Senaste kommentarerna i forumet

Wow, fyra månader. Så himla bra jobbat. Härligt med alla fördelar du räknar upp, inte minst de vad gäller barnen. ?

Kram

Vad jag önskar att du hittar en väg ut ur mörkret. Du är ju precis så där klarsynt som du önskar att du vore. Egentligen.

Utan att lägga sten på börda, det är nog dags att omvandla dina tankar till handling. Visst, jag vet att du vet, men jag börjar bli orolig. Det blir ju inte precis lättare för var dag det går tvärtemot vad man vill/önskar. Både fysiskt vad gäller alkoholen och psykiskt vad gäller känslan av att misslyckas.

Ge inte upp, Varafrisk. Hitta en annan väg, någon måste leda dig rätt.

Vill också säga att du finns i mina tankar. Ofta. Även när jag har en mer passiv forumperiod. ?

Kram till dig

Så glad att du mår så bra och verkar ha hittat just din väg med just dina strategier.

Så roligt att du är tillbaka och skriver mera. Älskar att du är med och ger forumet lite balans. Allt är inte svart eller vitt.

Tack för att du finns, både för mig och många andra. ?

Kram

Vill bara säga att jag håller med Mic: Du gör det så bra! Imponerande.

Kryakram

Ditt tips ska provas i dag. Tack!

Skönt att du känner dig på rätt väg igen. ?

Kram

Håller med, så otroligt oprofissionellt. Tycker också att du ska anmäla.

Hoppas du får vakna utan oro i dag också.

Kram

Lättare sagt än gjort, jag vet, men det är nog enda sättet. Att pröva sig fram och se vad som funkar, eller - kanske ännu viktigare - vad som inte funkar.

Min hjärna vill inte ha ordet Aldrig med i framtidsvisionen. Likt en trotsig tonåring känner den sig snuvad på något, oavsett om detta något upplevs som bra eller dåligt. Varför vet jag inte, det känns rätt barnsligt, likväl fungerar jag så.

En dag i taget är en suverän strategi för mig och för många andra: I dag är jag nykter. I morgon tar jag ett nytt beslut.

Blir det inte helvitt, så blir det åtminstone betydligt fler nyktra dagar. Du är så insiktsfull, så en dag når du dit du vill. Det är jag övertygad om.

Önskar dig lycka till.

Kram

Vi är väl såna där nu som vi tidigare betraktade som dötråkiga.. och så lever vi våra bästa liv. Slipper. Kan vända blicken framåt! Heja oss ?

Du frågar hur man får ett barn att se verkligheten. Då menar du att du vill att de ska se din verklighet. Kanske tar de parti för varsin av er eftersom de ser och vet att ni mår jävligt dåligt båda två. Kanske ser de olika sidor som de rätta. Barn älskar för det mesta sina föräldrar trots deras fel och brister. Det de lever i är det normala för dem. Man skulle önska att dina barn slapp ha det kaos ni lever i som sitt normala. Det känns helt enkelt inte rätt. Vad behöver mer brisera? Räcker det verkligen inte nu?
Därför tänker jag att du behöver hjälp ur det här, Nystart. Att du behöver hjälp att hitta vägen ut.
Jag vet inte varför du tror att du kan sparka ut henne. Som du beskriver henne kommer hon att ställa till med ett helvete. Hitta ett boende nu och lämna. Du behöver vara i balans för att kunna stötta dina barn. Lycka till!

Håller med Sisyfos och Se klart om att du ska vara stolt över dig själv och din kämparvilja. Tänker på dig på måndag och hoppas att boendet blir bra. Fortsätt att skriva av dig.

Jag gillar inte ”saftglögg”. Svartavinbär med anis låter jättegott.

Kram ?

Har provat Blossa svartvinbärsglögg med anis.
Den var jättegod och inte så söt som Blossas vanliga alkoholfria.( som barnen älskar☺)

Rekommenderas?
Kram⚘

Klarat första dan. Inget att skryta med förstås. Men attans vilka myrkrypningar jag har! Det går bara inte att sova!

