Senaste kommentarerna i forumet

Nu har det hänt något i hjärnan. Har en skön lugn känsla som absolut inte vill ha en droppe alkohol. Jag har haft ”chanser och möjligheter” att dricka, ”bara smaka lite” men avstått för att jag tror att det ska vara äckligt och att jag vet (på riktigt) att det inte kommer sluta väl. Det är en känsla som kommer från djupet, otroligt skönt och en trygghet.

Har börjat att lita mer på mig själv och går inte lika mycket på ”automatik” om ni förstår hur jag menar?

Nu är det lucia och snart är det jul. Sen kommer nyår och trettondagen, vanliga ”riskhelger” men INTE i år. Får ju lyssna på Löfven som säger att ”det blir en annorlunda jul i år” - Ja det kommer det att bli, första julen utan Irish Cofee och julöl. Den här tomten kommer att vara nykter ?!

Räknade lite dagar idag och kom fram till att jag firar 100 dagar den 5/1. Det är ju perfekt i och med att trettonhelgen är dag 101. Finns inte en chans att min tävlingshjärna skulle dricka när det målet uppnås för jag satsar på fyrsiffrig nykterhet och det är några år bort.

Ha en bra Lucia

Det bästa vi föräldrar har gjort för vår dotter var att välja särskola för henne fullt ut när hon skulle börja fyran. Innan dess gick hon halvtid i byskolan med resurs. En resurs vi inte fick välja eftersom kommunen utgick från antal år i kommunens tjänst typ. Vi hade velat ha en resurs som kunde stödtecken (TAKK), men det gick inte.

I byskolan sa barnen alltid ”hon får vara med”, men i särskolan fick hon vänner som verkligen ville vara med henne. En enorm skillnad. Vänner och personal som mötte henne med en öppen famn. Och alla erfarenheter hon hade med från byskolan tog hon med sig, och utvecklade leken på särskolan enormt till både barn och personals gagn.

Den individanpassning som görs i särskolan skulle grundskolan praktisera på ALLA barn. Det är min fasta övertygelse. Jag tror på tanken om inkludering i grundskola, men det funkar inte i praktiken. Det hinns inte med, och kunskapen är för dålig. Det är precis som med sjukvården. Vissa diagnoser ska enbart behandlas på vissa sjukhus, där patientunderlaget är stort och personalens kunskap därför blir god. Jag kör gärna 30 mil om vi får rätt hjälp, istället för att få träffa en läkare lokalt som bara gissar.

Riktigt roligt att du har blivit mer aktiv på forumet igen, dina inlägg är alltid reflekterande och kloka.

Kram ?

Jag drömde mycket i början. Hysteriska drömmar. Jag drömmer fortfarande, men orkar inte lägga dem på minnet längre. Drömde i natt till exempel, men jag måste repetera dem i halvvaket tillstånd det första jag gör för att komma ihåg dem. Men drömmarna är alltid konstiga. Olika tidsepoker blandas och personer som inte alls hör ihop kan vistas i samma dröm.

Och visst kan drömmar ha något att säga till oss. Så gör dig av med glöggen idag Tappadigen! Det är ju en perfekt tredje advent-present till någon. Fast jag ger av princip inte bort alkohol i present längre, så jag hade nog hällt ut glöggen. Och hållit för näsan under tiden och sen spolat mycket vatten.

Kram ?

Tack 1984 för ditt inlägg! Ja att "börja om" på måndag har också alltid varit min grej... Det är ju så nu också, 1 jan. Och så får det bli, jag flyttar inte datumet varken framåt eller bakåt...
Har varit hos läkare, och hsr recept på naltrexon som jag ska använda. Har en bokad telefontid med beroendecoach i början av jan. Och det bästa av allt, min man har äntligen börjat inse sina egna alkoholproblem och hur vårt drickande försämrar vårt liv. Att vi ofta är trötta istället för att göra roliga saker tillsammans. Att pågående renovering drar ut på tiden eftersom orken inte finns. Han är med på alkoholstoppet 1 jan, men han vill bara vara med den månaden. Jag hoppas han märker fördelarna och fortsätter nykter han också.
Om du som läser börjar undra kring mina ungdomar etc, så jag är fullt medveten om att de påverkas. Jag önskar att detta är ett ställe där jag kan skriva ärligt om mitt liv och min resa. Klartext; vill inte ha förmaningar om hur mina ungdomar mår...

