Senaste kommentarerna i forumet

LillaS.
Menar du att han blir inlagd IOM sitt missbruk? Blir han paranoid av den?
Känner igen paranoian.
Sexmissbruk = känner igen detta med en partner med muslimsk bakgrund. Allt är sex. Tror att alla vill ha sex med mig. Alla män ska han vara svartsjuk på. Ser alla kvinnor som sex objekt, han ska kommentera dem och deras kroppar. Att ha sex med en så ung som möjligt är ideal. Påstår ha haft sex sedan tio års åldern. Otroliga historier. Som muslim gör han bara det förbjudna vilket ger honom ångest. Därav missbruk. Tror jag.

Om ni minns min berättelse så drack jag under sista kvällen jag drack upp all alkohol jag hade kvar hemma. Detta för att om jag hade vaknat på söndag med några öl i kylen så hade jag förr eller senare druckit dem och sedan hamnat på någon krog eller liknande och druckit den dagen också.

På ett sätt skäms jag lite för att säga det men jag kunde inte ha alkohol hemma. Ibland ett litet tag. Ofta inte. Det hade inte gått då i alla fall, det vet jag. Det smarta hade ju kanske varit att hälla ut det jag hade kvar, men jag drack upp det istället. I alla fall. Jag har inte haft alkohol hemma sedan dess. Imorgon skulle vi ha haft julmiddag men det blev inställt på grund av Covid. Så idag fick jag då hem en korg med godsaker från jobbet. I korgen återfanns även en vinglögg på 10%. Jag har väl kanske inte berättat för så många på jobbet än. Normalt hade jag val redan haft den på värmning nu :)

Men jag ser inte något problem med att ha den hemma ens faktiskt. Det var lite andra sötsaker i korgen jag inte kommer röra heller. Sötsakerna äter min sambo, då hon tycker om dem. Glöggen tänkte jag att hon kan få dricka men om en flaska blir för mycket för henne så kan jag alltid ge bort den till någon.

Jag har inte varit den som köper hem något för att testa mig själv och hade inte heller förväntat mig detta och visste kanske inte exakt hur jag skulle reagera. Men just nu lockar glöggen lika mycket som sötsakerna som jag inte äter.

Torn: Jag märker väl att jag ser många likheter mellan min egen och andras berättelser här, men även en del olikheter såklart. Det verkar som att vi har fler likheter än olikheter dock. Jag försökte också att dra ner på det en massa gånger och lyckades ibland. Jag höll upp en hel månad i slutet av förra året.

Jag hade väl egentligen inte satt ett slutdatum, för jag minns inte exakt hur jag tänkte. Men på sommaren visste jag att det snart fick vara slut och drack ju mer än någonsin. Dock klarade jag mig undan några abstinensbesvär. Jag var dålig i magen ett tag, men jag vet inte hur mycket det berodde på alkoholen. Inga skakningar eller delirium eller något.

Men jag håller med dig om att man inte ska skjuta upp beslutet att sluta. Dock är det ju det man gör när man är mitt inne i det. Det är väl först efteråt man förstår.

Andrahalvlek: Ja, så är det väl kanske det är lönlöst att ångra det när man ändå inte hade kunnat. Jag hade väl inte kommit till den punkt du var att det inte var kul längre. Det kunde jag ju känna att det var emellanåt men för långt hade det gått för länge sen. Gräl med en knarkare kunde ha gått snett, absolut :o Tur att det gick väl i alla fall. Nu vet du ju att det inte kommer hända igen heller.

Men det är väl det som är det mest avgörande till om man lyckas med att sluta eller inte. Om man verkligen är redo att sluta. Är man fortfarande kvar i tänket "Jag vill egentligen inte sluta men borde nog" så krävs en mycket större dos viljestyrka än när man känner på djupet att man är redo att sluta.

Men det är väl som du säger. Vindrutan är mycket större. Då och då skadar det ju inte att titta i backspegeln dock, så man inte blir påkörd bakifrån av det förflutna :)

Ligger Alkoholhjälpens program nere? Det verkar fungera för mig. Jag kan i alla fall komma i där. Jag har kommit till steg 4 men inte fyllt i där på länge. Tänkte att jag får fortsätta snart.

Annars förstår jag att det kan vara tufft. Man hittar alltid anledningar till att dricka. Du kanske kan försöka att skriva av dig mer här, när det känns tungt? Det kan ju vara bra att börja leta nu efter var du ska ta dig om du inte klarar detta själv. Man har ju läst om många som blivit missnöjda då de sökt sig någonstans och konsekvenserna kanske inte riktigt varit vad de tänkt sig.

