Senaste kommentarerna i forumet

Citadell igenkänning i mycket. Som du skriver. Man kommer ju ingen vart så länge A inte reflekterar över sitt beteende och så länge de är i sitt missbruk är de i sitt förnekande o skyddar sin självkänsla på så vis. Hur kan man tro det är möjligt att komma nån vart i konversationer? Dom är i ett offerläge och försvars -mekanismerna lever ur sitt fulla jag. Tro man ska komma nån vart. Ja tar o glömmer det

Levde 14 år med en alkoholist. Han visste någonstans att han hade problem men istället för att erkänna det och göra något åt det så tryckte han ner mig. Allt jag sa och allt som var jag skulle förminskas och förstöras. När jag till slut lämnade var det inte mycket av mig kvar. Alla drömmar och allt självförtroende var borta.

Däremot fanns en kraft i att tagit mig därifrån. En enorm känsla av frihet att slippa räkna flaskor och känna efter spritstanken på andedräkten. Kunna göra precis vad jag ville för mig och mina barn, utan ständigt gnäll och elaka kommentarer!

Jag hittade en styrka i det som fick mig på fötter och skapade ett riktigt bra liv för mig och barnen.

Efter två år träffade jag honom. Han som jag trodde var belöningen för all skit jag stått ut med. Han som skulle visa mina döttrar att det finns bra män också, och som skulle visa mina barn hur kärlek skall vara!

Så jag såg inte alla varningstecken... kunde bara inte tro det om honom som var så himla klok, snäll och fin.

Efter två år var jag där igen. Letade spritflaskor i garaget, luktade på tomma muggar, smakade i smyg på det han sa var Coca-Cola.

Varje gång han drack lade sig ångesten som en stor tyngd över mitt bröst.

Flera gånger lovade han att bättra sig och till slut satt han och grät och sa att han aldrig mer skulle dricka, bara jag inte lämnade.
Det höll en vecka. När jag sedan konfronterade igen så brakade helvetet lös. Det var mitt fel alltihop. Han hade bara flytt till alkoholen för att han egentligen inte ville vara med mig. Det var fel på mig och det var fel på mina barn och vi skulle bara vara tacksamma att han inte sagt åt oss att flytta tidigare.

Vi packade ihop oss och flyttade på dagen.

Han skickade sms, endera dagen om hur mycket han skämdes och att han nu aldrig mer ska dricka utan tagit hjälp vid alkoholrådgivningen, och nästa dag kom elaka beskyllningar om saker jag aldrig sagt eller gjort.

Han krossade mitt hjärta fullständigt. 5 månader har gått och ångesten är outhärdlig. När jag jobbar kan jag förtränga, och låtsas att allt är bra, men all min lediga tid är outhärdlig. Hela bröstet värker av ångest.
All styrka och hopp jag hade är helt borta. Jag kan bara se att jag måste ju vara en oerhört värdelös och dålig människa om båda mina stora kärlekar kan behandla mig såhär. Det finns ingen ork och inget hopp kvar inom mig. Jag känner ständigt en stark rädsla. Jag är rädd för nästa katastrof. Tydligen är jag på något sätt dömd att få mina värsta mardrömmar, så vad ska hända härnäst? Jag klarar inte att höra någonting mer som visar att jag gjort något fel eller inte är tillräckligt bra. Så jag går runt med en ständig skräck att någon skall säga eller återigen bevisa hur dålig jag är.
Denna skräck är hemsk att leva med. Hur ska jag någonsin kunna känna att jag på något vis är värd något?

Tack för ditt svar, skall kika på alkoholhjälpen, sen så tror jag ett det som hjälper är sluta helt!

Inga löprundor, inget gym och typ en långpromenad i veckan en kompis släpar med mig på.
Så du är inte ensam.
Bara soffan som gäller, men nykter i soffan?
Så får det vara.
Och grattis till 10 månader ??
Kram⚘

Det finns ett program här på alkoholhjälpen man kan göra finns i menyn högst upp. Det tycker jag är en bra start! Den hjälper dig nämligen att fundera över problemen och hur du bäst ska agera vidare.