Inte helt oväntat. Är inte riktigt där ännu. Men dagen har varit ganska bra ändå. Jag kommer att lägga mig nykter ikväll. Lite småskakig och orolig i kroppen, men ändå! Jag kan sluta dricka om jag vill, men det är svårt att verkligen bestämma sig.
Jag har funderat på att försöka dricka kontrollerat med hjälp av forumets program, samtidigt har jag misslyckats när jag försökt på egen hand.
Tvivlar egentligen på att det skulle gå bättre med programmet, men på så vis kan jag skjuta upp ett definitivt beslut.
Nåväl, har jag varit nykter idag borde jag klara av morgondagen också. Det börjar kännas uttjatat, men jag måste gå tillbaka till att ta en dag i taget. Det är nog enda sättet som kan fungera.

Idag har jag haft medarbetarsamtal med min chef. Min chef sa så många fina ord om mig att jag nästan blev genererad. Nä, det blev jag inte. Jag har inte läggning för att bli generad. Jag blev istället stolt och glad - och det sa jag till henne.

Min chef hade någon form av ledarskapsplattform, som koncernen utarbetat, som hon utgick från och sen placerade hon ut siffrorna 1-12 i den ordning som passade bäst på mig. Plats 1-3 fick jag inom området empati ? Hon gav konkreta exempel på hur jag ser och hör medarbetare, ofta påminner henne om hur viktigt det är att förankra, och att jag ger tydliga direktiv och litar på medarbetarna - och att det märks tydligt.

Det lilla negativa hon hade var inte ens negativt. ”Du kan ta över lite för mycket ibland, men det är egentligen inte negativt för du gör det när det krävs”. ” Du tycker att det är jobbigt att delta på svåra samtal med medarbetare, men du har verkligen blivit mycket bättre på det.”

Jag fick beröm för mitt sätt att ge feedback, i det vardagliga till alla mina kollegor, men att jag också framför konstruktiv kritik på ett bra och pedagogiskt sätt. Jag fick också beröm för att jag på senare tid verkligen bidragit jättemycket till den förändring som vi nyligen har genomgått, att jag hela tiden hittar nya sätt att förkovra mig och att jag också försöker inspirera andra chefer att lära sig mer. Nu senast har jag anmält mig till en kurs med Alna, som handlar om missbruk på jobbet nu i hemifrånjobb-tider, och sen heldagsutbildningen med Elaine Eksvärd i februari. Ordning och reda och struktur hamnade också på min topp 5.

Jag blev som ni förstår riktigt riktigt glad - och lite överraskad att min chef ändå sett allt detta. Jag sköter ju mig själv mest. Har ett tydligt ansvar, lägger upp min arbetsdag/vecka som jag vill, jobbar ensam och hämtar endast in besked från andra chefer om vilka ramar jag har. Och där fick jag också beröm, att jag har synpunkter i rätt forum men när beslutet är taget så levererar jag efter de ramar jag har.

Pust. Det är nästan svårt att ta in allt. Jag hoppas att jag får något skriftligt också så småningom, så jag får möjlighet att smälta det lite mer. Det här känns nästan lika wow som när jag följt med äldsta dottern på samtal i skolan under årens lopp. Hon har också alltid fått idel beröm ❤️ Från första till sista klass. (Sista gången jag fick följa med var i ettan på gymnasiet.)

Slutklämmen, där min chef skulle sätta betyg på hela konkarongen som i sin tur avgör lönepåslaget i slutändan, hann vi inte med. Då var klockan så mycket att jag var tvungen att åka och hämta dottern på hennes arbetsplats. Så vi får ta en sittning till nästa vecka för att slutföra samtalet.

Och jo, hela vårt möte idag inleddes förresten med ”Jag tycker att du har mycket mer energi nu i höst jämfört med i våras”. Jag vet ju vad det beror på, men det tänker jag aldrig berätta för henne.

