Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ditt långa svar! Jag har svårt att skriva något längre hör, det blir inte den där autokorrekten, och jag skriver på mobilen så blir så trött av att gå tillbaka o justera allt...
Äter massor av tillskott av olika slag o äter mestadels nyttigt, men så mycket o så länge jag har druckit så har jag säkert brister. I vilket fall har jag nog förstörda signalsubstanser. Tänker ofta det, att jag inte ska dra så stora växlar kring min trötthet/ utmattning. Att det inte är en "riktig" utmattning, utan handlar om att min kropp o hjärna aldrig får ordentlig återhämtning. Skyller tröttheten på sömnbrist (till följd av klimakteriet) på jobbet. Vi är många i samma ålder, så jag blir inte ifrågasatt. Men fattar ju själv att det inte är hela sanningen...

Du låter verkligen som att du på riktigt vill satsa på denna kvinna och inte låta alkoholen komma emellan. Kanske därför hon dök upp just nu, det var meningen så... Förstår din rädsla att förstöra något som känns så bra och lovande genom att skriva något olämpligt. Vad hemskt egentligen, att det så enkelt går att få tag på något som gör en helt personlighetsförändrad. Helt sjukt, helt lagligt och utan restriktioner alls i stort sett!
Jag håller som sagt var tummarna för dig!!

Håller med de andra att det var dåligt gjort av läkaren. Vad som står i journalen är viktigt. Det avgör hur man blir bemött och tagen på allvar när man söker vård i framtiden. Tyvärr. Det märkte jag när jag sökte för covid. Läkaren såg i journalen att jag haft atarax utskrivet (ångest-inducerad insomnia i samband med trauma). Plötsligt ändrades hela bed side manners till att handla om ångest istället för 10 veckors feber, kroppsvärk och andningssvårigheter.

Tänk, vad tiden går! Detta hade jag nästan inte kunnat drömma om när året började! Så många gånger jag börjat om och räknat från dag 1, dag 7, dag 10, en månad osv. Tack gode Gud för att jag denna gång lyckats hålla fast vid nykterheten!

Med en kort bön varje morgon (om att tacka för att jag får vakna nykter och be om en dags nykterhet, oavsett vad som händer i mitt liv) och med en kort kvällsbön där jag tackar för ännu en nykter dag, så rullar det på, dag efter dag. ?

Önskar er alla en trevlig tredje advent. ?️?️?️

Var inte meningen ?

Tack snälla! Ja det känns faktiskt lite som att det som kan stoppa mig från kärleken nu är just alkoholen. Jag är på väg in i det konstigaste, vackraste och mest magiska jag har stött på i hela mitt liv. Har aldrig under mina >40 år stött på detta innan. Därav så jäkla typiskt om jag skulle dricka en kväll, bli lullig, säga något som inte alls är mitt riktiga jag (dra iväg något toksexistiskt eller förnedrande eller ngt som jag aldrig skulle stå för eller säga nykter) och vakna dagen efter med ett "adjöken"-mess... jag tror i ärligheten inte jag hade klarat av det.

Detta kanske är nyttigt för mig, för jag har alltid varit ensam och det har liksom varit lätt att dölja alkoholen då. Ni andra kanske har partners redan, barn eller vad som, som hjälper till och ställer ultimatum, krav etc, så man har någon extra som kravställer. Detta blir en slags kravställare för min del, även fast hon inte vet om något (ännu) mer än att jag har sagt att jag inte dricker alkohol.

Vi bor ju så nära, och i morse såg jag att hans bil inte var hemma. Den hade inte varit hemma över natten.. .. Det gör så jävla ont, har han träffat nån nu? En väninna sa för nån vecka sedan att räkna med att det kommer gå fort för honom att träffa nån ny, så jag har varit förberedd men ändå inte. Han behöver någon, aldrig varit singel men alk.terapeuten sa att det kan visst funka nåt år bra men han är så sjuk så det kommer inte funka så länge. Känslan av övergivenhet, att han går vidare, otrohet är inte kul, fast det är ju jag som gick, som sa att nu vill inte jag mer. Men men, vi har inga barn tillsammans och inte har jag kastat bort hela mitt liv på honom heller. Men där tror jag den psykiska misshandeln ger sig till känna, det där som hann hända under vår period tillsammans och det är därför jag upplever sån stress över det, kan inte sätta ord på vad den exakta känslan är, bara en massa ångest. Mitt andra jag är ju rätt nöjd med tillvaron, hon som tar ett glas vin, spelar musik, känner framtidstro och som funderat över att flirt skulle vara trevligt ?