Sen har du ju forumet här. Alla är vi ju olika här och har olika erfarenheter. Det negativa med din situation och utveckling är väl att erfarenheten säger att det inte slutar väl om inte något görs. Det positiva är att du kan göra något åt det, men lite jobb. Det väldigt positiva är att du tycks vilja göra något åt det, och det är ju där det börjar!

Men jag tror som sagt på programmet för du får själv formulera hur du tänker göra. En del minskar ju sitt drickande och det kan fungera för vissa. Andra, som mig, slutar helt. För mig och många andra tog det lång tid att fundera ut att det var lösningen för oss. Men vad lösningen är just för dig, är ju svårt att veta.

Har du hunnit fundera på det själv? Har du tänkt sluta helt eller försöka få ner det till en rimlig konsumtion?

Det är nog bäst! Min egen plan har varit att inte ha alkohol hemma alls. Nu fick jag ju en 10% vinglögg förra veckan i en såndär presentkorg men andra godsaker i. Just glögg är också något jag älskar! Dock var min favorit den cognagspetsade från Blossa. Minns inte vad den hette, men den var på 21%. Men nog om det. Flaskan har inte lockat mig alls och nu har jag ju haft den en vecka. Min psykolog frågade dock igår vad min plan med den var. Jag har väl tänkt att ge bort den om inte min sambo dricker ur den.

Nu påminner du mig om att jag nog får göra slag i saken och göra mig av med den. Visst, jag känner inget sug just nu. Men när jag väl känner suget är det väl försent. Jag vill inte sitta här under julledigheten och skriva ett "Fan, jag skulle gjort mig av med flaskan jag hade hemma"-inlägg.

Det är inte en svaghet att inte ha alkohol hemma. Det är en styrka att förutse potentiella problem och röja dem i förväg, innan det händer något.

Hej på er!
Inser stora problem framöver!

Lite bakgrund alltid varit lite glad i spriten, min fru såg till att jag drack måttligt, vad är måttligt?
Kanske att det inte påverkade min vardag, unnad lite gott under fredagen, med helgfria inslag av sprit.

Nu gick min fru bort för ett år sen, acceleration har gått snabbt till att inhandla sprit minst 3 ggr/vecka vilket inte på sikt är hållbart!

Just nu så är ekonomin stark vilket gör att dessa inhandlingar inte nämnvärt påverkar min ekonomi, men på sikt så kommer det en smäll.

Så till min fråga hur gör man för att bromsa denna utveckling?
Vad för hjälp finns det för en i min sitts?

Okej, jag har inte vågat ringa kommunen. För att vi bor i en så liten kommun och det känns som jag blottar oss om jag ringer dit. Visste inte att man kan ringa in anonymt, det kan ju vara en början. Tack för att du skrev det! Du skriver att du bland annat fick bekräftelse och det ordet träffade mig. Bekräftelse, det behöver jag, eftersom jag tvivlar så på allting.
Vad fint att du fick med dig din man och att han påbörjade sin resa. Ledsen att läsa att du ändå slutligen behövde lämna honom, men så starkt att göra det när det mentala tillfrisknande uteblev. En sån sorg att inse det. Tack för att du delar med dig.
Åh, tack för tipset om Craft! Ska kolla upp det direkt!

Inga rundor varken igår eller idag än så länge. Men vet du, jag känner lite likadant. Jag vägrar ha dåligt samvete för det. Faktiskt. Jag trivs bra inomhus just nu, även om jag skulle kunna träna inomhus också men inte gör det heller. Thats it. Jag har slutat dricka alkohol, det väger liksom upp hur mycket slapphet som helst.

Jag inväntar lusten helt enkelt, det är en förbannat bra drivkraft.

Kram ?

