Senaste kommentarerna i forumet

Tack för pepp! Jag antar att det är det jag behöver höra just nu. Att det går över.....
Från att allt känts tipp topp över att vara nykter så dippade det rakt neråt igår. Allt känns nu bara grått och trist.
Var nyss på gymmet dock och fick lite energi efter att ha varit där.
Lyssnade på ett tidigt avsnitt av Alkispodden där dom sade att det inte går att få ett nyktert liv utan att genomgått de 12 stegen. Man har liksom inte dom verktyg till tex lycka som man ansåg att alkoholen gav när man drack. Undrar om det är så? Att man inte klarar av att bli nykter på egen hand? Att man alltid kommer sakna något i livet.
Vill inte tro det. Vågar inte besöka ett AA-möte. Inte än iallafall...

Tack för att du berättade om Feminas tråd, jag har varit ganska dålig på att följa andras trådar då jag varit så fokuserad på att befria mig själv.

Mitt beroende av min Narcissist (fru) har varit 100 ggr starkare än mitt beroende till alkohol. Även nu när jag är fullt medveten om allt så måste jag stoppa mig från att gå och be om nästa fix. Just nu är det dock så svart att det räcker med att hon bara lyssnar på någon skitgrej jag berättar och håller med för att det ska kännas bra. Brukar dock bara ta 5 minuter efter något sådant tills hon hittat ett problem jag måste släppa allt för att hjälpa henne med. Det är en enda karusell att leva med en narcissist, hela tiden drama och problem. Finns ingen tid att ens försöka tänka och vila, hela tiden ett problem som ska lösas. Om jag inte är på hennes sida så är jag emot, svart eller vitt. Om hon är vän med sin mamma, ja då är hon emot mig istället, är hon däremot ovän med sin mamma så får jag vara vän med henne men bara om jag är med på att lyssna på svartmålningen av hennes mamma. Så här är det med alla hennes relationer, hon träffar en ny kompis, de blir bästisas och hon höjer denna nya kompis till skyarna, bara för att hitta fel och sedan svartmåla kompisen för minsta grej. Hon har i princip bara en kompis, en barndomsvän som hon träffar sporadiskt, jag misstänker att hon har liknande problem då det enda de gör när de träffas är att sitta och prata skit om alla och hur hela värdlen är emot dem. Det går så långt att min fru låter mig få skit för saker som kompisens man har gjort bara för att det tydligen lika gärna kunnat vara jag.

Nej nu får det vara slutdravlat. Lunchen idag var bra, båda barnen var glada och vi 3 satt och skojade och skrattade, dock får man inte vara glad så frun satt och var helt svart i ögonen och klagade konstant. Jag har det så bra med båda barnen så fort min fru inte är med. Dit vill jag. Det är mitt mål.

Det blev tyvärr ett "återfall" i går med 8-9 öl.

Jag tänkte att jag har ju varit duktig nu i nästan 5 veckor och så ville jag fira en sak som hade hänt. (Ensam, för mig själv, egentligen helt meningslöst), och att jag då borde få "unna mig lite".

Ångrar mig lite i dag, det känns så jäkla onödigt att vara bakis. Och att jag bröt mina löften: Att vara nykter i 3 månader. Och efter det dricka måttligt, max 2-3 öl på en kväll. Det glömde jag bort snabbt när jag gick till systemet för att köpa mina vanliga minst 8 öl. Dessa dracks upp ganska snabbt mellan ca 18.30-21.45. Då slog det mig att krogen skulle stänga kl 22. Jag snabbade mig ut till närmsta krog och beställde en till öl där. Med ursäkten "jag måste ju se hur det fungerar nu när det stänger kl 22". Det visade sig att det fungerade som det var tänkt. Lite missbruksbeteende att jag skulle ha den där 9:e ölen. Att 8 inte räckte. Var nära ett beställa en whiskey + en öl, men nöjde mig i alla fall med ölen.