Jag är så innerligt tacksam och glad och stolt över att jag fick stopp på det här skenande expresståget innan mitt drickande blev en fråga för arbetsgivaren. Det är ju dessutom sådana ärenden som jag i min yrkesroll skulle hantera i så fall. Vi har inte haft några missbruksfall, som jag känner till, men jag tror att jag har goda förutsättningar att möta den medarbetaren när det blir aktuellt. På samma sätt som jag kan möta medarbetare som är/har varit sjukskrivna för utmattningsdepression.

Min egen historia med utmattningsdepressioner har jag i alla år pratat helt öppet om, både på jobbet och privat, vilket gör att medarbetare vågar fråga mig om de känner sig oroliga för sitt eget mående. En otrolig fördel. Jag vet ju också vad som är viktigt att tänka på vid återgången i arbete. Jag har varit med och fått sex-sju medarbetare tillbaka i arbete under årens lopp. En dag är jag kanske redo att öppet använda även mina egenupplevda kunskaper om missbruk i min yrkesroll.

Kram ?

Har allt funderat på hur det är med dig oxå, vi tog ju våra beslut mer eller mindre samtidigt och stöttning har varit fantastisk ?
Jag har inte varit så aktiv här de senaste veckorna och hoppas att det rullar på bra för dig.

Självklart har du rätt med att man ska bekräfta barnens känslor annars så far de illa, det jag däremot inte vill säga till dem än är att mamma har alkoholproblem.
Jag är definitivt inte världsbäst förälder själv, har gjort många fel inför barnen i ren frustration när orken inte funnits de senaste åren, det jag däremot alltid gjort är att ha pratat med barnen efteråt, bett om ursäkt och förklarat att pappa gjorde fel och varför det blev som det blev.
Och jag pratar med barnen när jag hör och ser att mamma gör fel och förklarar att det inte är ok osv....

Det är ingen lätt balansgång man går varje gång för att inte sänka men heller inte skydda en förälder som gör fel, vill verkligen att de ska lära sig vad som är rätt eller fel, barnen är ju det viktigaste jag har?

Hej,
Jag ska på middag imorgon med vänner och av naturliga covid-skäl har det inte blivit så hemskt mkt socialt sedan i våras. Det är första gången ändå jag BARA ser fram emot socialt möte utan en tanke på hur jag ska hantera alkoholen (inte). Men för ett par dagar sedan träffade jag min familj och det var första gången jag sa precis som det var, att jag har slutat dricka för gott.
Jag har snart varit nykter ett år.
Tankar tar tid, sa någon. Att bli nykter tar också tid och består av många faser. Ibörjan bara ”inte dricker man” sen går man igenom en massa tankar känslor och processer av olika slag, testar tankar med nära vänner, kanske ett syskon.
I efterhand förstår jag varför det tar tid, det är en mega-förändring.
Var sjysst mot dig själv! Ha respekt för tiden, och för dig själv. Kram ?

Ja tänk att vi slipper Se klart, jag känner också en enorm tacksamhet inför detta faktum. Alkoholen har definitivt inte huvudrollen längre. Ha en fin helg

Det ska jag be att få! Myrkrypningar är så vidrigt, som tortyr. Det känns inte direkt när jag lägger mig men kommer inom 30 min. Inte alltid, magnesium hjälper mig oftast. Kan bli värre när jag har träningsvärk, men kan också bli värre när jag inte tränat alls. Otroligt jobbigt.

Kram ?

Andrahalvlek: Jag försöker att tänka på avslappning på ett annat sätt nu för tiden. Mer närvarande avslappning. Kör en del mindfullness och då kan det vara lite vilket som helst som jag hittar på youtube eller i någon app.