Backen. Detta känner jag igen. Torr fyllan är ingen trevlig upplevelse för dem som står runt om. Avsaknad av empati är nog det som är mest skadlig. Jag försökte under en lång tid att bolla tillbaka surheten men det gav inget resultat eftersom personen ifråga inte kan reflektera kring det egna beteendet utan endast letar efter syndabockar. Offerkoftan tas på. Att försöka att tala med en person med offerkoftan på är inte framgångsrikt. Jag har ett bra liv själv och de påverkas inte nämnvärt som tur är. Det är i det livet får jag bekräftelse och känner att jag har ett värde för andra och framförallt för mig själv. Det är som har förbryllat mig är ändå att jag står kvar och väntar på att personen ifråga ska jag ta av sig offerkoftan och se på de människor som får ta emot all surhet och allt gnäll. Däribland jag. Alltså varifrån får man den kraften? Det är ju ett enormt energi hål. Det slukar mycket energi. Detta har jag dock försökt sluta med och håller mig på min kant. Tror dock inte längre på mirakler. Nuförtiden är jag istället ganska krass. Jag kan bolla tillbaka saker som ”detta har med ditt missbruk att göra” eller ”förstår du att du förstör hjärnan på det sättet”? Jag tror det viktigt att berätta vad man känner. Jag tror dessutom det är jätte viktigt att man inte agera någon slags terapeut. Däremot behöver de så klart ha en terapeut bredvid sig för att bli friska. När de själva är beredda och vill bli det. Man bör definitivt ha mycket egen tid bredvid en person med missbruk. Annars finns risken till medberoende och det är ju inte särskilt kul att hela tiden behöva bolla tillbaka en persons elaka kommentarer heller.

Tack snälla du för det fina du skriver. Så starkt att läsa.
Ja, när jag tänker efter finns det så mycket hopp eftersom han redan har gjort flera ansträngningar att sluta dricka. Men tyvärr gör dessa framsteg också att han förnekar sina alkoholproblem. Då blir de en ursäkt till att kunna ta en öl igen, eftersom han tycker sig klara av det/förtjäna det.

Vad var det som fick dig att inse sanningen efter 20 års strid?

Ja, jag vill verkligen ha professionell hjälp. Tack för att du pushar mig att ta tag i det direkt! Men jag vet inte vart jag ska vända mig. Har du tips? Ringt till alkohollinjen och även ringt in till al-anon, men inte fått kontakt där ännu. Jag skulle behöva någon att bolla alla dessa tankar, frågor och funderingar med.

Tack för att ni som svarat har bidragit till det! Det betyder så mycket!

Kommunen är skyldig att hjälpa er. Det var första steget för mig, jag ringde till beroendeheten här hos oss, den ligger direkt kopplad till socialtjänsten. Så det är socialtjänsten du ringer till, du kan vara anonym och dom har tystnadsplikt. För mig var dom samtalen en bekräftelse, ett stöd och jag fick även med mig min man, sådär började hans resa. Klart jag förstod att det varit tufft för er, som du skrev man bråkar och vädjar. Jag gick för jag hade inget val, det var fyllkörning, andra kvinnor via sms aggrssions utbrott och psykisk misshandel. Hade så önskat att tillfrisknandet mentalt hade blivit bättre efter behandling men så blev det inte.
Jo ett tips till, Craft har en webbaserad utbildning för oss som lever nära en beroendesjuk. Kan vara nåt ?

Har det blivit några steg i dag eller?? Nä, vad jag tänkte skriva är att jag tycker inte du ska gräma dig så in i norden om du inte kommer i väg på dina rundor. Jag har själv ställt in rätt många löprundor den sista tiden. Fan, det är ju riktigt bistert väder så här års med regn, mörker, blåst och i bland halt. Jag har tagit ett varmt bad i stället för att springa. Och passat på att ta löprundor dagar då det åtminstone varit uppehåll. Jag grämde mig också först men lade ner det, för jag gillar inte att gräma mig. ?

Ha det gött! ?

Bli så glad av all respons man får här, vilken fantastisk gemenskap!

