Senaste kommentarerna i forumet

det ligger mycket i det du skriver Kennie ; fick mig fundera och grunna några dagar. För mig är det ändå stor skillnad nu, mot tidigare då jag mest knep tyst och bet ihop. Men att ha skämtsam ton för vissa saker gör ju att som du skriver att den på andra sidan inte vet om det var skämt eller allvar. Jag har just nu en mix av det, och att jag säger ifrån/till.

I alla fall, jag har gått och funderat lite, skrivit o plitat lite på min kant... Jag tror jag kommit fram till att jag försöka bli bättre på att säga vad jag tycker där å då, när saker inträffar, istället för att skämta bort det eller bita ihop, eller brisera av ilska...

Tror jag ska prata om det till veckan när jag går och pratar av mig. För ett tema denna månad i min dagbok har varit ilska :-)

(ville skriva av mig det idag, även om det inte är tisdag).

Igår var det regn rusk och snålblåst.. *blä* Det blev många timmar i soffan och en kamp att komma upp till mitt minimum av 10 000 steg, (nåde 10005 typ). Idag är det kavlugnt ute, solen skiner ännu, och det verkar bli en dag då jag ska dra på mig skor, ryggsäcken och njuta lite av solen. En "fördel" när det inte är irl-gudstjänster att man får fler chanser se solen på helgen :-)

Ha en fin dag.

Jag har inte letat efter en man och ändå dök han upp. Det är det som är det luriga. Att jag har alldeles för lätt för att se något som jag gillar om samtalet blir tillräckligt långt. Förstås inte med alla jag samtalar med och jag väljer oftast att inte samtala alls. Jag väljer oftast att säga hej om ens det om jag befinner mig på en plats där det förväntas ett hej. På ett gym, till en människa bakom en disk där jag handlar. Jag är ingen som prövar flirta med män och jag undrar när jag ska lära mig att jag inte gillar det där spelet. Jag går på det ibland. Sist gick jag på det för några veckor sedan och han är drabbad. Han har barn med en alkoholiserad mamma. Och han ställer så mycket frågor till mig och jag kände att jag satt i ett slags förhör. Corona satte punkt. Tack corona. Jag hade inte sett det komma. Nu förstår jag hur en förälder är utsatt för oro och stress när den andra föräldern dricker. Och jag kommer aldrig veta om jag hade kunnat leva med den föräldern som bröt upp med mamman. Han lät stressen och oron ta sig uttryck i att granska mig in i detalj och då försvann det som var där. Trots att jag har klart för mig vad jag inte vill ha i mitt liv, så lät jag ändå han köra på för hårt. Alltså, att jag lät han ta död på nyfikenheten. Min hjärna var kidnappad i några veckor och jag var väldigt medveten om det. Att dopaminet gjorde mig förvirrad och ur fokus. Jag kan bara hoppas att han inte kör på som en ångvält med nästa kvinna han träffar. Kanske jag skulle få just den insynen, att inte alls träffa någon som har barn, i alla fall inte så små barn som han. Och absolut inte bli kär i en man som har att göra med en alkoholiserad mamma till sina barn.
Jag fick höra att jag är lugn och en god människa. Och jag förstår varför jag drar till mig de män jag drar till mig. Jag antar att det är dags att pausa en tanke på att önska träffa en man nu.
Jag vill bara fokusera på mitt liv och att komma igen efter mina sviter med mitt ex. Det var ändå en bra sak med att träffa den här fina mannen en stund. Han drog ur mig en berättelse som varit ett trauma för mig och jag har trott att jag skulle bära det med mig i graven. Men det var så skönt att få det ur mig. Efter att jag pratat med en psykolog. Och jag inser att jag har något viktigt att göra. I framtiden.
Tids nog kanske jag landar i vad jag önskar. Egna barn eller inte. I alla fall så förstår jag att jag aldrig någonsin vill ha att göra med alkoholmissbruk. Aldrig någonsin igen.

