Senaste kommentarerna i forumet

När man vaknar upp och inte är bakis är just morgonen den allra bästa stunden på dagen. Kaffet smakar bra och man får en bra start på dagen.
Jag ska försöka hålla mig sysselsatt. Ibland vet jag att det går bra iallafall om jag lovat nån annan att ses exempelvis, annars är jag bra på att avboka inplanerade grejer för att dricka istället.
Jag har fortfarande lite vin kvar i en BB. Detta måste jag hälla ut. Att ha vin hemma när suget kommer är ingen bra idé! Jag kan verkligen vara helt övertygad om att jag inte ska dricka och sen ändrar jag mig på mindre än en timme. Helt plötsligt är jag påväg mot bolaget. Jag har alltid en ursäkt om att vi ska laga en god middag hemma och då är det ju festligt med vin. Det spelar ingen roll om det är helg eller vardag. Tack återigen för era kommentarer. Känns bra att få dela med mig här!

Jag hade nog inte kunnat hålla tyst. Jag hade skällt ut vb där och då. Och anmält skiten ur hen. Så otroligt oproffsigt.

Kram ?

I vår stad har vi ett hockeylag. Inte högsta ligan, de spelar i hockeyettan tror jag det kallas. Nu har det konstaterats att de har tio spelare med konstaterad coronasmitta. I hela vår stad har vi cirka 120 konstaterade smittade. Hur hockeykillarna har smittats vet ingen, men det skedde i samband med att de spelade bortamatch mot något lag där de också har konstaterad coronasmitta.

Jag blir så provocerad att jag knappt vet om jag ska sitta, stå, skrika eller gråta. Här anstränger vi andra oss som fan för att inte sprida smittan. Själv jobbar jag hemifrån varje dag och vi har avsagt oss både transport och korttids till dottern. Vi träffar våra ex-svärföräldrar utomhus, och de i sin tur beställer hem mat från affären osv. Mina exsvärföräldrar har levt ytterst isolerade sen mars. Men dessa hockeykillar måste spela hockey ?

Hockey är en idrott, inte livsnödvändigt någonstans. Absolut ingen mänsklig rättighet. Alla dessa tio spelare har sannolikt smittat lika många i och runt laget redan. Varje smittad spelare har syskon, föräldrar, mor- och farföräldrar, och de jobbar säkert också åtminstone delvis. Jag blir så arg så jag kokar ?

Om det känns som tabu att berätta att man har slutat dricka så är det verkligen tabu att öppet kritisera hockeykillar, både i min hemstad och i grannstaden där jag jobbar. Det vore som att svära i kyrkan eller skita i det blå skåpet. Det gör man bara inte. Och jag blir bara så trött. Så trött.

Kram ?

Jag insåg de sista ca 20 åren att jag drack för mycket och borde sluta. Jag ångrar att jag inte slutade tidigare, men i stället för att gräma mig så glädjer jag mig att jag till slut har lyckats sluta. Jag försökte massor av gånger att dra ner på drickandet men föll alltid på att ” det här gick ju lätt, jag kan ju sluta, så jag gör det senare” Det var hopplöst och lönlöst att skjuta fram beslutet, det resulterade bara i att jag sakta men säkert drack mer och mer oftare och oftare. När jag till slut satte ett slutdatum (1/1)blev resultatet katastrofalt. Jag drack som en galning dygnet runt i 10 dagar och det var omöjligt att lägga av den 1/1. Ett sådant race önskar jag att ingen får uppleva.?
Min slutsats är, skjut aldrig upp beslutet att sluta, det blir aldrig bättre att sluta senare, det blir enbart värre, mycket värre.

P.s Bra jobbat Tappadigen, det ser stabilt ut för dig tycker jag! ?

Går det att fråga överläkaren om du kan få ta ett nytt test innan hen skickar in?
Du har haft ett tufft år bakom dig och sökte hjälp för att komma ur missbruket. Det var ju själva upprinnelsen till det här. Trist om det ska leda till negativa konsekvenser. Håller tummarna för att du faktiskt kan argumentera dig ur det här.
Annars får du rikta fokus framåt åt ett annat håll. Du låter inte som någon som ger upp och du har dina barn att tänka på. Plötsligt tar livet en ny riktning.
Här finns ett rättsfall som du kanske kan ha användning av:

https://www.indraget-korkort.se/medicinskt-hinder-indraget-korkort-ater…

Går det att fråga överläkaren om du kan få ta ett nytt test innan hen skickar in?
Du har haft ett tufft år bakom dig och sökte hjälp för att komma ur missbruket. Det var ju själva upprinnelsen till det här. Trist om det ska leda till negativa konsekvenser. Håller tummarna för att du faktiskt kan argumentera dig ur det här.
Annars får du rikta fokus framåt åt ett annat håll. Du låter inte som någon som ger upp och du har dina barn att tänka på. Plötsligt tar livet en ny riktning.

