Senaste kommentarerna i forumet

Jag brukar ogilla att säga Grattis till en prestation, då det i min hjärna inte låter tillräckligt prisande. Grattis får man ju för att man lyckades leva ett extra år varenda år på sin födelsedag.

300 dagar är ju superstarkt. Och vilken mental resa du gjort Femina. Vilka självinsikter och insikter kring de där påverkande faktorerna som du faktiskt inte kunde påverka från din barndom.

Du pratar även så bra om att du är HSP (det är jag med, men jag fick nyligen reda på att det faktiskt var en funktionsnedsättning/variation för mig - ADD). Att vara HSP är en sån styrka men också ett sånt ok att bära. Och vi är mycket mer benägna att ha beroendepersonlighet då vi ofta styrs av känslor och impulser. Gud vad stark du är som tagit tillbaka dina känslor och äger ditt agerande!

Dagen igår var riktigt bra. God, näringsrik middag som avnjöts med en kall Cola. Vaknade pigg men med lite ångestkänsla i kroppen. 5 jobbdagar kvar innan julledigt och jag kan inte vänta!

Så kul att se dig här. Tack för ditt inlägg, det värmer. Jag ligger lågt just nu, känner att det är bäst så.

I dag är jag nykter. Gott så.

Kram

Loggar in och ser att du är tillbaka, Tomen. På gott och ont, förstås. Som alltid. Bra ändå att ta tag i problemen.

Jag som har onormalt bra och ibland onödigt minne kommer ihåg att jag blev tillförordnad lucköppnare och tillika Lucia i din förra tråd. Letade upp inlägget och kopierar nu in min dikt från den dagen för två år sedan:

God luciamorgon! ?️

Som tillförordnad lucköppnare i dag och tillika utnämnd Lucia (det var minsann inte i går, inte i förrgår heller för den delen) vill jag försöka ge alla en fin start på dagen.

Dagens lucka är fylld av omtanke och presenteras som sig bör denna morgon på vers.

?⭐?⭐?⭐?⭐?

Stolthet

Ett ljus vill jag bära
för dig som är ledsen
som kämpar mot flaskan
i smyg där ingen ser

Ett ljus vill jag bära
för dig som är ensam
som så gärna önskar
att få vara som "dom"

Ett ljus vill jag bära
för dig som är rädd
att A ska gå före
både jobb och famij

Ett ljus vill jag bära
för dig som är modig
och törs ta upp kampen
mot vår fiende A

Ett ljus vill jag bära
för alla oss kämpar
som försöker vårt bästa
att i själ få ett lugn

Ett ljus vill jag tända
för forumets omsorg,
gemenskap och stöd
här är vi alla en del

Ett ljus vill jag höja
för vårt människovärde
du kan mer än du anar
lova att tro på dig själv

Med ett ljus vill jag lysa
upp stolthetens boning
så skör men så viktig
när vi gjort något bra

Ett ljus vill jag ge dig
och få dig att förstå
att trots några bakslag
är du fantastisk ändå

?⭐?⭐?⭐?⭐?

Kram till dig, Tomen

enda vägen är om han själv gör valet att sluta dricka, det finns inget annat alternativt om han tackar nej till att ta emot hjälp.
Jag hade klara problem med hur jag skulle göra efter min senaste operation där de vill ge mig morfin som jag helt "tufft" tackade nej till. Men framåt natten när effekten av ryggbedövningen och intravenöst paracetamol hade släppt helt så gick det inte längre utan jag fick ta emot bedövning med morfin :-O Just det som jag var så rädd för !! Jag som beroende ska ju inte hålla på med sånt för det triggar ju mitt beroende. Jag kände av morfinet i början i skallen när den välkända känslan av rus satte in men jag var på min vakt och jag kunde som tur var somna snabbt när smärtan försvann. Dagarna efter försökte jag hålla drogen så långt borta jag kunde men jag kan mycket väl tänka mig att många beroende tacksamt tar emot en "legal" drog och ber om långa recept på det. Vi alkisar är ju mästare på att manipulera så att simulera smärta för att få drogen är nog inga svårigheter. Och utan att jag bad om det så skrev läkaren ut ett recept med både kort-och långtidsverkande morfin för en hel månad !!! Hade jag sålt det på torget så hade det räckt till en rejäl långtidssemester ! Jag skällde ut läkaren efteråt och idioten var helt oförstående :-((

Ta gärna emot hjälp för din egen del, kanske ta en familjevecka på ett behandlingshem ? Besök https://www.al-anon.se/ och gå vidare med ditt egna liv. Du är värd att ha det bra och att få ett eget liv utan inblandning av alkoholisten.

