Senaste kommentarerna i forumet

Överlever man något sådant?? Men du skriver ju så jag får väl anta att du gjorde det. Om det var sista gången du drack så var det åtminstone en rejäl avslutning ?. Glad att du finns kvar bland oss!

Tackar så mycket :). Nja kämpa skulle jag nog inte säga men det händer ju att det blir fler öl/glas vin än vad jag egentligen tänkt men för det mesta är det inget problem att hålla sig till typ tre öl på en kväll under ledighet och vara nöjd så. (Och de gånger det blir fler än tänkt är jag nästan alltid nöjd efter typ någon öl till och stannar där). Nej det riktigt jobbiga är de gånger som det helt slår över och jag hamnar i ett läge där allt omdöme är som bortblåst och den från början så trevliga kvällen slutar med minnesluckor och ett helvete dagen efter.. Och detta alltså vid enstaka tillfällen som dock fortsätter år efter år och där den gemensamma nämnaren är att jag gått över till sprit efter ett visst antal öl. Hoppas verkligen jag ska kunna hålla mig till mitt löfte att inte göra på detta sätt framöver..

Vårt internetbaserade program är just nu stängt för anmälningar. Men vi kommer inom kort göra det möjligt att anmäla sig för att testa vårt nya program då det blir klart.

Tack för ditt inlägg
Upplever inte alls att dina åsikter o råd är hårda.
Diagnosen går dessvärre inte att bortse ifrån. Den finns i rakt nedstigande led i tre generationer. Kanske därför så oerhört svår att bryta.
Jag har tack o lov ett kreativt yrke som håller mig på banan för det mesta.
Jag har fått antidepressiva för att gå iland med min nuvarande situation, men känner en instinktiv motvilja mot att ta dom.
Någon sade att alkohol är inte problemet för en alkoholist. Den är lösningen.
Tänkvärt. Lyckas man inte förändra sitt liv så kommer man tyvärr ta till den lösningen när det svajar.
DÄR ligger det svåraste.
Nyligen fick dom nobelpriset för sin gen-sax. Skulle uppskatta några klipp här o där?

Efter några dagar med alkohol så kommer en ledig fredag..och min tanke är idag att vara nykter. Det gick ju väldigt bra förra fredag och med det minnet i min kropp så försöker jag köra samma spår idag. Är väldigt tacksam för att jag är ledig idag för annars vet jag inte riktigt hur det hade gått. Svårare att motstå fredagskänslan när jag åker från jobbet än om jag är ledig hela dagen. Ska inte åka fram på stan ev endast för att hämta lunch men då går jag från bilen till lunchstället och tillbaka till bilen igen. Kommer inte passera bolaget. Jag behöver noggrann planering för att kunna vara nykter dessutom att inte tillåta tankar få fäste. Och att inte bli lurad av att bara för att jag klarar fyra dagar som nykter att jag kan dricka alkohol en dag för att sedan återgå till att vara nykter. Jag vet ju egentligen detta att det inte fungerar så det är ju ingenting som skulle behöva uppta mina tankar.

Har känt mig ganska starkt påverkad av den rådande pandemin under de senaste veckorna...det är snabb smittspridning i området där jag bor. Är tacksam för att kunna gå till jobbet även om det ibland kan kännas lite oroligt. Ja, vi får alla göra vad vi kan för att få stopp på det här. Det var därför så underbart skönt att kunna ta en promenad nu på morgonen med klarare luft och solsken. Satte mig på trappan och drack kaffet utomhus. Så himla skönt!

Önskar er alla en bra fredag!

Kram:)

Jag tror jag vet vad det kan ha varit som triggade drömmen Andrahalvlek. Kvällen innan startade jag
ett spel på datorn (Assassin's creed) som jag var helt fast i på slutet när jag drack. Jag slutade ju helt med dataspel samtidigt som jag slutade dricka. Jag såg datumet när jag spelade sist, 200104, och kom då
att tänka på hur jag kunde sitta i timmar och hinka öl samtidigt som jag spelade.?
Jag har inte ens testat att spela nu under nykterheten, har haft noll lust till det. Och lika bra är väl det,
spel kan också bli grymt beroendeframkallande. Nä, det lutar åt att jag raderar spelet, lite synd bara för
jag hade kommit väldigt långt i storyn.?

Höj inte ribban i dag vad du än gör Ah, och ha en skön fredagskväll!? Kram

Tänker lite likadant. Har man som vi en tendens att missbruka allt möjligt så är den typen av medicin riktigt farlig. Och att det då är svensk sjukvård som indirekt bidrar till det enormt svåra beroendet är förjävligt ? Och sen svär de sig fria från ansvar dessutom!

