad din man tycker. Dock kan du ju i allra högsta grad påverka vem du själv är. Fortsätt med att ta tag i drickandet och bli en bättre människa som inte behöver ljuga. Då kommer du också att må bättre och gör det för din egen skull. Då finns det ju kanske en chans i framtiden.

Jag hoppas alltså att du fortsätter med din plan om en förändring av ditt drickande. Jag vet att det blir extra svårt när du har det så tufft ändå. Men det kommer garanterat att vara värt det i slutändan!

Jag tycker väldigt mycket om detta forum. Dock kan jag finna att det är lite svåröverskådligt då och då. Jag brukar läsa och svara en stund här då och då när jag får tid. Ibland läser jag bara och tänker att jag svarar senare. Men jag tror att jag tappar bort en del trådar. Jag försöker ju bidra med de erfarenheter jag har till alla här på forumet, även om jag förstår att de inte alltid är till någon nytta. Speciellt när det kommer in någon ny.

Sen dyker det ju ibland upp lite trådar där man blir genuint involverar på något sätt och hoppas att det ska gå bra för trådstartaren. Då är man ju nyfiken och vill nästa dag ha en snabb överblick av vad som hänt i de trådar man följer först och främst kanske och sen även titta lite på det som är nytt. Men det kan vara svårt att överblicka som sagt och jag tror att en del trådar faller bort då och då. Sen ser jag att det händer att en ny tråd står obesvarad länge och det kan ju vara synd när någon skriver för första gången kanske och vill ha lite hjälp. Dock har jag sett att administratörer hoppar in då, och det är ju bra.

Ändå var det ju någon som var frustrerad över att få så lite svar igår och jag vet att det har hänt tidigare. Jag har aldrig för avsikt att förbise någon eller deras inlägg. Men det är klart att vissa ämnen är jag varken kunnig eller intresserad av och då går det ju inte att svara.

Men jag kan ändå inte låta bli att tänka att det är synd att det finns de som söker sig hit som inte känner att de får tillräckligt med respons.

Då var dag 9 avklarad! Har varit en stillasittande dag med arbete hemifrån. Har inte haft något sug efter a idag, men inte heller utsatts för några prövningar. En glad insikt var att jag vid mitt kvällsbesök på ICA, inte ens snuddade vid tanken på att ta svängen förbi hyllan med 3,5:or, något som blivit en ful vana under den här hösten. Det väljer jag att se som ett gott tecken!

Med risk att låta tjatig, men tack så mycket för alla fina kommentarer, ni är bäst!

Välkommen

Tänk så många vänner vi är här inne på forumet.
Vänner som stöttar när det behövs som mest och som lyssnar och finns där hela tiden.
Jag håller med dig Backen123 att det är ni här som fått mig att orka ta tag i mitt liv och sätra mig själv i förarsätet istället för att gå kvar i något som jag inte mådde bra av.
Att följa er ger perspektiv och inspiration.
Tack allihop ❤❤ Tillsammans är vi oerhört starka.
Azalea

Pratade precis med min man. Nu verkar det som att han kommer lämna mig pga detta. Dels pga att jag har ljugit men jag tror också att det är för att det är extremt viktigt för honom att ha kontroll och detta introducerar en osäkerhet i hans liv.
Jag är krossad. När jag äntligen träffar mannen i mitt liv så riskerar jag allt genom att inte skärpa till mig med alkoholen,,,

Mycket bra jobbat..Ha färdiga strategier om hur du ska göra om suget sätter in..Ha ingen alkohol hemma är en förträfflig lösning..Är du hos någon annan, kan du tänka ut andra lösningar innan, du går dit,Då blir allt enklare. ?

Han krockade med bilen och smet ifrån platsen så hindoatrull fick söka upp honom.
Han hade då 2,0 i promille och fick nyktra till på polisstationen.
Han blev sen dömd till 3 månader med fotboja och indraget körkort under 2 år.
Han fick under de 2 åren gå på hälsovården och lämna urin och blodprov 8-10 gånger per år.
Bilen kunde vi lämna in och få ett alkolås i och då kunde han fortsätta att köra, fast bara den bilen då.
Det var jämna service då de kollade loggen på alkolåset. Vi fick betala 1000 kr i månaden för detta.
När han hade fotboja ställde de in tiden så han kunde vara på jobbet och var tvungen att vara hemma, inne i huset resten av tiden. Permis 2 timmar på söndagen som han kunde gå ut.
Det kom även folk hem vid olika tidpunkter så han fick blåsa.

Så totalt sett kunde han arbeta, gömde sin fotboja i strumpan så ingen skulle se,
Betalade 24000 kr i avgift för alkolås,
Böter för räcket han körde sönder, 54000 kr,
Bilen skrotad
Massvis med urin o blodprov,
Läkarintyg efterdenna tiden var över.