Ta hand om dig själv och njut av Luciamorgon <3 Själv gillade jag skarpt de nyfikna renarna som strosade runt kåtan i SVT's lussemorgon !

Ps. För oss alkisar som fortfarande har ett jobb så är det den sista livlinan. Om, OM, han tackar ja till behandling via arbetsgivaren så hoppas jag innerligt att de skriver kontrakt på att han förlorar jobbet om han missköter sig. Det tvånget kan vara hans räddning. Ds

Jag minns dig också från för några år sedan. Har för mig att du ägde en badtunna? ?
Tänker att det är lite intressant det du skriver om att du inte är sugen i sociala sammanhang.
Du slutade ju och var helt nykter under flera år. Varför började du igen? Var det nåt speciellt som hände? När jag började igen var det efter en tid av svår sjukdom och död hos en nära anhörig. Det gick bra så länge och jag älskade att vara nykter under hens sjukdom, men sen blev jag för trött av att bära andra omkring mig tror jag.
Eftersom du uppenbarligen kan avstå så undrar jag vad du får ut av att dricka. Vilken är din kick? Tänker att det kan vara bra att reflektera över om det är lugnet eler energin du är ute efter. Eller kanske kicken av att smygdricka, att inte vara bilden av dig själv... finns säkert andra orsaker men det kan vara bra att fundera lite över vad man uppnår med drickandet.

Huga, ja för mycket saker gör mig också stressad. Nu fick jag ju iväg saker som faktiskt legat i förrådet i princip sedan jag flyttade hit, och då behövs de sakerna verkligen inte...

I teorin är jag en uttalad minimalist - så skönt det skulle vara att nästan bara ha en tandborste.

Utmaningen nu när det är ganska rensat är ju att inte börja handla och fylla på, utan se till att lära mig en sak in - en sak ut (typ ungefär).

Jag är uppvuxen med föräldrar som varit ganska bra på vara onostalgiska och rensa och slänga, så har nog ett påbrå därifrån, men även omvänt - i min närhet finns en kompis vars situation är totalt det omvända, så även hans mamma (pappan är död), där det känns som stor del av livet nu handlar om att flytta fina prylar från plats a till plats b, med massor av minnen. När nu mamman ligger orörlig i sjuksängen har hon inte så stor nytta av den fina bokhyllan, böckerna, sofforna, men hon är glad ha med sig åtminstone bokhyllan :-) Fast inte heller hon får ta med sig den.

Allt fint som finns behöver man ju egentligen inte äga eller ha hemma hos sig. En av det bästa sakerna med att vara ute på vattnet, eller ta en skogspromenad är att sitta ner en stund och beundra allt och känna hur fantastiskt skapat allt är, men att det får vara kvar där ute och jag behöver inte sköta om det :-)

Vad fint ta med din mamma till kyrkogården, det är nog bra kunna prata om slutet och hur man vill ha det.

