Senaste kommentarerna i forumet

Att nu tvingas känna efter alla känslor nu är så svårt o smärtsamt . Dealar med samma känslor som du. Idag kom känslan att känna mig bortvald smygandes. Ja vet att A inte valt bort mig utan det är sjukdomen som valt men ändå !! Det är en sorg o besvikelse. Så som ja lyssnat o haft tålamod med honom nykter som onykter . Pushat att söka hjälp. Ställt ultimatum , uppmuntrat o svarat o pratat med honom dagen efter trots sjuka anklagelser o nedtryckande. Tror han gått igenom hela mitt liv o letat saker att gräla om. För o dan efter säga " det är min fyllehjärna som pratar . Den hittar bara på. Tillslut orkar ja inte mer bara. Varför tillåta mig ta emot psykiskt våld mot mig ? Fått backa tillbaka i mig själv. Inse mina brister. Men vill inte va med mer på denna djävulsdans. Ja blir totalt orkeslös o vilsen o full av ångest varenda dag.

Därför kom ja till vägs ände. Vi hade en deal det sista att behålla kontakten men lägga relationen neutralt tills han tillfrisknar o vi har trygghet o tillit som grund. Utan det går det ju inte bygga. Dealen var att han FÅR INTE ringa mig onykter för ja klarar inte det. Ja blir så illa till mods o orolig. Men sjukdomen struntar i det utan ringt ändå . Så då är det finito. Mitt liv är värt mer än att hans sjukdom ska förstöra det. Ja skrev dagbok o såg hur många sömnlösa nätter ja haft.

Äntligen tagit kommandot ! Ja har blockerat honom därför annars skulle han nog höra av sig. Vi har sagt hej då på ett lugnt o kärleksfullt sätt. Båda har omtanke om varann o vi vill båda tillfriskna o om nåt år vet man inte hur allt ser ut. Ja tror inte han tillfrisknar så snabbt men hur som. Vi har gjort avslut förut innan detta o det var katastrof. Ja var inte redo då. Nu är ja redo därför vill inte leva så här mer

Som TappadIgen skriver, jag har ingen aning om din situation eller vad för konsekvenser du kommer att möta. Men oavsett vilket så kommer du att överleva.
Nya betingelser, särskilt om de är påtvingade, kan kännas förjävla obekväma. Man ser tillbaka och undrar varför man inte gjort något åt en annalkande katastrof man vet kommer.

Typiskt för oss fyllskallar (oavsett vad vi kallar oss) är Damn the torpedoes, full speed ahead! Sedan när man plötsligt kör huvudet i väggen står man där, vimmelkantig, och undrar vad fan det var som hände. Been there, done that.

Det du behöver göra nu är att använda de verktyg som ställs dig till buds och förstå din situation.
Oavsett hur din situation ser ut så är det bara att acceptera läget. Gör de förändringar du behöver göra.
Var starkare än du tror att du kan vara, var så stark som du kan vara!

Morgonsol visst släpper man taget för bådas skull. Jag älskar honom. Det var ju därför jag anmälde honom en gång i tiden. Jag har dessutom blivit allergisk mot lögner och ser direkt om han är onykter. Det finns ingen trygghet och öppenhet där det finns missbruk med i bilden. Därför måste man gå. Man vill ju inte bli sjuk själv. Vid något tillfälle har han frågat om vi inte ska ta droger ihop. Sällan säger jag då. Jag är stark inom mig och nu visar jag det genom att gå också. Jag har inte blockerat honom på sociala medier eller så men måste verkligen hålla mig borta från att kontakta honom. Hur har du klarat två veckor?

Morgonsol, tack för ditt inlägg. Det värmer! Nej Alanon finns inte i min hemstad. Jo jag gjorde allt och lite till. När det gäller medberoende så är väl alla medberoende till en beroende. Jag har hållit mig frisk och stark tack vare ett eget liv och eget arbete. Lever ensam men har vuxna barn. Det som gör mest ont är lögnerna och total avsaknad av empati. Jag har inte försett min partner med droger eller alkohol eller lånat ut pengar mer än nån enstaka gång. De pengarna har jag som regel fått tillbaka. Jag visste då vad de gick till. Det är två år sedan nu. När jag sa att jag lämnar och ville ha mina pengar, sa han att jag var snål. Det hör till saken att jag betalat för oss båda överallt i två och ett halvt år. Medan hans har gått till bruket. Jag har varit mycket arg och vågat ge utlopp för det. Men IOM att jag släppte taget kom också sorgen. Sorgen över att han vänt mig ryggen lika länge som relationen varat. Jag tror man behöver visa både ilska och sorg. Honom verkar det kvitta vilket. Han har ju delat mig med bruk hela tiden. För mig var han ensam och jag delade inte honom med någon eller något. En sak till jag märkt nu är att det känns så hemskt att bli bortvald. Jag ville han skulle sluta för min skull också. Jag visste ju att jag inte kunde leva med hans hemligheter längre och därmed visste jag att jag måste gå. Jag måste vara stark.