Det var inte ens speciellt trevligt. Jag mindes fyllan som skönare. Ölen var goda, men känslan var lite av en besvikelse! Det är ju en bra grej i alla fall. Sedan är det ju inte ens kul att gå ut nu för tiden. När det ska vara 1,5 m avstånd. Man får sitta för sig själv och dricka sin öl, otroligt meningslöst och nästan lite skamset. Att storma in 21:55 och beställa en stor stark. Folk fattar ju varför. Funderar även varför jag egentligen bor så nära krogarna. Och inte naturen. Jag hade hellre bott närmare naturen egentligen. Älskar tystnaden, lugnet, skog, gräs, och den friska luften. Man känner sig mer levande och friskare bara av det. Än att bo mitt i stan med en massa trafik, avgaser och oväsen. Och en massa krogar och barer ett par minuter från mig. Det var väl vad jag ville då när jag flyttade hit i 20-årsåldern. Det kanske är dags att acceptera att den där epoken är över nu, och fundera på att hitta något annat.

Nu är planen att återgå till ett i stort sett nyktert liv året ur, men utan några löften. Jag har ett kalas inplanerat och så julen då. Kommer nog att dricka några öl vid de tillfällena men annars vara nykter. Sen tänkte jag ta nya tag i januari-februari åtminstone och vara helt nykter då i stället. Min plan har ju aldrig varit att bli "nykterist" egentligen, men att komma ner till ett normalt, hälsosamt drickande som inte skadar mig.

På återseende ??

Herr Ågren

Jag blev faktiskt lite förvånad att du valde att dricka. Du har verkat mått så bra och inte viljat dricka. Grattis till 100 dagar i alla fall!? Håller med Ah om att det verkar vara väldigt lurigt att sätta exakta mål om man vill fortsätta vara nykter. För egen del satte jag inget mål, utan körde på ” tillsvidare”. Dock inte ”aldrig mer” Det har funkat riktigt bra tycker jag. Jag hoppas att du fortsätter på det nyktra spåret, så du får uppleva hur det känns efter ett halvår eller så. För min del går det inte jämföra 3 månader och ett halvår. Så otroligt mycket som föll på plats mellan månad 4 och 6. Men det kan säkert vara väldigt olika från person till person.

Kram

Nu har jag inte läst hela din tråd och historia, men jag har läst om din narcissist.

Jag är gift med en narcissist, och jag kan intyga att allt du skriver är helt sant. Jag har också blivit helt fanatisk att läsa artiklar, bloggar kolla på youtube osv. För varje minut jag lär mig mer ju friskare blir jag och lite av mitt beroende till henne försvinner. Jag har i princip hela tiden anat att något inte är rätt, men inte förstått vad. När jag träffade henne för snart 20 år sedan så var det som om hon kommit ner från himmelen bara för att vara med mig. Hon tog in mig i hennes drama och jag var helt fast, jag hade aldrig någonsin träffat någon som hade sådan intensitet och lät mig vara med. Hade jag vetat vad som väntade hade jag sprungit så långt jag bara kunnat. Nu när vi varit gifta så länga finns bara mörker kvar, en bra dag är när hon bara klagar på något mindre och inte skriker allt för mycket, en dålig dag ska jag inte gå in på.

Där jag lärt mig absolut mest är från HG Tudor, en narcissist som skriver om hur han och narcissister fungerar. Han beskriver så många exakta incidenter som jag varit med om med min fru och varför de inträffar, det har varit ett uppvaknande utan dess like. Allt stämmer. Precis allt. Jag tror inte min fru är elak för at hon vill vara elak, hon är elak för att det är hennes enda försvarsmekanism för att skydda sig själv. Eftersom det är inbyggt i henne har jag insett att det finns ingen möjlighet att hjälpa henne, hon är förlorad. Jag sörjer, jag tycker synd om henne men jag ska inte offra mig själv längre.

Det är en drog och beroendet är starkare än mitt beroende till alkoholen, alkoholen är för mig det enda som sista åren gjort att jag klarat av att fortsätta leva med henne. Det har trubbat av mina känslor och dövat hur värdelöst allt varit. Det är inte konstigt att de gånger vi haft det som sämst mellan varandra har varit under mina nyktra perioder, i somras när jag var nykter över 3 månader var hon helt förstörd eftersom jag stod över henne och hon inte kom åt mig. Andra gånger jag varit nykter så har hon provocerande druckit framför mig bara för att få mig att dricka, normalt är hon så nära nykterist man kan komma.