Oj vilket fint och klokt inlägg, SeKlart skev. Ge dig själv ledigt från dig själv. Det är verkligen sant. Och AndraHalvlek kompletterar med att man måste sluta tänka så negativt om sig själv. Det är lättare sagt en gjort, men jag tror verkligen att de har rätt.
Jag tror också du har rätt i VaraFrisk att du är rätt tidigt i din process här och skriver. Många, liksom jag, har haft den process du nu skriver om i huvudet länge innan vi sätter något på pränt. ”Man vill ju vara duktig”.
Ni som faktiskt vågar skriva innan är så oerhört hjälpfulla. Nu har du hamnat i en grupp där många verkligen slutar direkt. Har för mig att när jag, Sattva och ”minns inte hans nick nu”, skrev här inne så var vi många som kanske inte hade en helt spikrak väg. Jag läste deras inlägg i några månader (som nykter) innan jag kände mig stark nog att våga skriva. Vet inte om jag hade vågat mig in om det bara hade varit framgångssagor. Man vill ju inte vara ”sämst i klassen”.
Jag behövde de ödmjuka människorna som försökte, vågade skriva och vågade misslyckas. När jag slutade första gången var mitt självförtroende och min självbild i botten. Jag hade försökt sluta så mycket, vägde för mycket, jobbade på ett jobb där jag inte riktigt hade min plats, barnen hade lite kämpigt med kompisar och skola, sambon mådde dåligt, jag var trött.
Lite alkohol på det där och man har en perfekt ”må-dåligt coctail.”
Som de kloka människorna innan skrev, ge dig ledigt från dig själv, och sluta tänka så många negativa tankar. Jag tänker att din bror sjöng in meddelandet för att det var enklast när de nu satt sig och laddat. Jag hade kanske gjort så utan att tänka på att någon i andra änden blev ledsen. Om det hade varit idag hade jag ringt upp och tackat och fått min pratstund om nån gjort så. Hade det varit när jag drack hade jag funderat på om de tyckte det var skönt att slippa prata eftersom de sjöng in istället. Jag känner inte er alls, men jag känner igen sättet att tänka och när man mår liiite, liiite bättre än du gör nu så kan man börja reflektera över de där känslorna. De ligger så mycket hos en själv. Ett exempel... en lite mer avlägsen vän ringde mig på mobilen några gånger. Jag missade samtalen. Det var otippat att hen ringde så jag trodde att hen fickringt. På tredje försöket svarade jag och hen hade ringt för att gratulera på födelsedagen. Hen brukade göra sånt ibland. Jag trodde aldrig att en sån som hen skulle ringa mig för att prata lite. Det var nog just då, när jag också befann mig på ett jobb där det faktiskt fanns riktigt elaka människor. Det betydde rätt mycket det där samtalet. Hade det varit nu hade jag ringt tillbaka - självklart att hen ringer mig. Så jag tänkte börja med att skriva tre positiva saker om dig, trots att vi inte känner varandra:
1. Du är stark och modig som skriver härinne, en sann forumhjälte.
2. Du kämpar med och älskar din dotter (och son), en fin mamma.
3. Du är duktig på att uttrycka dig i skrift och skriver kloka inlägg.

Rätt form av positivt tänkande tror jag är bra - inte det där "lyfta sig i håret/skägget", men det går ändå välja lite i tankarna, men som du säger - framförallt går det välja vad vi gör.

I en pod jag hörde förra veckan tror jag det var, att få en alkoholist att sluta tänka på tidigare fyllor, eller nästa fylla, det kan vara ett enormt stort arbete - men då missbrukaren så småningom börjar bläddra i en bok och finner den intressant (eller något annat intresse) så är en stor seger vunnen. Då allt intresse inte längre är fokuserat på bruket och missbruket.

Om du inte redan har en app som räknar dagarna så kan jag rekommendera ""I am sober" den är helt gratis och där kan man fylla i bl.a. hur mycket tid man lägger på alkohol varje dag och hur mycket på pengar (som något snitt). Det finns säkert andra bra också, men det är den jag har. Det blir i vilket fall hutlösa pengar, och jag brukar gå in med jämna mellanrum och sen föra över de summorna som visas till ett särskilt sparkonto. Det blir så väldigt konkret. Och det kan vara en motivation varför man ska sluta, förutom av hälsoskäl och mående osv.

Känner för övrigt till den där 15.00 gränsen på lördagen, det sprätter nästan lite i kroppen efter 14.00 ibland. Det är en inre makt (A-djävulen) som nästan alltid försöker just precis den tiden. Och vad skönt det är när klockan har slagit 15.00 och man inte kommit iväg. Det är så förlösande, och det känns som att man är fri från kedjor som håller ner än (ja för mig i alla fall).