Fan vilken grym seger du har rott i hamn! För att hushålla med sin energi måste man välja sina strider, men när man valt ut vissa viktiga strider så är det bara att kötta på mot vinst. Och så galant du gjorde det!

Kram ?

Jag är värdelös på att baka, men min ex-sambo var jätteduktig. Han sa att tricket var att bearbeta degen så lite som det bara var möjligt för att det skulle vara en hanterbar deg liksom. Då blir bullar och småbröd fluffigast.

Han bakade rosenbröd till äldsta dotterns student och ALLA berömde dessa bröd högljutt. Vad är det med kvinnor som alltid måste berömma män som gör hushållsarbete eller tar stort ansvar för barnen? Ingen berömmer en kvinna på samma sätt. Allt vi andra hade gjort kom helt i skuggan av dessa förbannade rosenbröd.

Kram ?

I början av min nykterhet visste jag inte riktigt vad som dolde sig under den våta yllefilten alkohol. Lite i taget kom saker i dagern. En del saker var lätt åtgärdade, eller avfärdade som icke-problem. Annat tog större plats i nykterheten och det kliade i fingrarna att ta itu med det. Sen kom lugnet seglande. Det stora lugnet, vardagslunken. Och jag fick mer distans till ”eländet”. Var det så eländigt egentligen? Alla har vi våra avigsidor att släpa runt på liksom.

Jag har nog landat i att det inte är så bråttom. Så länge jag väljer att se avigsidorna för vad de är så tror jag att jag har sinnet öppet för eventuella lösningar när tiden är mogen, om den blir mogen. Så länge jag känner ett lugn inom mig får allt bli som det blir. Det är inte hur man har det som är avgörande, utan hur man tar det.

Stort tack för att du delar med dig av dina tankar och grattis i förskott till 1000 nyktra dagar!

Kram ?

I dag gick jag i skogen för första gången på länge, i spåret.. vill skicka en framtida tanke till mig själv att gå in här och påminna mig själv hur skönt det var. Och pusha för att göra det oftare.

Och just ja, jag såg en julgran som någon hade pyntat med kulor och glitter - mitt i skogen. Det var så vackert!

En svaghet du delar med mig och många andra.... Du gör helt rätt i att på förhand tänka igenom potentiella fallgropar och att bunkra upp med alternativ. Tänk också på att ha nötter eller annat mättande att knapra på när mamma dricker vin. Du fixar detta!

Kram!

Tycker det går bra med en dag i taget och inget förbud.
Har sug och tankar på att köpa vin någon gång ibland.
Främst på fredagar, men skjuter upp det till lördagen och då har jag inget intresse längre.
Men oroar mig för Julen då min mamma kommer och bor hos mig.
Hon dricker vin och jag vill inte tvinga andra till nykterhet.
Oroar mig för att jag då när vinet finns lättillgängligt kommer att dricka.
Planen är att ha köpt hem A-fritt rött och vitt vin i mängder!!
(Det röda Se klart tipsade om var helt ok, Prade på SB)
Jag har ju alkohol hemma, främst sprit men även en Prosecco och detta har aldrig lockat.

Jul har aldrig varit fylleslag, nästan tvärt om med mindre A.
Det är det där j**la röda vinet som är min svaghet.

Hade jag velat dricka så hade detta inte varit ett problem, men jag vill ju inte?
Måste hitta något som stoppar det impulsiva i mig.
Kram⚘

Haha, så det är SÅ lätt att bli igenkänd, trots nytt nickname sedan sist. Är faktiskt rätt många år sedan jag var här sist, eller ja fyra? Kanske fem? Minns inte till fullo, men jag gick ett tolvstegsprogram och kom ut nykter och valde att stänga ner här då jag tyckte att som nykter blev jag nästan mer påmind om alkoholen av att gå in hit och läsa, än om jag helt ignorerade att alkoholen ens fanns. Jag vet inte riktigt varför jag började dricka igen, jag hamnade på något sätt in i gamla rutiner bara med alkohol på hemmaplan. Den stora käpphästen i mitt liv har varit att jag har varit singel nästan hela livet och ensamheten bryter ner mig till och från. Att typ ha levt ett helt liv nästan utan att någon frågar "hur har din dag varit, hur mår du idag?". Det är där någonstans livet känns lättare i ett berusat tillstånd på hemmaplan, för då förtränger jag att jag är just ensam och så mår jag "gott" i lulligheten. Så på något sätt hittade jag tillbaka till den, efter att ha haft ett par fantastiska år som nykter där jag verkligen levde livet. Jag hade de bästa åren i mitt liv då (jag kan inte gå in i detalj på varför pga viljan att vara anonym), men jag gjorde saker som jag bara hade drömt om innan.

