Senaste kommentarerna i forumet

Sorry kanske de inte var så tydligt eftersom min lillebror är så ung (familjedynamik nu förtiden) men är själv vuxen och min lillebror har delat de med mig i förtroende därför vi (de vuxna i vår familj) känner att vi måste agera. Tack för svar! :) De förtydligade de jag egentligen också kände att något måste göras och bekräftade väl att socialen är nästa steg. De är så mycket "men någon måste ju" och "de vet säkert" men vill inte att någon (ett barn) ska falla mellan stolarna för alla tror någon agerat
Trevlig helg

Villhjälpamer. Jag är ingen expert på detta men jag tycker du måste ta hjälp av någon vuxen, kanske du och din lillebror kan tala om detta tillsammans med någon av era föräldrar. Det din lillebrors kompis är med om är fullständigt oacceptabelt. Det kan inte bli så mycket värre än att uppleva detta, allt du och din lillebror gör kan enbart bli till det bättre. En orosanmälan till socialtjänsten kan tex era föräldrar göra. Detta kan ni göra anonymt. Ni kan göra det själva också. De är skyldiga att göra en utredning skyndsamt efter anmälan. Massa kramar till er allihopa ?! Kanske ni kan se till att den drabbade kompisen är hemma så lite som möjligt under en tid framöver. Hen ska inte behöva lida mer, det är skadligt. Självklart ska även pappan få hjälp. Lycka till, agera så snabbt ni kan och orkar. Kram ? igen.

Idag har jag julbakat som om det inte fanns en morgondag. Märker hur mkt lättare jag har att bli engagerad i nya saker, och har mycket energi. Dock är det kaos i hemmet som inte går att åtgärda pga väntan på en eller annan hantverkare så jag har verkligen haft en dag att bearbeta min fobi för röra. Vilket i sig är parodiskt, att jag haft sån ”ordning” på utsidan men så rörigt på insidan, under många år. Återkommer ofta i tankarna till hur jag har orkat. Mer tid över nu, och när jag inte håller på med diverse projekt så tar jag det rätt lugnt. Försöker hitta lust till att göra det jag gör, och komma bort från måsten.
Jag brukar aldrig baka speciellt mycket till jul, är egentligen ingen storkonsument av söta saker, har alltid sagt att jag hellre tar en bit ost men det vet ju alla här vad det betyder.
Dechiffrerar mig själv dag för dag, nykter utan några umbäranden kring det. Nu en sen middag. I röran. ?

Hej, min lillebror har berättat att hans kompis (båda 13) far illa hemma...hans pappa dricker och blir våldsam. Han dricker varje dag och killen i fråga har börjat gömma drickan och sätta sig emot vilket har resulterat i konflikter. Han är rädd för julledigheten. Pappan har förlorat körkortet, jobb och mår riktigt dåligt. Hur hjälper man? Får ont i magen av att inte göra någonting samtidigt som man inte vill rota till och förvärra något

Bubblet var även min finaste vän alldeles för länge..Tips till dig..Ta någon, några personers trådar som du tycker är intressanta, och ”ta rygg” på dom..Läs från början, om hur deras resa gick/ går..Såklart ska man fråga på sin egen tråd med om man vill..Vi har ju alla vacklat, känt oss ensamma, sugna, och irriterade på när vi ska sluta inta vår substans..Det finns mängder med bra tips och råd..Fortsätt läs och skriv..Det kommer att bli bättre..Kram..???

Du borde kanske prata med någon Lim. Nu hann du inte ens sörja klart förrän han ångrade sig och vill att det blir ni. Och helt ärligt så låter han ju inte som något kap direkt. Å det här känns ju som ytterligare en del i ett spel från hans sida.
Tänker att du kanske borde fundera lite på varför du blev så ledsen. Kanske är det för att du inte har avslutat ordentligt och därmed heller inte sörjt separationen.
Du har skrivit så mycket om hur lugnt och fint ni har det nu och hur du tar ansvaret för honom och hans relation med barnen. Tänker att du verkar så fin och verkar vara värd någon bättre. Hoppas du mår bättre snart.