Hur som helst så bestämde jag mig för att ge henne ett år och om hon inte ändrade sig skulle jag lämna henne, detta var efter en oacceptabel incident på julen för 2 år sedan (just högtider och födelsedagar är dömda att bli ett helvete), hon gjorde en ännu värre vurpa förra julen och jag bestämde mig. Men mitt i alla mina förberedelser för att lämna kom corona med karantäner och allt och jag satt fast. Men nu är jag fast besluten att äntligen bli fri, min enda chans att bli fri från alkoholen är att bli fri från min narcisist som är en ännu farligare drog.

Ursäkta att jag hoppade in och skrev så mycket krafs.

Du är ju bara i början nu och då är det fullt normalt att känna en saknad efter alkoholen. Det vore konstigt om du inte kände det. Det krävs övning och åter övning, men för varje nykter fredagskväll så blir det bättre och bättre. Ha tålamod, det tar sin tid.

Bra kämpat!

Gissa vem som hört av sig via sms? ?

Jag hade skrivit upp mig på listan för att "göra service" i lördagsgruppen (hans nya grupp) om ett par veckor. Han insåg väl att jag inte kommer att gå dit mer så han har strukit mig från listan. Så ville han inte ha någon förklaring från mig varför jag tagit bort honom från Facebook. Så önskade han mig allt gott framöver. Jag svarade (jo, jag vet...), men jag svarade (för sista gången) med "?". Det var allt.

Nu tackar jag Gud att jag inte har haft en ännu närmare relation än vad vi haft. Jag är förberedd på vad som kan komma framöver men hoppas att han redan har andra som tagit min plats så att han har fokus på nåt annat än att hämnas på mig.

Jag får vara beredd på skitsnack eller olika kontaktförsök, snart eller senare. Då gäller det att inte reagera, försvara sig, förklara osv. Bara hålla sig neutral. Suck. Och han, som jag trodde var "min vän". ?

Du är inte den första som dragit just den erfarenheten när man satt upp ett exakt mål för nykterheten. Det är därför man rekommenderar att man inte ska tänka ”aldrig mer”, men inte heller sätta upp ett exakt mål för sin nykterhet utan bestämma sig vartefter.

Jag tycker att du drog goda lärdomar av ditt vindrickande igår kväll. Det känns inte som du kommer att slentriandricka vin framöver åtminstone.

Men visst krävs en viss vaksamhet om du inte vill hamna på ruta ett eller minus ett igen inom kort. Det fanns ju en anledning från början till att du gjort ett alkoholstopp på 100 dagar.

Kram ?

När man själv fått hjälp känns det självklart att hjälpa andra i sin tur. Som ringar på vattnet sprider sig kunskap och välvilja vidare ❤️

Kram ?

Bara ytterligare en middag...
SG gråter för din skull och kanske en del för sin egen för att din fru är så jäkla elak.
Ingen borde hånas hemma där man ska må bra och känna sig trygg.
Hoppas du gör slag i saken nu Nystart. Läs Feminas inlägg om beroende av Narcissister.
Lycka till nästa vecka!

Igår köpte jag alkoholfritt bubbel och hoppades att det skulle kännas lite som mysfredag, men det var inte ett dugg mysigt. Bara sorgligt på nåt vis. Just nu känner jag en enorm tomhet och sorg över att jag har gjort slut med min gamla kompis alkohol. Inte ens mina kära alkoholfria Carlsberg smakade gott.
Hoppas vid gud att denna känsla och sinnesstämning snart går över.
Annars vet jag inte vad som kommer att hända....

Halveringstiden är nog individuell. Jag har inte själv tagit test nära inpå varandra så vet inte hur jag ligger i halveringstid.

Men jag utgår från fyra dagar. Jag hade 5.4 i peth senast och det har nu gått 21 dagar så borde vara under 0.3 nu. De ville jag skulle ta nya prover på onsdag men det tackade jag nej till. Har inte "tid" med sånt och det skulle snarare riskera min nykterhet än hjälpa mig.

Himla bra jobbat. Sju år alltså....
Kram!