Kanske kan du leta upp en beroendemottagning du har nära dig? Sök upp lite information om den och se om någon har erfarenheter av den. Sen tar du en lapp och skriver ner kontaktinformation. Sen stålsätter du dig och ger dig fan på att klara December ut, utan att dricka, men du vet att om du inte klarar det så tar du fram lappen och kontaktar dem direkt!

Samtalsterapi hade säkerligen hjälpt dig och många andra. Vad jag förstår kan det dock vara väldigt svårt att få tider, åtminstone inom landstingets regi. Att söka till någon privat går väl alltid, men kostar också en hel del. Jag har en nära släkting som inte fick tid men som hittade en psykolog privat. Jag minns inte riktigt kostnaden, men vill minnas att det var något under tusenlappen per gång. Då gick han 1 gång varannan vecka i ett halvår. Det hjälpte och var väl säkert värt det, men det gick ju på en ganska ansenlig summa.

Men kanske kan man få hjälp på en beroendemottagning? Jag har ju tur som fick remiss till psykolog. Det var ju en del kö, men nu ska jag äntligen dit på onsdag. Jag funderar väl också på det ibland dock. Att det kanske finns andra som behöver den tiden bättre.

Ja han har hamnat på sjukhus två gånger och det verkar alltid bli värst när han inte får bo hemma. Typ revolt.

Ja mormoner är väldigt traditionella men det där med månggifte tror jag de givit upp. Men min man har grymma trauma från barndomen när det gäller sin sexualitet. Allt sånt ses som fel och smutsigt, speciellt före man gifter sig. Det är satan som sätter såna tankar i människor som är väldigt sexuella. Så inte konstigt att han ett sex beroende och skammen dämpar han med droger. Suck. Så trött. Jag ser honom typ varannan dag men han skriver konstiga meddelanden när han är påverkad och då blir han detektiv och tror att jag är otrogen. Spenderar timtals och går igenom min email, min telefon etc.

Man stöttar tills man inser att man inte kan förändra en person som inte själv är motiverad.

Skrållan.
Håller med dig. Den som missbrukar blir korkad. Dum och elak. Sedan glömmer de bort det. Det gör inte vi om är nyktra och hör på tyvärr.

Har liiite svårt att se mig själv använda en datingsite! Typ " Beautyful women from Belarus", eller? ? Nope, jag har nog förlikat mig med tanken på att leva solo även i fortsättningen.
@Kaye, en väldigt bra beskrivning! Jag har ett enormt självförtroende i mitt arbete. Jag tror vår nya distriktschef betraktar mig lite som en krokodil, en stor käft och inga öron!?
Min självkänsla däremot är det sämre ställt med. Jag tror att det är det är mitt största problem egentligen. Jag har en ständig känsla av att inte vara bra nog.

Det jobbiga med att vara i denna karusellen med vindrickande, några nyktra dagar sen på det igen är att jag inte kan lita riktigt på hur jag känner. Jag är mycket känslig, tar lätt åt mig, överreagerar och har nästan alltid en liten lätt ångest. Jag har innan hållit upp i ca två månader och märkte då hur stabil jag blev. Klarade av motgångar på ett helt annat sätt. Just nu är jag nedstämd fast jag vet att jag har inget att vara ledsen för tvärtom! Jag fullkomligt älskar julen och tycker att alla ljus och julbak med barnen är helt underbart. Därför är det också så viktigt att jag slutar helt med alkoholen. Jag kan inte njuta av livet om jag bara tänker på nästa tillfälle jag får dricka. Jag lever inte här och nu!

Att anpassa sig innebär att gå efter den andres värderingar och åsikter utam hänsyn till sig själv i större utsträckning.

Jag hoppas det framgick hur beroende och medberoende är två sidor av samma mynt.
A var beroende av droger men blev medberoende till mig där han fick utlopp för sitt maktbehov genom att styra mig.
Jag var beroende av kärleken och blev hans medberoende då jag anpassade mig till max för att få kärlek.
Inte så bra resultat.

Nu ska jag säga nåt bra ???

Precis som du berättar har vi haft en fantastisk relation parallellt med denna dysfunktionella delen. Jag är oerhört tacksam för den och jag hade gärna sett att han hade fått ett annat slut. Det har funnits så mycket kärlek mellan oss och den har så klart också gett otroligt mycket. Men missbruket har raserat allt i nuläget. Vilket jag också sagt. Vi har också varit ihop balans när det gäller hur vi ser på relationen. Jag har ju velat utvecklas genom den men han vill bara stå still.

