Senaste kommentarerna i forumet

Jag har den senaste tiden flera gånger drömt om alkohol men varje gång har jag varit klar över att jag inte dricker. Det senaste var att jag köpte hem flera boxar och slog upp ett glas vitt vin åt mej och en vän. Men då jag skulle lyfta glaset sa jag att jag ska nog inte dricka det här och hällde ut det. Så inte ens i drömmar smakar jag men minnet av drömmen lämnar ett starkt intryck.

Jag vet inte om det betyder att jag ska vara extra vaksam. Eller om min hjärna helt ställt om sej. Jag upplever inget sug eller nån längtan efter att dricka. Kanske beror drömmarna på att i nästan alla filmer och böcker dricks alkohol. Det är väldigt närvarande omkring en. Inte konstigt att det är svårt att lämna bort.
Men det går och nu ändrade jag rubriken också. I själva verket är det 8,5 år sen jag drack alkohol för sista gången. Jag hoppas att det går bra för er andra också.

Morgonsol. Vilka känslor kommer upp? Hur bearbetar du dem? När jag hade anmält A kände jag stor lättnad. Han var så paranoid då att inget fungerade. Jag tänkte bättre rädda honom än oss. Efter några månader kom ilskan. Han lät mig vara arg. Behandlingen gjorde att jag ville bli vän igen. Han med. Men hans bruk fortsatte. Sorgen blev vardag. När han nu sa att han bara tagit paus kom ilskan tillbaka och sedan tänkte jag, ingen mer sorg. Lämna. Ett tag sa han vi kan vara friends med benefits. Vilka fördelar då? Han fungerar vare sig fysiskt psykiskt eller socialt. Såg bara konflikter framför mig. Och en som ger och en som tar. Enough is enough.

Morgonsol. Pengarna som jag betalat är dock inget utan sammanhang. Han har ju samtidigt lagt alla sina pengar på missbruk. Det svider i efterhand men jag ger ingen skuld till mig eftersom han gått bakom ryggen. Att bli sviken och bedragen blir förstås mycket värre. Pengar är en sak. Svek ett annat.

Tack för inlägget Hanonah. Vi bor fortfarande i hans land långt från min familj vilket känns tungt. Hans familj är mormoner.
Vi bor separat för tillfället vilket känns skönt men hans droganvändning har ökat den senaste veckan och jag oroar mig för att han ska göra något dumt. Känner att jag hela tiden måste kolla till han att han lever fortfarande. Vill ju inte att mitt barn ska mista sin pappa.

Morgonsol. Jag har gett mig ljus och försökte dra in A i det. Men han tog bara in mörker. Lyckades dock hålla ljuset vid liv, själv då förstås. Om jag bjöd med honom till badhuset rökte han (hasch) innan och orkade med besöket men sedan blev han en surgubbe på väg hem. Som exempel. Jag har även köpt spikmatta till honom och erbjudit mig visa yoga, vi har besökt många spa. Resor som jag bekostat eftersom han studerat. Han skulle ge tillbaka nån gång men...nej.

Snälla, jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig och skriver därför här.
När är blir alkohol intaget ett missbruk/problem?
Min sambo, enligt mig, dricker alldeles för mycket. Det är MINST en starköl om dagen, är det så att han inte har en öl hemma så måste han exempelvis ta en rom.
Vet han att han är ledig dagen efter (han är egen så kan välja lite ibland) så går han och köper på sig en kasse som han dricker upp samma kväll. Det är ALLTID öl på helgerna ca 6-10 stycken om vi bara sitter hemma. Är det fest så har han inget stopp tills att han blir alldeles för packad och måste åka hem eller så försöker han få tag på narkotika så han ska bli "pigg" och kan festa vidare. Detta är självklart inget som jag accepterar och vi har haft oändliga bråk om detta.
Han blir även elak när han druckit och slänger ur sig så onödiga saker som sårar. Han tar dumma beslut när han dricker och tänker inte på konsekvenserna av det. När han dricker så skyller han ibland på att han inte mår bra, eller att jag är orsaken, eller att det är fest, eller att det är helg osv. Ni förstår.
Jag är själv uppväxt med föräldrar med alkoholism och de drack inte ens varje dag eller varje helg men var ändå alkoholister.
När jag säger att jag tycker detta börjar bli ett problem så är det mig det är fel på? Är jag helt ute och cyklar eller finns det nåt i min text som talar för att jag har rätt?