70 dagar är starkt, imponerande. Du kan vara riktigt stolt över dig själv!

Jag är nu så jäkla ledsen samt heligt förbannad på honom. Jag hatar att han ignorerar mig. Vi har pratat en gång på 6 dagar, då var han onykter och sa att jag är så jobbig. Herregud, klart jag blir jobbig när han är jobbig pga öl. ?
Jag tror inte han vill sluta dricka tyvärr, så bästa är att skita i fanskapet.
Om mig?
Ja, känner mig lite misslyckad i livet.
Köpte hus dyrt och sålde med förlust, otrohet, skilsmässa, osv. Har tre fantastiska ungar som är det bästa och finaste jag har. Har haft väldigt mycket stress på jobbet, sen dog min far våren 2017, sen blev jag sjukskriven i utmattningssyndrom. December 2018 dog min fina mor. Fruktansvärt. Februari 2019 åkte dottern utomlands och råkade träffa en kille och hon har ej kommit hem än pga Corona mm. Dock hälsade jag på henne för ett år sen. Äldsta sonen flyttade till Frankrike, honom har jag heller träffat på ett år. Yngsta sonen bor 20 mil bort hos sin far, ses sällan pga Corona. Så jag mår inte så bra. Ska träffa en psykoterapeut nästa vecka, hoppas det kan hjälpa.
Pga allt som hänt sista åren så har jag inte orkat hålla kontakt med vänner, tyvärr var väl jag den som hörde av mig för i dagsläget är det bara ca 2 som hör av sig. Alltså, de ringer inte o pratar, de skriver nåt litet på sociala media.
Ensamheten börjar bli påtaglig. Visst, jag har kollegor men jag har blivit så ljudkänslig och drar mig undan. Är ibland ganska gråtfärdig. Samtidigt försöker jag äta nyttigt för självklart har jag gått upp i vikt för jag har tröstätit.
Livet känns som skit. Saknar barnen, saknar livet jag hade förr, saknar mycket. Är så trött på klumpen i bröstet.
Måste hitta motivation till att hitta glädjen igen. Men känns så tröstlöst.
Kram!

Skönt att höra att din man sällan dricker, samma sak med min man. Och i början trodde han nog att jag var lite hypokondrisk kring att jag skulle ha alkoholproblem, men när han tänkte efter kunde han också se varningstecken... Angående mitt mål med nykterheten så har jag börjat fundera kring att ha en nykter mellanperiod i livet. Mina barn är precis på väg in i tonåren och jag känner att jag gärna vill ge dem en nykter referenspunkt, att det finns vuxna som väljer att inte dricka. Så i bakhuvudet finns planen att ta en period på kanske fem år utan alkohol, sen får jag se. Har upptäckt att god mat och alkoholfria alternativ också ger den där extra piffen på tillvaron. Samt glädjen i att vara nykter..

Fint att höra att det går bra med nykterheten! Intressant det där med att man stör sig på andra droger men inte alkohol, känner igen det från många håll. Läste om en brittisk undersökning om vilken drog som orsakar störst skada när man även räknar in faktorer som lidande för anhöriga, och drogrelaterade skador som trafikolyckor och sjukdomar. Alkohol toppade listan långt över de andra... Så även om det finns andra droger som är mer beroendeframkallande och får folk att gå ner sig snabbare så tycker jag definitivt att alkohol är en drog, sett till hur många som är beroende och hur mycket skada den gör. Så skönt att slippa alkohol numera tycker jag...

