Senaste kommentarerna i forumet

Oavsett vad det leder till så tror jag att det är viktigt att reda ut missförståndet. Om du ska kunna hitta frid i situationen så behöver du veta att eventuella beslut baserats på fakta och inte på oro och rädsla. Skriv ett brev kanske? Styrka till dig!

Jag tror vi alla behöver prova oss fram och hitta vår väg. En del kommer klara att dricka ibland, andra inte. Jag tänker att det att du drack en hel flaska ändå tyder på att det fanns en liten djävul kvar som satt och hetsade. Jag drack också lätt en flaska själv och mer än så under en kväll innan jag slutade, medans de där, ganska få, personerna som inte verkar ha alkoholberoende drack kanske tre glas och var nöjda så. Om det skulle kännas så, att man är nöjd med bara ett par glas, då kan det kanske funka att dricka ibland. Men så länge ens grundinstinkt är att tömma flaskan så kommer man få jobba stenhårt med kontroll eller snabbt hamna i samma situation som innan man slutade, tror jag. Jag tänker som du, att jag skulle vilja ibland, men jag tror att det skulle bli hela flaskan för mig också... Så länge det inte finns något som tyder på att det har förändrats så avstår jag av säkerhetsskäl.

Jag förstår dig! Tänk så bra om man kunde dricka (måttligt) var 100:de dag ? frågan är väl om man kan det...

Så har jag känt det hela dagen.?
Lust att dricka- Nej.
Hade man kunnat registrera minus sug så hade jag satt -5.
Det enda jag tänkt på har varit att det tar 10 dagar tills alkoholen försvunnit ur min kropp.
@Charlie70 Nytt beslut, Nja - tror jag skiter i det nu. Tar nog dag för dag istället. Gick ju inte så bra med de förra.
@Andrahalvlek Hoppas jag fick lärdomarna jag eftersökte. Men jag misstänker att de närmaste veckorna lär visa det.
@Torn Jag är också förvånad. Och jag hade nog kunnat stoppa detta utan någon större ansträngning. Men jag ville inte.

Jag tror att det beror på att jag egentligen inte eftersöker 100% nykterhet.
Jag vill kunna dricka någon gång när jag vill, känner för det.
Men inte varje dag som tidigare eller varje helg som jag tänkte när jag började mina 3 månader.
Jag behöver göra min resa och se om jag kan få det att funka.

Men nu får det bli nyktert ett tag framöver ☺
Kram⚘

Det finns ju oändligt många böcker, romaner, om särskilt då kvinnor som hamnar i ett sånt förhållande. Precis det du beskriver Nystart om att ha någon som sätter en på en piedestal innan den andra sidan visar sig. En nära anhörig har levt i ett sånt förhållande länge. Kastade bort allt som var viktigt på vägen, alla andra nära relationer. Nu har hen dött. Kvar finns de sargade relationerna till nära och kära. Mycket ledsamt! Har träffat personer med den tendensen och haft nära vänner som varit nära att hamna i det där. Det är nog väldigt lätt hänt, eftersom det fyller ett behov, ett tomrum och sen är det svårt att ta sig ur. Bra att du har upptäckt tendenserna nu Femina (och Nystart). Det blir kanske lättare att faktiskt klara sig ur.

Jag har läst härinne "aldrig glömma, aldrig första glaset" eller något liknande. Det är taget ur en jok o jag vet inte det exakta sammanhanget. Men jag tolkar det som "Glöm aldrig alla de hemska, skamfyllda, pinsamma o onödiga situationer alkoholen har försatt dig i. Ta INTE det första glaset". Jag har också haft en del sådana situationer. Senast för ett par veckor sedan, då jag låste mig ute o dottern vaknade av att jag bankade på ytterdörren. Det var mitt i natten o jag vet inte ens varför jag var ute...

