Senaste kommentarerna i forumet

Fin läsning! Jag tycker också det är positivt intressant att du pratar med Systembolagets personal om beroende. Tror du att du skulle kunna göra en överenskommelse med dem kanske? T.ex. att du inte får betala förrän du pratat med någon av dem eller liknande?

Fredagarna var en kamp i början. Så typiska för när man ääääntligen får ta sitt och dessutom ok eftersom arbetsfritt dagen efter. Men, längtan försvinner efter en tid. Jag lever fortfarande för de nyktra morgnarna. De använde jag som argument i början och det är de jag längtar efter på fredag kväll (och alla andra kvällar). Att vakna utsövd och klar i knoppen.

Kram!

Om ni bara visste hur glad jag blir över ert engagemang. ? Och alla fina ord. Från djupet av mitt hjärta, tack!

Är känslig som person - även om jag kanske inte alltid uppfattas så. Då jag ibland tycker att mina texter kan tolkas som provocerande, kritiserande och jag själv som trotsig och motvalls blir jag extra tacksam för vissa kommentarer. Är så himla rädd att missförstås.

Jag är egentligen en riktigt snäll och hjälpsam person. Har som många andra här en ledarfunktion i mitt arbete och är uppskattad vad gäller denna. Min chef säger att det beror på att jag själv alltid föregår med gott exempel och gör det jag kräver av andra. (Nu är kinderna röda... ? Jantelagen, ni vet... Även om jag tränar på detta också...)

Det jag vill ta upp nu är något jag bäddat för ett tag. Snuddat vid i några kommentater. Lite jobbigt då det känns som att jag tänker kritisera något bra. Men det kanske är bättre att jag ger mig på att förklara...

Har varit inne på detta att olika saker hjälper olika personer. Det som passar för en kanske inte funkar för en annan.

Detta kan vi ju se inte minst vad gäller metoder. Någon pratar sig varm om AA, andra uttrycker tydligt att det inte passade dem. En annan tycker att litteratur i ämnet är det bästa, somliga tycker inte alls att det hjälper dem. Ytterligare några har blivit hjälpta av Antabus, en del passar det inte alls.

Självklart ska vi förespråka och tipsa om det som passat och hjälpt oss bäst, det är ju det forumet är till för. ?

Huruvida en person med ett alkoholberoende aldrig någonsin kan lära sig att kontrollera sitt drickande har vi diskuterat förr. Vissa vetenskapliga studier har visat att en del klarar det. Observera att det inte är något jag förespråkar annat än som det näst bästa alternativet. Den som ger upp och dricker mycket för att den inte kan avstå helt mår förstås bättre om den dricker mindre. Flera beroendemottagningar har numera detta som ett alternativ och en hel del fakta finns i ämnet.

Det finns dock annat som kanske är mer intressant att ta upp. Observera att detta är skrivet utifrån mina egna känslor.

Om vetenskaplig fakta - som hur lång tid det tar för olika organ att återhämta sig - återges på ett korrekt sätt finns ju inget att diskutera. Så är det bara.

Men när känslor och egna upplevelser presenteras som sanningar kan det bli problematiskt. Jag upprepar k-a-n. När "gör si = blir det så" tas för något som gäller alla. Många gånger kanske det är så för de flesta, men väldigt sällan alla.

Nu vet vi ju att samtliga här på forumet vill hjälpa, stötta, peppa, det behöver man inte läsa många inlägg för att förstå. ? Värmen oss forumvänner emellan är enligt mig betydligt mer äkta än vad den många gånger är ute i det där så kallade verkliga livet.

Så varför kan ens egen upplevelse bli problematisk för någon annan?

Eftersom det känns som att jag är inne på ett känsligt ämne där jag inte vill trampa någon på tårna väljer jag att ge ett par exempel som får illustrera vad jag menar:

"Den första tiden är värst, sedan blir det lättare och lättare. Till slut planar suget ut. Efter typ tre månader är det nästan borta, så försök att stå ut."