Japp, där small det. Jag har påtalat säkerhetsriskerna med nya organisationen och nedskärningar för ledningen hela hösten. Skolledningen svarar bara att vi går back, så vi får gilla läget. Verksamheten är alldeles för sårbar. Vi räcker just och just NÄSTAN till när omständigheter är ideala. Alla på plats och presterar på toppen av sin förmåga 120% av tiden. Nej, det räcker tyvärr inte att man bara jobbar sin arbetstid. Varje dag är en lång balansgång, en rysare. Det räcker med att någon ordinarie pedagog är borta, så händer det genast väldigt mycket som tar sig explosiva uttryck. Igår var två pedagoger sjuka. Vikarier sattes in. Men det skulle behövas fem vikarier för att täcka upp för en ordinarie. Så komplicerat är pusslet vi lägger varje dag. Och det small. Ordentligt. Jag blev rejält misshandlad, med synliga blödande skador. Idag har jag ont överallt. Tänker att jösses, jag valde att bli lärare, inte polis, brandman, militär, gängmedlem, fotbollshuligan, ninja eller någon annan sysselsättning där liv och hälsa per automatik sätts på spel. Och nya huvudmannen anser fortfarande att ytterligare nedskärningar är ett måste. Gud förbarme sig över det svenska utarmade skolsystemet och alla elever som måste nyttja det. Jag vet inte ens vad jag vill med att skriva det här. Måste pysa någonstans, och här är jag anonym, så tystnadsplikt och lojalitet gentemot arbetsgivare är inte ett problem. Om jag var en sån som drack, så hade jag banne mig hällt i mig en flaska rödtjut igår. Jag gick och tränade istället. Frustrerad vanmakt är en synnerligen hälsosam känsla. Träningspasset var över innan jag ens märkte att jag hade tränat. Hej adrenalin. Adjöss Corona-rester.

Tack för ditt inlägg Charlie70!

Ja det är guppigt men mycket mer framåt än på länge!!! Tacksam över att jag var nykter igår eftersom jag har huvudvärk ändå och känner mig trött. Hur hade jag inte mått om jag även druckit alkohol?? Tänker att jag ska klara en nykter dag även idag??

Önskar er alla en fin dag❣️

Det låter bara hur mysigt som helst!
Vädret brukar inte störa mig så mycket heller i synnerhet inte eftersom jag inte kan påverka det på något vis.

Grattis till dina elva månader!! Du är en stjärna?

Stor kram❤️❤️

Hur tänker du nu? Har du ett nytt beslut på G?

Kram!

Startade dagen med F&S Yoga med Kristin. Flickans ridning är inställd i dag och då behöver hon och jag komma igång med något annat. Mysigt! Sitter och funderar på brödbak men då behöver jag ta en tur till Ica. Vill inte småspringa på affären i dessa tider. Skulle vilja prova kalljäsning så vi kan ha färskt bröd i morgon bitti. Ja, det är sådant här mina tankar snurrar runt nuförtiden. Småtrist väder stör mig inte. Ska bara bli mysigt att få tända lite ljus när det mörknar ute.

Nykter i dag också. 11 månader i morgon.

Kram!

Räddningen blev till slut hans kreativitet. Att han började skriva igen.
Ganska förfärligt på de där behandlingshemmen.
Verkade gå ut på att bryta ner all självkänsla. Finns det sådana idag tro?

Det här är banne mig det svåraste, min ex man kör också onykter, jag har skällt, bönat och han håller med om att det är fördjävligt men så händer det igen... Nu fick jag det berättat för mig att han kört onykter till den lokala butiken, handlaren ( en kvinnlig bekant till mig) konfronterar honom på tfn efter hon fått uppgiften. Det var bland det skönaste jag har varit med om, civilkurage de lux och jag är inte ensam om vetskapen längre, hon ringde och berättade det för mig. Att det ska vara så svårt att ifrågasätta just fyllkörning där känns det som vi anhöriga är själv, och inbillar mig att män är sämre. Jag pratade med min terapeut om det här, hon tyckte man kunde ringa polisen anonymt och berätta att det är ett problem och självklart ska du göra en orosanmälan till socialtjänsten, sen har du gjort vad du kunnat. Vi bor 5mil ut på landet så det är ingen idé att ringa polisen vid händelse annars skulle jag ha gjort det.

Ja, jag borde verkligen ta hjälp.. Detta funkar inte längre.. Efter varje dikeskörning hamnar jag längre ner i självföraktet..

Nån härinne skrev "Det är skillnad på att ha viljan och att besluta sig" . Jag tänkte till och så är det såklart! Jag har viljan men måste ta beslutet, där är haken. Och det är konstigt att jag inte tar beslutet eftersom jag mår så himla dåligt av mitt drickande!

Hua, va flummigt detta inlägg blev men ville bara in här, i denna gemenskap och få känna lite värme..❤ Mår inget vidare..