Det har inte gått många stunder sedan vårt sista samtal utan att jag tänkt på dig.
Det är en frustrerande smärta ömsom en förlamande passivitet.
Jag hoppas att du förstår att jag inte slutat att älska dig.
Jag älskar dig, men inte på det sättet du älskar mig kanske?
Det var aldrig min avsikt att avsluta vår relation när jag sa att vi behövde prata, men när jag ringde dig så hade du redan stängt din dörr och bommat igen hundluckan du sa att jag en gång smet in genom.
Det gör förbannat jävla ont, jag har stått här ute i regnet, ensam och övergiven, och varken vetat ut eller in.
Jag har pendlat mellan att känna att det kanske är bäst att det blir vad det blev, till att känna mig sviken även fast det självklart är jag som svikit dig eftersom det var jag som kände mig trängd, till att känna mig arg. Arg över att det ibland känns som att du så lättvindigt förskjutit mig efter att jag sa att jag kände mig trängd och inte ens vill se mig som din vän längre.
Men, du är ju min själsfrende.
Hur kunde det bli såhär?

Din D

Och jag tycker att vi har så lika tankar kring alkoholens status i samhället och dessutom valde vi båda att sluta med alkoholen under samma omständigheter, utan att ställa till det för mycket för oss själva utan ”bara” en tokfylla ? och en önskan om självkontroll. Bra beslut att låta dina barn få en god förebild avseende alkohol??

Ja vad hjärnor kan vara knepiga!
Inser ju att min hjärna är helt kidnappad. Har kunnat vara i nuet idag och upplevt det jag är med om, men minst lika mycket tid har i hjärnan ägnats åt att tänka på vad jag ska äta o dricka nu ikväll...Ändå har jag betalt massor av pengar på den här helgen. Och den bygger på att man tar med sig dagen och reflekterar till nästa dag....Vilket jsg ju inte gör. Det är som om jag inte tar mig själv på allvar. Samma sak på jobbet. Har en massa saker jag borde ta tag i men är alltid så trött och tänker att det gör jag "sedan"...
Sisyfus, ja 1 jan är ett datum långt fram, jag vet. Men för mig är det då det är stopp. Jag hör vad du säger dock, på de veckorna kan mycket hända.... Jag tar gärna del av din historia!
Emmy, visst är det knäppt. Har gjort exakt samma sak på en egen spahelg....

Vill bara sända dig en stor kram.
Livet är jobbigt och Corona gör det inte lättare.
Jag förstår dig, har också en dotter som flyttade och gifte sig utomlands strax innan Corona bröt ut. Sonen bor 15 mil härifrån och likadant min pappa. Resten av min släkt, 3 st bor i Kina och Tyskland så det gör ju att man känner sig rätt ensam.
Men vi är inte ensamma? Många är i samma situation och vi måste försöka att leva och njuta av de små sakerna.
Jag har jobbat väldigt mycket med att tycka om mitt eget sällskap och göra sånt jag tycker är kul.
Det behöver inte vara ensamt fasrn man är själv.
Tidigare tyckte jag att det var en pina att vara själv men jag tycker att jag tränat upp mig på det nu och kan till o med njuta av mitt eget sällskap.

Vi finns här så fortsätt att skriva
Stor kram ?Azalea

Min msn klrde också onykter vid upprepade tillfällen.
Jag visste att det var så efter att varit hos honom och han är helt utslagen och däckad och npgra timmar senare, när spriten var slut, tog han bilen till Systemet 1,5 mil bort. Givetvis nekar han och ansåg sig nykter. Struntprat!!
Jag stoppade honom en gång och tog nycklarna ifrån honom men de var jag tvungen att lämna tillbaka igen. Man får inte ta någon annans nycklar, egenmäktigt förfarande, enligt polisen så så gick det med det. Blev en runda mindre ivf.
Till slut ringde hans syster till polisen och så åt dom att hålla utkik efter hans bil, gav dom bilmumret också, men här cirkulerar inte då mycket poliser där vi bor så han fastnade aldrig och blev stoppad.

