Senaste kommentarerna i forumet

Jag tänker att det är en stor gåva att ha barn. Barn leker och har roligt. Pröva att leka med dem. Om du inte redan gör det. Om du övar på att fokusera på att observera dina barn och den glädjen som barn kan vara i, så kanske du kan lära dig något av dem. Att vara i leken, i stunden, trots livets allvarliga ögonblick och beslut som du som vuxen och en mor behöver ta.
Om du inte vill träffa andra vuxna så gå ut i skogen och krama träd. Ta med dig barnen, gör matsäck och ta på bra kläder. Gå ut i naturen, lek och läk där.
Jag har läkt i naturen. Nu går jag dit för det är där jag trivs bäst. Jag ser medberoenden överallt. Och jag skulle önska att jag inte ser allt. Jag ser att jag varit långt ifrån ensam. Jag önskar att jag inte noterar allt. Eller förstår. Men medberoenden finns precis överallt. I olika former. Det handlar inte alltid om alkohol. Det handlar om att sätta gränser. Att leva sitt liv som en önskar. Ibland är enkelheten det bästa. Det är när vi lägger på masker och accessoarer och prylar som vi börjar jämföra med varandra. Och då skapar vi en spelplan där alla inte passar in.
Och i själva verket är vi alla desamma bakom fasaderna. Men vi spelar i olika ligor. Och det kan vara en utmaning att se vilken liga en har tillhört för att sedan observera att det inte finns så mycket kvar där, då fasaden har spruckit.
Jag saknar verkligen barn och jag tänker att det är livets största gåva. Att vara en mor. Du har dina barn. Du har tagit ansvar för dig själv och för dem, genom att separera.
Du kan bara vinna. Och det kommer att ta tid att landa i allt som du behöver landa i. Men du är en vinnare. Och du är en mor. Ta hand om dig med varsamhet. Visa medkänsla med dig själv. Och det finns så bra övningar, kurser kring medkänsla om sig själv. Du lyssnade på Djävulsdansen. Ge dig själv även verktyg att öva på genom att vara snäll med dig själv.
Utan att värdera så ser jag hur stark du är. Du lämnar. Du tar hjälp. Du skriver här. Du inspirerar många. Du har så mycket. Och du är kapabel.
Lev ditt liv. Gör en plan och landa i allt. Kan det räcka att du är en stark och trygg mor till dina barn. Just nu.

Närmar mig 7 nyktra månader... fortsätter min vilja att förbli nykter. Läser boken tänka klart, och upplever att den är riktigt bra för mig. Mycket myter kring a och vad a gör med oss. Läs den , lite amerikansk vinkling, men stor igenkänningsfaktor. Annars fortsätter lördagen i nykterhet. För att jag vill. Kram till den som behöver

Jag håller med kennie, ta rygg på några, någon. Skriv så mycket du orkar oxå. Om du tar endast en dag i taget, blir det lite lättare. Du skjuter nykterheten framför dig liksom. Dessutom tycker jag du ska fundera på att ta hjälp. Det är en något slingrig väg att vandra. Kram Jullan

Ja dom där mardrömmarna känns igen. Men nu slipper vi det?

Igår drack jag en flaska dyrt rött vin.
Varför?
Jag var inte extremt sugen
Jag var inte arg, ledsen
Jag var inte uppspelt, glad.
Jag var inte trött efter en stressig dag då jag var ledig hela fredagen
Jag ville bara dricka vin!
Så 101 dagar klarade jag, tydligen var 100 dagar viktigt för mig.

Och tyvärr blev jag inte upplyst och tyckte det var äckligt.
Det var helt ok.
Den enda erfarenheten jag fick av detta som förhoppningsvis kan hjälpa mig till ett framtida liv med lågt alkoholintag var.
Hur sjutton klarade jag av att dricka denna mängd varje dag!
Jag kände naturligtvis av alkoholen.
Nattsömnen var sämre, men jag fick inte hjärtarytmier tack och lov.
Och nu idag har jag svag huvudvärk och är inte lika pigg som vanligt.

Men nu är jag rädd att jag väckt A djävulen.
Men jag hoppas och måste tro på mig själv att jag klarar detta.

Nu iväg och putsa fönster hos min mor.
Och ingen A ikväll!!
Kram⚘

Stort tack för att du delar med dig av dina insikter och kunskaper! Jag känner att jag gått i den fällan de senaste gångerna jag blivit intresserad av killar. Jag gillar killar som tar plats, är karismatiska, får saker gjorda. Att de sen är noll intresserade av mig och mina intressen glömmer jag bort i villervallan. Jag sugs med och begår våld på mig själv och mina värderingar, går över gränser jag inte trodde vad möjliga.