Morgonsol.

” Känslor som kommit upp för mig är en oerhörd sorg över att ja själv inte är fri o frisk faktiskt. Att ja trott att ja fungerat normalt menatt ja också är störd när ja betett mig som medberoende.” = hur ser du detta?
Vad ser du?
Jag har läst att vår tidiga anknytning till våra föräldrar styr i vuxenlivet. Jag har en ambivalent anknytning har jag sett. Det innebär att den kärlek som jag fått har varit villkorad, jag får bara kärlek om jag anpassar mig. Jag har anpassat mig till den yttersta gränsen och A har omedvetet utnyttjat denna sak hos mig. Han har använt mig. Det han har behövt av mig är gränslös kärlek, han ska kunna vara en skitstövel men jag ska inte dra in min kärlek utan anpassa mig. Makten ska han ha. Den har jag inte tagit ifrån honom. Förrän nu. Jag har dragit in kärleken och tagit kontroll över mott liv. Jag ger inte ensidigt längre. Jag har bett om balans men han bryr sig inte. Jag har sett mitt medberoende så.

att få ta del av dina drömmar. Och trevligt att se ett inlägg från dig, jag har skrivit liiite oftare på senare tid. Vet inte varför det blir så... Skrattar högt när jag tänker på att min rubrik är Mitt nya år - det har också blivit bra många fler, minns inte när jag började den tråden. Minns inte heller vad min första tråd hette.... jo, nu tror jag att jag minns.
Hoppas du har en bra adventstid trots att livet är som det är i dessa tider! / mt

Morgonsol.
Kommentarer detta:

” Pratade med en fd alkis som jobbar som terapeut. Hon frågade mig : vad ska du med en alkoholist till ? ? Bara rakt ut så. Jaa.. vad ska ja med honom till ? En jävligt bra fråga”. = verkligen!
Att umgås med en påverkad känns sådär...?
Att betala överallt och att han aldrig har ett rött rött öre känns sådär...?
Att ta allt ansvar för att hålla relationen vid liv känns sådär...?

” O när ja gjort allt men han ff dricker. Jag har ingen användning för honom alls faktiskt”. = jag visste inte vad han höll på med i 16 månader. Jag tog stort ansvar. När bruket inte gick att dölja längre utmanade jag honom. Det blev konflikter. Han hatar att bli utsatt för frågor. Han vill styra. Har med kultur och mansroll att göra. Hans kvinnosyn inte min. När bruk fortsatte anmälde jag, Jag kände mig ansvarig för att han skulle leva. Hans familj har delvis stött bort honom. Vi blev sakta vänner igen men var inte ihop som sagt.

Shit vad du ställt upp på honom ! Å han är inte mottaglig. Så tragiskt så tragiskt. Du GÖR RÄTT. Du får inte tillbaka. Du är inte snäll mot dig själv att ge o ge men inte få tillbaka. Balans ska de va mellan ge o ta.

Pratade med en fd alkis som jobbar som terapeut. Hon frågade mig : vad ska du med en alkoholist till ? ? Bara rakt ut så. Jaa.. vad ska ja med honom till ? En jävligt bra fråga. O när ja gjort allt men han ff dricker. Jag har ingen användning för honom alls faktiskt. Krasst men sanningen är så. " Ta hand om dig ist o lista ut vad du behöver " bry dig inte om vad A behöver " det får han klura ut själv. Bästa rådet ja fått.

Känslor som kommit upp för mig är en oerhörd sorg över att ja själv inte är fri o frisk faktiskt. Att ja trott att ja fungerat normalt menatt ja också är störd när ja betett mig som medberoende. Så nu lyssnar ja på.medberoendepodden på spotify. Läser böcker om medberoende o går hos terapeut o pratar med en vän o bearbetar o luskar ut hur ja funkar o ska ändra på det har ja tänkt . Andra känslor är sorgen att det inte blev vi två . ja trodde vi skulle få ett härligt liv ihop. Sen osäkerheten. Vem är han egentligen? Tänk om han är nån annan. Behöver söka mig till trygga människor o framför allt människor ja känner tillit till. Behöver bygga på där.

Gick hem från jobbet i måndags för att jag hade ont i halsen och hostade. Var lite orolig för att det skulle vara Corona. Fick en tid för drive-in test tisdag eftermiddag. Naturligtvis har jag tyckt oändligt synd om mig själv och tröstat mig med vin. Fick svar idag som säger att jag inte är smittad.
Jag har bestämt mig för att prata med min närmaste chef imorgon. Jag skall försöka vara nykter december månad ut. Klarar jag inte det behöver jag hjälp på ett eller annat sätt.