Jag frågade ofta vad har du gjort för mig. Jag fick inget svar. Ingen handling.
Då min A är invandrad behöver han mycket stöd. Jag är empatisk och har inte haft svårt att ge stöd.
Han är intelligent och lär fort. Missbruket har dock gjort honom seg, han sover 18 timmar per dygn, går inte ut, umgås bara i sociala medier. Utmanar inte sig själv. Gör endast det ”han vill”. Blir sur om man utmanar.
Har försökt spegla honom, han ser inget i spegeln. Jag är tom utbildad i MI dvs motiverande samtal. Jag har haft verktyg, men samtidigt som jag speglat har jag satt mig själv i bakgrunden. I sommar har det släppt och då har jag vågat vara arg. Men inte om han är påverkad. Då blir han agiterande. Har du upplevt det? Tror det hör till tablett missbruket.

Det är så skönt när det blir naturligt att man inte dricker alkohol, så ingen frågar om det ens. Så är det med min närmaste familj nu. Barnens pappa och hans mamma köper alkoholfri öl eller vin till mig, och den omtanken värmer. Finns det inte alkoholfri öl eller vin funkar alltid vatten, det finns ju i kranen liksom.

Så skönt också att du känner dig extra lyhörd mot barnbarnen. Den tiden är så kort och värdefull ❤️

Kram ?

Igår träffade jag mina barn under säkra former men med middag och vin etc
För första gången kände jag att det var självklart att säga- nej, jag dricker inte (det vet ju alla) och jag har slutat. Ska inte börja.
Inga stora ovationer, skönt, men så skönt att vara tydlig med vad jag redan bestämt mig för.
SÅ klar med denna ”kompis” som blev allt mer patetisk och endast levde på minnen från förr. Sån sorglig figur att hänga fast vid. Så fantasilöst att inte se sig om efter annat sällskap.
Men det har jag gjort. Nya vänner här, ny livsglädje, snabb återhämtning efter tuffa perioder. Kommer i mina kläder utan att det ser ut som jag dragit snören kors och tvärs över kroppen.
Den stora skillnaden en kväll som igår är att jag har superkoll på de små barnens behov. Nu menar jag inte att deras föräldrar försummar dem - absolut inte. Men mer att jag finns där på ett annat sätt.
Somnade till Queens Gambit.
Mannen hade huvudvärk i morse, men det händer ju endast en gång i halvåret. Jag har för första gången på flera veckor näsan ovanför vattenytan när det gäller jobb.
Läser här ev stund, väl använd tid. Påminns om alla stordåd som bara pågår här, varje dag.
Jag är nykter idag och fortsatt. Kram ?

Morgonsol. Jag har tillåtit mig att gråta massor. Jag bor ju själv så det är bara att släppa fram det. Sorgen över en förlorad kärlek, sorgen över en partner med kidnappad hjärna. Sorgen över brusten tillit. Idag köndevjag att jag ville vara glad igen. Plötsligt. En period dejtade jag andra men bara fika etc. Märkte att det la sorgen på hyllan men bara tillfälligt. Sista månaderna har jag bara tagit hand om mig själv. Mycket badhus tills de stängde.

Jag har kommit över abstinensen nu. Det var 3 jobbiga dagar som jag var helt skakis. Käkade massor av morötter, det tog bort en del av suget. Nu funkar det fint dricker inte men har sprit hemma och har ingen abstinens. Jag kanske bara fick en varnings klocka. Ska hålla nollan till julafton då lär det bli lite glögg. Sedan tar vi en dag i taget. Tror det mesta löser sig då allt blir som vanligt igen. Så en vaccin spruta vore en bra julklapp i år.

Vet. Det kommer ju upp känslor som är jävligt otrevliga o obehagliga. Men desto större anledning att hålla sig ifrån A tänker ja. Hur ska dom här känslorna annars ges tid att komma fram när man är upptagen med A?

Vi ska va ge oss själva det ljus våra liv förtjänar. Vi gjort allt för en annan men har vi gjort allt för oss själva?

Morgonsol, att möta egna rädslor är en ångest fylld sak. Man vet inte vad som kommer upp. Sorgen är stor ja. Sorg att se en människa brytas ner och vara sjuk. Och bli mindre och mindre intelligent! Min A är ung och vacker, men lögnerna står som spön i backen runt honom. Hans manipulationer är lockande men löften tomma. Han drar till sig kvinnor men är oerhört svartsjuk om jag skulle hälsa på någon av manskön. Det blir så ojämställt och fult.
Kommunikationen fungerar inte utan hindras hela tiden för hans ilska och behov av makt.
Medan vi har setts har han ibland visat upp små ljus punkter av hopp för att nästa dag vara utslagen igen. Det går inte att förutse framtiden mer än att det skulle bli mer av samma sak om vi höll ihop ff. Vi har försökt vara bara vänner men vem kan vara vän med en i missbruk? Det är ju lika illa eftersom vi tycker om varandra i botten.