LillaS. Från mitt sätt att se har du säkrat er fysiska framtid. Eftersom ni är gifta så finns väl viss trygghet både för dig och ert barn. Frågan om hans missbruk ligger nu som nr 2; vilket kan ses som ditt behov att finna trygg vardag också. Det är absolut inget fel i det. Ett fortsatt missbruk och ev händelse att du kommer att stå ensam en gång vet vi inget om. Njut av huset! Det är du värd. En tanke jag får är ändå att a house is not a home utan vissa saker på plats. De är såklart icke materiella. Om din make fortsätter sitt bruk kommer lyckan att bli svår att uppnå tillsammans. Nu låter jag nästan som en spådam ??? men det är jag ju inte. Du får nog ha en plan B också. En som har med ert primära problem att göra. När nu huset är en del av er vardag, hur ska resten av ert liv se ut? Kram ?

Tack, era ord värmer och det ger mig så mycket att läsa om era resor här. Idag har jag sovit till 11 ? Men då hoppas jag att jag kan hålla mig vaken hela dagen idag. Ska strax ta en promenad med en vän som jag berättat för. Så det känns bra. Kanske jag också orkar laga någon mat, vill ha något snällt för magen för nu har jag vaknat på nätterna med magknip flera gånger. Är det någon mer som varit med om det?

Jag vet inte, men det låter nästan så. För min del var det så jobbigt att jag faktiskt masade mig i väg till läkaren. Hon konstaterade snabbt att det troligen var gikt. Och det visade sig stämma efter analys av ett blodprov. För min del var det garanterat alkoholen som utlöste det, men man kan ju få det om man äter för ensidigt eller för mycket av fel saker också. Det kom i perioder, sk giktanfall. Däremellan var det lugnt. Du kan ju ha det i åtanke i alla fall, i fall det inte hjälper med skorna och är återkommande. Det finns tydligen mediciner att ta till, men det orkade inte jag bry mig om. Alkoholen var ju min medicin mot allt. ?

Kram

Tusen tack för alla era fina svar, det betyder verkligen så mycket!

Idag vaknade jag upp och kände mig väldigt nöjd och stolt över mig själv. Ingen betongkepa, inget illamående och framför allt ingen ångest. Jag minns den goda maten, de trevliga samtalen och den mysiga stämningen. Jag ska vara helt ärligt med er, visst kände jag stundvis under gårdagen att jag gick miste om något då jag valde bort a. Men idag har det betalat igen sig x10. Jag känner ett sånt inre lugn som jag inte gjort en lördagsmorgon så långt bak jag kan minnas.

Känner ingen oro för att det blir någon a idag heller, har inget hemma, ska inte iväg på något och planerar för att mysa ner mig i soffan framför vinterstudion, kanske någon julfilm och bara ha det lugnt, kanske unna mig lite take away.

Hoppas att ni alla får en lugn och härlig dag!

Håller med vad de andra skrivit, det går absolut att hitta glädjen utan alkohol. Ett lästips är Annie Grace "Tänka klart". Hon skriver om hur beroendet lurar oss att tro att alkohol får oss att må bra, när det egentligen bara är så att vi mår bra för att vår abstinens stillas när vi dricker. Jag mår så mycket bättre utan, och har lika kul på fester med alkoholfritt bubbel eller vin i glaset. Vänner, samtal, god mat, dans och musik gör festen eller middagen rolig. Och det är så skönt att återfå sin balans, en välmående kropp, och sin värdighet. Du har mycket att vinna!
Styrka till dig, en dag i taget!

Vi är så många som brottas med liknande problem som dig och du är inte ensam. Ett av de bästa råden jag har fått av alla fantastiska människor här på forumet är "ta en dag i taget" och skriv och läs här på forumet när du behöver stöd. Vi finns här för varandra!