Det du skrev om varför man inte köper hem större mängd när man ändå vet att man ska dricka så mycket, så har jag aldrig funkat, så jag tycker det är intressant att tänka kring det. Jag hade under min aktiva tid gärna köpt upp halva bolaget om det var socialt accepterat. Jag kunde ju "spara" A hemma. Systemet har alltid varit så ångestladdat för mig och har alltid känt att personalen (var det än är) kan se att jag är "en sån", men det syns ju inte på mig, men jag har känt mig som en räv i hönsgården lite. Redo att bara skapa mayhem och öppna varenda flaska och hälla i och på mig ;) Nja kanske inte riktigt men jag har alltid varit rädd att möta någon som man känner, som kommer på en.

Alltså shit vad man höll på och styrde, känslor hit, känslor dit.. inga känslor alls. Så ofantligt mycket tid det gick åt till att tänka på A, nästa fix, planera för att införskaffa A, alla tillbehören (mat, snacks, mysstämning), själva inhandlandet, göra sig av med "bevisen", försöka dölja spåren i ansiktet och 25 rundor med tandborsten och gurgelvatten. Tiden man funderade på om andra märkte något, tiden man funderade på hur det där blåmärket kom till eller hur mycket tid som gick ut till att tänka på att "i dag ska jag inte dricka" vilket ledde till att man ändå drack. Icke att förglömma är all tid man faktiskt spenderade på själva drickandet, och sen alla lögner då man inte orkade dagen efter, alla lögner för att undvika åtaganden, andra vänner och familj så att man istället fick vara med den där andra vännen, mr A.

Alkoholhjärnan slutar inte funka på en dag, det tar lång tid. Vissa brukar säga att det tar 3 veckor att bryta en rutin. Det är mycket möjligt, jag tror nog det är högst personligt men den personliga utvecklingen och insikterna, sitt mående och känslostormar kommer att komma. Förra gången jag var nykter en längre tid la sig det mesta efter 100 dagar ungefär, då hade de värsta stormarna avklarats, men det är så personligt. Många har en rejäl dipp runt 50 dagar, vet inte varför... men det kan jag skriva under på. Det är precis som ett sorgarbete. OM man tänker på det sorgearbete innefattar oftast förnekande, ilska, förhandling, depression och acceptans... och det är de känslor i alla fall jag har haft. Men även Eufori, äkta lycka, självinsikt, stolthet och att rida på vågen måste läggas till. Man går igenom alla stegen. Ifrågasättande och nya insikter. Det kommer bli stormigt på havet. Men häng här med oss så tar vi det en dag i taget och tar krånglet när de kommer.

Andrahalvlek, precis, råa rena juicer är väl såklart nyttigast. Och behöver inte ens nya forskningsrapporter!!??
Jag skulle vilja ”proteststorma”, i allafall i de forum jag kan nå ut.
Seklart- vet du var man hittar artikeln?
kram till er??

Villhjälpamer. Ring gärna från dolt nummer och nämn inte ert namn. Detta om ni vill vara anonyma. Berätta så mycket ni vet. De för anteckningar på anmälan. Säger man sitt namn om man vill vara anonym kan de säga ring upp igen. Lättast om man går via en växel och säger att man vill göra en (anonym) anmälan. Lycka till!

Sisyfos, håller med dig till 100%.
Så lätt att fastna i det som är lättast att fly med för stunden; alkohol☹️
Men som du säger så är det viktigaste att bryta de negativa tankarna om sig själv, kämpa på och se framåt....
Visst ser det ut som att det ljusnar därframme?...?

Jag mår som bäst utan alkohol och ska verkligen försöka få in denna vetskap i båda mina hjärnhalvor! ??

Ha en fin Luciadag ?

Kram???

Jag tror vi alla är osäkra på vad som är rätt eller fel, precis som om det fanns ett facit.

Det vi vet, är att de val vi har tagit fram till nu, har lett oss till denna situationen vi är i nu.
Det kunde ha varit värre och det kunde ha varit bättre. Men oavsett vilket, vi är här nu.

Jag har i det sista intresserat mig för terapins former och jag vill verkligen tipsa om ett avsnitt i en podd, som jag gillar. Nu skal du veta att jag lyssnar på mängder av podcast, men jag skal låta bli att tipsa om saker alltfør mycket :)

Men det är nått med han här. Ödmjuk och utmanande på samma tid.

En till utmaning är att det är på norska och är man inte van vid språket så kanske det vara lite svårt att hänga med. Jag tror inte själv jag hade förstått detta innan jag flyttade hit.