Tack för era svar. Det är nog egentligen faktiskt 80+ dagar nu, men jag räknar inte dagar. Ja, Sattva jag behöver nog erkänna för mig själv att de här sakerna faktiskt har hänt.
Sökte alltså hjälp hos en kurator.. och erkände att jag medicinerade med alkohol. Jag fick dock möjlighet att prata om annat vilket jag hellre gjorde. Jag ville absolut inte grotta ner mig i mina a-problem om jag kunde slippa. Och jag drack ju inte så ofta, var medveten om problemet, etc etc så jag slapp.
Jag berättade till exempel inte om den gången jag drack på morgonen innan jobbet. Trillade på vägen dit och höll mig undan tills fyllan lagt sig.

Jag har egentligen lite svårt för när andra personer lanserar sin lösning som en sanning. Men jag ska göra ett undantag här i din tråd.
Du beskriver så tydligt ett beteende och begär som visserligen kan ha med alkoholberoende, sömnstörningar, övervikt och ålder att göra, men om problemen ligger åt andra hållet då?
Har du kollat dina ferritinnivåer (järndepåer)? Ligger de i nedre kant, tycker jag att du kan ge det ett försök att åtminstone hamna i mitten av de så kallade normalvärdena (ett enormt spann). D-vitaminnivåerna tycker jag också att du borde kolla upp, och kanske B vitaminer. Finns säkert fler men men.... jag är egentligen inte så inläst, eller jo, på just ferritin är jag faktiskt inläst och har praktisk erfarenhet av att ha legat med riktigt låga nivåer vid ett par tillfällen. Och det anses inte så allvarligt alltid inom vården. Men innan jag fick ordning på det kunde jag inte...
Hejda mig från att dricka, trots att jag gick hos alkoholterapeut och ville vara en duktig flicka, trots att jag visste att jag inte mådde bra, trots att min familj for illa.
När fokus låg på alkohol eller (som jag gissar) på att höja dopamin elller seritoninhalterna då var det extremt svårt att stå emot.
Nu när jag har höjt ferritinnivåerna har jag fokus och ork på ett helt annat sätt till att göra små, små saker som jag inte har upplevt på många år. En jäkla skillnad. Och har för övrigt ingen önskan att dricka. Jag var ju så jäkla less på det men blev som besatt ibland.

Du beskriver helt enkelt både beteenden, mående och symptom som kanske kan bli hjälpta av att du börjar med mat och näring (och järn).

D-vitamin vet jag många som mår bättre av på vintern. Jag märker på sambon att ”nu är det dags”. Han tappar ork och blir arg.
Utbränd, elller vidbränd, läste jag också att du varit. Min personliga teori är att det finns ett rätt stort antal människor som kanske borde kolla järndepåerna och som är utbrända.
Jag tror faktiskt inte att du är sämre, eller inte kan, eller borde bli mer fokuserad. Tror i och för sig att allt hänger ihop så skulle du lyckas sluta så skulle du må bättre, men kolla gärna upp min teori också när sugsurf, kontroll, fokus och kunskap inte riktigt fungerar. Jag tror ju att vi alla här klarar att sluta.

Elva månader!!???
Stor Grattiskram till dig Charlie??
Jösses, att tiden gått så snabbt !?
Så himla bra jobbat! ?

Kram ???

11 månader, vad härligt. 11 månader i frihet. Stort grattis.

Kan det vara ett alternativ att du, innan du tar det första glaset, går in och skriver här och ber om hjälp och hejarop? Jag tycker det är lite svårt att heja på nu när "skadan" är skedd och du är så besviken på dig själv för det. Tänker också att du, när du summerar den senaste tiden nog kommer att ha fler nyktra dagar än på länge. Eller hur är det med det? Bilden av ditt samtal med dottern förra lördagen, är den som bortflugen när du tar första glaset? Skulle du kunna titta henne ögonen och säga att du gör ditt bästa? Häng i Varafrisk!

Kram!