Nja, för mig och många andra är det precis tvärtom. Det är busenkelt att sluta och hålla i några veckor, men s-e-d-a-n kommer suget. Och ibland blir det bara värre och värre.

För de flesta är det nog jobbigast i början och när flera bekräftar att de håller med blir vi andra tysta och undrar vad det är för fel på oss som inte blir mindre sugna efter ett tag - tvärtom. Känslan av misslyckande är total. I värsta fall ger vi upp när vi inte får den utlovade effekten.

Märk väl att jag varken kan eller vill lägga ansvaret på någon annan för mitt eget drickande. Självklart inte. Inte heller vill jag ge någon dåligt samvete för hur den uttryckt sig. Absolut inte. Här kan inte ställas några krav alls. Jag vill bara visa på ett alternativ:

"För mig var det jobbigast i början, men det blev lättare med tiden. Jag upplevde att efter ett par månader hade suget försvunnit nästan helt."

"För mig" eller "Jag upplever att..." är den stora skillnaden. För det är självklart en sanning för var och en.

Nu får vi ju alla skriva (nästan) vad vi vill här på forumet och jag vill i-n-t-e att någon ska känna sig begränsad för att den inte vet om den uttrycker sig på ett som kan uppfattas som icke korrekt sätt.

Nej nej nej!

Så får det inte vara. Det är min innerliga önskan. Det kommer att fortsätta skrivas och stöttas kravlöst på liknande sätt framöver. Min poäng var och är bara att uppmärksamma skribenter - men också läsare - på detta. Det är ju av naturliga skäl oftast de som lyckats som beskriver vad som funkar - och vi är så tacksamma för det. Tyvärr tystnar många när det inte går bra. Misslyckandet blir en skam.

Sammanfattningsvis:

Snälla, fortsätt skriva och peppa. Ni som lyckats är fantastiska förebilder. ? Vi vill höra mera. Om du kommer ihåg och vill, skriv gärna att det handlar om dig och din upplevelse. Låt dock inte denna önskan hämma ditt skrivande. Jag lovar att du gör mer nytta än skada oavsett formulering.

Du som inte nådde fram till ditt mål, fortsätt skriva ändå. ? Forumet behöver fler berättelser av oss som trillade dit. Igen. Vår känsla av misslyckande får inte stoppa oss. När vi sedan verkligen lyckas är vår historia guld värd.

Jag är övertygad om att vi måste hitta vår egen väg. Plocka russinen ur alla fantastiska råd och skapa vår egen framgångssaga. Kanske hittar vi det som funkar relativt snabbt - om inte måste vi fortsätta söka och prova oss fram.

Aldrig aldrig aldrig ge upp.

En dag är vi där, det är jag övertygad om. Så måste det vara. Sådeså...

Massor med kärlek till er alla. ? Om du vill, skänk mig gärna en extra tanke i dag. Den behöver jag.

Kram

Tunga suckar är det vanliga för mig nu hela tiden känns det som?. Det är ett grått mörker som jag befinner mig i..det blir nästan tragikomiskt ??

Igår fick jag två nya tråkiga besked, två närstående, båda med Covid19, är inlagda på sjukhus...
Jag vet inte hur jag ska hantera allt som kommer över mig.

Igår var jag inte så stark utan det blev lite alkohol som självmedicin, tyvärr?
Inte så mycket så att det gav bakrus så jag kommer klara resten av helgen nykter.
Min autopilot är påkopplad nu och jag är avstängd känslomässigt.
Jag gör det jag måste göra, det som krävs av mig i väntan på bättre tider och bättre nyheter.

Men nu ser jag åtminstone lite ljus på himlen..☀️ kanske, hoppas på att det blir en fin lördag...?

Kram ???

Snart en månad senare.

Han gav sig till slut. Han ville inte till rätten.