Tackar? och absolut du ska börja med handarbete. Blivit beroende av min stickning men är väl bara bra...
Önskar jag kunde virka men aldrig begripit hur man gör så ser fram emot en uppdatering hur det går.

Kram till dig?

Det var länge sedan jag kände mig så inspirerad på jobbet ? Idag har jag deltagit i ett kort lunchwebbinarium om digital kommunikation. Nu vill jag lära mig allt om hur man på ett inspirerat sätt leder videomöten!

Vi är sunkigt dåliga på just det. Learning by doing, jättetaffligt. Det är så tråkigt att både leda och delta, folk är helt oinspirerade.

Så direkt efter lunchen sa jag till min chef att jag vill gå en heldagsutbildning i ämnet digital kommunikation och hur man ger feedback till alla sorters medarbetare. Och hur man tar emot feedback på ett bra sätt också.

Min chef svarade direkt: ”Boka det, och boka in mig också.”

Ser verkligen fram emot att lära mig detta. På mitt jobb är det jungfrulig mark, det krävs inte mycket för att bli ansedd som expert i ämnet.

Kram ?

.

.

Blivit beviljad stödboende en period. Ska besöka ett nu på måndag och om jag tycker de verkar ok kan ja bo för redan typ samma dag. Känns sådär. Men ska jag få en liten längre nyktrare period så är detta nödvändigt jag fixar inte detta själv och med enbart terapi. Trodde inte beslutet av stödboende skulle gå så fort. Pratade med soc idag först om boende så,nu har jag panik.

Jag är så trött. Har varit hemma i dag och i går från jobbet. Sovit mest och är fysiskt trött, mentalt också - men mest fysiskt trött. Vet inte om jag gått in i väggen, fått covid med konstiga symptom eller om det är bristen på medicin som spökar? Blir i vilket fall hemma resten av veckan för säkerhets skull.

Mår ändå helt okej i huvudet, inte uppe bland molnen då jag inte har någon ork, men inte deppig heller direkt. Det är G- typ ?

Har inte haft någon ork eller vilja att dricka sen i helgen, det kom och gick. Tröttheten tog över istället. Förr, om jag var hemma och inte mådde toppen (fast inte hade feber) så hade jag druckit. Är glad att jag är en sån som inte dricker, annars hade allt varit så mycket värre.

Trots att livet är G- nu så kunde det vara så mycket värre. Återhämtning, soffhäng och sängen är det jag behöver. Måste ju tänka på att jag inte funkar som alla andra och att det är okej, jag väljer inte detta, jag är konstruerad annorlunda bara.

Så bra att du tar tag i detta, ändå i ganska tidiga stadie. Jag är 40 nu och önskar jag hade slutat för längesen. Men nu har jag varit nykter i 100 dagar och det bästa jag gjort för mig själv på länge. Bra att sluta när barnen ff är små. Ju äldre de blir desto mer förstår de. Och ju längre det pågår desto svårare är det att sluta.

Kram

Tack för uppdateringen, nystart. Även om jag hoppats på lite mer positiva nyheter.
Ja, vill man ha nånting gjort får man oftast göra det själv. Skönt att du fått lite respit, men kanske hade det varit bättre använd tid om du gett dig själv lite tid, men det är såklart svårt att varva ner när man är så uppe i det som du är nu och då är det lätt att bli fixerad vid något som kanske inte leder framåt.
Tänker att du har kommit långt ändå från när du började skriva här. Då handlade det bara om alkoholen. Det är ju en process att reda ut varför man dricker, triggers etc.
Nästa steg är kanske att undvika de situationerna, eller hantera dem annorlunda. Du klarar ju av det också periodvis, men din beskrivning av hur du lever är ju alldeles förfärlig.
Det måste ju finnas en väg ut. Prata med någon Nystart så du får lite perspektiv.