Alkoholhjälpens program ligger tydligen nere tills efter nyår, annars hade det varit en alternativ. Borde kunna hjälpa enligt svar från admin på forumet.

Jag tycker inte om att gå till företagshälsovården, det ger en känsla av att vara kontrollerad av människor jag är i något slags beroendeställning till.
Däremot har jag inget emot att kontakta en beroendemottagning i annan regi. Jag kommer att ta den hjälp som passar mig bäst om jag inte klarar detta på egen hand.
Någon form av samtalsterapi tror jag skulle vara det bästa, men jag vet inte hur man kan få det.

Jag behöver fortsätta med meditation och motion. Söker också efter en kolonilott, att få påta och odla skulle göra mig gott.

Känns igen fast inte det där med sjuk för han går till jobbet även om han skulle ha influensa ( inte nu i covid tider dock såklart) Men aa precis världen är emot honom. Det värsta han sa en gång var när det var reklam på tv för krigsdrabbade barn och han började säga : buhu stackars då (ironiskt) och jag då, hur bra liv har jag haft då???

Alltså jag har nog aldrig blivit så irriterad och avtänd på det uttalandet. När jag dagen efter ifrågasatte det där så kom han inte ens ihåg det.... Nä fy fan när jag tänker tillbaka på vissa saker han häver ur sig under fyllan så tror man knappt det är sant. Det värsta för mig är att inte veta om det är så han verkligen tycker eller om alkoholen bara sätter sig på en primitiv del av hjärnan som bara slänger ur sig all skit som möjligt. Det är det som gör mig så tudelad och vet snart inte vad jag ska tro!

Bra och starkt gjort av dig!!! Ja där sa du nåt..känns som han projicerar på mig för fy fan vilka elaka saker han kan säga... fattar inte hur man ens kan vara normal dagen efter som att inget hänt. Han säger inget om inte jag säger nåt. Ibland får man ett sms med en ursäkt.... men sen är det igång igen... Ja jag ska forsätta och ska även gå på AL-anon möten har jag tänkt. JAg hälskar honom verkligen och vill få det att funkar (för minus drickandet har vi en fantastisk relation) men det här kommer man inte orka med...

Åh ja men precis....det är precis så det är! vi har pratat och det känns bättre då han är medveten om problemet, men det gäller ju att ta tag i det också. skönt att detta forum finns...man känner sig helt förstörd.

Fungerar bra, dricker betydligt mindre

Vad menar du med dumt? Som han kan göra....ta hand om dig och ert barn ?

Oj. Mormoner. Låter som USA. Kan de ha fler fruar? Som muslimer?
Ser du honom varje dag? Vem kan stötta dig nu?

Morgonsol. Ja detta med uppgivenhet går i vågor. Det finns dagar som allt känns bättre och det finns dagar där hopp finns. självklart älskar man människan man man hatar missbruket. Drogen och alkoholen är ju som en känslomässig partner för den som missbrukar. Missbruket fyller på med självförtroende med mera. Missbruket fyller även på med mår bra känslor. Och fort går det dessutom. Jag har märkt skillnad vid samtal med min partner. Han har kunnat vara jätte sur och 10 minuter efter är han som vanligt igen det vill säga hög på droger. När det gäller alkohol har jag bara lite erfarenhet. Jag har tagit hand om honom en enda gång. Då var han väldigt gråtmild och ankrade i min säng. Jag fick hålla fönster öppet och trots att det var mitt i vintern dessutom. Det stank alkohol. Alkohol bruk är ju mera synligt en droger och tablett missbruk. Alkohol bruk säger man mera utifrån. Det var ju därför det tog så lång tid för mig att upptäcka. Alkoholbruk hade jag upptäckt mycket fortare. Att sätta gränser för sig själv är väldigt svårt när partnern hela tiden struntar i dem. Det gäller att styra sina tankar och känslor och se det bästa både för en själv och för den andre och det högsta bästa som i mitt fall är att släppa honom fullständigt.

Hoppas ditt inlägg inte var en engångsföreteelse. Det är ganska många som gör ett inlägg här i stundens ingivelse och sedan tystnar. Se till att du inte är en av dem. Kanske AA eller någon annan organisation kan hjälpa dig med känslan av ensamhet?
Ge oss ett livstecken och berätta hur det känns! Du är inte ensam, forumet finns alltid!
Från en gamling till en annan: Kämpa på!