Jag förstår precis kampen i bilen, och du vann! Och att hölla ut vinet istället för att dricka det var nästan symboliskt...
Jag önskar helhjärtat att det ska gå din väg med kärleken! Jag minns då för några år sedan att du saknade o längtade efter tvåsamheten redan då. Håller verkligen tummarna för detta!!

Ja hunger kanske är en trigger, men det är nog mer att perioden på dygnet då min hjärna söker "belöningskänslan" är mellan 16-18 eller kanske 17-19. Det var därför som jag när jag var ute och sprang häromdagen på just den tiden lyckades frigöra tillräckligt med dopamin och serotonin under och efter löprundan, för att hjärnan skulle få sin stimulans och allt kändes bra. Igår blev det en kladdig hamburgare, men dock bättre än just A.

Haha, lite mallgroda kanske, men det sköna var just känslan att titta på glaset och känna meningslöshet. Alkoholen har bara haft två falska positiva effekter på mig genom åren.
1) jag flyr vardagen genom att bli lullig
2) den dämpar stress, eventuell ångest

Igår kände jag verkligen att varför ska jag vilja fly vardagen? Jag älskar ju livet och vardagen som det är och inte minst nu när jag siktar framåt mot kanske bättre tider i mitt liv? Och dämpa stress och ångest är ju bara en fet lögn, det är ju bara där och då och dagen efter när man vaknar är ångesten ÄNNU större och stressen likaså då jag inser att jag slösat bort ännu en kväll av mitt liv på att bara dricka?

Ack så självklart egentligen, men bara skönt att stirra på ett vinglas 50 cm från ansiktet och känna; näh.

Jättestort tack för omtanken. Högerfoten känns lite mindre svullen idag. Kör direkt till skoaffären. Det är en liten privat skoaffär där innehavaren själv har fotproblem på alla möjliga sätt och jag hittar alltid bra skor där. Kan betala nästan vad som helst för bra skor. Kan det vara gikt jag har?

Jag har alltid haft problem med fötterna ? Men att jag skulle få problem nu när jag typ inte motionerat någonting övergår mitt förstånd. Men även om jag inte precis kutar runt här hemma så har ju tiden då jag har bra skor på fötterna minskat radikalt den tid jag är till fots, eftersom jag mest är hemma. Så bra inneskor är tydligen ett måste!

Tyvärr måste jag traska åtminstone några steg idag, även om jag mest tänker köra bil. Hämta hem hyrgranen Julius, köpa inneskor, lunch på McDonalds (dottern har kommit) och sen ska dottern få köpa julklappar. Jag föreslog Claes Ohlsson, men hon har listat sådant som vi nog kan leta upp på Maxi. ”Pappa: kalsonger, farfar: mössa” osv.

Förr om åren reste hon med sin gymnasiesärskola till Ullared och köpte julklappar varje år. Lycka ? Att kunna köpa julklappar helt självständigt är inte alla förunnat, men genom att hon åkte med skolan blev julklapparna en hemlighet för alla mottagare. Hon är precis som jag - älskar nästan mer att ge bort julklappar än att få. Att köpa, slå in, skriva etikett med någons namn är otroligt fint.

Jag tänkte att vi skulle förnya inriktningen på julklappar i år och därför välja Claes Ohlson som inköpsställe, men det tycker inte dottern. Hon vill ge bort ungefär samma saker som hon brukar ge bort. Storasyster brukar få ett armband, och jag brukar få vantar. Farfar får en mössa, keps eller halsduk, så där varierar hon sig lite. Pappa får alltid kalsonger ? Hon är så skönt inrutad ibland, allt ska vara som det alltid har varit. Får se om jag kan påverka hennes inköpsbeslut på plats i affären. Vi åker till en megastor Maxi, där finns allt.

För några veckor sedan åkte hon med sin pappa till en möbelaffär för att beställa en säng till det nya hemmet. Det fanns nog åtta olika färger på sänggavel att välja på, men hon valde svart. Inte det snyggaste enligt mig. Grått eller plommon såg snyggt ut. Men om man som hon har ett begränsat liv där väldigt mycket bestäms över ens huvud så måste man få bestämma helt själv i vissa lägen. Så svart blev det.