Det är fruktansvärt att veta om det men inte kunna göra så mycket åt det. Tänk om de kör på någon som skadas eller i värsta fall dör, så fruktansvärt det skulle vara.

Skulle jag se det hända en gång till så ringer jag polisen direkt. De måste inse att det är sååfel att köra onyktra.
Kram Azalea

Han är en utav dem som talar om narcissism på Youtube. Jag har fått svar på min egen fråga!

Det var tydligen en inte helt ovanlig fråga att medberoende undrar om de själva kan vara narcissister? ? Det korta svaret är - nej. Det längre svaret (på engelska) var så invecklat att jag inte helt hängde med i svängarna... ?

Nu har jag snöat in på detta ämne totalt. Men det faschinerar mig! Jag vill så gärna "förstå" detta!

En annan sak som slog mig var att om "min vän" nu inte skulle vara narcissist utan bara en helt vanlig man med tidigare missbruk bakom sig pga en missbrukande förälder, mobbing i barndomen osv, skulle han då inte genuint vilja veta varför jag plötsligt blockar honom utan förklaring? ?

Ja det är otroligt att det är tillåtet med så mycket reklam för beroendeframkallande saker och som förstör i samhället. Typ spelberoende och alkohol.
Den här helgen är man hemma isolerad då mannen fått Viruset.... jag själv ska testas på måndag. Vi får se hur det artar sig.....
Gokväll ☔️ ☔️ ☔️

Hej! Jag använder mobilen och får skrolla mig till slutet jämnt för en tråd. Det tar lite tid ?
Sen brukar jag ”tagga” med @ framför användarnamnet manuellt bara för att personen ska se att jag menar att svara den. Fast hen får inget meddelande om det. Ja lite för simpelt kanske :) gillar det enkla dock. Men med lite emojis ?? blir det lite mer livat

Om jag har en väder-prat-relation med min mamma så har jag det INTE med min dotter psykologstudenten i alla fall. Shit vilka djupa diskussioner vi kan ha om allt möjligt. Alltid på tu man hand.

Idag har vi traskat en mil i skogen, totalt 15.000 steg, och under den tiden hann vi prata om hunduppfostran, barnuppfostran, jämlikhet, feminism, anknytningsproblematik, missbruk av alkohol och opioider, främlingsfientlighet och segregation. Vi diskuterade även familjerelationer och uppväxt, min och hennes pappas separation och lite till. Man pratar så bra när man promenerar.

Sen träffade vi barnens farföräldrar utomhus och grillade korv. Innan farfar och barnens pappa kom dit hann jag, äldsta dottern och hennes farmor prata om åldrande, depression, testamente, gravplats, psalmer vid begravning osv.

Inga lättuggade samtalsämnen idag precis. Pust. Men jag gillar verkligen att prata om saker som bränner till lite. Saker som utmanar både mitt intellekt och mina värderingar. Och jag uppskattar verkligen att jag i min äldsta dotter har en god sparringpartner. Hon är klok som en bok.

Det finns numer heller inte några tabun mellan oss. Jag kan prata om min nyktra resa och hon kan ventilera den relationsresan hon gör med sin kille sen 9 år. De har varit ihop så länge, och ändå finns det alltid saker att jobba med. Deras fördel är att de verkligen pratar med varandra, även om HUR de pratar med varandra.

Tidigare har hon inte pratat om det så mycket, mest för att slippa kritik mot sin kille tror jag. (Vilket i och för sig hade varit befogat ibland, men jag är inte dum i huvudet och skulle aldrig säga något sådant till henne.) Och jag har ju inte heller pratat med henne om mitt drickande, eftersom jag inte ville erkänna ens för mig själv att det var ett stort problem. Jag kan också helt naket berätta för henne om mina perioder med psykisk ohälsa, vilket ger henne viktig input i hennes arbete. Det har jag inte heller pratat med henne om tidigare, för att skydda henne under uppväxten.

