Senaste kommentarerna i forumet

Jag har bestämt mig för att bo kvar här minst ett år efter att dottern flyttat. Hennes rum får stå orört. Hon behöver den tryggheten att falla tillbaka på. Kanske. Hon är ju väldigt inrutad i sitt tänk, så det är svårt att veta hur hon kommer att reagera. Bo varannan vecka hos mig och sin pappa har hon fixat galant sen hon var 15 år, nu är hon 21 år.

Hon var från början stenhårt fokuserad - nu är det mammavecka! Eller pappavecka. Jag tror att hon gillade variationen, och att vi orkade vara lite extra uppmärksamma på hennes behov varannan vecka. Äldsta dottern for mer illa av att jämnt känna sig ”på väg” mellan det ena hemmet och det andra. Hon älskar att bo i egen lägenhet, även om hon har sitt rum kvar hos sin pappa. Det finns nog inga knivskarpa gränser de första åren. Det blir som det blir. Det är en rätt chill inställning att ha till det mesta.

Kram ?

Du beskriver mig. Tror jag förstår dig fullt ut i detta med att lyckas och misslyckas, vilja förändra, inte riktigt lyckas, nedvärdera sig - and repeat.
Tänker följa dig och hoppas vi kan stötta varandra i med och motgång. Med massa värme!

Jag är kvinna och 28 år. Haft ett riskbruk sen ca 20 års ålder. Jag och min sambo flyttade isär under dramatiska omständigheter för 1,5 år sedan och jag har sen dess druckit nästan okontrollerat. Skött mitt jobb någorlunda ändå, trots ca 1 flaska vin varje vardag och 2 på helgerna.

Efter min anställning gick ut för 1,5 månad sedan insåg jag att jag inte kommer klara av att vara ensam och arbetslös så jag bestämde mig för att åka hem till min pappa och bo hos honom istället. Jag tänkte att jag då skulle vara tvungen att vara nykter eftersom vi skulle träffas varje kväll och helger, och jag skulle hellre dö än att avslöja mitt drickande för honom.

Det funkade några dagar, sen blev det ändå snabbt rutin att köpa två sexpack 3,5or om dagen. Insåg (under berusning och med påtryckningar från ex-sambon) att jag inte klarar det här själv. Jag måste berätta för min pappa. Min värsta skräck sen många år tillbaka.

Pappa tog det bra trots allt, men jag avslöjade inte riktigt omfattningen av mitt drickande. Sa bara att ”Jag tror jag dricker för mycket” under ackompanjemang av väldiga krokodiltårar. Vi bestämde oss då för en vit månad. Jag ville ju inte utesluta möjligheten att dricka/festa för evigt.

Jag klarade en vecka med hjälp av en ”Quit drinking”-app, gå in här och läsa historier och genom att gå en mil om dagen. Sen hade jag en dålig dag, följt av en dålig dag och sen tänkte jag ”Äh, två 3,5or kan väl inte skada?”. Sen blev det nästan ännu värre än det varit tidigare. Struntade i vad pappa tyckte, nu visste han ju ändå så varför smyga? Har aldrig ljugit för honom mer än över själva mängden jag druckit och klarar inte av att göra det heller. Var dessutom så smart att jag under berusning körde elsparkcykel till systembolaget och vurpade så att jag inte kunde gå dagarna efter. Pappa som fick bevittna sin dotter i total misär blev fruktansvärt sårad, arg och besviken på mig för att jag inte kunde hålla mig. Ännu en anledning att hålla sig full.

Efter en veckas redlöshet fick jag alltså åka till akuten för att se så inget var brutet i mitt ben. Det var min första nyktra dag också på en vecka så jag kom in skakandes och erkände mina problem även för vården. Fick erbjudan om att bli inlagd för avvänjning men det gick inte pga jag inte är skriven i det landsting jag befinner mig i. Klarade alltså inte hjälp av enbart min pappa, måste ha hjälp utifrån.