Ja, att slappna av och ta det lugnt på riktigt har aldrig varit min starka sida och det är något jag strävar och jobbar aktivt med att bli bättre på. En sak jag blivit bättre på är att prioritera aktiviteter som både avleder eventuellt sug och som fyller på med energi.

En fundering jag har är hur mycket tid jag lägger ner på att slösurfa i mobilen och fylla på med info av alla möjliga slag mm, Tror att det i vissa fall (mitt) kan bli för mycket av det men det är än så länge bättre än vinet. Har insett att jag har mycket mer tid nu när det är 100% nyktert.

The och scones lät faktiskt riktigt gott, många år sedan jag gjorde scones. Bra idé ?

Måste träna mer på att ”bara vara” också men det får ta sin tid, det blir bättre och bättre för var dag som går.

Just nu är jag väldigt glad att det gått ännu en Fredag utan att det blev något särskilt sug efter vin.

Om man kan vänja sig att dricka vin och öl och låta det styra livet som det gjort så ska det gå att vänja sig vid bättre vanor men det kommer inte vara någon ”kvickfix”. Kampen fortsätter ?‍♂️???

Tack andrahalvlek, du är en stor inspirationskälla, alltid positiv och med många kloka kommentarer som får en att tänka!

Ha en bra kväll

Hej :)

Jag har tänkt massor på deg!
Har inget bra svar, men tänker två saker. För det första är det inte henne du skal ta hänsyn till nu. Du skriver:

« då man inte vill prata illa om mamma inför barnen, då hon kommer att uppfatta det så oavsett hur snällt och inlindat man säger det.»

Det handlar inte längre om ta hänsyn till hennes bästa. Det har ni slutat med nu.

Självklart skal du inte prata illa om henne, för det sårar dina barn. Men du skal inte heller ta val utifrån vad som passar henne.
Jag tänker att du skal bekräfta dina barns känslor så gott det går och hjälpa dem att førstå att det inte handlar om dem. Mamma är sjuk, hon kommer kanske att bli bättre. Mamma älskar dig, men ibland tar hon fel val, och det är inte ditt fel. Jag kommer alltid vara hær för deg osv.

Jag vet inte om det stämmer, men jag tror mig ha läst nånstans att barnen mår bäst att få sanningen. Men självklart något pyntad. Om vi döljer den så kan de börja tveka på sin egna førmåga att tolka och se situationer.
Jag ser nått här, som ingen bekräftar, så därför måste det vara nått med mig..

Men samtidigt, du behöver inte ta allt precis nu. Det kan vänta lite till. Det viktigaste är nog att du bara fortsätter det goda jobbet du gör.

Stå upp för barnen, precis som du gör, när mamman ljuger, så att de vet att du ser och hör dem. Jag tycker att det verkar som du gør ett väldigt bra jobb!!