Därefter fick han tillbaka sitt körkort tillbaka.

Jag hoppas detta kan vara till hjälp för dig. Men främst så vill jag säga till dig att försöka att inte tänka så mycket på det, svårt....Jag vet.
Men det är hans problem och hans konsekvens så lägg bollen i hans knä och tids nog får han svar på vad straffet kan bli.

Sänder dig en kram?Azalea

Har tänkt mycket idag och även läst om hur man bäst lämnar en narcissist. Läste några bra råd om att försöka samla så mycket bevis som möjligt innan det är dags. Känns egentligen lite sådär att spela in i smyg, men om det är enda sättet att kunna visa min sida av hur det varit så är det värt det. Julen är normalt en period då hon tappar det helt, hennes pappa hade som tradition att förstöra varje jul och nu har hon fortsatt den. Ska försöka härda ut så länge det går, stötta barnen och samla bevis. Har spelat in lite nu sista timmen och det kommer ju godsaker från henne hela tiden, dröjer nog inte länge tills hon gör ett övertramp igen.

Ja, var ska jag börja, Med att jag måste sluta antagligen.
För mig började det med en gastric bypass operation. Antar att jag har en fallenhet för beroenden för man blir inte så överviktig om man inte är beroende av mat. Märkte ganska snabbt att jag påverkades annorlunda av alkohol. Var i en dålig relation och ofta ensam... Drack för att slippa undan mitt dåliga liv. Tills jag en dag bestämde mig, Aldrig mer. Var nykter i tre år och det fungerade väl. Njöt av att alltid vara fräsch men saknade känslan av att kunna släppa kontrollen helt.
Jag tog mig ur den dåliga relationen. Har ett bra jobb så jag har ett ordnat liv med fint boende, härliga barn, många vänner. Träffade en ny man som jobbade inom restaurang och där festande var en del av umgänget. Och så en dag trillade jag dit igen, Det gick bra i början, jag trodde jag kunde hantera det. Men under tiden relationen blev sämre så drack jag mer och mer. Till sist tog relationen slut med dunder och brak och då var jag ju ensam och kunde dricka hur mycket jag ville utan någon som såg.

Det har gått ett år. I början var jag så ledsen och drack för att bedöva. Nu dricker jag av alla möjliga orsaker. Bor fortfarande ensam men har träffat en ny man. Han har kommit mig nära och sett tendenser och ledtrådar till mitt drickande. Igår konfronterade han mig. Först ljög jag men sen erkände jag sanningen. Han var fin med mig, lovade att stötta, talade om för mig hur fantastisk jag är och hur mycket han tycker om mig. Men att jag måste ta tag i detta.

Så nu måste jag fixa detta. Håll tummarna för mig!

Två månader nykter vilket känns fantastiskt! Ska verkligen försöka hålla ut över helgerna som kommer vilket kan vara en utmaning

Jag petar på med mitt avsnusande. Av mitt 12-veckorsprogram med Champix är jag inne i vecka 3

Sedan 1.5 vecka har jag slutat med snus, och ersatte ju det med nikotinpiller, men från och med idag är det slut med nikotinpiller. Varje kliv nedåt har ju inneburit någon dags eller så med lite irritation o konstigheter i huvudet (så ja - det är lite utdraget). Så mängden nikotin o effekt är långt ifrån det jag fick i mig i mina gamla dar. Jag inbillar mig att jag nog totalt sett får liknande mängd på abstinensen - men det sker i steg utan fritt fall.

Att sluta med snuset gick ju oväntat bra, saknar inte något under läppen faktiskt! Men jag märkte att jag kunde knapra på nikotinpiller nästan för mycket - även om effekten kanske inte var så stor, så beslöt mig på eget bevåg att bara göra slut på alla förråd och sen sluta. Det som finns kvar i mitt förråd just nu är en spray med nikotin, som jag tar ibland när det känns nödvändigt.

Efter den är slut är det oklart om jag ska bara ska klippa. troligen, men ska känna efter lite försiktigt.

Jag pratade med sköterskan idag (min veckoavstämmning), och hon föreslog plåster... men det vill ju inte jag! Jag vill inte börja klistra på mig något som är på plats hela tiden. Bättre dosera med något ibland när det är absolut nödvändigt ett tag, sen klippa.

Min överenskommelse nu tills nästa vecka är att testa en hel dag utan nikotin och se hur det går, kanske fler sen.

I övrigt, går väl omkring och är lite småarg eller inte. känns som jag börjat hitta små små trådar att dra i för att reda ut det jag tycker är jobbit omkring mig.

Hörs!