Hade en helveteshelg och nu har jag en helvetesvardag. Har trots allt varit nykter nu i snart 6 dygn. Placeboknarknar hälsoläkemedel. Fick en akuttid hos vårdcentralen igår och har nu fått medicin för sömn och alkoholsug (Campral) för att hjälpa mig fixa de 3 veckor det tar för beroendecentrum att göra sin bedömning om vad jag behöver för typ av hjälp. Ska ta leverprover osv imorgon, är livrädd.

Vet inte ens vad jag vill med den här texten. Kanske vill jag bara klaga över hur jävla piss allting är. Ber om ursäkt för mitt klagande isåfall, men det är inte mycket positivt som kommer ur mig just nu. Trots allt skönt att bara lägga sig ner på marken och erkänna sig besegrad. Nu kan jag vara brutalt ärlig.

Tack för ditt svar. Det vill jag gärna prova. Vågar som sagt inte (än) gå på ett vanligt möte i den kommun jag bor.
Bor i en liten kommun där alla känner alla. Jag vet att jag inte behöver skämmas att gå dit för alla är ju i samma båt. Tror att gemenskapen man får på ett sånt möte är nog bra för kampen att bli nykter. Tänker definitivt prova ett online-möte först.
Sen får vi se.

Det är lättare för mig också att hantera livet nu och dessa upp och nedgångar.
Hoppas du ändå kan vila lite,ibland och tänka på annat trots ledsamheter.Att det går lättare att gå igenom tråkigheter utan alkohol ,det har vi lärt oss.Är också tacksam över att det finns flera sätt att tackla svårigheter nu.Förr var det bara ett sätt som användes.
Kram Pilla

Vi är många som stöttar och nickar igenkännande. Vi klarar detta tillsammans! Det är inte att man faller som definierar oss, utan konsten att resa oss igen. Du klarar det <3

Nu bara några dagar senare har jag inte alls ont i fötterna längre, det är otroligt hur viktigt det är med riktigt bra inneskor. Zlatan har rätt ?

Kram ?

Ja det är mycket som händer i pandemins spår..Samtidigt ger det oss mycket tänkvärt, om vad som är viktigt i livet..I min omgivning har vi klarat oss bra, bor på landsbygd och är inte beroende av kollektiv trafik, och bor i hus..Vad bra att du gjort valet att vara nykter..??..Det finns inget att förlora på det bara vinster..Offerkoftan kan du slänga någonstans, den hjälper ingen..

Som du ser i den diskussion som uppstått i din tråd så finns det olika sätt att se på och tänka om mönster som en hamnat i med alkoholen. Just nu verkar det som att du befinner dig i ett läge där du kanske kan ha extra nytta av IronWills tankar här ovan, att du behöver prova dig fram vad det gäller att förstå och hantera ditt mönster med alkoholen - vad som blir bra att säga och göra för just dig. Vad tänker du själv, efter att ha läst de svar du fått här?

Och: du är allt annat än värdelös. Tvärtom, du är modig och klok som skriver här, det är ett steg på vägen framåt!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej jag är helt ny här så vet inte om detta hamnar på rätt ställe.

Men skulle vilja fråga er om grovrattfylla. Googlar ihjäl mig snart och det fyller mig endast med mer stress. Ni som varit i samma situation får gärna svara. Min sambo har åkt dit för grovrattfylla, 1,28. Han har aldrig blivit dömd förut men jag vet att han kört onykter tidigare. Så detta kan ju på ett sätt vara ett uppvaknande för honom, dock har det orsakat mig enorm stress. Jag kan inte sova eller fungera normalt för jag inser hur grovt straffen han kommer få kommer påverka mig och vår familj under en väldigt lång tid nu. Vi har ännu inte fått någon information om vad som väntar oss och att inte veta göra att man inte kan bearbeta detta alls. Kan någon snälla berätta lite hur det gick för er i liknande situation ang påföljd och arbete osv. Mvh

Så ser det ut för mig när ”minstingen” 17 år har flyttat till egen lägenhet, men vill komma till mamsen ibland på loven..Först började jag vänja mig, började gilla att rå mig själv..Så dyker han upp igen..Tar ett tag att vänja sig..Jag har nämnligen tagit över hans stora rum..Då flyttar jag in i gästrummet, och han tar ”sitt” rum..Det brukar vara blandade känslor när han åker till sitt igen..Av någon anledning så har dagens ungdom med sig skärmar, sladdar, lådor, boxar och annat som ska läggas ut i huset..Jag är lite ”allergisk” mot sladdhärvor..Hade varit skönt om allt var trådlöst..?..Men är så glad och stolt över min ”lille”som har 44 i skor!! Tiden går fort..??..Fint med små barn-barn Se Klart..Jag har inte träffat vårt nyförvärv än..En liten Norsk gutt på 7 veckor..Det känns lite trist..Tur att det finns Face-Time..??