Men podden herer Guro&Guru och avsnittet jag tänker på heter - dumpet.

Även fast avsnittet handlar om att bli dumpad så är problemställningen inte helt långt ifrån det att leva med en person som tar andra val än det jag önskar, trots att jag upplever att jag har gjort «allt».

En dag, när man orkar lyssna på att vi skapar mønster i livet, att vi ibland söker skuld utanfør hos själva men framfør allt viktigheten att vända sig mot verkligheten, och våga stå i känslorna. (Inte før att det är så lätt alltså.. hehe)

Mitt liv fortsätter i stilla gång. Med utmaningar som mer liknar på «vanlig» skilsmässa. Sorgsen över barnens smärta, att det blev som det blev, rädslan för framtiden, ensamheten men också lättnaden och hoppet om ljusare och mindre invecklad framtid.

Han fick ett resultat på 0.03 efter den första månaden. Alltså är han just nu nykter. Jag vet att han pratar med nån, och jag hoppas han finner ut av det.

Jag finner strategier og verktyg för leva vidare på, och det blir lättare och lättare. Även fast jag också såklart varierar på måbraskalan.

Hur är lägenheten? Hur känns det? Hur är samarbetet mellan er? Hur mår du?

Helt sjukt. Känns fortfarande som igår. Har jag redan förlorat nästan 1000 (946) dagar till av mitt liv?
Vad har jag gjort med dem? ?
Inte något speciellt kan jag tycka. På ett sätt skönt. Vardagslunk är klart underskattat, i alla fall i jämförelse med spännande bakfylleångest. Har glömt hur den känns, men det är okej, jag behöver inte se om den filmen.

Jag inser att jag i flera inlägg sagt att jag jobbar vidare med mig själv och för att lösa problemen som ledde till alkoholproblem. Men jag menade det mer som att ”jag jobbar med att börja jobba med det”. Dvs mest klagat över situationen (inombords) och tänkt att nån dag måste jag ta tag i det.

Problemet är ”rälsen”. När jag tar ett stort kliv ut i vildmarken så ligger rälsen där och som med små, små justeringar ändå leder tillbaka in på samma linje som jag just lämnat.
Är nog kanske lite för feg och trygghetsknarkande för att verkligen palla. Ja det är ju eländigt till och från men det kan ju bli värre. Det är ju det elände jag ”känner”. Mitt bekanta elände. Nytt elände känns värre och kanske inte värt chansen att det blir bättre. Tänker alltid att imorgon ska jag ta tag i det. Men det kommer ett imorgon imorgon också.

Fan vet, men det känns mer och mer som nu eller aldrig, så i morgon tar jag tag i det.

Ville bara skicka lite värme och styrka. Smarta inlägg från dig som öppnar för diskussion är ju toppen. Kan bana väg för nya tankar.
Problem löses ju på olika sätt och kräver olika mängd arbete.
Hoppas du får en lagom blöt Jul och Nyår.

Kram

Jag kunde hålla upp en vecka, en månad, 3 månader, 1 år mm. inga större problem. Lärde jag mig något av det? Nä inte ett dugg. Kanske en falsk känsla av kontroll.

Man börjar där man slutade. En vit månad handlar om att ”hålla sig” tills man kan dricka igen. Och tenderar att leda till att man tycker att man har kontroll. Fler faktorer måste vägas in.

Jag säger dock inte att du är alkoholist för det finns ingen definition på det ordet. Det är en väldigt negativt laddad term som riskerar att bli en väldigt framträdande bild av dig själv mentalt, som eventuellt leder till förlorad självkänsla och mer drickande. Jag tycker alkoholproblem är en bättre term. Orsakar alkoholen problem? Det måste du avgöra. Sen finns det ju givetvis riktlinjer för vad som är ohälsosam konsumtion och inte, som kan påvisa om du dricker mer än vad som är hälsosamt och kan leda till beroende på sikt. Men som sagt jag är beroende men kunde ta vita perioder. Har en nu som pågått i snart 3 år. Men dricker jag så är beroendet där och drar igen.