Av samma anledning får hon välja sina kläder själv. Ibland ser det ut som hoppsan hejsan, i mina ögon, men om hon tycker att det är fint så är det fint. Jag kallar henne queen-of-missmatch ? Den enda gången jag och hennes pappa har synpunkter på hennes klädsel är om kläderna inte matchar vädret. Så jeans till klänning är vanligt tex. Hon får inte heller ha onepiece och Foppa-tofflor till skolan/jobbet. DÄR går min gräns.

När jag växte upp på 70-80-tal var det otroligt viktigt att inte avvika vad det gäller klädseln. Vi hade dock inte råd med dyra märken, så jag avvek en hel del. Men jag var inte ensam om att avvika, och jag överlevde. Detta har fått till följd att jag struntar fullständigt i märkeskläder, även om jag har råd att köpa det, och det är en inställning som mina barn anammat. Den äldsta säger ofta: ”Hellre fler plagg och billigt”.

Nu när hon är student köper hon nästan aldrig kläder. Hon kan även använda en tröja hon köpte i åttan utan problem, om hon gillar den fortfarande. Hennes stil är mer klassisk, raka linjer och basala färger. Men den yngsta är som sagt helt vild. Glitter och glamour, mönster, starka färger, tröjor med tryck och nu i jultider ska det helst blinka också. Jag eldar på och köper både tröjor och mössor med renar, tomtar och blinkande led-lampor. Hon tycker att hon så fin, och det är hon verkligen. Hon är som ett vandrande lyckopiller ❤️

Kram ?

Tack för att du delar med dig. Jag har också svår PMS och druckit mer då, men för mycket hela tiden. Hur mår du nu? Hur går det för dig?
Hoppas du har det bra <3

Ack så jag känner igen det där, både från mitt eget liv och från andras liv som jag lyssnat till och läst om. Den egentligen "perfekta" (nåja) tillvaron med jobb, socialt nätverk och allt annat, men där man har blivit lite för bundis med ett fettlösningsmedel som man dricker.

Det låter på dig som att du redan har byggt upp en ökad toleransnivå, vilket jag känner igen själv. Man känner sig nykter trots att man har druckit en del och börjar man fundera så inser man att en person som inte hade varit lika van vid att dricka, hade kanske blivit rejält på pickalurven av samma mängd.

Det går absolut att känna lycka utan A, betydligt mer lycka eftersom man slipper alla nackdelar som A medför. Du kan lägga pengarna på annat, ingen ångest, inga lögner, inget smusslerier, inte lägga massa tid och planering på inköp, du kan ägna tankarna mer åt familj, drömmar, framtid istället för vad du ska ha för dricka i helgen osv.

Ta en dag i taget och ju fler dagar du lyckas samla på dig, desto mer kommer hjärnan återgå till att normaliseras och det är då man upptäcker hur fantastiskt livet utan A är på riktigt (utan att låta religiös). Lycak till!

Just enzymerna påvisar allra främst om där finns en pågående skada. Dock är de inte särskilt bra på att påvisa en skada som redan är skedd.

Om du dricker stora mängder och har förhöjda värden på ASAT/ALAT och du sen slutar att dricka och efter ett tag har du normala värden. Då säger det i princip ingenting om hur mycket stryk din lever har fått. Tyvärr är det många som efter att ha fått se att de har normala värden inte gör de livstilsförändringar som krävs för att de har vaggats in i en falsk trygghet.

Det ser jag många bara här på forumet som skriver att de har fått normala värden så, ingen skada skedd. Tyvärr betyder det inte det helt säkert. Det är en bra indikation, absolut, men inte mer än det.

Tack för dina ord. Ja jag får verkligen påminna mig själv om de dåliga sidorna av alkohol är så många fler än de positiva.

Det är det som är så lurigt, man tycker det går så bra, sänker garden lite och vips så kan man halka dit igen. Bra att du redan nu vill återta kontrollen innan det går för långt, mycket bra! Jag är själv inne på andra svängen efter att ha haft flera helnyktra år och även jag halkade tillbaka i träsket (men föll väldigt långt tillbaka). Så nu är det fokus framåt istället. Själv tänker jag försöka cementera nykterheten på riktigt genom att påminna mig mer om alkoholens dåliga sidor - även när jag mår bra. Lycka till!