Ja, jag tycker att det finns en del i det du skriver som tyder på att du kanske borde ta chansen nu när du har den och gå till öppenvård.
Du köpte alkohol och drack ensam för att bota din sorg. Du fortsatte hela sommaren. Du medicinerade med alkohol, det är så jäkla dålig medicin.
Sen drack du på jobbet, det är en gräns att gå över och definitivt tabu för de flesta. Nu vet jag inte vad du jobbar med, men det var kanske för att på nåt sätt må bättre. Nu ska du ju få antidepressiva, så behovet av att medicinera med alkohol är kanske mindre, men du bör ju inte kombinera.
Så ja du lever lite farligt med din alkohol, medicinerar och har flyttat gränserna. Passa på att ta lite hjälp och få perspektiv på det nu. Jag hade inget ”beroende” när jag tog hjälp men mitt sätt att hantera alkohol var inte normalt och det är bra att sätta ord och få lite perspektiv på det. Jag borde ha gjort det tidigare.

Å tack för grattishälsningar!! Det värmer! Firade med min man och dotter. Hämtade mat från en restaurang i stan. Å vi hade det mysigt men kände mig ändå inte riktigt glad. Jag vet...alkoholen påverkar. men för mig även pandemin. I tidigare inlägg i min tråd när jag berättade om allt jag har varit med om samt även om min släkt så har jag nog berättat om vad som hände när min syster dog. Hur som helst...min bror och jag är väl inte ovänner men har ingen direkt kontakt mer än när det ska planteras på våra föräldrars grav samt att han och hans fru ringer och sjunger på min födelsedag då brukar vi även pratas vid. Sen ringer jag och min man och sjunger sex dagar efteråt eftersom han fyller den 16:e. På min födelsedag hade han ringt men jag hade missat det då jag stängde av ljudet när vi åt...han och hans fru hade sjungit in och hurrat på min telefonsvarare. Å jag blev så förvånad för jag trodde verkligen att han skulle ringa och att vi skulle prata...blev så himla ledsen. Dessutom hade jag ju varit och hämtat ut CPAP-maskinen för min sömnapné och det påverkade mig mer än vad jag trodde att det skulle göra. Vet inte riktigt varför för den ska ju få mig att må bättre. Anledningen till att jag har en sömnapné vet man inte det kan bero på ärftliga saker, på hur jag ser ut inuti, min övervikt...och alkoholen gör inte saken bättre. Kanske kände jag lite skam om det beror på något jag förorsakar...kanske även oro för att det sliter på sikt på hjärta och kärl. Dessutom tog det ca 45 minuter när sköterskan instruerade och berättade om maskinen något som jag i princip har glömt av men det finns en instruktionsbok med. Hur som helst det påverkade mig på ett sätt som jag inte kunde ana. Vad som ändå är bra är att jag kan få bättre sömn, känna mig piggare samt att det kan påverka mig att ta mitt alkoholberoende ännu mer på allvar.

Efter torsdagen har jag inte varit på topp och idag har det varit allt annat än bra...min son och jag pratades vid igår...och vi sårade verkligen varandra...det blir lätt så när vi pratar om min släkt (han har brutit med dem)...ja, jag vill inte gå in på detaljer...han hade förmodligen druckit alkohol vilket även jag hade gjort...

Jag har funderat så mycket idag på varför jag köper alkohol...varför jag dricker alkohol???Jag vet att jag har skrivit att jag inte ska fundera utan bara GÖRA en flykt från ensamhet, från pandemin...dessutom december..jultider. Har haft så svårt att få fram julkänslan under så många år...kanske några dagar före julafton när jag pyntar och handlar maten men inte annars. Och på jobbet och över allt annars...så finns det liksom en självklarhet att jul ska vara så fantastisk...men jag har så svårt att få känslan att infinna sig. Hur som helst så försöker jag tänka att när förändras mina tankar från att inte köpa alkohol till att köpa...för jag tror att själva köpandet i sig är problemet...för drickandet i sig...är inte så njutbart..utan det är ju en stund av rus/flykt som jag vill åt som egentligen bara består av trötthet...så varför? Något som är återkommande...som många av er här skriver...och som jag vet själv...är att jag behöver prioritera mig själv. Behöver vila...för jag är så trött...behöver äta mer hälsorik mat....behöver säga JA till mig själv...behöver vara mer mig själv på jobbet...visa mina brister och styrkor mer än vad jag gör idag.