Jag tycker att det låter som du tycker det är ett problem och att du anar att det är ohälsosamt mycket. Testa att dra ner till helger exempelvis. Kanske funkar för dig.
Men låt inte din förmåga att stå över en period bli vägledande för om du har problem med alkoholen eller inte. Men du måste inte tillskriva dig attributet alkoholist hur som helst.
Det är hur som helst starkt av dig att inte dricka med barnen. Och den vita veckan med dem är bra återhämtning och visar att du har styrkan att klara av att korrigera situationen oavsett hur du kommer fram till att du ska göra.

Lycka till!

du mest ska fokusera på om du själv tycker att det är ett problem eller inte. Om du inte själv tycker det så kommer du inte att göra ett dugg för att lösa det.

Men majoriteten av mänskligheten dricker inte på jobbet. Det är, som övriga svar säger, en gräns att passera.
Dränka sina sorger i alkohol är början på en trasslig relation till alkohol. Alkohol är världens sämsta medicin eftersom den orsakar större och fler problem än den löser.

Jag blandade alkohol med SSRI i många år och det är inget speciellt farligt i sig. Det var hur som helst inte anledningen till att jag slutade dricka, och normal alkoholkonsumtion tillsammans med SSRI är inget problem enligt min läkare heller. Däremot tar man antidepressiva för att man är deprimerad och depression och alkohol är ingen bra kombination. Det är nog snarare där risken ligger. Värt att tänka på är att i början av behandligen med SSRI är det vanligt att man mår sämre än innan vilket kan leda till att du vill dricka mer. Värt att vara uppmärksam på. Det går över efter 2-3 veckor.

Jag undviker att svara på om du har problem eller inte men på frågan om behandlingen så tänker jag, varför inte? Skulle det vara så att du upptäcker att det är välbehövt så har du besparat dig själv mkt lidande under många år.

Tomt, tråkigt, ensamt. Det är okej. Och väldigt läkande.

Alkoholen har fått dina må-bra-hormoner att skjuta raketer och fyrverkerier i skallen. Allt har varit toppen! Dagen efter störtdyker dessa hormoner - och man mår botten.

Det tar ett tag tills hormonerna i hjärnan stabiliserar sig. Håll i, håll ut.

Kram ?

... sagt nej till ge alkohol och till andra saker i kväll. Låter kanske himla märkligt, men jag känner mig riktigt nöjd över mig av att säga nej. Att börja dra gränser för mig, vad jag känner är okej och inte. ?

Haft tidigare oro över att gå och lägga mig om nätterna, men nu känns det som att jag får ro.
Att natten blir riktigt bra. ?

Sköt om er.
Sov gott. ?

Jag har läst dina inlägg Adde och det har betytt mycket för mig att läsa om din resa, om att det går. Jag har haft flera funderingar till dig här och du har haft så bra svar, du har även gjort inlägg i min tråd som förstod hur allvarlig sjukdomen är, att det är en sjukdom? jag har lämnat min trasiga man, jag och mina barn mår bra där vi bor nu ( tyvärr bara 1km från min exman men det är min hemby så det får vara så) han var nykter ( vad jag vet) i 4 månader, va med om en hemsk olycka och bröt ryggen, fick morfin och medicin mot nervsmärta, jag stöttade, va hemma från jobbet , tänkte att här kom vändningen för oss, han var ju så tacksam att han överlevt ( han var nykter vid olyckan) men snabbt gick det utför, aggresiv, stingslig så jag gick. Han började dricka, han dricker mycket, och han har förlorat så mycket, kört full på dan till den lilla butiken mitt på dan och många vet. Han nekade först att han drack, men vi har pratat och jag har föreslagit behandling men icke, nu vet jag att hans arbetsgivare varit där och pratat med honom, om att dom vet allt. Han jobbar inom räddningstjänst. Jag vill bara få bekräftelse på min oro, att visst verkar det vara ett tufft fall? Vad tror du ska till för förändring? Har även pratat med hans ex fru och jag har förstått att det är långt gånget, men nånstans så har jag ett litet hopp att det kanske blir bra om.... Men jag vet inte vad omet är längre, kanske bara om den högre makten kliver in? ?