Det är lite förvånande att du inte mådde sämre än du gör på en hel flaska. Det är ganska mycket ändå, men det var kanske en lång tidsperiod och tillsammans med mat (kan man ju hoppas).
Personligen tror jag att kontrollerat drickande kräver väldigt god planering när man har varit där vi är. Jag hade ert ”sunt” drickande en lång period, begränsad mängd, 2 glas 3 dl totalt, bara socialt, inte hemma i soffan... sen inträffade en jobbig period och plötsligt hade jag bjudit in igen. Då gick det bra periodvis och sämre ibland. Man leker lite med tigern när man inte avstår helt.
Sen tror jag att det beror på vilken typ av kick och effekt du får av alkohol om det fungerar eller ej. Vissa här beskriver att första glaset släpper all kontroll. Andra har ett annat dryckesmönster.
Jag tror man måste vara på tårna. När valet är gott vin under de mängder eller den hastighet som krävs för att få berusningseffekt, då lever man väldigt farligt. Vissa får den effekten direkt, andra inte.
Men jag tror heller inte att du behöver vara orolig för att ha släppt in nu om du inte om några dagar börjar fundera över att det kanske är en bra idé igen, eftersom du nu kunde stoppa direkt... då lever du lite farligt tror jag. Du drack för mycket vid ett och samma tillfälle och behöver se till att du inte kan dricka ur allt om du provar igen. Och vänta gärna minst dina 10 dagar med testa igen. Gärna längre!

Börja om på nytt, det känns inte spännande längre. Att lämna som medelålders det som man trodde var slutdestination, lämna gård, drömmen om något bra för mina barn, känslan av att kunna ge dom en kärnfamilj, umgänget med vänner och så blev allt bara dynga av alltihopa. Blandade känslor såhär på lördagskväll, ungar hemma, mys och skratt precis som det ska vara, jag är nöjd och tillfreds, ingen ångest och oro. Men en sorg över allt, en trötthet som jag förstår jag måste vila ifrån. Tycka synd om honom ibland, till att bli påmind om minnen, allt ifrån fyllkörningar, hur han sov överallt i huset förutom i vår säng, den psykiska misshandeln som till slut gör en gränslös, arg och sårad. Hur man gång på gång försökte med god mat, hitta på saker för oss, att försöka hjälpa honom som går på vita knogar. Försöka förstå, att jag blev så otroligt förd bakom ljuset av denna sjukdom, så orättvist. Kunde det inte få vara min tur att få lugn och ro, slippa ännu en man som bedyrar kärleken till stark och självgående kvinna till att ändras till orden jag känner att jag inte duger, du är så kall bla bla tro fan det...
Nä nu ska man omprogrammeras igen, sluta älska, förlåta, fundera på inredning, möbler framtid ev husköp. Mannen är knäpptyst, inte ett ord om varken skilsmässa eller om han ska lösa ut mig. Det brukar ju jag ta hand om, dessa jobbiga samtal men inte den här gången, nu får han försöka ta ansvar, men det kommer han knappast klara av, vilken sopa till karl! Han som startade eget, jobbat ca 6tim om dan men stor på sig blev han rätt fort, fast inga pengar kom in. Jag som också driver eget, fick städa fixa sköta barn för han tyckte ju att han hade verkstan. Det kan ju inte bara bero på alkholismen. Nä nu sova, ny dag imorgon ⭐

Hur tänker du nu? Du fortsätter nykter ”inom överskådlig framtid”?

Förstår att du är orolig för smitta om du har den så nära inpå dig. Jag fick lite känningar av den oron i veckan och lät då min yngsta dotter vara hemma den här veckan, för att minska hennes kontaktytor radikalt. Jag jobbar ju ändå hemma. Hon har en grundsjukdom som kräver omfattande sjukhusvård om hon blir akut och/eller svårt sjuk/skadad. Just nu vill jag INTE ta henne till sjukhuset, där är risken störst att bli smittad känns det som.

Jag skulle nog bli galen om jag tänkte på det hela tiden. Då skulle jag dessutom begränsa hennes liv enormt, och det skulle hon må dåligt av. Just nu är personalen på daglig verksamhet helt hispig och får snudd på panik bara någon hostar till, så hon hade verkligen inget emot att vara hemma i lugn och ro en vecka. Får se hur hennes pappa gör nästa vecka.