Så vi tog oss tillbaka till meklingen och han signerade på en avtale, som är snäll och stenhård på samma gång.

När jag skriver delt bostad så betyder det inte att man bor tillsammans, men att man har lika mycket rätt att bestäma över bositution. Tex så kan inte en av oss flytta till en annan stad hur som helst. Han får ha barnen 50% och vi har gemensam vårdnad. En standard fördelning.

Vi byter tre gånger i veckan. Det har vi fått rekommenderat før barnen skull eftersom de är små, men det är också ganska betryggande för egen del.

Men till den sista delen som han nu har signerat på.

Han måste vara helt nykter fram till nästa sommar. Han kan inte heller dricka när han inte har barnen (detta beror på att vi byter så ofta). Som bevis på detta så måste han genomgøra PETH test med resultat under 0.05 en gång i månaden.

Om han inte gör testen, inte sänder meg resultatet inom 14 dagar efter genomfört test eller får ett positivt resultat mister han rätten till umgänge med barnen (fram till ny avtale foreligger).

Jag är glad och stolt över att jag stått i denna kanpen, och att jag fått till detta. Inte bara har jag lycktas lämna alkoholens fängelse. Jag har lyckats med att skydda barnen. (Så gott det går)

Jag har nu fått bevis på att jag hade rätt tidigare. Han var inte nykter i september. Magkänslan är rätt. Så är det bara.

Med det sagt så börjar jag bli lite rädd och orolig för framtiden. Nästa test är i slutet på november. Om resultatet är positivt så stoppas omgänget med far.

Och även om jag såklart förstår att det i såna fall är det ända rätta, så kommer jag bli så ledsen, før barnens skull. Och hans. Før klarar han det inte nu, när barnen står på spel. När klarar han det då?

Barnen avgudar sin far, och jag hoppas verkligen att de kan få behålla den goda relationen.

Själv står jag kvar. Jag som kan välja. Jag vill inte tillbaka.

Jag diggar fortsatt han som person. Men jag orkar och vill inte leva i den där världen, där nått annat ligger som ett tyngdtäcke över måendet och valen. Jag har såklart tunga dagar, men jag är fri på ett helt annat sätt. Jag mår som jag mår, pga mina val och beslut. Inte pga hans. Det är en stor skillnad.

Ja förutom testresultatene da.. de styr mitt liv i allra högsta grad. Men dær har jag satt upp spelreglerna.

Jobbig natt. Varje gång jag vaknat så har jag gråtit. Så varit en lång och orolig natt. Så jävla trött på må så här dåligt. Men får försöka härda ut den här dagen

Det känns som om det kommer att bi en bra dag, trots halvdassig sömn (som vanligt). Väntar på att första omgången tvätt skall bli klar nere i tvättstugan och planerar vad jag skall göra idag. Som många redan har skrivit är det en bra grej att hålla sig sysselsatt för att mota sug och tankar på A.
SMHI hotar med gråväder hela helgen, så det blir nog mest inomhusaktiviteter. Städningen har en tendens att bli eftersatt när jag dricker, så på den fronten finns det lite att göra... Kanske någon promenad om regnet håller sig borta.

Inget sug så här långt, men vem vet vad dagen har i sin linda? En sak vet jag: Idag kommer jag att vara nykter. Oavsett.

Alla ni som, liksom jag, har ett skakigt förhållande till nykterheten, kämpa på!

Var kommer alla dubbelposter ifrån?

När du skriver om hur alla de där känslorna av ilska, sorg och frustration behöver tas om hand först, ältas och gås igenom, blir jag alldeles tårögd. Det är första gången någon annan bekräftar de känslorna hos mig i det här.

Jag förstår så himla väl funktionen bakom lögnerna och manipulerandet. Skyddandet av missbruket. Och min förståelse har gjort att jag har känt att jag inte kan bli arg på henne. För jag fattar ju.

Men nu när du skrev sådär känner jag djupt inuti att jag ju ÄR arg.