Stort grattis till två månader, Bra jobbat! ? Ja man märker så enkelt numera att någon har druckit, Bara efter ett glas vin börjar min fru prata högre. Ett tag var jag allvarligt orolig över att hon drack lite väl mycket på helgerna. Jag pratade lugnt med henne om det. Sa bara att jag vet ju hur illa det kan gå, och frågade hur hon själv såg på saken. Och, japp hon medgav att det blivit mer än önskvärt i bland. Stress på jobbet var hennes förklaring. Efter detta samtal har det blivit mycket bättre.

Om din sambo har druckit kl 10 på förmiddagen så har det nog gått lite längre dock. Mitt tips är att ta ett lugnt samtal med sambon och se vad han har för inställning till sitt drickande. Det kan räcka.

Försök att inte oroa dig för mycket. Man ser saker och ting så tydligt nu. Man måste vänja sig vid det.

Kram

Jag var väldigt trött igår. Var ute på dejt med min närmsta chef i stan. Jag hade nog inte gått ut själv, men det var på hans initiativ och han bjöd och det var distansiering så det kändes ändå ok, i och med att jag normalt bara är i mataffären eller då och då på apoteket. I alla fall. Det var en väldigt trevlig kväll. Jag drack juice till maten. Sen gick vi en promenad i stan ner till vattnet och över till en liten obebodd ö och tillbaka. Jag hade redan mina 10000 steg innan detta och jag åt mer mat än jag normalt gör så väl hemma och i säng sent är jag trött och sover väldigt länge.

Jag har upptäckt att jag har fler drömmer när jag sover lite längre än jag normalt gör. Just i natt drömde jag att jag det var marknad i stan där jag jobbar och jag slutade precis jobbet. Jag jobbar precis vid en å och på andra sidan finns en väldigt stor park. Denna marknad, som var inställd i år och som normalt håller sig bara i stan hade letat sig ut hela vägen till parken och till och med den lilla bron över ån hade stånd som sålde fisk. Jag hade en systemkasse på jobbet full med godsaker och när jag lämnade jobbet dolde jag den inuti en annan kasse. Jag gick igenom marknaden och tittade inte efter saker utan jag letade efter ställen där jag lite obemärkt skulle kunna dricka ur godsakerna från kassen. På något sätt så lyckades jag, trots att det var fullt med marknadsstånd. Sen kom jag hem och var sugen på mer alkohol och så satte jag mig för att skriva på forumet.

Jag började skriva om hur jag hade druckit alkohol just ikväll men att det var ok för att jag nu är så trygg att jag inte behöver dricka. Inte för att det finns så mycket logik i det men det kändes ok tills att jag påmindes om det senaste inlägget från Torn. Då kände jag plötsligt i drömmen en panik. Jag kanske inte är så stabil som jag ger sken av, minns jag att jag tänkte.

Och det där stämmer nog, tänker jag. Jag är kanske inte så stabil som jag själv tror. Jag känner väl mig tillfreds med det mesta och glöggen som står här i samma rum lockar inte nu när jag är vaken. Men jag sa ju häromdagen att jag skulle göra slag i saker och göra mig av med den. Jag tror att jag får göra det idag. Inte för att jag känner att risken för återfall är större just idag, men för att jag ska ta tag i de sakerna jag kan ta tag i.

Är helt rätt ord! Lever i någon romantiserad drömvärld med alkoholen! Men nu har det väl gått över till att man lurar sig själv för att komma åt ruset..herregud..

Du beskriver det så bra. En dag i taget tycker jag låter bra, 3 månader från nu ger mig PANIK!!!!! Så...en dag...en dag...en dag...i taget...tack igen <3

Bra att du gick dit när du kände att du så gärna ville det. Känner också igen att det känns lite konstigt ibörjan men sedan är det inga problem med alkoholfritt i glaset. Och tröttheten tidigt. Tror helt enkelt att man känner efter mer som nykter plus att tankarna är mer samlade istället för det flipperspel som de kan hoppa runt i på fyllan. Håller med om att det är roligt att läsa din tråd. Jag är en lite äldre generation med barn din ålder men känner ändå så mycket igen mig i dina tankar. Tryffeln tar jag med mig. Den behövs idag av en annan orsak.
Kram ??