Det är fredagkväll och jag upplever att jag har stort utbyte av att titta in här. Jag upplever att jag har förstått en del den senaste tiden, för min egen del alltså. Jag träffade mitt ex då jag önskade träffa en man och bilda familj. Han var inte lämplig. Jag var inte lämplig tillsammans med honom. Jag hade ingen aning om vad ett medberoende var och ändå var jag i det totalt i 12-13 år. De första 6 åren som ovetandes om problematiken och jag hade fullt upp med att bli frisk från en bipolaritet själv. Och jag blev frisk. Och jag såg att han var sjuk. Jag ville verkligen bilda familj och därför så antar jag att jag led. När jag sedan fick honom att vilja flytta själv, efter att psykologen gav mig verktyg och jag övade i månader. Jag är nu fri från honom och jag känner att jag önskar hans bästa i sitt liv. Han dricker än och han prövar kontakta mig ibland. Jag har gått vidare och även sett min roll som medberoende. Och hur jag försörjde honom. Hur jag gav pengar, som jag gärna skulle haft nu. Samtidigt så har jag lärt mig det jag behövde lära mig och jag tror att livet egentligen är ganska enkelt. När en har lärt sig att leva sitt liv som en själv vill. Och kanske vi väljer att leva i ett medberoende trots det. Om en gör likande som mulletant skriver "jag har överlämnat ansvaret för hans liv, alla val och beslut till honom och lever idag i hög utsträckning mitt eget liv med egna val men inom ramen för vårt äktenskap och gemenskap. Jag är tacksam över hur jag har det idag. Vårt liv är inte alltid enkelt men ärligare och gemenskapen är stark."Det tycker jag låter fint. Jag tror att vi människor ska dela livet med någon, men inte efter en annans regler. Och inte heller vara den som styr allt. Det borde vara ett samspel. Och var och en behöver komma fram till vad som känns bra och inte. Jag har blivit så allergisk mot alkohol och jag tål inte att ha det i mitt liv efter min tidigare relation. Jag såg en förmögenhet drickas upp och jag gav det sista jag hade kvar. Jag tror att jag behövde uppleva det för att också uppskatta det enkla. Men det har sitt pris. Och nu känns det inte alls som jag kan skaffa barn då alla mina reserver tog slut. Däremot så har jag aldrig varit gladare än nu. För jag har fått känna samhällets ytterligheter. Att inte ha något kvar efter att ha haft det väldigt gott. Han visar ingen ånger. Han är bara full. Och jag kan inte längre se vad det var jag föll för då. Men det är väl erfarenheterna antar jag. Och jag är bara så oerhört tacksam för att inte bråka och tjafsa om fylla längre. Det är så fridfullt. Och jag vill påstå att jag känner lättnad, ro och kreativitet. Som aldrig förr. Och jag behöver inte mycket. Jag är så tacksam för en god natts sömn. För all tid som jag råder över mitt liv. Och jag börjar inse att jag kan skapa precis det jag vill.

Starkt att du ändå gick dit även om det inte gick få hjälp den vägen. Trist. Men bra att dra ner ändå, det kommer kunna gå, och du kanske inte behöver bli snusfri om du tänker dig tillbaka till vårdcentralen igen...

Själv så ska jag enligt programmet jag hamnade i sluta helt på söndag senast. Det kommer bli spännande.... lägger lite kommentarer om det hos mig sen :)

Men kämpa på!

Min mamma dog väldigt plötsligt och jag har nu flyttat hem till pappa för att stötta honom. Han har varit nykter ett bra tag men idag drack han. Jag är nära med min pappa och kan se direkt när han druckit. Han har sagt att han tar en antabus imorgon men fan vad arg jag är. Jag är orolig hela tiden för att det ska hända och nu gjorde han det. Vad ska jag göra? Jag kan inte bo här resten av livet men vågar inte ens vara borta en kväll utan att få sådan grov ångest och ont i magen. Jag vet att han gör så gott han kan och att det är ett beroende men fan i helvete vad arg och ledsen jag blir. Hur gr man? Hotar att lämna? Eller ska jag gå runt och oroa mig över denna vuxna man hela livet. Jag älskar honom men hatar honom när han druckit. Han säger att jag överreagerar för att han -bara- tagit en sup. En sup för mycket enligt mig. Gör jag en höna av en fjäder?

Var på vc i veckan för att träffa sluta-snusa-sköterska. Behöver medicinsk hjälp men sådan står inte att finna på min vc om jag inte träffar läkare. Och läkartid har de först nästa år. Blev inte som jag tänkt med andra ord. Nu jobbar jag i stället på att dra ned på snusandet på egen hand. Genom att tänka efter INNAN jag lägger in nästa prilla har jag på en dag gått från en dosa till en halv. Begäret är stort. Argumenten för att sluta är betydligt färre än de för alkohol. Jag har ändå bestämt mig. Snuset ska bort. Ofräscht med en 50-åring som snusar tycker jag. Vill bleka tänderna framöver. Tycker det är en fin satsning nu när rödvinet är borta. Då måste snuset bort också. ORKA KÄMPA!!

Kram!