Ungefär där du är nu fick jag också ilskna utbrott. Det bara exploderade. På min chef bland annat, inte bra. Ilskan måste ut, men vi får lära oss att hantera den på ett annat sätt.

Hmm, hur gjorde jag? Jag lärde mig djupandas igenom ilskan och inte reagera i affekt där och då. Jag bad om att få fundera och återkomma. Om jag var tvungen att reagera direkt tänkte jag mycket på att utgå från mig själv ”jag känner/tycker/tänker...” Aldrig kasta skit på någon. Och be om ursäkt om topplocket går.

Alla känslor blir starkare i nykterheten, positiva såväl som negativa.

Grattis till 4 nyktra månader!

Ett tips: Lyssna på Närvaropodden med Bengt Renander.

Kram ?

Blev uppskjutet en gång till soc trodde nog de skulle bli en snabb inflyttning då platsen är ledig men de blev det inte utan vänta en hel vecka. Vilket såklart de inte slänger ur sig när vi är där utan senare efter jag tackat ja. Jag blev rätt vansinnig, vilket soc fick ta. Sen ska min soc jobba hemma nästa vecka så måste åka dit själv när jag ska flytta dit vilket inte gjorde mig gladare. Plus dagen efter inflytt ska jag upp jättetidigt och hjälpa min pappa med ,läkarbesök då vill gärna jag va utvilad. Och jag sover aldrig bra första nätterna på nya ställen så soc säger men då tar vi de på fredagen sen helt plötsligt säger hon att de har hon inte ens föreslagit till boendet så hon vet inte om de kan på fredag. Då ilskna jag till rejält. För tydligen måste boendet ha tid för skriva in mig, tid till va då undrar jag, de ska låsa upp en dörr se på när jag pissar tar Max en kvart ju. Så just nu är jag mer än lovligt arg på soc. Sen skulle min terapeut ringt i fredags men hörde aldrig av sig och jag hade verkligen behövt snacka med henne. Så just nu har jag bara lust skita i allt. Så bor hos min vän igen men funderar åka hem på måndag och supa ner mig så får det bli som de blir. Dessutom på onsdagen när jag ska flytta in kunde de bara exakt kl 10. Fast ja sa till dem att varje onsdag har jag terapi 10.30. Men soc och dom bara utgår ifrån att den tiden kan man ändra. Känns inte som soc står på min sida i detta läget. Hon bara accepterade boendets tider och försökte inte ens se om de gick lösa på annat sätt. Så mått skit i en hel vecka och kämpat för hålla mig nykter för kunna flytta in helt jävla i onödan. Försökte förklara för soc men de blev bara tjafsigt mellan oss. Sen sa hon att om jag mådde så dåligt så jag hade självmordstankar så va detta boende inte rätt för mig. Öhhh ok men dessa tankar är ju inte nya direkt de har ju funnits mig med hela senaste tiden. Så varför har hon då föreslagit detta boende? Då är de ju ingen idé jag flyttar in där överhuvudtaget. Jag fattar ingenting och har ingen aning hur de kommer bli.

Jag har visserligen inte orkat läsa min gamla tråd med 1.500 inlägg från början, men jag är glad att jag skrivit ner allt.

Jag kan skumma valda delar och direkt påminna mig hur jag kände då. Att jag också kämpade. Tack och lov har man nästan glömt bort det 10 mån senare.

Det mänskliga psyket är fantastiskt, de jobbiga minnena försvinner snabbare. Ren överlevnadsinstinkt.

Kram ?

Busa på du bara!?
Så skönt det går bra. Som här. Tror som du att våra familjer hade järnkoll. Och har det nu med.
Så bra du tänker svaret, att det är för du lever bara en gång som du avstår att dricka. Det är precis så jag oxå känner.

En vit kväll här så klart, med vatten i glaset. Nu skall de sista kilona väck. Det har gått trögt i två månader så nu gör jag en drive. Och det funkar faktiskt?

Bara vinster med nykterheten. Har saker som är ledsamma i livet nu, men det är så otroligt mycket lättare att klara dem när jag är nykter. Mycket tacksam för det.

Kaffet kommer smaka ljuvligt gott imorgon bitti när vi vaknar vackra? Är också så glad vi har varandra. Sov gott! Kram?