Dokumentärer jag sett från USA om opiatberoende är så hemska att jag bara vill gråta. Det enda de längtar efter är ruset. De kan knappt gå eller stå, sluddrar, men blir helt saliga av lycka när de känner ruset. De säljer sin kropp och sina barn typ, bara de får mer opiater. Det är helt groteskt.

Och USA ligger som sagt alltid bara några år före oss i utveckling. Det är på tiden att vi här i Sverige för en högljudd och seriös debatt i frågan - innan det blir som i USA. Theroux har bland annat gjort en bra dokumentär om opiatmissbruket i USA. Finns på svtplay.

Kram ?

Det låter bokstavligt talat livsfarligt Jullan ?

Kram ?

Jag anser att det är en typ av sjukdom, ungefär som den min dotter har pga medfödd fosterskada. Hon blir sjuk i sin sjukdom om hon inte får sin medicin. När hon får sin medicin slipper hon vara sjuk, då är hon frisk. På samma sätt är jag frisk från min alkoholism om jag låter bli att dricka alkohol.

Jag ser det också som en typ av allergi. Jag tål inte alkohol. Vill inte och kan inte dricka alkohol, lika lite som en jordnötsallergiker kan äta jordnötter. Nej, det är inte lätt att tänka så här. Men jag jobbar stenhårt på att tänka så här. Varje dag. Resten av mitt liv om det krävs.

Att köpa hem alkohol nu inför kommande jul är verkligen att försöka lura sig själv. Tillfället gör tjuven. Jag skulle aldrig ha alkohol hemma. Vill någon gäst hos mig dricka alkohol så får de ta med sig själva. Jag är totalt anti alkohol numer.

Nackdelen med att sätta en diagnos på sig själv är att man kan se sig som ett offer, som inte kan göra något åt situationen. Det kan man. Det ska man. Ingen annan kan göra något åt situationen. Det kan bara du göra.

Förlåt för though love, jag vill dig bara väl.

Kram ?

Tack alla, det betyder oerhört mycket att läsa vad ni skriver. Just nu gör jag självhjälp genom att läsa och titta på youtube videos. Finns mycket att grotta ner sig i och det läskiga är hur exakt mycket stämmer överens om hur jag har det. Det gör det lättare att samla mig och verkligen stå emot. Nu har jag hållt mig undan henne i över en vecka, hon försöker svansa runt och få mig att be om ursäkt trots att jag inte gjort fel. Samtidigt så klankar hon ner på mig för barnen, det är just det som är det vidrigaste och vad som verkligen fått mig att ta beslutet att lämna. Just nu försöker jag samla kraft och jag har bokat hotell för nästa vecka, nu gäller det bara att klara av det steget. Jag behöver bara komma bort, hela kroppen är på helspänn och kan inte vila. Barnen får jag ta sen, jag måste rädda mig själv först. Tack igen för allt stöd.

Ett annat lite finare ord för periodare.
Man kan såklart tänka sig att benämningar blir självuppfyllande, men vi måste ju använda ord för att kunna veta vad vi pratar om.
I mitt fall kom det periodvisa drickandet med åren. Från att ha haft en alkoholförtjusning lite över det vanliga, men ändå rätt ” normalt” drickande till längre perioder med återställare osv.... Därefter långa tider när jag knappt velat se åt alkohol följt av en period av dygnetruntsupande. Tja, vad skall man kalla det.

Jag har bestämt mig för att titta på dokumentären ikväll. Jag bodde tidigare i just USA och genomgick en mindre allvarlig operation och fick utskrivet något jag inte ens minns vad det hette för smärtan efteråt. En anhörig hämtade ut receptet direkt så att jag hade det hemma, men smärtan blev aldrig så farlig att jag kände att jag behövde ta något för den. Jag kunde ju sova ändå, så jag lät bli.

En arbetskamrat var hemma hos mig några dagar efteråt och såg tabletterna och vid det laget visste jag ju att jag inte skulle behöva ta dem då den värsta smärtan var över. Ha berättade för mig att jag skulle kunna få ganska bra betalt för dem på andrahandsmarknaden. Dagen efter tog jag tillbaka dem till apoteket.

Med min beroendepersonlighet hade jag säkert åkt dit. Tänk om operationen hade varit av mer omfattande natur så att jag inte hade kunnat undvika tabletterna och varit tvungen att ta dem en längre tid. Det var nog tur det.

Är det inte allmänt vedertaget?
Då och då läser jag inlägg om att vissa inte anser det vara så. Vad är det isf istället? Dålig karaktär?
Min hjärna är ju sjuk och det kommer i skov.
Tycker det är så märkligt att man inte kan finna en lösning på denna enormt vanliga folksjukdom. Hur många liv skördar inte den om året?
Jo,till skillnad från diabetes, hjärtsjukdomar o andra livslånga besvär så ses detta ofta som en ” skamlig” sjukdom. En ” skylldigsjälvsjuka”. Detta är en stor lögn!
Detta är ingenting man medvetet önskat sig, och man behöver massor med hjälp. Livslång sådan, precis som den andra kroniska sjukdomar får.