Hej! Välkommen hit! Ja hittade hit för ett par månader sen tror ja ungefär och ja fått insikt undan för undan om både medberoende och beroendet. Det finns en podd som heter " medberoendepodden" på.Spotify. Känner du igen dig när andra pratar om det o vad det innebär så förstår du om du är det eller ej. Ja varit öppen med min A:s beroende till alla som ja velat berätta för. Sen bor vi inte i samma stad ens så trodde ja var garderad o hade koll men ja hade fel. Medberoendet handlar på djupet om dig själv o hur du tänker o fungerar. Uppbyggande eller destruktiva beteenden mot dig själv? Omedvetet ofta. Svårt att analysera sig så tycker ja o veta att nåt är fel innan nån påpekar det för en. Lycka till att hitta svar här o på andra ställen. Modigt gjort att våga utforska detta för dig själv . Kram

Men redan idag innan lunchtid skedde ytterligare ett misstag. Jag har börjat fundera lite på om de skämtar med mig. Jag skrev precis ett konstruktivt mail till dem i förra veckan om problemen. Det i sig gjorde att jag tappade koncentrationen på jobbet idag, men jag ska försöka att inte låta det påverka mig för mycket och se om de kontaktar mig eller om jag gör det en annan dag när jag har lite mer ork för det. Bara det inte mynnar ut i ytterligare en ursäkt utan försök till förändring. För att det blir fel kan jag ju ta, om man är öppen med det och förklarar att man jobbar på det.

Vart tog hela tråden vägen?

Hinner bara svara kort.
Det finns många tester att göra om man är medberoende eller inte.
Jag tyckte mig vara upplyst och pratade öppet om mitt exs alkoholproblem.
Sen testade jag mig på någon sida och fick svara ja på 17 av 20 tror jag det var?

Fortsätt läsa,fortsätt skriva här.
Det har varit min räddningsplanka under flera år.

"Som om inte detta vore nog kan hjärnan efter en längre tids drickande sätta igång endorfinerna redan INNAN man börjar dricka. Av förväntan. Då krävs ännu mer alkohol inledningsvis för att ”må bra” - och det är så tolerans uppstår."

Jag kommer att tänka på ett otal gånger när det vankades alkohol, men man av olika anledningar fick vänta en stund till. Det kunde vara att man var på jobbet och skulle ut efteråt kanske, eller att man var mitt uppe i en aktivitet med någon där man efteråt bestämt sig för öl. Alltså vilken slags situation som helst där hjärnan visste att vi kommer få berusa oss snart, men inte riktigt ännu. Den där känslan man fick. Det slutade ju allt som oftast i att konsumtionstakten, när man väl då började, låg på en inte så hälsosam nivå. Man kände lyckan, men det räckte inte.

Annars har jag ju svårt att rationellt förstå det. Jag är ju en av dem som fullkomligt älskar det där milda ruset. Om du frågar mig nu, så skulle jag kunna säga att jag saknar känslan av salongsberusningen. Jag saknar definitivt inte att dricka mig så onykter att jag inte minns saker. Ändå fyllde jag ju på med alkohol, långt förbi den grad av berusning jag i efterhand skulle skattat som den optimala berusningsnivån. Men det här är ju en förklaring.

I övrigt så missade jag att svara tidigare på något du skrev då jag var upptagen då. Ville kommentera på det nu men hittade det inte. Jag vill minnas att du skrev något i stil med att du inte var rädd för "aldrig" längre. Det tolkar jag som ett mycket positivt tecken! Du kändes ju redan väldigt stabil innan, men det är klart att tankarna förändras och utvecklas över tiden och det känns som att du blir mer och mer hemmastad med ditt nya liv!

Usch vad motivationen har varit låg på jobbet den senaste tiden. Har mycket att ta tag i men är så motivationsstyrd, när saker blir för tråkigt så tar det stopp tillslut. Relativt lugn vecka och jag är en person som definitivt är bäst under press, det är då jag blir skarp, effektiv och motiverad att jobba med fart.

Idag är det träningsfri dag, hoppas jag skall finna ro i att koppla av lite i eftermiddag och vila kroppen. Fungerar inte alltid då jag fort blir rastlös och orolig av att inte göra någonting. Jag behöver ändå intala mig att ta vara på vilodagarna för det är ganska högt tempo runt allting nu i jul och mycket att stå i, mycket som snurrar i huvudet.