Innan jag slutar skriva...så tänkte jag på något vad du skrev Ensam1984...att en del har det enkelt mm. Jag tänker precis som du att vi har olika förutsättningar beroende på vem vi är, vad vi kommer ifrån, hur vi lever mm mm...och att vi har det olika enkelt..men vad jag tror att när vi väl skriver här på forumet så har vi kommit olika långt på vår resa när vi börjar skriva här. Och, jag tänker att den resan som jag skriver om här i forumet har många haft före de började skriva här på forumet...och att innan man började skriva här har man kommit mentalt så mycket längre. Mitt mål är iaf i december...att ha flera dagar utan alkohol än dagar med alkohol...ett bättre resultat än i november.

Ha det gott;)

Idag mitt på dagen hamnade jag ännu en gång i ett sug. På helgen startar tankeverksamheten runt alkohol tidigare då jag vet att bolaget stänger 15. Runt 14 sneglade jag på klockan flera gånger. Det fanns impulser i hjärnan om att sätta mig och åka och handla.

"En kväll till gör väl inget, så mysigt du kan ha det i din ensamhet ikväll, bara bli lullig och titta på en film och försvinna in i en värld som inte finns"

Alltså, håll käft jäkla beroendehjärna. Jag vill inte försvinna någon värld, jag vill vara skärpt, vaken, närvarande, jag vill vara en bra kompis, en bra människa osv och den jag är precis resten av denna dag. Inga undantag.

Precis då kom en kompis på oväntat besök och det första jag kollade var om det fanns några tecken på alkoholintag i köket. Kartong till baginbox, någon tomburk eller så. Nada. Klart det inte kan finnas det när jag var nykter igår med, men det är min instinkt numera. Knackar någon på dörren så gäller det att röja alla spår av alkohol först så jag kan hålla min fasad uppe av att vara en renodlad träningskille. Så skönt att jag kunde andas ut, släppa in min vän och när han hade åkt så var bolaget stängt. Otroligt förlösande känsla.

Blev ett stenhårt träningspass istället så jag var på gränsen till att kräkas och nu kan jag ta en mysig kväll, äta lite gott, se en film, koppla av och veta att allt jag skriver ikväll i sociala medier är inget jag har ångest över imorgon. Ringer någon ikväll så kan jag svara utan oro för att sluddra. Jag kommer sova bra inatt och jag kommer vakna fint imorgon utan ångest, snarare med lättnad. Jag sparade även ca 300 kr på dieselpengar+inköp av en kartong med fettlösningsmedel.

Faktiskt nästan så jag funderar att för varje dag då jag skulle ha åkt och köpt något, men inte gör det, så skulle jag ta och föra över de pengarna till ett eget konto på börsen. Räcker med bara en fond eller vad som. Låta den växa som en liten slags belöning och som en påminnelse till att jag i normala fall lägger 4-5000 kr/månad på alkohol om man räknar in alla resor fram och tillbaka för att handla mm. Det sjuka är också att om jag nu ska vara heltidsalkis, varför åker jag då inte till bolaget EN enda dag i början på en månad och handlar ALLT jag ska dricka den månaden? Nej för att alkoholhjärnan min tänker bara en dag i taget. Den tänker "bara för ikväll". "En till". "Imorgon kan du sluta". "Om en vecka kan du sluta". Alkoholhjärnan min är fruktansvärt bra på förhandling, den saken är klar, helt galet övertygande.

Firar iaf en till nykter kväll och en till dag med bra kost och bra träning. Ett steg till mot ett bättre liv, ett steg till mot 12-14 kg viktminskning och fan vad jag ser fram emot att få tillbaka en stenhård, platt mage och en fräsch hy som gnistrar i vårsolen.

å välkommen!

Vad långt du har kommit! Du kämpar så bra! Ville bara säga det..ska skriva i min egen tråd nu...orkar inte så mycket mer just nu. Men vi ses igen!