Ok. Senast jag skrev av mig här så höll jag upp bra mycket längre än jag någonsin har kunnat. Föll tillbaka. Tog hjälp av internetbaserat program. Nu är jag tillbaka här igen. Tycker att det fungerade fint för mig att möta andra såhär via nätet i samma situation. Läsa om era dagar och kunna identifiera mig med dom. Så nu börjar jag igen. Dag 1.

Det har inte varit enkelt att inte dricka under denna pandemi tycker jag. Dagar och rutiner har inte varit som innan och det har varit enkelt att ta ett glas vin på kvällen (ja eller fler) eftersom man inte behöver vara lika stressad i att komma iväg till jobbet (jobbar hemma). Min första tanke var att jag skulle ha massvis av tid att ta lunchpromenader och gå till gymmet, bli den bästa versionen av mig. Men det blev inte riktigt så.
Det blev en evigt lång ångest där personer i min närhet gått bort i pandemin, vissa har varit sjuka och klarat sig, men fått bestående men med trötthet, andringssvårigheter och förlorad lukt och smak. Jag har klarat mig fint än så länge. Men med en GAD diagnos är det enkelt att ta till ångestdämpande i form av alkohol. Tabletter gör en ju så trött.
Men nu har jag lessnat. Lessnat på mig själv och offerkoftan. Vill inte dricka mer nu. Min kropp vill inte vara med längre. Så här kommer jag igen. Dag ETT.

Ta hand om er.

Att ni bryr er om mitt välbefinnande betyder mycket för mig! Det gör mig varm i hela kroppen, jag till och med gråter en skvätt av någon slags känsla av samhörighet och förståelse. Man känner sig så ensam i detta annars. Inte ens min man delar jag hela bilden med och smygdricker inför. Jag mår lite bättre idag, men börjar känna av stressen över att jag inte hunnit fixa allt härhemma som jag planerat. Men av erfarenhet vet jag att det kommer att ordna sig och det kommer vara nästintill perfekt inför barnens ankomst. Jag var sååå nära att åka in till systemet och köpa vin som jag kunde smygdricka men tog en snabb promenad runt kvarteret och sedan räknade minuterna tills bolaget stängde så jag kunde släppa tanken. Så skönt när jag inte hade valmöjligheten längre. Det är nog så det måste bli som du säger Sisyfos, att inte ha alkohol hemma och fokusera på barnen helt och fullt. Upptäckte blåmärken på armen idag. Jag var så full i lördags och hade vält en blomkruka på väg till toaletten mitt i natten. Min man hade vaknat och hjälpt mig. Stått och kramat om mig. Jag minns ingenting...Så trashigt och pinsamt. Så vill jag inte ha det! Nu tittar solen fram mellan molnen - otroligt! Äntligen lite ljus i mörkret <3. En liten lunchpromenad får det bli.
Kram alla kämpar därute!

Ja fy sjutton vad man höll på. Jag minns att jag många gånger tömde dyra vinflaskor som frugan sparade på. Fick ju sedan ersätta dem med nya så hon inte upptäckte det. Det blev extremt dyrt också.? Ett par gånger hade flaskorna utgått ur sortimentet, och jag fick köpa någon snarlik. Detta upptäckte ju frugan och jag fick komma med patetiska bortförklaringar. Det var väl en av anledningarna till att hon insåg hur jag smusslade och gömde. Så här i efterhand var det ju enbart bra, en början på slutet av mitt drickande.

Folköl som nödlösning blev det många söndagar, det funkade hjälpligt, men oj vad mycket kissande det blev.?