En annan orsak till att dricka är att jag har nog någon form av störning (ogillar det ordet), men jag är väldigt aktiv och har hela tiden massor av saker för mig. Alkoholen får mig att lugna ner mig och det är något sjukt tillfredsställande med att bara sitta och dricka sig lullig och kolla på youtubeklibb eller annat och inte "göra något". Jag är typ ingen tvmänniska eller så (har inte ens tv och skulle aldrig kunna sitta kväll ut och kväll in och kolla på tv, inte nykter iaf).

Men som det ser ut nu så är det väldigt höga odds att jag faktiskt har hittat någon som kommer lyfta mig ur ensamheten och kanske, kanske göra att jag för första gången i livet får känna känslan av ett "vi". Det gör att jag i samma veva blir så sugen på att krossa alkoholen en gång för alla, sätta punkt för det för resten av mitt liv.

Och ja, inget sug på en hotellbar, inget sug på ett flygplan på väg utomlands (kanske lite dock, en gammal vana finns i bakhuvudet att ta en tuting på planet), inget sug på firmafester eller annat. Jag är gärna den som kör och är öppen med att jag är nykterist/inte dricker osv. Det är det som är så intressant, att det är just på hemmaplan och med de omständigheterna som suget fullkomligt brakar loss fullständigt.

Ja det är det som är så kul, att alla har så olika bakgrunder och erfarenheter - men att man ändå känner igen sig i varandra liksom. Jag tror min hjärna är lite sådär kortsiktig i konsekvenstänket, typ "att dricka en till kväll gör väl inte så mycket" istället för att tänka mer långsiktigt. Det blir så otroligt lätt för mig att rättfärdiga "en gång till, bara en gång till" och därav kan jag ha 25 olika inköp på systembolaget på en månad liksom för att det har blivit 25 olika resor och 25 olika "en gång till, men sen så lägger jag av". Rätt jävla sjukt haha.

Fördelen i mitt fall är att jag har inte så stor romantisering till alkoholen, så jag har egentligen ingen sorg eller så heller. Det jag kommer sakna är det lulliga tillståndet och flykten från allt, men det är samtidigt ingenting jag egentligen vill. Så ska försöka satsa alla mina kort på att motarbeta det typet av sug + bryta vanorna när jag är just ensam hemma (eftersom det är där och då, enbart, som jag blir sugen).

@charlie det är ju nästan inte en ost utan livet. Särskilt som jag nu mest bor på landet långt från saluhallar så funkar parmesan som guldkant till allt.
Annars blir det inte så mkt ost, förlorade lite mina cravings i takt med nykterheten. Idag jobbar jag med köttbullar och revbensspjäll... och ska kanske kanske få lite ordning här hemma också. Njut av lucia!

Älskar också vardagslunken. Grattis till snart 1000 dagar! Du har hela resten av livet på dig att ta tag i "det andra" - precis när du vill.

Kram!

Ja, jag gillar tanken, men tror nästan jag vill verkligen koppla det till ett "tänkt inköp" istället. Jag har lagt helt sjuka mängder pengar på bara åka till bolaget (2-3 mil enkel resa) och det flera gånger i veckan. Så det är nästan så att det är två besparingsposter, det ena är för själva resan och det andra för alkoholinköpet i sig.

Jag testar dessa i dag!
Kram!

Hej
Kommer från min fd svärmor, kockerska till yrket.
Blir alltid bra och saftiga. Och smält ej smöret.
50 g Jäst
4 dl Mjölk
Ca 14 max 16 dl vetemjöl ( försiktig med detta)

200 g smör
2 dl socker
1 tsk salt
1/2-1gram Saffran
1 tsk hjortronsalt ( Kan uteslutas)
1 tsk bakpulver ( Kan uteslutas.
Lös upp jästen i den värmda mjölken.
Tillsätt ca 6-7 dl av mjölet till en lös det.
Låt jäsa ca 15 min.

Blanda socker, smör, salt, saffran mm med elvisp till porös blandning.

Klicka i första degen som jäst 15 min.
Tillsätt resterande mjöl. Låt jäsa 40 min.
Degen kan vara kladdig. Funka ändå att baka ut efter jäsning.

Sedan baka ut jäs på plåten en stund.
Pensla med ägg,
225 grader varmluft ca 6 min.

Gör med kesella också men dessa är godare.