Bra första steg! Tänk så mycket pengar du sparar in också på en årskonsumtion och kan lägga på annat mm. Du kommer nog få känna att ork och motivation kommer tillbaka rätt så snabbt, bara som att du kommer förhoppningsvis få en bättre sömnkvalitét när kroppen inte behöver arbeta nattetid med avgiftning mm. Lycka till!

Jag är en kvinna på strax över 30 som lever med man och barn. Jag har ett bra jobb, bra utbildning en underbar familj. Problemet är mitt vindrickande. Jag dricker 2-3 gånger i veckan vilket har pågått i ca fem år. Jag blir aldrig så full så jag gör bort mig men det påverkar definitivt min ork och motivation.
Jag har läst här på forumet ett bra tag och tänkt att jag ska starta en tråd och nu äntligen blir det av! Min tanke är att jag ska sluta helt med alkohol. Jag tror inte jag kan begränsa mitt drickande. Jag är så trött på att alltid ha det i mina tankar! Jag vill gärna tänka på min familj och vår framtid och att faktiskt se fram emot saker, men framförallt vill jag ha mål i livet. Jag saknar att vara driftig och göra nåt vettigt. Jag ser fram emot att dela min resa mot ett nyktert och värdigt liv tillsammans med er andra som kämpar här på forumet

Jag är en kvinna på strax över 30 som lever med man och barn. Jag har ett bra jobb, bra utbildning en underbar familj. Problemet är mitt vindrickande. Jag dricker 2-3 gånger i veckan vilket har pågått i ca fem år. Jag blir aldrig så full så jag gör bort mig men det påverkar definitivt min ork och motivation.
Jag har läst här på forumet ett bra tag och tänkt att jag ska starta en tråd och nu äntligen blir det av! Min tanke är att jag ska sluta helt med alkohol. Jag tror inte jag kan begränsa mitt drickande. Jag är så trött på att alltid ha det i mina tankar! Jag vill gärna tänka på min familj och vår framtid och att faktiskt se fram emot saker, men framförallt vill jag ha mål i livet. Jag saknar att vara driftig och göra nåt vettigt. Jag ser fram emot att dela min resa mot ett nyktert och värdigt liv tillsammans med er andra som kämpar här på forumet

Känner igen mig mycket i det du skriver, har också svårt att glömma saker och gå vidare. Saker man gjort under inverkan av alkohol som man aldrig skulle göra nykter. Försök tänka framåt och att du är ung, som så pass ung som du är så är det mer accepterat att göra vissa misstag... och om 10 år kommer det vara helt glömt! Man bryr sig oftast själv mer än omgivningen, lätt att tro att alla tänker på vad man gjort Etc men det är inte alltid så, folk har fullt upp med sig själva! Men jag förstår att det är jobbigt, jag brottas själv med sådana tankar om saker som hänt för flera år sedan....

Jag tror att det största problemet hos andra när man börjar prata om alkoholproblem är inte att de ser ner på det utan att de själva får obehagliga tankar om sin egen konsumtion. Jag har många människor i min närhet som jag vet dricker oftare än bra men snacket i lunchrummet är en putsning av verkligheten. Alkoholen är dessutom så normaliserad ända in i de finaste rummen.
Ni har säkert reagerat på filmer och serier nån gång, särskilt amerikanska men även svenska tyvärr. Allt från advokater till banktjänstemän och höga chefer i kostymer. Alltid en liten drinkvagn på kontoret. I alla tuffa situationer, en hård dag på jobbet så häller man upp lite sprit, i fina kristallglas. Hemma i huset eller lägenheten sitter den ensamma, hårt arbetande och häller upp ett stort glas i soffan för att lätta dagens problem och plötsligt är allt lite bättre igen. hashtag#normaliserat

Ingen skulle ändå sitta i lunchrummet och erkänna att man dricker för att ruset är så skönt. Nej då, det handlar ju om druvor, fat och årgångar. Lagringar, Ipa hit, Ale dit. Allt för att kunna förtäcka syftet med ett "intresse" och en smakupplevelse. För i slutändan är det ju en drog och att erkänna att ruset är syftet är att erkänna ett drogbruk.. De finns säkert, några enstaka som faktiskt skulle välja vin till maten för smakens skull , men de som verkligen dricker av de syftet är lätt räknade vågar jag lova.