Kram. ?

Jag vet inte om det eskalerat i sig, tror det är mer att jag ser rakt igenom henne och hennes manipulationer. Hon följer verkligen skolboken till punkt och pricka om en covert narcissist. Hon attackerade som sagt golden i förra veckan, det hade hon rätt till då hon var stressad, sedan dess har hon gått runt och tyckt synd om sig själv och inte fattat att det är hennes eget fel. Igår kväll lyckades hon svansa sig tillbaks till att golden accepterade henne igen, jag pratade med golden efter det och hen säger att hen bara vill att alla ska vara vänner. Normalt säger jag, men det börjar bli läskigt hör tycker jag att barnen ska behöva acceptera massa skit bara för att få lite lugn. Så imorse då golden och mamman var bästa vänner igen gaddade de genast ihop sig och började mobba scapegoat. Ja jag ser mönstret solklart och jag ser att min fru alltid måste ha en person som är svartmålad, därför kommer det alltid vara en konflikt i huset. När jag har försökt få lugn i huset och varit henne till lags har det aldrig slagit fel att genast hoppar hon på golden och svartmålar henne. När jag tar avstånd och inte är på hennes sida så försöker hon alltid bli bästa vän med golden och stillsammans mobba scapegoat. Alltid en som är svart och en som är vit, eller ibland är vi alla svarta men hon försöker alltid få en på sin sida.

Läste om hur det fungerar med polisanmälan där jag bor och det såg inte alls så lockande att gå den vägen. Hon kommer garanterat kunna prata omkull dem då jag inte har tillräckligt med bevis, efter det lär hon skruva upp det hela en nivå till och där är jag orolig för barnen om de måste stanna med henne.Samtidigt är jag tveksam till hur hon reagerar om jag tar barnen och flyttar, även rädd där att hon skulle anmäla mig för att ha kidnappat barnen. Så sista alternativet är att jag flyttar själv, men i den situationen är jag livrädd för hur situationen skulle bli och hur hon skulle behandla barnen.

Jag är helt nollad, utmattad, vet inte ut eller in.

Bra jobbat! Du får inget F i alla fall..?..Förstår om du har det jobbigt, på den skolan du jobbar på..Du har ju skrivit om händelser som inte är bra..Jag känner som tur är, några lärare som trivs fantastiskt bra med sina jobb..Annars hade det varit illa..?

för att du påminner mig om hur jobbigt det var med allt planerande ! Och allt funderande på HUR jag skulle dricka för att spriten skulle räcka den lååååånga helgen ! Tror inte jag klarade att ransonera nån gång utan den sista dagen på helgen var bara en lång väntan på vardagen då bolaget öppnade igen. Mitt mående då var absolut inte på topp om jag säger så....
Ta hand om dig !

Om det du lyssnar på med Annie Grace..Då förstår man ännu mer varför vardagen blev så grå utan alkoholen som glädje-ämne, och varför det är så svårt att sluta dricka..Jättekul med din dotters boende också..Har ju själv jobbat på liknande boenden..Personalen är ju jätteviktigt, så det är rätt personer som jobbar där..Skönt att du fått bukt på fotbesvären också..Jag köper alltid bra arbetsskor, säger som Zlatan..Det är dessa fötter som tjänar alla pengar..?..

Vad ska jag säga... Det går sådär. Var på vc. Kunde inte få hjälp med medicin där. Sköterskan är på plats en gång i veckan och har fokus på kol och astmasjuka. Hon ringer i slutet av januari för att höra hur det går. Har dragit ned själv. Går inte så fort som jag vill (känner vi igen den? ;D). I dag blir det träff med läkaren om utmattning. Tänker ta upp medicinfrågan med henne. HOPPAS nu att hon utan problem kan skriva ut Champix eller Zyban till mig. VILL verkligen sluta snusa. Känner att tiden är inne för det!!! Är så himla trött på detta snuttefiltande...

Vikten? Funkar inte alls. Nu har jag dessutom helt havererat eftersom lussekatterna blev så goda. Vi slås om dem här hemma! Tack igen Kaye för receptet (finns i Finalisas tråd).