Just nu har jag bara 2 träningsfria dagar i veckan på pappret, tisdag och lördag men lyckades inte hålla det i helgen. Hade haft en ganska fin dag med familjen, planerat in en dag med julbak som jag lyckades genomföra utan att tappa humöret trots att jag ofta har svårt med motivation och lust när jag är ledig. Det blev både lussekatter, knäck och snickerskakor.
När eftermiddagen kom kände jag mig ändå ganska "blä". Uttråkad, rastlös och tom. Jag bestämde mig då för att klä på mig joggingmundering, trots ruskväder och total mörker. Pannlampa, reflexväst, underställ m.m.
Jogga och springa är något jag gjort mycket tillbaka genom åren i perioder. Att det föll på gym och styrketräning detta året är egentligen bara en slump men det är det som är min träning numera, så joggingskorna har dammat ett bra tag om man säger så.
Skapade en ny spellista med lite nykära låtar, stoppade lurarna i öronen och stack iväg på en av mina gamla standardrundor. Började lätt, benen kändes starka och fräscha, bra musik, frisk luft. Bara jag, vägen och fotstegen. EUFORI uppstod. Har upplevt känslan då och då, förr, det som kallas "runners high". När hormonerna rusar av att kroppen kommer i rörelse. Man känner sig ostoppbar, stark och fantastisk. Jag ökade farten, nya bra låtar kom i öronen med bra tempon som matchade mina snabbare steg. Ökade farten, spelade trumslag med armarna i luften. Ansträngningen bekom mig inte särskilt, men en blick på pulsklockan visade snart närmare 190 och jag förstod att lyckohormoner och adrenalin spelade mig ett spratt och att kroppen och hjärtat jobbade hårt i bakgrunden.
Hemma igen var jag en ny människa. Hoppas alla människor får uppleva den känslan någon gång.. the runners high.

Välkommen! Fint att se att det verkar fungera för dig att skriva. Av trådrubriken att döma har du kommit till någon slags insikt. Skriv och berätta mer, om du vill.

Varma hälsningar
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag har även varit på ett par stycken "fysiska" möten och när jag väl var innanför dörrarna slappnade jag av men innan var jag livrädd för att möta på någon! Så vansinnigt dumt att behöva skämmas men jag är inte heller riktigt där än, att kunna frontas med frågor..

Prova AA online, tror inte du kommer ångra dig och du är precis lika anonym där som här ?

Tack :) De gick bra komma hit själv överlevde det och lämna urinprov. Värsta jag vet men kan förstå de kräver drogtest. Känns sådär att va här. Blandat med folk men håller mig mest för mig själv både pga Corona och för jag mår dåligt. Har fått 2 kontaktpersoner båda verkar sådär men de kanske är bra. Fick reda på idag soc planerat jag ska va här i 2 månader höll på sätta kaffet i vrångstrupen jag va inne på 1. Kul när hon planerar över huvudet på mig :( Va redan arg på henne nu blev jag inte direkt gladare. Och som grädde på moset är min terapeut i karantän pga förkylning ev Corona. Inte hamnat i klinch med personalen än men de va bra nära vid lunchen de serverades potatis med skalet kvar på (värsta jag vet potatis skalas inan kokning) och nåt som tydligen skulle va pannbiff men jag lyckades hålla min käft, just maten brukar de bli bråk runt när de gäller mig. Som tur är så har jag möjlighet få sova hos min vän då och då så de känns tryggt att veta ifall de blir för jobbigt här så kan jag åka dit och andas ut lite.

Jag förstår att det är tungt just nu, men det kommer att bli bättre. Livet blir ju aldrig guld och gröna skogar bara för att man är nykter, men den stora majoriteten skulle jag uppskatta, upplever en markant förbättring av livet. Med det sagt är ju läget du är i nu inte det roligaste. Det gäller att hålla ut.

Angående leverproverna, jag förstår att du är orolig. Det går ju aldrig att veta i förväg då alla är så olika, men med ditt bruk och över den tid det har skett så borde du ha goda chanser att reparera skadorna på levern, förutsatt att du lever alkoholfritt och hälsosamt och att du inte har några av de allvarliga symptomen nu, såhär 6 dagar efter att du slutat. Förmodligen kommer något prov vara något förhöjt dock med den konsumtion du har haft. Det har ju hunnit sjunka lite på 6 dygn, men kommer säkert sjunka ner till låga nivåer inom förloppet av ett mar månader. Dock kommer du kanske få ta ett ultraljud eller liknande ifall nivåerna är lite höga, men det är ju bara bra att du får det utrett ordentligt i så fall.

Jag vet att det är lätt att säga men svårt att göra, men det bästa är trots allt för dig att göra det bästa av situationen och låta allt ta sin tid. Passa på att dela med dig av dina erfarenheter här också. Det hjälper såklart både dig och oss.

Här är du bland vänner och kan vara brutalt ärlig utan att någon klankar ner på dig. Det är det som är så skönt - att få ur sig allt. Skönt att du får ta lite prover för att utesluta skador. Allt kan bara att bli bättre från och med nu!
Kram<3