Många varnar för att det kan bli tufft att redan så här tidigt delta i en så pass frestande situation som ett julbord. När jag läser runt i andra trådar så verkar det vara en vanlig fälla. Är i nuläget lite kluven för hur jag ska göra... En del av mig vill ha det sociala och delta i gemenskapen, samtidigt så vet jag precis hur frestande just såna här situationer blir.

Har förvarnat den kompisen som jag ordnar bjudningen tillsammans med och berättat att jag har känt mig hängig i veckan och oavsett om jag kan vara med imorgon eller inte i vilket fall som helst inte kommer dricka alkohol.

Grejen är den att alla de 5 som kommer vara med imorgon är personer jag verkligen står nära och egentligen så känner jag att jag skulle kunna vara helt öppen med dom om mitt problem. Men samtidigt så är jag så tidigt in i processen och på ett konstigt sätt så känns beslutet som något väldigt betydelsefullt och vackert och skört och något jag vill ska bara vara mitt eget, iaf ett tag till.

Hm, får se hur det blir med morgondagen, men en sak är säker, jag vill aldrig dricka en droppe alkohol igen.

Stor skillnad på 10 min och 10 mån dessutom ?

Kram ?

Tack snälla för att du tog dig tid att skriva. Ja, jag känner osäkerhet kring hans problematik. I perioder kan han avstå att dricka, men det börjar alltid på igen tills han tappar kontrollen över begäret. När vi hade det som värst med alkoholen så betedde han sig också illa många gånger. Det framgår inte riktigt i mitt första meddelande, men vi har haft många gräl på grund av hans drickande. Jag har inte bara varit förstående och stöttande, jag har också skällt, hotat, förmanat, "tjatat", ställt ultimatum. Det har vi kommit ifrån mer och mer eftersom han har "blivit bättre" eller hur jag ska säga. Han har försökt sluta med alkohol och gjort mycket för att försöka klara av det, han har jobbat med sig själv på olika sätt. Det har gett mig mycket hopp. Men det är inte över, i helgen nåddes jag av den insikten. Jag lever igen med känslan att om han inte stoppar, om detta fortsätter, vart är vi då om fem, tio år? Jag skulle vilja att någon kunnig/professionell kartlade hans drickande och tog del av vår historia, för att sedan kunna avgöra vad för typ av alkoholproblem han har och vart på skalan han befinner sig. Det skulle nog ge mig mer klarhet att veta och mer förståelse för vår situation. Men vad ska jag göra? Vi bor i en liten kommun och här finns inte något beroendecentrum eller så. Det finns i grannkommunen men är bara för skrivna i den kommunen. Någon som har tips på vart jag ska vända mig?

Ja, jag tänker så. Att sista utvägen är att lämna. Så som du gjort. Väldigt starkt av dig!

Jag håller med Andrahalvlek, det optimala är att inte ha någon alkohol alls hemma. Det näst bästa är att ställa undan det så man inte kan se det. Reptilhjärnan visar ingen hänsyn. Det finns massor av exempel på kämpar här som har åkt dit på detta. En del klarar sig med blotta förskräckelsen, men varför chansa liksom.

Om du känner att du har behov av att prata med folk live om din situationen så gör det. Det är säkert jättebra. Jag har inte haft något behov av att gå in på djupet om mina fd alkoholproblem med folk utanför det här forumet. Något som däremot har varit extremt viktigt är att jag har berättat för släkt och alla vänner/ kollegor att jag inte dricker alkohol numera. Jag dricker inte, för jag mådde inte bra av det, och mår mycket bättre av att inte dricka. Ren ärlig sanning.
Jag är stolt och glad för detta, och vad andra tycker om mitt val skiter jag fullständigt i. Att sedan 90 procent av de jag har berättat för bara är positiva och blir avundsjuka på mig ser jag som en bonus.

Detta har dock varit en process som har tagit sin tid. Det tar olika lång tid från person till person. Men jag anser att för att kunna må riktigt bra och kunna njuta fullt ut av sin nykterhet så bör man nå dit. Min personliga åsikt som sagt. Behöver absolut inte gälla andra.

Jag tycker det ser väldigt lovande ut för dig, och det är gott att se! ?