Japp, själv hittade jag en flaska hemmakört ren typ 90%sprit , som gubben fått av en vän på 60 årsdagen, han gör tydligen ”fin”sprit . Inga problem, adjävulen grep tag i mig och jag halsade eländet rent. Trodde på riktigt att strupen skulle frätas sönder, men efter en stund gick det över, du kanske kan gissa vad jag gjorde då..... det var sista gången jag drack, vad som sedan hände var en katastrof förstås. Men det är en annan historia.

Berätta gärna mera. ?
Kram

??kan du ta stöd från från någon? Vän , kurator? En gång i tiden gick jag på något som hette ACOA. Det var för medberoende personer som träffades anonymt, inte nödvändigt från drogmissbrukande familjer, utan även dysfunktionella familjer. Jag vet att de finns kvar, men bytt namn. Kolla gärna upp det om det låter intresserat. Kram

Hej qvarts, vet inte riktigt vad periodare är, men tror att det är farligt att sätta in oss själva i ett fack. Man dricker i perioder och är nykter i perioder...ok , men stoppa där, tror jag. Att det skulle vara än mer svårt för vissa, gör ju resan från början utstakad, därav perioderna. Kanske? Jag har nog kört hela registret tror jag, periodvis drickande, helgdrickande, kontrollerat drickande, varje dag drickande ( nästan ), smygdrinkande, och min slutsats blev helt enkelt att jag är beroende av alkohol. Men att det finns en väg ut. Den vägen, din väg hoppas jag att du hittar, för det är ingen människa värd att försvinna i aberoendet. Stor kram Jullan

I detta nu kan jag inte uppbåda ngt som helst intresse för någonting. Bakruset härjar i mig. Jo,att få tag på några öl hade varit intressant.
Noterar att solen skiner, borde gå ut.
Har gått lite på tomgång sista tiden. Inte mycket att se fram emot.
I lyckliga stunder har jag massor av intressen. Läser, målar, promenerar, fixar i trädgården o.s.v.
Tror många med mig lever tungt just nu.

Känner igen mig i vad du skriver om att man blir trött på sin egen duktighet. För mig är det jätteviktigt att ha tid för intressen som stimulerar mig, annars hamnar jag i den där tristesskänslan. Har du något du kan ägna tid åt som hjälper?

Min älskade hund dog för drygt två år sedan. Jag var helt knäckt. Länge. Folk sa ”nu vill du väl inte ha en ny hund igen, och tvingas uppleva samma sorg igen”.

Men jag tänker inte så. Den sorgen jag genomled efter älskade pudelpojkens död var ingenting jämfört med kärleken vi gav varandra under de fyra år vi fick ihop ❤️

Nästa sommar är jag nog redo för en ny hund.

Och självklart kan man inte jämföra en pappa med en hund - men just jag sörjde min hund mer än min pappa faktiskt, pga min och min pappas dysfunktionella relation.

Kram ?

Det är ikväll man ska gå på krogen va?
Efter kl 22 är vi helt safe. Inte droppe får serveras. Toppen!

Min mamma fick morfin efter kotförskjutning för ett år sedan. Hennes läkare var supernoga med att hon bara fick ta det under några veckor. Han gav hemsjukvården noggranna instruktioner om uttrappning.

Både jag och mamma var helt knäckta, hon hade ju så ont ? Men han gjorde bara sitt jobb helt korrekt!

Minns att i början sa min mamma ”Medicinen hjälper inte, jag har fortfarande ont.” Jag svarade henne: ”Jo, medicinen hjälper eftersom du sluddrar.” Riktigt potenta medel att missbruka.

Kram ?

Jag levde också med en självcentrerad och oreflekterande person som kunde bli väldigt elak, högfungerande alkoholist, på ytan en härlig och framgångsrik man, ofta ett monster i hemmet. Inget våld men psykisk misshandel och passiv aggressivitet. Kämpade i 25 år med att inte svika, stanna kvar, "tänk på barnen", vände mig själv ut och in för att bli älskad, tog så mycket skit att jag till sist hade suddat ut hela min självkänsla. Det var först när jag insåg det som Sisyfos formulerar – att jag gjorde hans beteende möjligt – som jag fick styrka att gå. Vi gjorde varandra till sämre människor och barnen tog skada under resan. Gör inte om mitt misstag...

att du kommit så långt på din resa. Ville bara säga det :-)

Vi betalar med sorg för att få uppleva kärlek.
En av livets nödvändiga sanningar.
Tänker på dig. Kram