Det är livsfarligt för mig att hänga på dejtingsajter, jag inser det nu. Jag slutade ju med det samtidigt som jag slutade dricka. Det var ett beroende som jag också behövde vänja mig av med helt enkelt. Som jag inte saknar alls ett dugg. Konstigt nog. Såg att Torn slutade spela datorspel samtidigt som han slutade dricka, och Villjulevaockså outade i veckan ett annat beroende som han slutat med. Vi är många som sitter i samma båt.

Jag vet att det är jobbigt som sjutton nu, men tiden jobbar för dig. Noll kontakt är det enda rätta, och det vet du. En dag i taget.

Kram ?

till din nyktra tid ! Så kul att se att du är kvar hos oss <3

faktiskt inte ofta jag blir överraskad när det gäller alkoholberoende men igår hände det :-O

Blev lite ställd när jag fick veta att en bekant, långt ifrån att vara vän..., har grava alkoholproblem. Han har tur att han har en som vet hur det är och vilken lösning det finns. Från att ha varit en person jag hållit avstånd till, av orättvisa orsaker ser jag nu, till att känna samhörighet till genom ett enda samtal.

Jag har genom ombud, som han har förtroende för, erbjudit mig att tala om hur jag en gång gjort och numera gör.
Det blir spännande att se om han nappar, jag vet ju vad han går igenom nu och hur han känner sig nu när han är avslöjad. Svårt att låta bli att påverka men jag vet ju också hur viktigt det är att smida medans järnet är varmt. I vanlig ordning finns inga undersökningar men aa-folks närvaro på tillnyktringsavdelningar får många att välja den nyktra vägen när de får möta nån som gått igenom samma trauma. Tvärtom finns ju självklart också, jag har ju själv träffat bla en man som låg inne på TNE för fylla för 3e gången och tvärnekar till att ha problem. Jag har ingen aning om han lever fortfarande.

Den här mannen har fått rådet att söka hjälp på ett behandlingshem så det verkar ju ha blivit en öppning till att söka en lösning av egen fri vilja men han kan ju behöva en knuff för att komma dit.

Blir spännande detta :-)) Jag började ju mitt seriösa sökande (började eg under sommaren men hittade inget vettigt förrän vid den här tiden) ungefär i denna tid på året och blev ju erbjuden en plats innan jul men enl gammal fin alkistradition så sköt jag ju på det tills helgerna var över :-)) Det gällde ju att supa färdigt och jag är ju inte alls ensam om den strategin !! Vad sägs om damer som skjutit upp inställelsen med att skylla på att de har tid bokad hos damfrissan :-)))

12e och sista steget i AA's program lyder :

12. När vi, som resultatet av dessa steg, hade haft ett andligt uppvaknande, försökte vi föra detta budskap vidare till alkoholister och tillämpa dessa principer i alla våra angelägenheter.

Enligt mig ett av de allra viktigaste stegen jag kan göra för att få andra att uppleva en stabil nykterhet.

Hej
Eftersom situationen är så otroligt märklig och jag egentligen inte vet hur jag ska agera för att det ska bli "rätt" så testar jag att lufta ämnet här, för att se om någon varit med om något liknande..
Jag har en sambo som till synes funkar fint, -bra jobb, våra barns tränare inom sport, social, trevlig och i grund och botten en bra människa och pappa. Vi har varit tllsammans i ca 15 år och jag märkte tidigt att alkohol var väldigt viktigt för honom. Däremot är det inte så att han druckit mer ofta än andra eller att han varje gång behöver dricka massor när han dricker.

Så till problemet: redan för 8-9 år sedan kom det fram att han druckit och kört bil, under en period flera gånger i veckan. Detta problem har återkommit många gånger under åren, vissa gånger är det så lite så möjligen är det bara jag som ser det. Ibland känner jag inte ens någon alkohollukt dock vilket är oroväckande i sig..
Detta har hänt alltså när han varit "på gymet" eller "jobbat sent". Han blånekar självfallet - och får mig att känna mig dum och självfallet hittar jag på.
Det här har pågått länge som sagt av och till, han har i två omgångar varit och pratat med beroendecenter osv. sedan har han varit utan i omgångar någon månad (så vitt jag sett), vilket tytt på att han tagit hjälp med sitt problem. Under detta år har jag dock sett att så inte är fallet och eftersom vi nu ska separera inom några veckor känns det som att jag behöver koppla in socialen tyvärr, vi har två barn och jag känner att det är mitt ansvar gentemot dem helt enkelt.