Jag kommer försöka vara med på zoom-mötet på måndag. Har jullovsfirande barn hemma så kan inte lova.

Kram!

Pratade med bodelningsmsnben igår.
Min man hade ringt honom också och sagt att han inte kan få fram uppgifter till dem eftersom han är på behandlingshem.
Så advokaten så att vi måste vänta tills han kommer hem.

På ett sätt skönt att stoppa huvudet i sanden lite till men stressande eftersom jag inte har en aning om hur han kommer sköta sig när han kommer hem.

Nystart? Jag önskar verkligen att åtminstone papper, hus och sånt vore klart innan han kommer hem. Men det var ju omöjligt tydligen. Skit också.

Får ont i magen när jag tänker på hur det kommer att gå med delningen.
Är rädd att han inte kommer kunna hålla sig nykter när han kommer ut. Så jobbigt.

Kram till er alla underbara??
Azalea

Förr när jag drack så var det ett väldigt planerande för storhelger..Ibland dracks nyårschampagnen upp tidigare, och jag fick köpa nytt..Kom det hem folk till mig, så bjöds det alltid friskt på vad som fanns..Ofta blev ändå slutet av helgen torrare, så det blev folköl från affären istället..Jag gick förbi bolaget för ett tag sedan, fick nästan en klump i halsen, när jag tänkte på hur mycket pengar jag slängt bort på alkohol..Min granne som varit nykter i många år, säger att han supit upp 3 villor..?..Vet inte hur mycket jag själv druckit för, men säkert några hundra tusen..Sista tiden innan jag slutade så drack jag 3-4 kvällar i veckan..Dom. andra kvällarna jobbade jag..Åkte även några ”shoppingresor” till Tyskland och Danmark..Då flög tusenlapparna till öl och vin..Jäkligt sjukt om ni frågar mig..?..Nu om jag planerar något så känns allt lättare..Ingen skam och skuld..Ingen bakfylla..Pengarna räcker betydligt bättre..?..Skönt att fortfarande veta att livet är gott..Bara vaccinet mot covid kommer snart, så vi kan börja umgås med nära och kära igen..Slippa alla handskar, munskydd och visir som vi har på jobbet hela dagarna..Tur att vi har en av världens bästa sjukvård trots allt..???

Det är så irriterande att det inte ens går att göra ett vuxet samtal ibland.
Blir ibland nervös när han ringer eftersom man inte vet hur samtalet blir. Vilken " dag " det är.
Vi är skilda nu på pappret men jag försöker fortfarande att prata med honom som vanligt. Här en löjlig önskan om att det ska gå och att vi ska kunna vara vänner och finnas för varandra trots att vi inte är gifta.
Han var ju min allra bästa vän innsn alkoholen slog klorna i honom.

Men attans vad det tär när de blir sim små barn och bara tjafsar.
Nåväl, vi får ta det och tänka att det går att släppa senare.

Må så gott idag ?Azalea

Det hoppas jag också! Chefen har tidigare jobbat som personlig assistent i många år innan hon började jobba som platschef på ett annat LSS-boende. Den som blir platschef på dotterns boende har varit dotterns gympalärare i många år. Så som jag känner honom (platschefen) och det jag hört om henne (chefen) så är det människor som verkligen brinner för dessa ungdomars rätt till ett aktivt liv.

Fem av sex personer som flyttar dit är unga vuxna som flyttar direkt dit hemifrån föräldrarna, den sjätte flyttar dit från ett annat boende. Alla sex är kontaktsökande och sociala, vill att det händer grejer hela tiden helst. Det känns bra både på pappret och i magen ?

Kram ?

Super, nu hittade jag detta under lucka 15 ?

Såg att du skrev i en annan tråd härinne men tänkte att jag skriver direkt i din istället ?

Jag har varit med vid ett par st AA-möten online! Det finns massor att välja mellan (städer, klockslag, teman mm mm). Det var jättebra, inga konstigheter. Jag hade inte ens kameran på och sa ingenting, jag bara lyssnade och det är också heelt okej! Prova vetja, du har absulut inget att förlora ? Lycka till!