Senaste kommentarerna i forumet

Blir galen på denna extrema trötthet. Har nu varit nykter 5 veckor med antabus . Varje dag är en berg och dalbanan med humöret .
Paniken växer .
Och har inget att döva ångesten med .

Det låter som att du haft några riktigt tuffa dygn. Nu är det eftermiddag och du har en natts dålig sömn som lägger börda på det redan tunga.

Din tveksamhet till att söka upp psykiatrin låter uppgivet, du vet med dig vilken typ av medicin du får och det är inte det du behöver just nu. Samtidigt låter det skrämmande då du skriver att du hellre tar livet av dig. Jag gissar att många här inne blir oroliga. Kanske med rätta. Jag hoppas att det vi kan erbjuda i form av möjlighet att själv skriva och att få ta del av andras berättelser blir något som ligger i vågskålen för det som leder till något gott.

Du har mycket att bearbeta och du gör det i din takt och så gott du kan. Ser att du använde alkohol för några dagar sedan, för många förstärker det meningslöshetskänslor och nedstämdhet flera dagar efteråt. Hur är det för dig?

Utifrån det du skrivit är det fler faktorer som spelar in i ditt mående, som för de allra flesta, och att du gör det du kan, bland annat att jobba för att förändra dina alkoholvanor är ett steg i rätt riktning. Alkohol, berusning, bakfylla och sug påverkar verkligen livsmotivationen negativt.

För dig hoppas jag att natten blir lugn och att sömnen drömfri.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Är just nu helt upptagen med att bara tänka på alkohol...
Värsta suget. Tänk om det kunde släppa nån gång. Hjärnan är helt kidnappad av alkoholen. Är rädd att fötterna ska börja gå av sig själv till systemet.
Haha, kom precis på att om min hjärna är kidnappat så lider jag av.... vad heter det nu? Stockholmssyndrom?! Offret blir förälskad i sin kidnappare. Ja, så är det!

Ja men då är det som jag misstänkt att denna finns kvar, jag har sedan tidigare ingen rellation till öl i den bemärkelsen då jag i princip endast drack vin, ( dessutom bara av en typ, ett märke) har tagit någon alkoholfri öl utan att vilja ha mer men har lessnat lite på den och ska försöka jaga svartvinbärsmust. Bra att julmust funkar för dig ?. Tyvärr tycker jag det blir för sött i längden och dricker inte läsk av samma anledning. Det är synd att jag även finner tee sött annars skulle det passa bra nu när det blir kallare. Har emellertid lyxen att ha ett lokalt musteri väldigt nära och de tillverkar även äppelglögg ?. Så har lagt in en beställning om det ?. Det vita 0 % vinet och bubblet brukar de få till bra men inte det röda säger mig erfarenheten ?. Men har hört om druvmust och tänker att det kanske kan vara något? Är inte direkt orolig för att de alkoholfria alkternativen skulle trigga någon önskan om mer då det hemma står en flaska sambca och nån gammal blossaglögg som jag inte har några planer på att ge mig i kast med att testa ?. Deras öde blir nog vasken så småningom då sambocan måste vara 10 år gammal minst och glöggen säkert fyra ?☺️. Jag var en ”märklig” alkohlist i den bemärkelsen att jag inte valde att dricka de ovan nämnda om vinet tog slut, då var jag hellre utan till nästa dag ( jag såg ju såklart alltid till att det fanns nån flaska vin hemma även till söndagen när bolaget var stängt ?).

Drick så mycket du bara orkar och vill, av vad du vill, bara det inte innehåller alkohol.? Vanan att just dricka sitter i tämligen länge, men avtar med tiden. För många hjälper det att dricka substitut som A-fri öl, bubbel eller vin. Jag gjorde dock aldrig det. Det påminde för mycket om alkoholhaltiga drycker, fick avsmak. Nu kan jag dricka a-fri öl, men handen på hjärtat så tycker jag bättre om tex julmust. ?