Jag har skrivit om det nyligen det här med gråskalan hos allting där man vill att det skall vara svart och vitt. Ser ganska tydliga paralleller till den psykiatrisk utredningen jag själv håller på med just nu angående bipolaritet. Alkoholism är inte heller svart eller vitt, det är en gråskala, från hen som måste ha sitt vinglas vid tv:n varje kväll till parkbänksalkoholisten.
Alla varianter finns där emellan. En person kan dricka mycket mer än någon annan, men ändå få livet att fungera bättre.
Störst är (som nästa alltid på en normalkurva) det där mellanskiktet som finns överallt bland oss, från dem som dricker ganska mycket men förnekar all form av missbruk, till de som börjat tänka tanken eller t.o.m vet att de dricker för mycket, men fortfarande är fullt fungerande i samhället.

Ja är i samma sits. Ingen kontakt på 2 veckor. Ja sagt mitt slutgiltiga. Nu behöver ja ta hand om mig själv för o inte gå ner mig o bli sjuk o olycklig. Ja är redan sjuk i medberoende har det visat sig nu. Viktigt o släppa ut alla känslor för mig. Skriva o läsa här. Gå.på anhörig möten i Al-anon. finns det i din hemstad? Ja har äntligen insett att ja är maktlös in för sjukdomen alkoholism precis som ja är maktlös in för alla andra sjukdomar. Ja är inte frälsaren själv som kan rädda andra. Ja har ju inte räddat mig själv ens. Ja vet inte allt ja behöver för o må bra. Ja tar inte mina behov på allvar. Ser du dig som medberoende ? Du verkar gjort allt för din partner. Det gjorde ja med. Nu är det stopp. Ingen mer hjälp från mig. Släppa taget är så svårt . Dels för ja älskar den friska personen med beroendet men den sjuka personen äter upp mig med sin destruktivitet. Om du tänker på dig själv o jobbar med ditt så kommer du komma på.rätt.väg. är det meningen att bli ni så kanske när ni båda mår.bättre? Tänk att du släpper taget för bådas skull. Ni får båda chansen att tillfriskna på var sitt håll.

Tänkte jag skulle uppdatera lite snabbt då jag varit frånvarande en tid. Nej jag har inte kunnat hålla uppe med drickandet, jag är på helspänn och ett nervöst vrak bara av att höra min fru andas. Jag har lyckats ta mig ifrån och bo på hotell några nätter, det var verkligen befriande, jag utnyttjade tiden med att sitta och titta på youtube videos om narcissister och empater. Jag vill bara ge henne ett raklångt långfinger, men mitt i denna coronakris är det inte helt lätt att bara dra (eller kasta ut). Jag anser ju att allt är hennes fel och att det är hon som ska flytta, men jag är väl medveten om att det inte kommer ske så jag måste vara den som tar steget.

Jag lever iallafall, men jag mår inte bra. Förlåt at jag inte har en bättre uppdatering.

Hur kom du fram till att din pappa var Narcissist? Hur betedde han sig mot dig?

Jag har försökt analysera, analysera och säkert överanalysera hela min familjekonstelation. Den är inte helt enkel och väldigt konstig på min mammas sida, jag har länge undrat om något inte stått helt rätt till där men kan inte sätta tummen på vad det kan vara. Hon har aldrig varit elak (som jag sett det), men hon har aldrig visat empati, ofta varit ett offer, pratat mycket skit om andra, pratat väldigt mycket om sig själv och aldrig lyssnat på mig. Vi hade väldigt många bråk när jag gick igenom tonåren, har alltid trott att det är normalt, men osäker på om de bråken vi hade var normala. Hon kunde t ex tappa humöret helt och skälla ut mig om jag hade använt vardagsrummet och kuddarna låg i fel ände av soffan. Nu i vuxen ålder har det varit mycket bråk där jag hamnat i mitten, både min fru och min mamma har stått på varsin sida och kört passiv aggression och jag har alltid fått välja sida, vilket för min egen överlevnadsinstinkt alltid blivit min fru. Jag har inte fått varken födelsedagspresent eller julklapp från henne på över 5 år, allt efter en present som hon gav mig som jag inte kunde ta med mig och lämnade hos henne. Hon hart inte heller hälsat på hemma hos mig på 7-8 år trots att hon har barnbarn här, jag vet att hon inte drar jämt med min fru men jag undrar om inte det beror på båda och inte bara den ena.

Hur som helst, vill inte skräpa ner din tråd för mycket, men något är inte rätt med min mamma och jag har nog tagit mer skada av det än jag trott. Men vad som är fel på henne låter jag vara osagt, jag är ingen psykolog.