Så frågan är egentligen - är det någon här som har erfarenhet av något liknandee, dvs smygdrickande och bilkörande? Vi pratar om fullt fungerade individ annars, så de flesta vet ju såklart inte om detta.
och hur har ni agerat ?

Egentligen vill jag i grunden vara ett stöd för honom NÄR han väl medger sitt problem, men innan dess kan jag ju bara göra det jag måste och har ansvar att göra.

Så mycket ångest , oro och rädsla kring detta som ni förstår..

Tack. <3

Herregud, va jag känner igen mig i det du skriver! Allt!

Jag minns t ex en helg när jag skulle åka på SPA, helt själv och hade verkligen sett fram emot detta! Tar med mig vin och sitter på rummet och dricker vilket gör att jag vaknar bakis dagen efter. Men på riktigt, vem f-n gör så?! Såå sjukt beteende..

Jag är där du är nu.. VET att jag måste sluta men vågar liksom inte ta det där sista steget.. "Nästa vecka ska jag ta tag i detta".. Och så passar jag på att dricka ännu mer tills dagen jag bestämt mig..

Nä, fy sjutton, det är rena cirkusen i mitt huvud just nu..

Ingen teater ikväll som planerat pga corona. Gårdagens superfina väder är ett minne blott. Då var det kyligt, lite vitt på marken och strålande sol. Idag är det grått, blött och regnigt. Okej, okej, okej. Här och nu.

Det är knappt jag vågar säga det i dessa coronatider, men forumet är ju anonymt så ingen kan hänga mig offentligt, men det som verkligen piggar upp min helg är att äldsta dottern har kommit hem i helgen. Hon bor visserligen hos sin pappa, men vi tar ändå alla chanser att hänga. Redan igår träffades vi under den sedvanliga fredagsmiddagen då yngsta dottern byter hem.

Idag ska vi traska en mil i skogen hade vi tänkt. Och sen ska vi grilla korv, så att vi utomhus kan hänga lite med döttrarnas farföräldrar också. Äldsta dotterns initiativ, hon är verkligen jätteduktig på att ”hålla ihop flocken”. Till skillnad från sina två kusiner som också flyttat till Gbg faktiskt, men de är inte alls lika benägna att hälsa på familjen.

Att det regnar får man bara acceptera. Som dottern sa: ”Jag har regnkläder”. Hon blir mer och mer lik mig på småsaker, som gör mig lite varm i hjärtat faktiskt. Hon älskar numer krukväxter ? Och odlar allt möjligt i pallkragar när hon kommer hem till sin pappa. Som yngre förstod hon inte alls vitsen med krukväxter, de var bara i vägen.

Hon har köpt en cykelhjälm ? I tonåren när jag krävde att hon skulle ha cykelhjälm så slutade hon cykla. Hon köper bekväma skor och har aldrig klackskor. Att promenera i ur och skur med ”rätt” kläder är för henne en självklarhet. Snart börjar hon väl mata småfåglarna också ?

Ha det bra idag allihop, och försök att göra det allra bästa av de förutsättningar ni har just idag. Det är lönlöst att tänka på vad som skulle kunna ha skett om... om... om. Allt är som det är och blir som det blir. Okej, okej, okej. Här och nu.

Chill helgkram ?

Ser att du guppar upp och ned men att du faktiskt tar stora steg framåt i alla fall. Fredag nykter. Igen! Grattis! Hoppas du får en fin dag i dag!

Kram!

Fantastiskt bra jobbat Tezzan! Beskrivningen av din uppväxtmiljö gör mig bedrövad. Att helg efter helg inte kunna bjuda hem kompisar och behöva agera jour för föräldrar som inte kan ta hand om sig själva. USCH. Tycker du är fantastisk som arbetar med att bryta onda cirklar i din familj nu!

När det gäller drogerna upplever jag lite att det har blivit det som alkohol var för ungdomar för, säg 20+ år sedan. Har en alldeles nylig erfarenhet då det uppdagades att min 15-åring testat Ecstacy. Alkohol har han aldrig testat, men Ecstacy vet han visst mycket om...

Kram!