Ville kommentera detta Morgonsol, det ligger mycket klokhet i detta.

” Ja har kommit till slutsatsen genom att upplevt det ja upplevt tidigare i vår relation att om ja inte fjärmar mig från honom blir ja inte läkt själv utan avbruten i mitt eget sorgearbete. Det blir oroligt o dagar fylls med ångest. =
Exakt! Jag blir definitivt en sämre version av mig själv, ger ingen för gammal ost.

”Vad finns det för mening med det ? Vad till- för det mig eller A? Det förstör både veckan och på lång sikt har det varken hjälpt mig eller honom mot o må bättre” = detta att ta ansvar för båda är tufft....mycket tufft...de man balla ur hela tiden men vi ska hålla igen och vara kloka...och agera därefter. ??❤️

Ja har bestämt mig för att ja tänker möta mig själv nu i varenda jävla känsla. Förstå mig. Älska mig. Ja vill bli hel.

Vi får möta våra egna rädslor, känslor osv när vi håller oss undan från missbruket. Ta ansvar för oss själva. Vi kan finnas för varandra här. Stötta. Lyssna. Skriva här. Dom blir inte friskare av att vi lägger oss i deras liv o inte vi av att de upptar vårat liv med oro o destruktivitet

Så klokt du skriver ! Ja vi kan. Tillsammans är vi starka.

Ja har kommit till slutsatsen genom att upplevt det ja upplevt tidigare i vår relation att om ja inte fjärmar mig från honom blir ja inte läkt själv utan avbruten i mitt eget sorgearbete. Det blir oroligt o dagar fylls med ångest. Vad finns det för mening med det ? Vad till- för det mig eller A? Det förstör både veckan och på lång sikt har det varken hjälpt mig eller honom mot o må bättre.

Bra att du hittat hit till forumet. Och vad bra att du tagit tag i ditt drickande i så pass tidig ålder. Önskar att jag gjort detsamma. Själv är jag över 50 och har haft problem med alkoholen hela livet egentligen men insåg nog redan i din ålder att jag jag hade allvarliga problem men tog inte tag i det förrän för några år sen. Tror det var ca 5-6 år sen jag insåg att jag verkligen är alkoholist. Gick in här då och har varit kvar sen dess men under olika nicks.
Håller med dig när du skriver att det är svårt att begränsa drickandet. Och även om man lyckas med det och lyckas dricka kontrollerat och mer ”normalt” en tid så uppehålls ändå ens tankar av alkohol. Så är det för mig också, om jag nån kväll lyckas hålla mig till 2 glas så slits jag itu av tankar på att jag vill ha meeeer. Har försökt att dricka normalt 1000 gånger och misslyckats varje gång. Till slut blir det ett tillfälle där det går överstyr. Nu har jag varit utan alkohol i en dryg månad och börjar inkassera alla vinster!
Varje dag upplever jag nya fina vinster. Det är så härligt.
När du hållit upp ett tag kommer energin att öka. Det blir lättare att sätta upp mål och verkligen genomföra dem.
Hur ofta har man inte planerat saker och sen varit för bakis och trött för att genomföra planerna.
Tror att det är lättare att ta en dag i taget som du säkert läst här, än att tänka att man ska vara nykter för all framtid.
I början hade jag sorg och tänkte att livet kommer vara trist men det har börjat ändra sig nu redan efter en dryg månad. Håller med de andra om att det är bra att unna sig något annat istället för vin.
Jag äter massor med godis och dricker a-fri öl. Funkar bra för mig. Är inte rädd för att gå upp i vikt av godiset för jag tänker att det är nog nyttigare än allt vin och öl jag annars hade hällt i mig.
Ett tips till är att lyssna på olika poddar som tex. Fyllepodden och Alkispodden.