Såklart ligger den där ilskan som en stor bromskloss i vägen för andra känslor.

Så tack, Backen123, för att du fick upp mina ögon för det.

ord i min tråd och grattis till en enorm prestation. Hoppas att känslan av ensamhet, uttråkning och sorgsenhet inte är ihållande för dig ??

Jag har kommit en tredjedel på din stig och jag är lite rädd att jag ska tillskriva nykterheten egenskaper den inte kan leva upp till och sedan falla tillbaka till drickande för att det inte var värt det. Försöker som Andrahalvlek skriver att okeja dagarna som inte är på topp. Läste i någon annan tråd om hur trist och grått det varit att inte dricka de senaste veckorna. Men jag tänker att oavsett alkohol eller ej så finns det saker som skavt den senaste tiden; vädret och pandemi tex.

Tänk att du pratar med personalen på systemet om beroende. Intressant. De borde kanske sätta upp skyltar ”är du verkligen säker”, ”här finns alkoholfria alternativ”, ”det är en dag i morgon också’”.
Tror att det är smart också att logga alkohol. När jag drack hade jag en tendens att förtränga när, hur ofta och hur mycket. Deltog i nån studie där man skulle fylla i varje vecka och då satt jag och räknade. Trots att jag drack rätt lite då så kom jag aldrig upp i ”grönt”, då var det mindre än 7 glas per vecka man skulle lyckas med. De mätte två veckorsperioder och det fanns alltid nån dikeskörning med en flaska vin... otroligt irriterande, för man vill ju vara duktig.
Passa på att njuta nu av lördagen också. Nykter, det är ju så skönt, eller hur? Skönt att veta vad man sett och gjort, skönt att kunna hjälpa barnen, och icke minst skönt för kroppen. Bra jobbat!

Jag försökte att begränsa drickandet @kallekandricka men effekten blev att jag drack ikapp när jag väl fick chansen igen. För en månad sedan bestämde jag mig för att hålla upp helt på obestämd tid men förhoppning om tre månader. Vi får se hur det går, tänker inte sparka så hårt på mig själv om jag misslyckas. Vad gäller min mans oförstående så är jag på sätt och vis glad för det, ser det som att han inte sett mitt drickande som något stort problem.

Hur tänker du för egen del? Låter du bli alkoholen? Jag tar gärna alkoholfritt hittepå? men tar gärna emot tips på andra drycker.

Nu kör vi en nykter lördag, Varafrisk. ? Även jag behöver lite pepp för tillfället, så ska tänka på dig i kväll.

Kram

Sover verkligheten dåligt sedan jag slutade med vinet. Trodde sömnen skulle förbättras istället men nu vaknar jag hela tiden och har väldigt svårt att somna om. Nån som känner igen det och vet om det är vanligt att det blir så? När vänder vände det för er i så fall?
19 dagar nykter nu.

Både personal och boende dansar tillsammans till denna låt ❤️
https://youtu.be/P7gzv9q0_AA // kram Strulan

Max två glas och max två gånger per vecka säger du. Jag kunde emellanåt nöja mig med bara ett glas och högst två tillfällen i veckan, men med en sådär två tre deciliter whisky i glaset. Det fick vara ordentligt starka öl för att jag skulle vara nöjd med ett par stycken. För fick jag inte dricka mig nöjd när jag drack så drack jag mer så fort ett tillfälle gavs. Men jag nöjde mig med ett glas. Jag drack i alla fall bara det jag bestämt mig för att dricka.

Nittio dagar är den tid det tar för en del processer att ske i kroppen, blodkroppar förnyas och återgår till rätt storlek, levern återhämtar sig, hjärnans belöningssytem har fått vila och börjat repareras, bättre näringsupptag med mera med mera. Det finns bara fördelar att hämta i att avstå alkohol.