Just nu vill jag faktiskt skydda henne från samhällets generella hispighet. Hon fångar upp oron i luften, men hon förstår inte riktigt orsaken. Utanpå är hon 21 år men inuti är hon ett litet barn, som en 5-åring. Jag tänker att många barn måste uppleva allt det här lika förvirrande som hon gör.

Detta får till följd att jag absolut inte kan leva ut min oro i hennes närhet. Jag kan inte ens tillåta mig att känna den inombords, för då känner hon av den. Så jag tänker att allt kommer att gå bra. Och gör det inte det, så får jag hantera det då. Jag väljer att inte ta ut oron i förskott. Jag har många års träning på detta, men jag måste ändå fortsätta träna på att tänka så. Ibland dagligen.

Kram ?

Vi lär oss hela tiden. Vi måste ta reda på vilka som är våra triggers. Försöka undvika att hamna där - och ha en plan B om vi ändå hamnar där. För varje nykter vecka så blir det glesare mellan sugen, och de blir dessutom svagare. Mitt motto är också enkelt i all sin enkelhet. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Om jag hamnar i en jobbig situation kan jag låta mitt intellekt ta kommandot - och inte ta första glaset, hur starkt jag än vill det just då. Jag hoppas det i alla fall. Har inte känt överjävligt sug alls på dessa snart 10 månader faktiskt. Har konstigt nog inte varit riktig nära återfall en enda gång.

Jag tänker att jag ska göra som jag tidigare har gjort med ångest. Min ångest vill att jag ska undvika vissa situationer för att slippa må dåligt. Mitt intellekt vet att ångesten bara blir värre om jag undviker. Så jag utsätter mig och utsätter mig och utsätter mig. Och jag dör inte. Ångesten klingar av efterhand, försvinner till slut. Jag vet det. Med mitt intellekt vet jag det.

Kram ?

Hej! Jag har liknande erfarenheter med min pappa där jag nu i vuxen ålder insett att han faktiskt är alkoholist och inte bara dricker ”lite kontinentalt”. Och det känns så sorgligt, lite som att jag har blivit lurad. Jag har nu också börjat tvivla och ifrågasätta hela min uppväxt och då även goda stunder där jag nu efterhand förstår att så som min pappa och familj förhöll och förhåller sig till alkoholen inte är normalt. Jag känner väl igen skammen tystnaden inom familjen kring problematiken och hur det blir. Svårast just nu är maktlösheten jag känner inför min pappas drickande och rädslan för hur det blir i framtiden. Han lever idag ett fungerande liv trots alkoholen men man märker att det har tagit ut sin rätt på hans fysiska och psykiska hälsa...

Spot on, den videon är min fru rakt av. Nästa vecka börjar min befrielse. Tack.

90 dagar idag. Det rullar på med hemmajobb, hemmafix och familj.

Känner sällan sug numera men har ersatt vinet med alkoholfritt och kvällsfika. Något kilo upp men tränar desto mer. Nu när man inte ska gå till gymmet så tränar jag själv.

Har dock lite ångest som kommer och går. Försöker inte oroa mig men ibland skenar tankarna iväg. Väldigt orolig för covid. Nu var en ledare i barnens gymnastik sjuk. Och min chef. Då sätter oron in. Och så fick sonen ont i magen ikväll. Han har väl ätit för mycket men jag får ändå katastroftankar. Ångest är bara en känsla... men vad jobbig den är ändå.