Heja dig!
Kram

Hillary?, ingen situation är sådan att den inte går att lösa. På ett eller annat sätt. Du ser på saken ur ett perspektiv idag, om två veckor ser det möjligen helt annorlunda ut, eller rentav kanske idag. Jag känner med dig och är helt förvånad över hur konstigt och fel vården behandlat dig. Men sannerligen finns det nåt du kan göra, som garanterat kommer förbättra dina odds, sluta drick helt. För alltid eller länge, länge. Kram Jullan

Varmt välkommen, hjärnan är en lurig rackare, och vi har matat den med felinformation och beroendeframkallande substanser länge. Det tar ett tag att återställa balansen och därmed förnuftet, vi får helt enkelt gå på envishet i början, de allra flesta av oss. Sedan lättar det som tur är, hjärnan går att lura tillbaka liksom, och man kommer på knepen vartefter. Smart är att ta rygg på andra som gått före, och om det ändå inte funkar....ta annan proffesionell hjälp i kampen. Lycka till

Morgonsol! Vaknade i morse och hade fått nog. Har mediterat, gjort yoga, simmat, gått på vattengympa, promenerat, pratat med andra i 1.5 års tid, allt för att hålla mig uppe och må bra. Ditt agerande att blockera är också mitt nu; det känns inte ens konstigt! Som att känna att navelsträngspluppen faller. Jag vet inte om jag älskar honom ännu. Kanske. Men jag insåg plötsligt att jag inte har ork och tid att lägga på oss och honom längre. Han har haft lättare att släppa mig och har inte svarat på mina sms de senaste dagarna, han är säkert i bruk. Kunde höra hans elakhet i stämman i telefon i söndags. Om han följer sin drog cykel lär han vara ynklig och svag inom några veckor. Det gäller att hålla ut. Vi ska hålla ut!!!! Då kommer nästa utmaning, att hålla distansen iaf. Vi klarar det! Nu ska jag jobba, jobbar på distans sedan i mars. Det har varit så jobbigt att ha denna process hemma ensam med Corona runt sig också. Jag har behövt den närhet han har gett mig. Det finns soliga dagar också du vet Morgonsol. Det var av en slump jag hittade detta forum, har tidigare haft Droghjälpen som stöd under en period några månader förra året. Ringde dem häromdagen. Tror de är trötta på mig ?. Jag kände att nu måste du agera. Liksom jag gjorde det av kärlek, när jag anmälde honom i våras, gör jag detta av kärlek, mest till mig själv men också honom. Jag är stark. Det är du med! ?

Nu tog jag den där förbannade BB och hällde ut skiten. Först stod jag och tvekade och kände att det var onödigt. Hur knäpp är inte hjärnan? Hur kan man vara så ambivalent? Hur kan tankarna ändra så från en sekund till en annan? Ut åkte det iallafall!

Välkommen hit! Häll ut vinet ja, väldigt riskabelt att ha alkohol hemma i början. Att ha något att sysselsätta sig med är också viktigt. Sedan tror jag det är bra att tillåta sig att ” njuta” av annat ät och drickbart. Tex godis eller chips om man känner för det. Och att läsa och skriva mycket här såklart!

Kram ?

Hanonah . Man ska tycka om sig själv lika mycket eller mer. Är helt med dig . Å hänga upp mig på A är lika fel som att A hänger upp sig på mig. Han sagt " om vi bodde ihop skulle ja inte dricka" yea, right . Han tror det på fullaste allvar. Men ja behöver tycka om mig o det ja gör. Leva ett liv ja trivs med. Han är inte nyckeln till hela mitt liv? en illusion. Som ser ut nu är han ju falsk o elak o gränsöverskridande o energiutsugande. Är det lyckan ja saknar? Knappast.

Din A har varit flitig i att lyckas klampa över dina gränser. Jobbigt!! Sen är det ju så att har man empati så gör man sånt du gjorde. Lät honom sova hos dig trots onykter osv. Det är ju dom innersta medmänskliga drifterna som kickar igång . Att säga Nej till en alkis handlar delvis om att gå emot allt det vad ja anser är medmänsklighet egentligen. Som att stötta när ledsen, lyssna, osv.

Han har AA och en annan grupp att prata i. Sen en enskild Aterapeut.

Nej dom har ingen koll alls. O det är väl kanske så att genom att släppavtaget inser de att de inte har koll. Som vi som medberoende. Ja mått så dåligt fleradar när ja börjat släppa taget o inser ja är maktlös in för A. Nu ska ja lära mig hantera mitt liv efter hur ja är som medberoende. Det är också att släppa kontrollen. Helt plötsligt vet ja inte vad ja ska göra . Hamnar i ett ingemansland .

Hon var oproffsig redan när jag var hos henne som patient. Jag jobbar med rehabilitering, och när vi var klara med undersökningen började hon ställa frågor om sina egna krämpor. Den gången var jag ganska omtumlad eftersom jag just hade berättat om mina alkoholproblem, vilket var jättejobbigt. Så jag svarar på hennes frågor men känner även då att det inte känns rätt.
Borde ha reagerat redan då.
Ja jag ska faktiskt kontakta kliniken.