Det ÄR svårt att hålla nykterheten. Jag kände mig väldigt skör länge. Suget avtar i styrka med tiden. Det blir naturligt att göra andra grejer och det underlättar och blir lättare och lättare. Men, det var inte förrän efter 6 månader som jag kände att jag trillade över en väldigt hög kant där jag på andra sidan kunde känna att det nyktra livet verkligen ÄR mitt nya normala. Har mycket sällan sug efter 6 månader men helt som bortblåst är det inte. inte ännu. Tiden arbetar för oss och vi behöver hålla i och hålla ut.

Kram!

Precis som så många andra drar jag mig undan här när det inte går så bra. Eller det kanske inte är helt sant för jag tycker också att det blev så mycket upprepningar av det jag skrivit tidigare. Jag är fortsatt nykter nu. Ska bara tvinga mig själv att faktiskt skriva ner de händelser som har lett mig hit idag. Vill så gärna förtränga dem, bagatellisera. Det var ju ändå rätt sällan...
Första gången jag sökte hjälp var hos en kurator. Ville inte gå till en alkoholmottagningen eftersom jag var rädd för anmälningar. Då hade jag periodvis smygdruckit länge. Upptäcktes ibland av sambon. Inte de stoltaste ögonblicken i ens liv. Tror att det var efter att jag druckit i smyg under en lördag, hemma på eftermiddagen... trodde inte att nån märkte men sambon sa nåt. Jag hade dock passerat en gräns där jag bara var fokuserad på det jag lovat att jag skulle göra, handla och laga mat. Jag är rejält berusad när jag går och handlar. Jag som absolut inte gillar att vara full eller tycker att offentlig fylla är ok. Hur som helst lyckas jag handla, är rejält vinglig när jag går tror jag. Inser att jag är alldeles för berusad för att jag ska kunna gå hem och inte bli upptäckt. Så jag går in och lägger mig på en soffa i ett hus som vi inte använder. Somnar. När jag vaknar inser jag att jag har låst in mig och inte kommer ut. Nu har familjen blivit orolig och jag pratar med dem. De ordnar en nyckel och släpper ut mig. De förstår att jag är stupfull. Jag får gå och lägga mig utan middag.
Inte mitt livs stoltaste ögonblick.

Ja, han flydde från ett behandlingshem i snön och utan skor för de hade tagit dem från honom. Men han kunde inte fly från sina alkoholproblem. Inte slapp han dem för att han sprang där i snön.

Du har inte blivit knäpp. Du är KLOK! Du ser om ditt eget hus. Bevakar ditt välmående och nykterhet som en vakthund. Du gör helt rätt i att klippa alla band till honom NU.
Kram!

Ja, om man ändå ska sluta på måndag så kan man ju lika gärna passa på nu...
så har jag tänkt och gjort många gånger. Usch, det blir väldigt destruktivt precis som du skriver. Du har satt ett datum väldigt långt fram i tiden. Det hinner hända väldigt mycket dumt fram till dess om du fortsätter såhär. Jag känner igen det. Det är tillåtet just nu, för du ska ju vara duktig och sluta sen. Såhär i efterhand är ju logiken i det så dum. För mig infann sig heller aldrig 1 januari... Tiden fram dit däremot blev mer destruktiv. Ska tvinga mig att skriva lite om det. Du skriver att din värsta farhåga är att det ska bli känt... det var väl min värsta farhåga också. Nu är glorian på sned ordentligt. Det går också att leva med, men jag hade ju önskat att jag lagt av lite tidigare.

Nej, du har inte blivit knäpp, du har helt rätt i din analys av dina känslor. En narcissist med psykopatiska drag vill ha kontroll över den människa hen knutit till sig.
Därför är din narcissist nu irriterad över att din nykterhet gjort dig starkare och mer självständig. Han känner att du inte behöver honom lika mycket längre.
Jag var på en föreläsning för några år sedan om just människor med psykopatiska drag. Väldigt intressant och skrämmande samtidigt.
Hoppas du lyssnar på din inre röst...?

Kram ???

Jag känner inte riktugt igen mig själv just nu. Brukar inte vara såhär självdestruktiv. Är låg o nere. Pandemin spelar säkert in.

Natten är lång.
Tänker på Enqvist och hur han sprang i snön. Önskar jag kunde fly från allt. Särskilt mig.