Förstår att du är kanske lite rädd och tycker att det går fort. Samtidigt så har du kommit så långt nu redan av dig själv och duvor medveten om att du behöver hjälp. Det känns som att du är mogen för att släppa lite på kontrollen och faktiskt ta hjälp även via ett boendeLäskigt men det blir bra tror jag. Tycker att du ska vara så oerhört stolt över dig själv som har bett om hjälp och kämpar på som du gör.

Oj så oprofessionellt! Vilken åkomma man än har sökt för kanske man inte vill stå och prata om det utomhus sådär. Hur kan man inte förstå det som vårdgivare.
Och hon borde ha märkt att du blev illa till mods och obekväm. Sanslös omdömeslöshet. Träffar du på henne nån gång mer så får du vara beredd att säga ifrån, för hon behöver ju förstå att man inte konfronterar nån sådär. Ja, jag tycker att du borde påpeka det för kliniken du går hos.

Hej, hoppas att jag inte startar en ny tråd för befintligt ämne.

Min närstående är på behandlingshem och kommer ut efter årets slut.
Äntligen, kände jag när det blev av, äntligen är mardrömmen över och allt kommer ordna sig.
Men dessvärre så börjar jag reflektera över vårt förhållande i negativa termer nu när jag varit ensam i några veckor... Hur känner jag egentligen, kan vi få vara nykära på riktigt nu? Varför är hon fortfarande så orkeslös, sur och nere när hon kommer hem på permission? Var det abstinensen eller mår vårt förhållande egentligen väldigt dåligt, var det kanske inte alkoholens fel utan att det helt enkelt aldrig blir bra? Kommer hon vilja återuppbygga vårt förhållande, som jag bad om på anhörigdagarna på behandlingshemmet? Tänk om den här behandlingen inte heller hjälpte, att hon efter några månader återgår i missbruk eller börjar pressa mig om giftermål, kommer jag våga vara ärlig eller kommer jag gå med på giftermål av ren rädsla eller längtan efter stabilitet?
Missförstå mig inte, jag vet att hon säkert har lite PAA och att omställningen från behandlingshem till att vara hemma med små barn säkert är mycket stor. Men ibland undrar jag om vi kanske inte kommer hitta tillbaka till varandra, att det kanske blir separation när hon kommer ut? Kort sagt så är det jag som känner mig nedstämd och illa till mods, jag har haft väldigt fin hjälp av min Al-anongrupp som tipsade om att ta en dag i taget, men har ni några andra tips på hur man får tillbaka glädje och hopp när modet sviker? Jag vill försöka mota bort min inre osäkerhet och vånda på något sätt...

Hej och välkommen hit. Jag har försökt sluta i nästa fem år från och till och nu verkar det lyckas. Drygt två månader nykter. Att ha någonting att pyssla med har hjälpt mig i början. Vet inte vad du gillar att göra. Jag promenerar läser lagar grejor bakar mm mm. Lycka till och ge inte upp. Livet får så många fler färger utan alkohol. Kram

Att jag inte slutade tidigare alltså. Men jag var inte mogen tidigare. Jag har i många år tänkt att jag har ett osunt förhållande till alkohol. Dricker för mycket, dricker för snabbt, syns och hörs för mycket, glad, kaxig, grälsjuk, arg och ledsen om vartannat. Hösten innan jag slutade dricka var jag på en återträff med min gamla högstadieskola och muckade gräl med en knarkare. Puckat. Det kunde gått riktigt illa. Jag tror jag är odödlig när jag är onykter.

Tillbaka till min första tanke. Jag har tänkt tanken ofta. Väldigt ofta. Jag har begränsat mitt drickande på alla möjliga sätt. Lyckats i perioder, misslyckats i andra perioder. Men jag har tidigare aldrig varit redo att tänka tanken fullt ut. Sluta. Avstå livets guldkant. Aldrig mer. Det har varit en omöjlig tanke. Ont i magen-omöjlig tanke.

Tills en dag jag fick nog. Det var inte kul någonstans längre. Det var bara misär. Jag fick inte ens det första sköna ruset längre. Först då var jag mogen att ta mitt beslut. Först då kunde jag ta det beslutet inifrån och ut. Verkligen bestämma mig.

Så det är egentligen lönlöst att ångra att jag inte slutade tidigare. Det behövdes en lång räcka av år för att förbereda mig inför beslutet. Vägen till beslutet är alltid svårast. Sen är det ”bara” att tuta och köra. Vindrutan är större än backspegeln av en anledning ?

Kram ?

Fyller själv 61 i mars och känner mig i känslan. Skit i att springa! Powerwalk eller cykling är det som gäller för oss gamlingar. Det är bättre för kroppen! Låt inte känslan av uppgivenhet över. Min största skräck ligger i att bara ge upp och supa ner mig när jag går i pension. Det är vad som väntar om jag själv inte slutar dricka!