Kram

Det verkar som om du ville ha vissa delar kvar av familjelivet..Och det är ju naturligt..Med det så kan ju separationen förlängas, eftersom man träffas regelbundet som familj..Eftersom du enbart ville skiljas för att mannen drack så fanns ju känslor kvar..Du beskrev tidigare mannens ovilja till att ta familjeansvaret, städ, tvätt, barnens aktiviteter Osv..Ibland är det lätt att glömma det mindre bra, och bara fokusera på det som fungerar och sina känslor..Jag har också känt mig ensam, övergiven, sviken..Osv..Det går över..Och om man tänker efter ordentligt vill vi förmodligen inte ha en illaluktande, bakfull man-pappa, som låter mamman och barnen leva sitt egna liv medans han själv lever och rumlar runt med fylla och vänner..Knappt Inget ansvar för familjen..Tänk på vad du åstadkommit..Pandemin går över..Bara att bita ihop ett tag till..Sen är det dax för dig att dejta..Just för att man ska komma vidare, och inte sitta hemma och längta efter någon som inte är värd ens kärlek!..Du är bra, du är fin, du är nykter!!Varm Kram..???

Det är alla möjliga bakgrunder som folk har, men ofta hittar man gemensamma nämnare här och där och känner igen sig. Det är det som gör att det blir som lite "gruppdynamik".

Jag började själv med att dricka i min ensamhet, oftast helger och på hemmaplan för att varva ner, koppla av osv. Det gick så i flera år, men toleransen ökade och då behövde jag ju dricka mer. Sedan utökade jag det till vardagar, men då ökade toleransen än mer. Sedan så skenade det bara så. Jag ville egentligen sluta men kunde inte stå emot. Utåt sett fräsch, idrottskille, alla hästar hemma osv - hemma polare med baginboxen. Sedan hände en tråkig grej som gjorde att jag totalkrashade men också sökte faktiskt hjälp, så jag gick ett 12-stegsprogram och blev helnykter vilket jag var i flera år. Tyvärr föll jag tillbaka förra året, så detta är mitt andra försök att bli kvitt "suget" och denna vecka har jag satt ner foten på allvar.

Alkoholen för mig gör mig avtrubbad när jag inte dricker, dvs "nyktra perioden emellan" gör att jag presterar sämre på tävlingar, jag presterar sämre på jobbet, är mer känslomässigt avtrubbad, mindre kreativ, tröttare osv och i mitt fall beror det på två saker. Sömnen störs ju av alkoholen, den jobbar ju med avgiftning och dålig sömn = sämre fungerande hjärna. Sedan sjunker ju nivåerna av signalsubstanser osv i skallen när man vant sig vid att A är det enda som gör en glad på riktigt osv. Så det sköna med att faktiskt gå in i en nykter period (tycker jag) är när kreativiteten ökar, energin ökar, hjärnan varvar upp igen, man blir gladare för små saker i sin nyktra vardag mm. Det kan dock ta ett tag innan det normalliseras, men för min del märkte jag det redan första dagarna nu denna vecka.

Fortsatt lycka till, detta fixar du!

Julen var då jag som barn fick ljuga för alla vänner för att mamma låg utslagen i spyor på köksgolvet lagom till att kalleanka var slut. Utåt sett trodde alla vi hade ett vackert julfirande. Julen är det värsta jag vet, men har lovat mig själv att barn ska aldrig få se mig redlös iaf.

Kämpa på och bra med återhämtningen!

Ja, kan vara så, jag tänker i varje fall se om jag kan få detta som extra draghjälp, se om viljan till kärlek är större än viljan till att hinka fettlösningsmedel (galet).