Har aldrig löst saffran i sprit, får nog testa det nästa år.
Kanske inte skulle skrivit i denna tråden kom jag på nu, men orkar inte börja om
Kram⚘

Jag har följt din resa här inne på forumet. Jag tror vi startade våra trådar ungefär samtidigt. Jag har ofta kunnat identifiera mig själv i dina inlägg. Vi verkar tänka i samma banor. Jag är grymt imponerad av att du lyckats så bra på din resa. Själv har jag lyckats dra ner konsumtionen rejält men inte lyckats bli helvit. Jag har inte läst om några misslyckanden från din sida. Du bestämde dig att bli helvit och lyckades. Ett stort grattis får du från mig.
/Mrx

Jag vet inte varför jag helt plötsligt hänger här inne så mycket igen. Det känns som när jag precis hittade detta ställe, som en nyförälskelse... som Juli 2019. Har egentligen inte några direkta tankar på att själv dricka nu, eller önskningar.

I dag blir inte inlägget så långt, måste faktiskt försöka att ta tag i saker... för i går tog jag inte tag i något utan hängde här, kollade youtube och åt så mycket godis att jag på kvällen blev spyfärdig och kände att jag var i någon slags sockerchock. Är fortfarande spyfärdig. Det känns nästan som en bakfylla, en sån då man är spyfärdig... tankeställare!

Tack Andrahalvlek för ditt inlägg förresten. Du är verkligen så insiktsfull :) Jag jobbar även med barn/ungdomar som har Intellektuell funktionsnedsättning (IF) då jag jobbar som syv på en grundskola och grundsärskola, och jag tycker det är fantastiskt när alla individer kan få plats att utvecklas som individer. Precis som du säger, att inte bli stämplad är så viktigt. Men jag tycker det ät så viktigt att man får tillgång till hjälpmedel, resurser och att man ges förutsättningar att lyckas utifrån sin egen förmåga. Särskolan är det ställe som jag ser jobbar med individerna mest, med att bygga självförtroende, fokus ligger inte på betyg utan personlig utveckling, jag önskade att det kunde vara så för alla. Vi skulle ha ett mycket bättre samhälle då. Tänk om skolan kunde vara ett ställe där alla fick lyckas och vara duktiga. Så är det inte i dag.

Det sista jag vill säga är att NPF och IF är att det inte definierar oss som människor. Precis som du säger Andrahalvlek. Men det ger oss en insikt i oss själva, en möjlighet för oss att få redskap, strategier och tillgång till en gemensam plattform och grupp som på många plan har samma erfarenheter och framförallt förståelse och icke-dömmande för det som går utanför det neurotypiska. Att få tillhöra en grupp, att inte vara ensam, att inte känna sig som den enda Alien, som den enda udda fågeln...

För mig var det största att jag "fick reda på" att min trötthet inte var lathet. Att det INTE VAR MITT FEL, att jag inte själv valt att fungera som jag gör. Med det så har jag kunnat bli lite snällare mot mig själv. Att jag inte är sjuk (det är ingen sjukdom) jag har en funktionsvariation som inte är anpassad för denna världen.

Istället för att tänka på att "jag är skapt fel", så försöker jag istället tänka att allt runtomkring mig, som är svårare för mig än för neurotypiska, är inte anpassat för mina behov. För någon som inte har mina diagnoser kan (tydligen) inte ha en susning om hur det verkligen är. Därför ser jag det som min skyldighet att utifrån min plattform, mitt yrke & mina erfarenheter försöka minska glappet, se individen och se till att JAG ger alla de förutsättningar och möjligheter de behöver för att uppnå sin framtidsdröm. Detta utan att röja vem jag är - för det skulle inte vara bra om mina elever fick veta mina diagnoser, min chef vet det och det räcker.

WoW! det är inget litet ok som jag bär på, men det känns hoppfullt, inte tungt. Det känns som att det kan vara det viktigaste jag någonsin kommer göra i mitt liv.