Ytterligare en dag helt nere. Fick inte sovit mycket i natt mardrömmar. Liggat i sängen hela dagen idag pratat med min terapeut som är orolig för mig, vill helst jag åker upp till psyk men jag tar hellre livet av mig än gör det. Plus de erbjuder ju bara theralen och när jag mår så här så hjälper inte theralen för fem öre. Min terapeut skulle kontakta min soc inte för jag vet vad hon kan göra mer än erbjuda sig köra upp mig till psyk. Hatar må så här. Vill bara bli lugn och slippa alla jobbiga tankar och mardrömmar.

Hej andrahalvlek,
Jo men det stämmer att jag gjort det. Hittade inlägg som jag gjort i forumet ( halvhjärtade sådana) från -16 och ja det var fyra år sedan. Under dessa fyra år har mitt beroende ” matas” till att på slutet inte vara hållbart ( visserligen va det illa innan dess med), jag var tvungen att dricka tidigare på dagen för att jag var rädd för att hamna i delirium, det var även därför jag fortsatte dricka varje dag på slutet, jag var beroende både psykiskt och fysiskt tyvärr. Som jag ser det så har jag nu två val.. och vi kan väll konstatera att jag inte vill åter till ovan beskrivning. Vad bra att även du upplever att ett beslut kan göra mycket ?.

Ville bara tillägga att du kämpat på bra under dina 10 nyktra månader ?. Starkt jobbat.

Ja jag hoppas att det kan vara så som du beskriver Torn, att jag vet vad det ställer till för mig och därför kanske inte är så ” lockad” av det. Däremot så har jag fattat tycke för äppelmust för att nämna ett exempel, mina ” vanor” sitter kvar men det i glaset är utbytt. Kort sagt så finns det fortfarande en vana av att ha något i ett glas att smutta på vid matlagning och på kvällen. Upplever att vanan är svårare att bryta än innehållet ( som nu oftast består av must), däremot så känner jag väll personligen att jag inte måste bryta denna vana just nu bara jag väljer innehåll med tanke bakom. Ja, som du konstaterar så var jag ganska ” illa ute” mot slutet och var tvungen att dricka för att häva skakningar ( hela kroppen) innan jag valde att läggas in på avgiftning, då jag tog vägen via beroendeakuten så finns det även minnen därifrån som har en preventiv inverkan för min del... jag hoppas att de inte glöms bort bara. Allt gott! ?

Jag har inte haft helt galet sug faktiskt. Jag tror att det beror på att jag verkligen bestämde mig. Inifrån och ut. Stenhårt. Kanske har du gjort detsamma?

Kram ?

Jag tror det beror väldigt mycket på hur långt ner i alkoholträsket man kom. Hur fysiskt beroende man blev
tror jag spelar stor roll huruvida lätt det är att testa att ta ett glas. Du har ju upplevt en hel del ser jag, och
då vill man absolut inte tillbaka dit. När man vet att alkoholen inte skulle ge något, utan bara ställer till med
bekymmer, då passar man sig verkligen. Jag var stenhård i mitt beslut från dag 1 och har inte ens varit nära
ett återfall. Och nu efter 10 månader är det samma sak, jag vill inte och jag ska inte börja dricka igen.
Jag mår så otroligt mycket bättre utan alkoholen, så det lockar mig inte för fem öre att ens testa.

Men jag har sett en del här på forumet som inte har upplevt hur dåligt man verkligen mår till slut.
De har lättare att känna sug efter alkohol, även när det har gått en ganska lång tid.(3-6 mån) De har kvar
en känsla av att alkohol ger en belöning/avkoppling. Det är nog lättare att falla dit då tror jag.

Men du vill verkligen inte riskera att falla dit ser jag, så det kommer gå bra. ? Kram

”Lustigt nog verkar jag nu tro att jag skall hitta rötterna till mitt grubbel genom att grubbla på det.”

Ja, det är faktiskt lustigt ? Och bra att du sätter ord på det. Då ser du själv lustigheten.

Jag tror att du ska lära dig meditera. Så du kan stänga av när det blir ”för mycket”.