Om det nu skulle finnas något magiskt med alkohol att det skänker lugn, ro, eller minskar risk för hjärt och kärlsjukdomar eller annat så finns det alternativa sätt att uppnå detsamma men som inte är ett gift man häller i kroppen!

Jag har varit orolig över att avstå alkohol under jul och nyår, men egentligen är det ju en utmärkt tid om kanske inte den bästa perioden att avstå spriten för sin hälsas skull med tanke på mängderna det brukar innebära.

Personligen kommer jag aldrig kunna dricka ett alkoholfritt hittepå utan att romantisera om hur en riktig öl skulle vara. Det finns andra goda drycker som inte är förknippat med alkohol som är mycket bättre.

Vad tråkigt att din man inte är till någon hjälp eller visar förståelse.

Egentligen behöver det inte vara något konstigt eller farligt att avstå alkohol. Det finns miljoner och åter miljoner människor som aldrig dricker alkohol, för att inte säga miljarder!

Jag vet inte hur trygg jag är i min nykterhet, men det har gått nästan fyra månader:

Det handlar dels om att bestämma sig, verkligen vara fast besluten, men man måste också innerligt vilja sluta dricka. Alkoholen var inte en vän för mig längre, inget jag blev hjälpt av, den bara förstörde. Från att jag insåg det tog det ändå ett par år innan jag verkligen orkade ta tag i min situation, att bli redo att skiljas från den.

Jag upplever det som riktigt motigt emellanåt men dagarna har börjat rulla på. Så där svårt som det känns i början gör det inte längre. Jag behöver inte tänka på alkohol eller känna mig orolig för vad jag ska göra eller över att ha tråkigt. Det kan gå hela dagar utan att tänka på det.

För att komma över puckeln du stöter på måste du verkligen vilja sluta dricka eller hitta på sätt för att undvika alkoholen i stunden. Sen kan man ändå ta återfall fastän man verkligen vill sluta, men då är det bara att ta nya tag.

Du kan göra saker som att inte ha någon alkohol hemma, inte göra ärenden på stan under tider som systembolaget har öppet, läkemedelshjälp(antabus tänker jag då), eller gå ut och gå en rask promenad femton minuter varje gång du blir sugen, är du fortfarande sugen går du igen.

I början skriker kroppen och psyket efter det nya normaltillstånd du försatt den i och det skeva sätt kroppen lärt sig att bli belönad på, men det blir bättre med tiden.

Jag blir inte rädd av att tänka att jag aldrig mer ska dricka, för det går utmärkt att leva ett liv utan alkohol. Så kände jag inte förut, men det är inte hugget i sten att jag ska förbli nykter för alltid.

Som Andrahalvlek skriver är det svårt. Det har varit riktigt jobbigt att nå så här långt, men jag vill inte längre vara en sån som dricker, vilket var lösningen för mig.

Svårt att få ur någon annan ur internetberoende, kanske lika svårt som att få sig själv ur ett alkoholberoende?

Börjar tycka det känns rätt okej att ha tråkigt när jag inte fuskat och haft roligt med sprit på nästan fyra månader.

Små meningslösa tråkiga saker börjar blir roliga, sånt som fick en att le eller skratta före spriten blev en genväg till lugn, ro, glädje, energi.

En klok person här inne skrev att livet har varit som en transportsträcka till nästa fylla. Du anar inte hur mycket jag kände igen mig i det.

För mig är det lättare att avstå helt än att försöka styra mitt drickande och planera mina fyllor. Och jag vill aldrig mer bara se fram emot helgen för att jag ska dricka sprit.

Vad härligt att du klarat 16 dagar! Det är egentligen den svåra perioden du är inne i nu. Jag är i den ”lätta”. För nu känns det mer vardag att inte dricka och mer konstigt om jag skulle dricka. känner inte av suget lika ofta heller. Ibland kan det komma. Speciellt om jag är stressad.