Hej och Välkommen?
Då du klarar att inte dricka den vecka du har barnen tror jag inte du är så beroende.
Det är nog mer ett beteende du behöver ändra.
Fundera över varför det känns så viktigt att dricka A din barnfria vecka.
Vad vill du uppnå med drickandet.
Kanske det är en tröst för att du känner dig ensam, eller att du vill lyxa till din tillvaro.

Sedan är det bara du som kan bestämma dig för en förändring.
En vit månad eller tre vita månader får dig troligen att förändra ditt beteende.
Och upptäcka andra saker att göra din barnfria vecka.
Kram⚘

Detta att kunna lita på sina sinnen är så viktigt. Just nu känner jag inte att jag kan det. Jag vet inte om jag är irriterad över vad maken gör/ej gör pga att det är relevant, eller om det är för att jag är trött o slut. Jag vet inte om jag övertolkar det kollegor o chef säger, eller om någon faktiskt inte behandlar mig ok.
Är så trött in i märgen o känner mig aldrig återhämtad. Sover dåligt. Och nej, jag dricker inte varje dag så det är inte det...Men på något sätt tror jag att hjärnan inte fungerar som den ska.
Lyssnade på ett föredrag om hjärntrötthet igår. Där hade forskarna exkluderat alkoholberoende (genom audit). Hade ingen aning om att alkohol(miss)bruk kan ge liknande symtom som vid hjärntrötthet. Förklarar ju mycket hur jag mår...

Så jag fick få hem och jobba. Jätteskönt när jag är så här trött, då kan jag vila i soffan emellanåt.
Men det känns ensamt och tomt. Jag är ju van att se fram emot att klockan ska bli ca 16 så jag kan hänga med min bästa vän vinet. Nu har jag ju gjort slut med den vännen ? i och för sig är jag så trött så jag kanske inte bryr mig om det ikväll. Men så tomt det blir.

Tack för ditt inlägg! Det värmer! ❤️ Håller med om att fria arbetstider under ansvar försvårar allt litegrann, lättare att dricka och hålla upp en fasad om man kan jobba hemifrån när man är bakis, o.s.v. Ingen misstänker mig heller, jag uppfattas som ordentlig och ansvarsfull. Känner mig som en lögnare. Nu som vanligt efter en fylla med efterföljande apati blir jag produktiv och överkompenserar både på jobbet och privat, fixar och jobbar ikapp. ”Städar” undan alla bevis på mitt senaste snedsteg. Så trött på mig själv

10 min är ju underbart, fortsätt så!

Det kommer hända igen. Att du blir anfallen av suget. Tillfället gör tjuven. Men anfallen kommer allt mer sällan efter en tids nykterhet, och de är inte lika starka längre.

Jag fick ett sug häromdagen när jag skulle hämta mat på en restaurang och såg en öppnad vinflaska i baren. ”Ett glas väntvin hade kanske varit gott?” Men jag skrattade faktiskt bara åt alkoholdjävulens oblyga förslag. Och det ska du göra också. Skratta åt de eländiga sug-tankarna som kommer ibland. Du vet att du inte behöver agera på tankarna. Tankarna lyfter aldrig glaset.

Sen är det nog klokt att ställa undan all alkohol hemma, ibland kan ett ögonkast i fel riktning och i ett svagt ögonblick få konsekvenser. Lyssna på poddar för att påminna sig är också bra. Och de har helt rätt - det är stor skillnad på att vara nykter och leva nyktert. Det senare är ett frivilligt val - och kommer man dit i sitt tänk blir den nyktra resan så mycket lättare.

Visst har du hjälp på vägen - du har ju oss! Och du skriver ner dina tankar här, vilket också är en stor hjälp. Att besöka AA och/eller en alkoholterapeut är också bra hjälp. Ta alla hjälp du behöver!

Kram ?

Grattis, vad roligt att läsa om dina framgångar.

Det finns tydligen konjakessens. Finns oftast vid läskkoncentraten enligt okänd källa.

Kram ?