Hej, jag är en 20 årig tjej som egentligen inte haft något problem med alkohol förens nu i vuxen ålder, trots att jag druckit hyfsat mycket i mina tonårsår. Det började med ett jätte jobbigt breakup i somras och jag fick för mig att köpa en flaska vin och supa ner mig hemma helt ensam, det blev tyvärr sedan en rutin och jag var berusad dagligen hela sommaren fram till ungefär September. Då tog jag mig själv i kragen under ett par veckors tid, jag drack inte nånting med andra ord. Efter cirka ett par veckor så började jag dricka igen, nu drack jag inte bara hemma utan jag tog med mig alkohol på jobbet och började supa på rasterna och när jag gick på toaletten, sen slutade jag igen och var borta från skiten i någon månad och så har det fortsatt vara periodvis att jag inte ens tänker på alkohol på typ en månad men sen när jag väl bestämmer mig för att köpa typ en flaska vin enbart för skojsskull elle för att jag är uttråkad så börjas skiten om på nytt igen och jag är fast igen. För ett par dagar sedan var jag hos VC för att fixa antidepp och fick då i samband med detta frågan om jag har något problem med alkohol och varpå jag svarade ärligt och sa att jag drack nog mer än vad jag borde, men att det inte är så farligt. Läkaren skickade mig till öppenvård men jag känner att det hela är ganska överdrivet. Tycker personligen inte att jag har några stora alkohol problem då jag ändå kan hålla mig borta från det i längre perioder utan att ens tänka på det, problemet blir liksom aktuellt när jag tar ett glas etc då börjas den där perioden av elände igen där jag bara super ner mig. I dags läget har jag inte druckit på en månad förens nu, jag köpte en flaska vitt i måndags för att det gått såpass lång tid men har nu kollat tbx och sett att jag druckit hela veckan , faktum är att jag är berusad just nu när jag skriver detta men jag vill bara veta om ni tycker att jag har alkohol problem eller inte? Borde jag ta emot ”hjälpen” från öppenvård eller är det bara överdrivet medtanke på att jag kan hålla mig borta från alkohol så pass länge och ändå ha en fungerande vardag? Tycker ni jag har alkohol problem eller inte?

nu har jag fokuserat på återhämtning och välmående i några dagar. jag mår tusen gånger bättre än i onsdags men ännu inte bra. men jag är okej. bara jag håller mig till att fokusera på detta. inte "unna mig" ett glas vin för att jag mår "bra". och det ska bli så skönt att få stöd av beroendemottagningen.

är nervös inför julen. det var min värsta tid under uppväxten, precis som för många andra. pappa drack obegränsat och mamma försökte hålla fasaden inför släkt och vänner. klassiskt. fan vad jag inte ska hamna där. jag ska bara göra bra saker för mig och min familj, inte arrangera planer utifrån när jag kan dricka.

tack för allt stöd!

Du har en enorm självinsikt, och vilken tillgång du måste vara på din arbetsplats. Jag tycker att diagnoser kan underlätta för att få rätt hjälp, men det får aldrig stämpla en individ. När vi utredde vår yngsta dotter och fick diagnosen utvecklingsstörning och blev rekommenderade särskola sa hennes pappa! ”Äsch, det blir bra. Hon är ju fortarande NN, med eller utan diagnos”. Och så har vi försökt tänka hela tiden.

Bra att du skrivit ner alla dina punkter vad det gäller alkohol. Gå tillbaka och läsa det här inlägget om du börjar vackla i ditt beslut någon gång.

Kram ?

Att ha rensat så mycket är ju verkligen kanonbra! Typiskt en sådan sak man tar itu med när man blivit nykter. Jag minns att jag säkert hundra gånger under min uppväxt frågade min pappa om vi skulle städa klädkammaren. För att jag bedömde att det behövdes, trots att jag själv inte var mer än 11-14 år kanske. Han svarade alltid: ”Nä, jag orkar inte”. Varje gång!

Jag blir stressad av för mycket prylar. När jag flyttade från huset till lägenheten tog jag knappt med mig någonting. Mina kläder, mina böcker, mina krukväxter, hälften av alla kökssaker, en byrå och en kökssoffa. Jag fick en säng och en soffa, köpte resten på Blocket. Och det var SÅ skönt! Barnens pappa är en samlare. Inte värsta sorten, men han har nog potential att utvecklas till en sådan.

Så länge vi bodde ihop lyckades jag mota det värsta, men efter att jag flyttade har han ökat sitt samlande rejält. Han tar hem allt möjligt. Senast stod det en stor järngrind och en jättestor trädrot på tomten. Öh ? Och ännu en ny fotogenlampa (han har redan tre hängande på olika ställen) och en stor ljusstake som ska stå på golvet. Trots att det snart inte finns någon golvyta att uppbringa. Och huset är ändå 140 kvm. Han borde ha ett Tradera-filter ?