En riktigt bra dag, men nu behöver jag en rejäl höneblund ?

Kram ?

Helt själv är nog väldigt svårt. Men när du skriver och läser här på forumet är du inte helt själv. Och vad gäller lycka, så känner jag mer och större lycka nu än under påverkan av alkohol. Saknar inte alkohol för 5 öre. Och saknar inte något annat heller för den delen. Försök att se allt positivt med dina nyktra dagar nu, och grubbla inte på hur det blir i framtiden. Om du gör så, så mår du automatiskt bättre. ? Var stolt över dina nyktra dagar! En viktig sak till, skriv och läs här ofta, det hjälper mer än vad man tror. Att lägga av att besöka forumet efter bara 50 dagar eller så, är inget jag rekommenderar. Det finns ingen vinst med att tro att man minsann klarar sig utan forumet. Det är min erfarenhet i alla fall.

Ha en go kväll, det här fixar du!

Det känns ju som du kunde ta död på en hel del av alkoholromantiken i alla fall. Och det är sant att var sak har sin tid, och att närheten till naturen är att föredra framför närheten till krogen när man blir äldre. Var lite vaksam nu bara så att inte öldrickandet smyger sig in lite långsamt så att du är på ruta ett igen inom några veckor. Det är kusligt lätt hänt har jag förstått.

Klokt att du jobbar med dig själv hos en psykolog. Jag har promenerat i skogen med min dotter psykologstudenten i 2,5 timme och shit vilka djupa diskussioner vi har! Så långt från väderprat man kan komma ?

Kram ?

När man som jag hänger på dejtingsajter så är bekräftelse drivkraften. Narcissister är väldigt ”på” och underbart duktiga på att bekräfta ens svältfödda ego inledningsvis. Efter smekmånaden blir det successivt sämre och sämre på den fronten. Då börjar bråken, och som i mitt fall med mycket inslag av svartsjuka. Jag har aldrig tidigare varit svartsjuk, men det blev jag i min senaste halvårslånga relation. Pga hans gränslösa beteende.

Kram ?

En kväll gör ju inget återfall om du fortsätter att vara nykter nu, med de undantag du planerar. Men du får väl tänka till kring antalet öl, hur du ska kunna hålla det nere. Bra att det går framåt även med det psykiska, det ena hjälper nog det andra.. Ta hand om dig och var lite extra vaksam närmsta tiden, det är lätt att halka till igen annars...

För min del var det nog mycket att jag var ute efter bekräftelse, något jag aldrig fick under min uppväxt. Att plötsligt ha någon som höjer en till skyarna, dopaminpåslaget var enormt. Ju längre tiden gick blev det mindre och mindre och bekräftelsen och berömmet kom endast om jag gjorde exakt som min fru ville. Mina egna behov la jag helt åt sidan och var mer eller mindre helt insvept i hennes värld, hur konstig den än var så ville jag att den skulle vara sann då jag inte ville tillbaks till verkligheten och inte få dessa dopaminkickar längre. Dock kom det ju till slut en brytpunkt där mörkret tog över och de bra stunderna blev färre och färre för att slit slut inte finnas alls.

Nu har jag ingen att prata om detta med, mina föräldrar kan bara prata om vädret och hur det gått för det lokala ishockeylaget. Om jag skulle berätta hur jag mår så skulle de svara "vad tråkigt" och sen berätta att hockeylaget vann senast och sen prata om något helt annat.

Som du skriver, det är nog bra att försöka hitta problemet i sig själv. För annars tror jag man lätt kan göra om samma misstag igen.