från mig också! Tack för att du delar med dig av ditt liv ♥️ Om man ska vända saker till din fördel:
Du har fostrat dina barn till fria och starka individer som vågar flyga fritt. Ett stort plus till dig som mamma. Vilka spännande erfarenheter för dom att bo utomlands. Hemskt för mamman som är kvar hemma och längtar. Men också mitt i längtan, klappa dig på axeln och beröm dig själv för trygga och modiga barn. Dom har ju du fostrat!
Det där med att tillfälligt tappa kontakten med vänner kan också ge dig vissa fördelar. Vilka av dom vill du ha kontakt med igen? Allihopa? Eller är det vissa som kanske är viktiga på riktigt? Och andra som kan kvitta? Våga ta kontakt med dom du verkligen tycker om även om dom inte hör av sig själva. Dom kanske helt enkelt vill lämna dig lite ifred? Typiskt svenskt beteende för övrigt.
Du skriver att du och särbon skulle höras imorgon och att du hoppas på att få tag på honom. Låt honom få tag på dig istället! Du har väl annat att göra än att jaga honom? Typ promenad, baka bullar, läsa en god bok, fixa naglarna, vila. Ja allt som har med DIG att göra är viktigare än att jaga en bakfull gubbe. En som dessutom tycker att du är jobbig för att du är... normal! Har också känt mycket ensamma känslor. Men precis som Azalea så har jag lärt mig att tycka om mitt eget sällskap, verkligen gilla det skarpt. Och då gillar andra också ens sällskap på något sätt. Positiva vibbar typ. Många kramar ♥️

Hej, segt att höra detta. Jag har liknande erfarenheter med mitt ex. Hon behandlade också mig illa och till slut orkade jag inte mer och gjorde slut. Jag kom på också att jag antagligen söp 2-3 dagar i veckan för att vi hade det så jobbigt. Fasen vilket liv det blev när jag gjorde slut, men jag lyckades blocka henne och har knappt haft kontakt sen. Som tur är hade vi inte barn eller nåt annat viktigt att dela mellan oss. Denna som du berättar om verkar snäppet värre. Du har väl redan insett det, men denna person verkar ju inte riktigt klok i huvudet! Lika bra att lämna så snart som det är möjligt tycker jag. Jag tror det kan vara bra med inspelningar, om det skulle uppstå en tvist om något. Men helst bör du nog bara ta dig ur detta och bryta kontakten så mycket du kan. Jag misstänker att din kan vara som min, en misstänkt dold narcissist. En riktigt jobbig personlighetstyp som är svår allt lista ut. Kolla på den här filmen och se om det stämmer för dig med: https://www.youtube.com/watch?v=TF3VcBFHkiY
Stå på dig och lycka till.
Mvh
Herr Ågren

Kennie:
Du har helt rätt i att försöka att tänka positivt är A och O för att klara detta, det hjälper mycket att påminna sig om fördelarna och allt positiva med nykterheten men det blir vissa gånger (som igår) otroligt svårt för mig att se att fördelarna med nykterheten väger över nackdelarna. Då måste det finnas en strategi och i det långsiktiga tänket så har jag allt att vinna på nykterheten, i det kortsiktiga så har jag även extremt mycket att förlora på att jaga rätt på en flaska.

Men det är något som händer i hjärnan, inbyggd stress eller liknande, invanda mönster eller vad man nu ska kalla det som gör att all logik och allt som heter strategi känns avlägset. Då blir det nästan som en panikkänsla i kroppen och i det läget så blev det bra att tänka på de värsta topp 5.
Generellt tror jag mer på att inte gräva ner sig i det förgångna (skuld & skam) utan att tänka så mycket framåt & positivt som möjligt, det som varit har ju varit.
Men som sagt när den där känslan kommer... Ja det är skört och gick bra
Tack för påminnelsen igår! -Det hjälpte faktiskt.

Charlie70: ”Hålla i och hålla ut” är något man hör mycket på nyheterna nu för tiden och det är verkligen en användbar mening både på pandemier och beroende.

Man skulle även kunna säga: Hålla i och hälla ut”

Triggern igår var alkoholfri öl, skrämmande.. Ska hålla mig borta från det substitutet, fungerar inte i nuläget.

Idag är jag väldigt glad att jag höll i och höll ut.