Att samla på sig så där är också ett missbruk kan jag tycka. Ingenting kan vi ta med oss när vi dör. Mina ex-svärföräldrar har SÅ mycket fina saker, gamla bilar, stort hus osv. Inget testamente skrivit. Det blir jobbigt! Jag har pratat med min ex-svärmor om det, men hon säger att det är ursvårt för henne att ta den diskussionen med sin man. Som är 82 år och kan dö när som helst. Han vägrar att prata om testamente.

Jag ska ta med min mamma till den fina kyrkogården som jag besökte på allhelgona. Där vill jag ha en gravplats, i en skogsdunge med blåbärsris och tallar intill graven. Jag vill veta hur min mamma vill ha det. Hon pratar om minneslund, men vi får se vad hon säger efter besöket på kyrkogården. Hon var väldigt positiv när jag föreslog ett besök där, och hon verkar lika pigg på att prata om det andra också. Psalmer, gäster, förtäring efteråt eller inte. Självklart vill man ha något att säga till om själv där, det vill jag ha i alla fall. Lite tidigt för min del kanske, men min mamma är 75 år.

Kram ?

Det är intressant att läsa i denna tråd. Just nu. Jag tänker på hur det är. I hela vårt samhälle. Det är så vanligt med missbruk och många lyckas dölja det. Det vet ju vi som skriver här.
Jag tänker på att det är väl ändå bra att han prövar få jobb, även om det är där dina vänner arbetar. Jag vet hur svårt det var för mitt ex som också frågade vänner om arbete på deras arbetsplatser. Men om ingen hjälper den som ber om hjälp. Hur ska det då gå? För vi berörs ju alla. I olika roller. Och det som är det värsta är ju skammen, som finns där, fast den inte borde finnas. För det är den som gör det så svårt, att få hjälp liksom att be om hjälp.
För din del så känner du till vad som triggar dig. Bra att du vet det. Det är tråkigt att du upplever den situation som du upplevt med dina vänner. Och samtidigt så tänker jag, undrar om någon av dem sitter med liknande problem. Och den kanske inte ens vågar säga något. För missbruket finns ju överallt, eller andra problem som inte är så lätt att prata om.
Jag känner igen mig i den känslan. Med att sitta med människor en inte mår bra av. Jag väljer bort dem. Jag väljer ensamheten före. Jag väljer att umgås med mig själv istället. Och göra det jag kan och det jag tycker om.
Så mycket bättre. Och jag läser dina rader "Mitt andra jag är ju rätt nöjd med tillvaron, hon som tar ett glas vin, spelar musik, känner framtidstro och som funderat över att flirt skulle vara trevligt ?" Och jag gratulerar dig att du faktiskt redan är rätt nöjd. Fokusera på det. Och fortsätt öva. Låter spännande med flirt. En dag så träffar du en man som du får uppleva livet med. Som du önskar! Du kämpar på bra! Njut av det.

Ville bara först säga att det är okej att sörja att man inte "får" dricka mer, det övergår förhoppningsvis i att man genuint inte vill dricka mer. Det har det gjort för mig, men det går upp och ner.

Jag har varit nykter i 60+dagar nu. Innan jag slutade (denna gången) så har jag under det senaste 1,5 åren sen jag startade min nyktra(re) resa varit nykter nästan 6 månader vid ett tillfälle och 2 månader vid ett annat tillfälle. så 10/18 månader nykter. Inte toppen - men det är en process. Jag har under min tid här, vilket jag har varit sen jag började min resa, kommit fram till att jag inte kan hantera alkohol och inte ska dricka. Jag kan dricka måttligt ett tag, men faller alltid tillbaka. Därför ska jag aldrig ta första glaset. Det har jag bara lärt mig genom att pröva mig fram, vissa kanske skulle kanske se det som ett misslyckande men jag ser det nu som en livsläxa.