Är här och kollar läget ?
Ha en mysig lördag kväll?
Kram Pilla

Det lät läskigt att din mardröm blev sann miss lyckad.? Som väl är händer det ju inte så ofta. Jag har konstigt nog inte så ont av mardrömmar numera. Så fort jag vaknar så inser jag att det var en dröm och släpper det. Efter den hemska upplevelsen jag hade i samband med när jag slutade dricka så är mardrömmar ingenting liksom. Då när mardrömmen fortsatte i vaket tillstånd, riktigt otäckt faktiskt, svårt att beskriva, men mycket värre än en ”vanlig” mardröm.?

I går var jag och hämtade ut en ny bil, så i dag håller jag på att läsa igenom alla funktioner och ställa in ” min profil” med stolsinställningar, ljud och en massa annat. Nytt för mig är funktionen att bilen kan följa vägen utan att man håller i ratten.? Annars tycker jag nästan som Andrahalvlek, bilen ska bara fungera och ta mig från plats A till B. Men det är alltid lite kul med en splitter ny bil.

Ha en bra lördag, och vill du inte dricka så gör inte det. Det är du som bestämmer, inte någon annan.

?

Glädje är också en känsla jag drack vin på förrut.Och idag är jag jätte glad och nöjd.Men jag vågar inte dricka vin idag.Blir rädd när jag tänker tanken.Rädd för smärtan och oron,stressen det skapat hos mig.Vill fortsätta vara med.Och sköta mig ,göra rätt för mig själv.Jooorå jag är värd det!
Pilla

Tack för ditt inlägg! Jag tror att, i princip, alla vi som hamnar i ett beroende har nån form av svaghet/benägenhet av dysfunktionellt beteende som vi utvecklat sedan vi var små. Det är också större andel av människor med svårare former utav personlighetsstörningar representerade hos missbrukare.

Narcissister, psykopater och sociopater har svåra störningar. Vi andra dras med medberoende, anknytningsstörningar och vissa drag utav diverse andra problem.

Det sorgliga är att våra olika störningar hakar i varandra. En medberoende/beroende hittar varandra i en perfekt djävulsdans.

Jag kan börja undra vad jag själv kan ha för personlighetsdrag? Den sista som inser sin specifika störning är ju personen själv? ?

Fortsätt med era inlägg! Verkar vara ett engagerande ämne. ?

Det blev ganska mycket att skriva .. undrar om nån orkar läsa allt.. ? ?

-----

... Angående mitt psykiska mående generellt så går det väl sakta framåt. Det fungerar bra med psykologen tycker jag. Vi kommer i kontakt med många saker bl.a. barndomen. Och jag tittar mycket på psykologer på Youtube också. Tror att jag har någon form av anknytningsproblematik. Jag har en hel del att bearbeta och hantera där. Jag undrar vad som skulle hända om man undersökte hur många "alkisar" som har "taskig barndom", jag skulle tro att det är en ganska hög andel.

Jag börjar kommer över mitt ex mer och mer. Även om vissa dagar är tunga och jag tar på mig mycket skuld och även oro för henne. Men jag vet att det är det bästa för mig på längre sikt. Vardagen är ganska trist. Jag gillar att jobba hemifrån. Jag behöver inte jobba hårt, när jag väl jobbar är det ganska roligt, och jag tjänar bra. Så egentligen borde man vara lycklig. Jag är ju priviligierad. Men jag är ensam. Jag har några vänner, men vi hinner inte träffas så ofta. Jag har fortfarande ett behov av att öka mina sociala kontakter. De finns, jag måste bara ta tag i det mer själv. Corona-pandemin gör ju inte saken bättre heller.

Jag har väl ändå lite hopp om framtiden. Jag tror att jag kommer orka träffa någon ny, kanske under våren. Det är väl en perfekt tid för att dejta och kanske hitta en romans med lite flyt. Förhoppningsvis är Coronaläget bättre då så att man kan gå ut och hitta på saker med en dejt. Om jag lyckas hitta någon, vi får se. Det har inte varit jättesvårt för mig tidigare i livet men nu är jag äldre och fetare. Jag måste ta tag i detta och komma i form igen!

Over & Out ?

Herr Ågren