Att hålla sidan enkel och stilren är ju en sak.
Men det är ju väldigt tråkiga färger och lite väl simpelt överlag.
Mörkt tema bör finnas som alternativ, och bättre mobilanpassning, de flesta surfar ju mobilt idag trots allt.
Sedan har jag inte riktigt förstått varför man ska skriva nytt ämne / rubrik på varje inlägg?
Rubriken är ju vad trådstarten är.
Nåja, jag är väl lite webbfixerad eftersom jag sysslar med ämnet mycket som hobby och så småningom förhoppningsvis även professionellt. :)

Nu har jag blivit nästan besatt utav dessa många Youtube klipp om narcissism.

Jag har inte tidigare kommit i kontakt med ämnet. Bara haft en vag kunskap om att narcissiter älskar sig själva. Nu har jag blivit rejält omskakad... ?

Medberoende till en narcissist jämförs i mångt och mycket vara likvärdigt ett drogberoende. En relation till en narcissist ger hjärnan "kickar" som motsvarar de kickar vi får utav alkohol och droger! Det är den kemiska cocktail som utlöses i vår hjärna. Den är lika beroendeframkallande, destruktiv och farlig som vilken annan drog som helst.

Abstinensen är minst lika stark. Minns ambivalensen att sluta dricka kontra beroendet att fortsätta dricka.

Enda sättet att komma bort från drogen är total avhållsamhet. Total. Det går inte att bara ta "ett" glas...

När det gäller narcissisten innebär det INGEN KONTAKT. Alls. Oavsett orsak. Stoppa all kontakt på sociala medel. Inga sms. Nada! Inte bara för att minska narcissistens kunskap/kontroll över mig utan lika mycket för att jag inte får tillfredsställa "suget" efter honom. Läskigt.

Senast i mitt förra inlägg skrev jag ju att "jag saknar honom redan". Och att detta inte är första gången vi återupptar kontakten. För er som läste här för ca 16 månader sedan så vet jag att jag ett tag kände mig nästan besatt utav honom. Helt sjukt. Sen avtog det men blossade delvis upp igen i våras när jag blev nykter igen och våra vägar korsades allt oftare.

Jag är, minst sagt, chockad över vad jag hört på Youtube senaste veckan. Och ändå får ni komma ihåg att vi ju inte haft mer än en vänskaplig relation.

Jag känner av "suget" efter honom. Reflexen att kolla min telefon, hela tiden, t ex. Jag har helt enkelt bytt min drog, alkohol, mot en annan. Det låter helt sinnessjukt och det är precis vad det är.

Det här forumet handlar ju om beroende utav alkohol. Men beroendeproblematiken är densamma, oavsett drog. Abstinens, förnekande, kontrollbehov, maktlöshet inför drogen, kontrollförlust, baksmälla (känslomässig) osv.

Boten är total avhållsamhet, kunskap om drogen, acceptera det vi inte kan förändra och jobba med sitt inre så att man läker från sina inre sår/trauman.

Nu undrar ni säkert hur det kommer sig att jag plötsligt inser detta? Små saker, intuition och nu senast kunde jag inte för mitt liv begripa varför HAN, av alla människor, medvetet inte gratulerat mig när jag firat nykter tid. Varken nu senast eller förra månaden. Det var nåt som inte stämde. Sen en återkommande, vag känsla av passiv aggressivitet som jag inte kunde förklara. Det här på/av intresset från hans sida. Plus att vi nu känt varandra ca 18 månader och att små pusselbitar sakta börjat bilda ett visst mönster.

Och trots allt detta, vill jag inte tro att det kan vara sant. Jag tvivlar på mig själv, mina egna sinnen. Det är kanske jag som överreagerar, överanalyserar... Jag har kanske blivit knäpp...? ?

Ni hör ju själva... ?

Jag tycker det låter bra med det raka sättet! Att göra det med en skämtsam ton gör att den det riktar sig mot får svårt att bemöta det, den vet ju inte om det kanske bara var ett skämt, eller om det låg allvar bakom. De flesta konflikter försvinner när man vågar ta upp dem, det är min erfarenhet.

Jag vågade inte sätta ett mål i början, dels för att det kändes omöjligt att klara jul och nyår och dels för att det verkar som att en del trillar tillbaka igen när man nått över mållinjen. Min önskan var iallafall tre månader och jag tror nog att det kan gå vägen. Min man dricker knappt alls längre, han tycker att han blir trött av det. Tror bara att han inte tycker att jag ska problematisera mitt drickande.

Hur ser du nu på alkoholen? Tar du en dag i taget eller har du nya mål?

Tack för lyckönskningar?