Hoppas att ni får en fortsatt bra kväll

Vet inte riktigt vad jag ska säga, men nu ikväll spårade hon ur totalt. Jag vet inte om detta är något jag borde gå till polisen med eller kan använda i en skiljsmässa. Men hon eldade på Golden så hon började ett bråk med Scapegoat. Jag försökte lugna dem men Golden började håna mig och titta efter sin mamma för att backa upp henne. Mamman kommer sen och skriker åt Scapegoat att hon är värdelös elak dum osv. Sen stormar min fru tillbaks i köket. Jag tröstar Scapegoat i säkert 10 minuter tills hon är okej, sen hör jag hur min fru tappat det totalt inne i köket och Golden försöker lugna henne. Jag slår då på ljudinspelningen på min mobil för att spela in hur det går där inne mellan dem. Det lugnar ner sig och jag går in i vårt vardagsrum för att titta på fotboll, sitter och skakar för jag är helt förstörd för hur hon behandlat oss. Då kommer hon in och börjar skrika på mig att vardagsrummet är hennes, jag får bara sitta inne på mitt kontor, som dessutom luktar illa osv, sen när jag lugnt berättar att vardagsrummet faktist är mitt också så tappar hon det helt och berättar att hon ska mörda mig. Efter att ha gjort det klart så lämnar hon rummet och sitter och skriker inne i köket. Sen tar hon Golden och kör iväg. Vad jag insåg efter detta var att jag har detta mordhot på ljudfil i min mobil.... Kan jag använda den? Jag är så förstörd efter så lång tid med henne så jag vet inte vad som är rätt och fel längre.

Vi träffas ju inte jätteofta. Hon pluggar sitt femte år nu och tar examen i vår. När hon kommer hem en helg är det mycket som pockar på uppmärksamheten. Att vi då när chans ges kan djupdyka i riktigt bra och viktiga diskussioner är verkligen en gåva ❤️

Idag kunde jag knappt knäppa mina vinterutebyxor. Då fick jag lite panik och tänkte ”nu är det slut med chokladen!” Får se hur länge den beslutsamheten håller i sig ?

Kram ?

Tycker det känns lite snabbare nu, var lite segt innan.. Bra uppdatering : )

Vad fint att du kan prata om sådana saker med din dotter.? Det måste kännas bra för båda er två. Gött med motionen också, det borde synas på vågen efter den här veckan tycker jag.?

Kram

Tack för fint svar, blir både rörd och glad att få svar överhuvudtaget. Är lite upprörd och ledsen, karln ringde förut...full förstås. Det är ju då jag inte vill prata med han. Han började tjata om att han tycker jag är jobbig som gnäller...han fattar tydligen inte att hans drickande gör mig galen och irriterad. Den jäveln får mig att gråta. Vi ska höras imorrn, jag hoppas jag får tag på han innan han börjar dricka. Tvi.
Annars är det så att jag gillar att vara ensam, men inte för mycket. Tycker om att fixa i min lilla etta, en bostadsrätt som jag köpte våren -18. Vi var sambos ett år, tyvärr släppte jag en jättefin hyrestvåa då jag flyttade in till honom. Fick inte plats med alla mina saker hos honom då, mycket fick vara kvar i flyttkartonger i hans uthus. Han har ett hus sen 20 år, jag fick betala 3000 i månaden men det kändes inte som ett hem. Jag ville gå upp en fin taklampa, han vägrade. Hans barn var på min sida men nej, lampan kom ej upp. Sen tusen andra saker som var jobbiga, och drickandet. Skönt att ha ett eget hem nu, har julpyntat för första gången.
Ska njuta av lördagkvällen som är kvar.
Stor kram till dig!!

Så fruktansvärt besviken på mig själv ...den känsla som jag hade förra helgen har inte alls infunnit sig den här helgen?

Har iaf hur som helst inte gett upp men jag behöver er. Det är underbart att få era hejarop när det blåser medvind men jag behöver dem än mer när det blåser motvind??

Kram❣️

Jag sa att jag skulle respektera hans önskan att klippa av hela vår relation, men imorgon fyller han jämt och jag tänker faktiskt skicka ett sms.
Tack för dina kloka ord.

Kram,
D

För egen del kan jag tycka att jag kan ”ta en för laget”, men man vet ju inte vilka som blir riktigt sjuka. Tydligen kan det bero på hur ens immunförsvar reagerar. Men jag skulle utan problem kunna isolera mig. Hur känner du inför att du sannolikt är smittad? Någon här på forumet var riktigt dålig i flera månader. En del får ju obehagliga följdsjukdomar av olika slag.

Kram ?