Jag kan ärligt säga valet att sluta dricka alkohol är det bästa val jag tagit. När jag hade min första nyktra period som avslutades för snart ett år sedan hittade jag en stor del av mig själv. Det var under den perioden jag vågade kontakta VC och psykiatrin. Jag vågade och orkade ta tag i mitt mående och min konstanta trötthet. Jag fick genomgå en utredning som visade att jag (kvinna 36 år högskoleutbildad heltidsarbetande singel inga barn) har ASD (autism, ja eller Asperger i folkmun) samt ADD. Nu får jag medicin och har helt plötsligt fått svar varför jag drack... det är livsomvälvande.

Innan så drack jag varje fredag och lördag. Ofta 2 flaskor vitt vin (9-11%) per dag, eller en jädra massa öl på sommaren. Jag drack till jag stupade, somnade. I min ensamhet. På semester och lov drack jag så mycket jag kunde, så ofta jag kunde. Drack även vardagar ibland. Usch... får ångest bara jag tänker på det.

Det var farligt för mig! Kanske inte farligt kroppsligt för mig, jag är frisk som en nötkärna men farligt för att jag tappade mig själv i alkoholen och att jag mår så psykiskt dåligt under de perioder då jag försöker dämpa mig själv med A. Jag tänker också att alkohol förstärker eller trycker ner känslor, stress och ångest. Trycks det ner så kommer det alltid upp, det är därför så många A-beroende går in i väggen tänker jag.

Prova utan A vetja, du har ju faktiskt inget att förlora :)

En kille jag var kär i på högstadiet sa alltid att jag var så lik Sue Ellen. Visste inte om jag skulle ta det som en komplimang eller inte ? Totalt nersupen var hon i alla fall, typiskt uttråkad hemmafru. Så någon komplimang var det inte! I den åldern ville ju alla vara lika Lucy, men inte ens det hade varit en komplimang ärligt talat. Hon med grått hår i Dynastin, som jag inte minns namnet på nu, var coolast tyckte jag. Hade hon grått hår? Det var väl ovanligt för kvinnor att skylta med sitt grå hår på den tiden? Det är ju fortfarande ovanligt 30 år senare. Nä, hennes hår måste ha varit ljust. Lite lång page med delad lugg.

Nya inneskor av märket Reiker inhandlade! Och Julius är hemhämtad. Den hade överlevt insektsinvasionen. Dottern var så söt när vi gick in på Maxi efteråt, då sa hon ”stanna här Julius” till granen. Himmel denna unge vad hon får mig att skratta gott ? Och när vi kom sa hon ”välkommen hem Julius”. Sötnöt ❤️

Kram ?

Jag ska träffa några nära kompisar ikväll och vi ska äta lite och mysa ihop.
Känner mig lite sorgsen över att jag inte får dricka vin. Får och får förresten...
Det är ju jag som har bestämt att jag inte SKA dricka vin. Jag vill inte dricka mer vin och öl. Jag hamnar fortfarande i svackor där det känns trist att vara nykter, men det går allt mer snabbare över. För jag vet hur det skulle sluta om jag tar det där första glaset.
Har köpt ett alkoholfritt vitt vin som jag tänkte prova ikväll. Tror tyvärr inte att det är gott men jag vill ändå ha nåt i glaset som alla andra.
Jag dricker rätt många A-fria öl på helgerna. Ruset uteblir men jag har beteendet kvar. Vanan att dricka har jag inte lyckats komma över ännu.
Jag längtar efter att komma hem på fredagen och få en kall öl. Starkölen är utbytt mot alkoholfri nu men det funkar bra än så länge. Hjärnan är inte ännu redo att ändra på vissa beteenden som jag haft, men så länge det är alkoholfritt så må det vara hänt. Än så länge.
Kan väl jämföras med att man slutar röka men blir beroende av nikotintuggummin istället. Typ.
Är inte riktigt redo att klippa allt ännu...
Får ta sin tid

Känns så bra att skriva av mig här!!! Det känns som NI är min räddning idag, imorgon ett bra tag framöver! Får man tänka så? Jag vet att man alltid ska klara sig själv o stå på egna ben, jag har själv satt mig i denna skitsits, men det känns skönt att ni finns <3

Tack för alla kloka ord, tankar, lästipset ska undersökas nu :) Jag vägrar tro att jag inte kan klara detta... all styrka tillbaka till er alla <3

Tack, ja Vi finns här för varandra! En dag i taget <3