En sak jag har funderat på är det där med att det aldrig är försent, men att det är något man intalar sig själv att det är för att fortsätta dricka.

Långt innan jag la alkoholen på hyllan så hade tanken att det är det jag måste göra börjat formas. Men det blev aldrig slag av saken. Jag ska väl inte säga att det är den enda orsaken, men något bidragande, när alkoholkonsumtionen börjat få konsekvenser, är ju tanken att det redan är försent då det redan fått konsekvenser.

På ett sätt är det ju försent. Det är försent att sluta dricka för att förhindra de konsekvenser det redan har gett. Så är det ju. Man kan inte göra något åt det som redan har skett. Men det är inte försent att sluta för att förhindra konsekvenser i framtiden. Tvärtom! Det är det aldrig försent för utan dags att börja med en gång. Men man ser ju inte det när man är mitt uppe i det.

Jag grämer mig ibland nuförtiden att jag inte slutade tidigare. Men jag kan inte göra något åt det. Nu har jag ju slutat och det är det som är det viktiga. Jag kan känna mig nöjd med att min alkoholkonsumtion inte skapar fler konsekvenser i mitt liv i alla fall. Det är ju det jag kan göra nu. Att inte börja dricka igen. Och det är inte så lite det. Jag kan bara tänka mig hur det hade varit nu om jag inte hade slutat.

Jag kan också ibland känna att jag var svag som lät det hållas så länge. Att jag inte lyckades sluta tidigare. Men om jag vänder på det så är jag ju stark som har slutat nu. Inte för att blunda för mina brister och fel. Men nog banne mig får jag ge mig cred för att fatta bra beslut också ibland och förbättra mitt och mina närmastes liv!

Idag har det gått 1,5 månad sedan jag drack sist. Min önskan är 3 månaders uppehåll men har ännu inte bestämt mig för slutdatum. Drömmer massor om att jag gör dumma saker på fyllan. Jag har nog aldrig gjort något riktigt dumt onykter så det är inte så verklighetsförankrat men det är lustigt att jag drömmer som jag gör. I måndags kände jag ett sug av att dricka, resonerade med mig själv att det var helt ok men kunde inte komma på en enda dryck jag skulle vilja hälla i mig. Konstigt hur hjärnan fungerar?

Det gör mig glad att jag redan fått så många uppmuntrande kommentarer ❤️Idag har jag varit bakis och jag vet att beslutet att sluta dricka är som enklast idag. Imorgon kommer jag må bättre vilket gör att tankar på vin kommer tillbaka men jag ska stå emot! Jag har lovat mitt ena barn att jag ska köra och hämta han imorgon kväll vilket gör att jag helt enkelt inte kan dricka. Jag känner att jag måste ha nån strategi för hur jag ska hantera suget när det kommer. Vad har ni för knep?

Solklart fall av överträdelse! Ingen skall ha tillgång till din journal utan ditt uttryliga medgivande. Det finns möjligheter att anmäla den här typen av händelser. Anmäl överträdelsen!

Så bra Snusen. Jag har läst i sin tråd och det verkar som att du har haft det tufft en lång tid. Hoppas att boendet passar dig och gör att det ljusnar lite och såklart att du slipper från alkoholen en tid. Förstår är att det är omvälvande med så snabbt beslut men kanske kan det vara skönt också. Lycka till vad du än beslutar dig för ?

De har såklart ingen kontroll men de är duktiga på att kontrollera andras beteende via missbruket och lögnerna.

Styrkekramar i massor!????

Var fick han stöd mer?

Önskar dig en god nattsömn och morgondag. ?

Om du behöver ditt körtkort för ditt arbete borde du kunna få ett föreskrivande om alkolås. Är det en möjlig väg för dig?
Jag har kontaktat beroendemottaningen via egenremiss 2 gånger. Båda gångerna har jag fått fått veta att man inte rapporterar till transportstyrelsen om man visar vilja att förändra sitt beteende.

Jag hoppas verkligen att det skall gå bra för dig!
Kämpa på oavsett, att bara ge upp är inget alternativ! Skapa dig själv ett nytt liv med dina nya förutsättningar!

Ikväll lägger jag mig nykter. Så skönt!

Jag skrev också dagbok i två år nästan. Under den tiden har han kommit hit 70 ggr påverkad. Helg vardag dag natt ingen respekt. Lovat saker men glömt. Skulle komma kom inte. Gråt och ånger rakt in i knät. Elakheter däremellan. Duktig du var med ditt finito. Jag var så glad att han öh levde så jag var nöjd bara han sov ruset av sig hos mig till slut.

Jag skrev också dagbok i två år nästan. Under den tiden har han kommit hit 70 ggr påverkad. Helg vardag dag natt ingen respekt. Lovat saker men glömt. Skulle komma kom inte. Gråt och ånger rakt in i knät. Elakheter däremellan. Duktig du var med ditt finito. Jag var så glad att han öh levde så jag var nöjd bara han sov ruset av sig hos mig till slut.