Dålig självkänsla i barndomen sätter spår hela livet tyvärr. Har inga tips där tyvärr. Mer än sätta ord på det kanske, förstå att då var då och nu är nu.

Kram ?

Ibland lyckas jag stänga av gnället, ibland äter det upp mig inifrån. Det beror på min egen dagsform har jag märkt. Vissa dagar kan jag inte ens se på nyheterna, jag fixar inte allt elände. Jag känner mig hudlös, min empati blir liksom överhettad.

Kram ?

Hej Torn,
Är ju mycket möjligt att det är så som du beskriver om kroppen eller kanske snarare så hjärnan fungerar. Kan även tänkas att de tankar du beskriver är lättare att falla för ju längre tid som passerat? Jag har fortfarande i minnet alla dåliga ting som a medförde för min del så resonerar som så ( nu) att detta är inte för mig. Jag är glad att vakna utan att vara bakis, glad att slippa tvånget att dricka, glad att slippa somna på soffan, glad att slippa skakningar, glad att inte lägga ( mycket) pengar på något som inte är hälsosamt, glad att slippa ha ont i armar ben och tunga ( b-vitamin brist), denna lista kan göras längre ?. Men jag vet som sagt inte hur jag i framtiden kommer resonera, däremot så kommer jag inte behöva ”kämpa” ensam ( även om det bara är jag själv som kan besluta mig för att låta bli) har inplanerade besök hos läkare och sköterska för uppföljning mot slutet av månaden ?.

Tack för stödet, Andrahalvlek <3. Min lösningsorientering fortsätter att hålla mig sysselsatt och lustigt nog verkar jag nu tro att jag skall hitta rötterna till mitt grubbel genom att grubbla på det..

På måndagkvällar spelar jag padeltennis. Det är nog det roligast jag vet under en vanlig vecka och många gånger känns det som det enda jag upplever som ett rent nöje. Jag spelar tillsammans med två av mina bröder och min närmaste vän. Det är några av få människor jag är ganska trygg bland och kan vara relativt avslappnad med.
Trots det så åker jag nästan varje gång hem efter träningen med en olustig känsla som startar igång diverse grubbel. Jag har noterat det förr och noterade det igår nu när jag är lite extra uppmärksam.

Denna olustiga känslan är väldigt intressant för den kommer många gånger under en dag och särskilt i situationer med andra människor, jag vill gärna förstå vad den kommer ifrån. Jag skymtar även här roten hos osäkerhet i mig själv.

Det ligger uppenbarligen väldigt, väldigt mycket energi hos mig i möten med människor och energin grundar sig i känslor.
Det enda jag kan komma fram till är att jag har en väldigt djup rädsla för att inte vara omtyckt. Känslorna kan mycket möjligt rota sig i barndomen med lite vänner och periodvis utanförskap. Den som inte blev bjuden.
Så är det inte längre och det är något jag är väldigt lycklig över. Dock ger jag bevisligen mycket energi i mina relationer och har säkert gjort sedan lång tid tillbaka för att nå detta. Jag har skapat en energikrävande mask för rädslan att någon ska se den där pojken bakom som inte blev bjuden.

#hobbypsykolog.nu

Det är det som är det luriga, man mår förhållandevis bra och tänker: Det här gick ju lätt och jag har ju faktiskt inget sug. Jag kan säkert ta ett ett glas. Men det är på det sättet många åker dit, ett glas blir extremt lätt fler, och
vips så är man tillbaka i missbruket. Väldigt förrädiskt.

Grattis till tid! Kram

Grattis! Det var vid 100 dagar jag började räkna månader i stället. En dag man minns med stolthet.?
Härligt att du har nått dit! Väldigt mycket positivt som har hänt, och du har massor mer att upptäcka.

Kram

Ja vi måste bli mer lagom. Och det gäller de flesta här.
När det gäller min stress och press på jobbet har jag själv satt mig i situationen. Lär man folk att man alltid är tillgänglig och fixar allas problem på kort tid så tror de att det är det normala.
Sedan är det nog mitt bekräftelsebehov som gjort att jag överlevererar.
De är ju alltid nöjda och ger mig beröm.