Nu på Kvällen när alla andra i familjen redan sov , passade jag på att tvätta två maskiner. Haha har aldrig fallit mig in en fredagkväll förut. Och när jag gick upp för trappan på väg till sovrummet tänkte jag ”jag kommer att komma ihåg när jag gick och la mig ikväll”. För det är många gånger jag inte kommit ihåg sista timmen innan jag gått och sovit.... och med den kom alltid morgonångesten.

Gonatt ?

Haha jag fastnade vid inlägget med ilskna utbrott. Har också känt att jag fått utlopp för en del utskällningar eller hetska debatter senaste tiden. Stackarna! Men är ju på G :) plus att före kunde jag tänka mer ”jag orkar inte”. Nu känns det som att man har fullt med energi så engagerar mig lite för mycket i saker.

Finns ju en rolig lista A-Ö som är fastnålat längst upp här i formuret :)

Själv känner jag att jag är full av energi nu när jag slutat dricka så behöver annat att syssla med. Annars blir jag supernere

Jag tror det går att förlåta, men jag tror man måste ta hand om sina känslor av ilska, sorg och frustration först genom att försöka förstå, våga prata, älta med nån som lyssnar. För att sen förlåta. Att göra det innan acceptans tror jag är svårt. Det är sorgligt och orättvist när man som du och jag hamnar i denna situation, men det är inte vårt fel och dom är maktlösa inför drogen.

"Jag skulle kunna krossa ditt huvud med mina armar" ...
Adde, Andrahalvlek, EsterHanna har svarat på mina inlägg.
Jag hade hopp om att rädda min relation men då jag hör något sådant här inser jag att jag nog måste bort. Det är galet.
Han är i fyllan. Men förhoppningsvis (?) menar han inte det men jag blir otrygg.
Och han sade det med sådant otroligt lugn ... Då jag konfronterade sade han att "det var ju bara ett konstaterande. Du kan vara lugn."
Men jag reagerar ju ändå. Tänk om han någon gång vill kolla sina krafter. ?

Det är väldigt viktigt att verkligen bestämma sig. Inifrån och ut. ”Nu är det nog. Ingen mer alkohol för mig.”

Och sen får man ta en dag i taget, och samtidigt jobba bort alla gamla vanor som innehöll alkohol och skapa nya nyktra vanor. Det är verkligen inte så ”bara”, det är ett tufft jobb. Plugga, plugga, plugga nyktra argument och hjärntvätta skallen.

Till slut kommer en dag då man känner ”jag får dricka, men jag vill inte”. Då blir den nyktra resan ännu lättare.

Kram ?

”Jag lät aldrig tankarna få fäste.” Perfekt!

Kram ?

Ännu en Fredag. Andrahalvlek- Ja nog har jag under de här dagarna fått känna på både upp och nergångar, kraftiga sådana :) men de där kickarna uteblir just nu men det gör ingenting. Jag vet att kroppen och knoppen mår mycket bättre ändå nu när alkoholjävulen bor i ett rostfritt fängelse (lådan).. senaste veckorna har känts ganska grå men samtidigt har det varit ganska skönt.

Jag har alltid mycket känslor inombords som alltid måste ut hur som helst så visst. En skillnad är att humöret är jämnare mellan topparna och dalarna, skämtar mycket mer och kan glädjas lite mer åt vardagliga händelser än vad jag gjorde tidigare. Jag är nöjd med ”uppoffringen” och nu är det min livsstil eller nä det är mitt nya liv där jag får vara mig ofiltrerad hela tiden. Jag hoppas på mer aha-upplevelser men den som väntar på något gott.

Blir fortfarande stolt och varje dag jag klarat en till dag utan alkohol och nu är jag uppe i 46 vilket känns fantastiskt bra
Blir glad av forumet och att det finns de som svarar.

Ha en bra resterande fredagkväll och ta hand om er!

Missty: jag ska testa en liten mängd vinäger nästa gång så jag slipper fundera, tack för tipset