Hej!
Det har varit svårt för dig, verkligen. Bor ni i Sverige nu? Antar att din mans familj är muslimer. Jag har levt med en liknande man (muslim). Det är svårt att ge råd, men droger ger ökat sex behov. Till en början. Sedan kommer impotens och problem i sexlivet. Och depressioner som du skriver. Jag ger dig rådet att lämna. Du är stark och ung. Du klarar det. ❤️

Jag försökte under 30 månader vara nära en blandmissbrukare. Först ovetandes och förd bakom ljuset i 16 månader sedan ytterligare 14 månader som stöd. Anmälde hen vid ett tillfälle. Efter sex månader med behandling kommer kallduschen, ”jag har bara tagit paus”. Nu har jag lämnat hen. Jag ger inget mer stöd. Det är svårt. Jag ville hen skulle sluta också för min skull, eftersom jag visste att jag inte kunde stå nära om hen inte gjorde det. Hur klarar man att släppa taget?

Det är inte mängden som spelar roll utan beteendet. Det som jag tycker skiljer problemerickare från alkoholister är det fysiska beroendet. En alkoholist dricker varje dag, MÅSTE dricka varje dag för att överhuvudtaget fungera. Och får svår abstinens när man slutar, som kräver sjukhusvård och medicinering. En problemdrickare kan dricka olika mycket, men kan också hålla upp några dagar. Åtminstone en dag ?

Genom att vi pratar om det bryts stigmatiseringen tror jag. Jag pratar om det pö om pö, men det tog flera månader. Jag brukar säga att jag slutat dricka för att det påverkade min psykiska hälsa negativt, och det är ju sant. Mer detaljer behöver ingen veta, om jag inte har lust att prata om det och tillfället känns rätt. Min pappa var också alkis. Min äldsta dotter som är 23 år har medvetet avstått alkohol pga det ”onda arbete”. Modigt!

Kram ?

Jag gör mina val för att jag vill vara klar i mina tankar.
Fatta beslut utan att vara dimmig.Få fina ,hållbara resultat med min träning.Ha min härliga natt sömn.Äta min goda gröt.Dricka mitt goda kaffe.Se folk i ögonen.Vara ärlig och sann mot mig själv framör allt.Njuta på riktig.Att ha så mycket som ger mig tacksamhet.Att slippa kompensera.Slippa ha tankar på att jag vill sluta dricka men det går inte.Känna mig frisk och stark

Alla dessa fina gåvor?
Kram Pilla

Under min dryga nyktra månad så har jag haft rätt mycket alkohol runt i kring mig. Min sambo drack redan måttligt när jag drack och dricker ännu mindre nu när jag är vit. Han tycker det är skönt säger han.
Jag har träffat kompisar och kollegor som har druckit under den här månaden och det jag skulle komma till är att det är så stigmatiserat att prata om alkoholism.
Varför är det så fult? Det är så många som själva upplever att dom har problem, men det är ingen som vågar prata om det. Har man alkoholproblem är man stämplad som en sämre människa. En svag person som inte klarar att sätta gränser. Jag önskar att jag kunde säga rakt ut att jag slutat dricka för jag är alkis men jag vågar inte.
Personligen tycker jag att alkoholism är en sjukdom. Vissa personer tål inte alkohol utan blir beroende. I min bok så är man alkoholist om man är beroende. Oavsett hur mycket man dricker.
Om man vaknar på morgonen och säger: -idag ska jag inte dricka och ändå gör det på kvällen, då är man alkoholist.

Vi har nog alla olika uppfattningar om vem som är alkoholist. För vissa är det killen som sitter på parkbänken.
Men jag tycker att det är orsaken till ATT man dricker som definierar alkoholisten.
Och när ens drickande får konsekvenser för omgivningen då är det illa.
Jag har också alkoholism i familjen.
Båda mina föräldrar var alkoholister och delar av min syskonskara är nog också rätt illa ute, även om dom aldrig skulle erkänna det. Tänker med sorg på om mina barn kommer att få problem dom också i framtiden. När jag tänker på det så känns varje nykter dag lättare.
Vill verkligen lyckas den här gången.
Som det känns nu går det förvånande bra. Har sug nu och då men inte mer än att jag kan slå undan det.
Men ju längre tiden går och när man tror att man är säker, det är då det kan bli farligt.
Önskar alla en fin onsdag!
Kram