*haha* det var jag som skulle ha ett kort inlägg, ja just det ;)

Det känns ungefär som jag har skrivit en proposition till skolchefen kring anpassningar i skolan och min yrkesrolls "viktighet"

Nej, nu får jag ta en promenad, sånt man kan göra när man är nykter (fast socker-bakis)

sedan jag startade denna tråd i detta så värdefulla Forum. Har läst igenom från början till nu för att summera. Väckte onekligen en del känslor att läsa. Det jag märker mest och som också gör den största skillnaden är att jag numera kan vara kvar i känslotillstånd utan att göra något direkt och impulsivt. Det gör att jag känner mig jämnare och stabilare. Jag tar mig tid och har tålamod att se hur det känns för mig i längden. Min förmåga att veta vad jag vill och hur jag känner inför saker har ökat på det sättet.
Juletider nu och det brukade vara min värsta månad på året. Jag brukade, likt strutsen, köra huvudet i sanden, försökte låtsas att julen inte fanns till....veckan innan då full panik utbröt och ALLT skulle göras. Började ny tradition förra året, att julstäda och pynta lördag före första advent. Gjorde så även i år. Årets julbord med en bästis (även det ny tradition från förra året) blev Corona vänlig grillstund utomhus istället. Så mysigt! Igår bakade jag lussekatter. Julklappar till barnen är redan klara och igår när jag hade klätt julgranen la jag dom på plats under granen. Satt där och beundrade mitt pyntade och välstädade hem och kände en stilla frid och glädje inför julen. Märker att dessa känslor sprider sig ut i min lilla familj också. Det gör mig så lycklig! Och inget ÄR ju annorlunda egentligen utan det är jag som GÖR annorlunda. Många kramar och julefrid till er♥️

för mindre torra lussebullar. Har funkat tidigare men inte i år. Eftersom jag ägnade mig åt att slappa i går blir det bak i dag i stället. Ska prova att inte smälta smöret den här gången utan använda den rumstempererad i stället. Någon som vet om det kan förbättra saken?

Älskar saffranssmaken och såg att Se klart lägger saffran i sprit, något som jag aldrig provat men läst om. Nu är ju det inte aktuellt för mig p.g.a. av brist på sprit. Men jag antar att saffranssmaken kommer bättre fram om man gör så?

Kram!

Tack för ditt svar, ja egentligen ska jag just nu se det som en "vanlig" separation men det ligger och skaver när man i sin närhet har någon som är så långt under isen och balanserar på linan, sa senast vi sågs att det finns två val nu, livet eller parkbänken. Morfinet var väl oundvikligt som du sa och han trappade ut det enligt schema, men äter gababentin mot nervsmärta som är outhärdlig ( tvivlar inte där) har förstått att gababentin används även mot alkoholism men jag tror att morfint triggade beroendet och alkohol med gababentin gav ett maniskt beteende typ for upp och ner genom landet med tåg och bil för att tex köpa en skogsmaskin ( med bruten rygg?!) Nu har det lagt sig, isolerat sig, knappt kontakt med någon men erkände att han drack en kvarting varannan dag ( plus 7.3 cider) Hans arbetsgivare hoppas jag når fram, men med tanke på skadan så kommer han kanske aldrig mer tillbaka till jobbet. Så jag hoppas så han tar chansen till räddning. Som sagt jag försöker att förstå mekanismerna, balansera mig mellan medmänniska och medberoende men har ingen kontakt utan jag har sagt att han får be mig om hjälp. Men inte ett ord. Han är också ett vuxet barn så han är också relationmissbrukare så han har en lång väg. Ha en härlig lucia du med ?

Så fint med Julius! Hade också velat ha en Julius, men mig veterligen har vi inte så fiffiga initiativ här. Och fina dottern som kämpar på med julklappsinhandlingen och förväntningar inför julen...

Kram på er!

Ett kaosigt hem är verkligen det värsta som finns. Jag är ingen pedant men älskar att ha lite ordning och reda, hyffsat rent och framförallt veta var grejerna finns! Det där med en bit ost känns igen. För ganska många år sedan fick jag en remiss till en stressklinik. Efter utredningen där (de kom fram till att jag inte platsade) så skrattade psykologen gott åt att jag var den första han stött på som hanterade stress med excesser av brie och camembert. Sedan många år köper jag inte hem den typen av ost längre. Ser dock alltid till att ha en juste parmesan i kylen. Den kan jag karva på när ostsuget kickar in.

Kram!

Kul att höra att dagen blev bra!

Om det är så att du skulle dippa lite framöver så rekommenderar jag att du går tillbaka till din gamla tråd, du skrev mycket smarta grejer där :)

Det är väldigt lärorikt tycker jag själv att läsa sin egna tråd, och "faserna" och måendet följer ganska mycket samma kurva, för mig i alla fall. Det blir som en läxa, man får läsa om sina grubblerier och verkligen analysera och reflektera kring dem igen. Repetera och få upp ögonen för de där fallgroparna innan de händer, typ. Det är nyttigt tycker jag.