Hos mig är det så här.
De ringer och säger . Jag mailade dig för 30 minuter sedan. Hur går det?
Eller De mailar och skriver. Du svarade inte i telefonen så jag mailar.
Sms: Ring Mig!!!!

Jag behöver bli bättre på att inte ta på mig allt hela tiden.
Kan inte skylla på chefen heller för han säger hela tiden att jag skall anställa hjälp. Men jag orkar inte, och tror inte på att den jag behöver finns därute.
Corona situationen gör också att jag är orolig att anställa.
Vem vet, jobben kanske försvinner.
Kram⚘

Det har nu gått några dagar/ veckor sen jag kom hem och har väll inte tänkt så mycket på min ” situation” mer än alla vardagliga saker som bör flyta på. Jag vet inte riktigt vad framtiden kommer ge, men vet att jag inte vill tillbaka dit jag var. Har en ny ” sport” att leta efter goda alternativ till vin, finns vad jag vet inget alkoholfritt rött vin ( 0,4-0,5 funkar det med) som inte smakar blask... är inte riktigt beredd på att ”bara” dricka vatten till alla måltider utan vill ha lite ”helg” men på ett sundare plan än innan. Har hört att svartvinbärs must ska vara smarrigt. Har ni goda förslag så tippsa gärna mig och de andra ?. Ska ta upp kumbutcha bryggning igen så får vi se om det lyckas. En reflektion: är det min hjärna som spelar mig ett ”spratt” eller kan viljan styra även en alkohlist? Jag tänker lite flyktigt på gammla vanor ( jag drack i princip varje dag de senaste två åren, uteslutande vin) MEN jag känner inget behov av att dricka inget tvång alls. Jag har ju Atarax som jag tar men äter varken antabus eller campral eller liknande för att motverka ett sug/möjligt intag. Jag har av förståliga skäl inget vin hemma och även maken väljer att avstå a ( på eget inetiativ inte för att jag vad om det). Hur som så känns det som att det går för ”lätt” att avstå för men del ( jag är ju tacksam såklart om detta håller i sig), eller blir jag lurad av min hjärna att tro det så jag ska släppa garden? Många tankar.. hoppas ni har det bra i kylan ?.

Vad härligt med tresiffrigt. 100 dagar.
Check på den AkillesU ✔
Bra jobbat?
Kram⚘

Kämpa på! Du fixar detta.
De första 10 dagarna sedan slipper du abstinensen.
Fråga från mig. Dricker du större mängder nu under återfallet än när du drack regelbundet? Mer okontrollerbart?
Kram⚘

Det är nog dags att du verkligen tar tag i detta på allvar. Känner igen det där med att att handla
folköl i desperation. Fysiskt beroende, kroppen måste ha alkohol. Darriga händer på morgonen?
På slutet kunde jag inte knappa in koden när jag skulle handla på systemet på lördagsförmiddagen, även omöjligt att dricka ett glas vatten med en hand utan att merparten skvimpade ut. Det var ett helvete, och
det enda som fanns i tankarna var att dricka alkohol. Du kanske inte är riktigt där ännu, men
om du inte lägger av, så kommer det bara bli värre och värre.

Det gör ont i mig när jag läser hur du har det, det är inget värdigt liv. Hoppas du kan ta ett beslut
att bli fri från alkoholen, det är så ofantligt mycket värt det, jag lovar.

?❤️

Är precis som du väldigt lösningsorienterad och har extremt svårt för människor som ältar samma problem om och om igen utan att nämna ett enda förslag på lösning.
Min svärmor är en energitjuv till max och jag känner ingen gnälligare människa. Hon är dessutom expert på att ge andra människor skuld och kan verkligen sätta sig i mitt huvud på ett sätt som gör mig så förbannad.

Det är ju svårt att komma runt hos människor man inte fysiskt kan undvika men det jag försöker göra är att inte svara på eller kommentera det som är planlöst gnäll utan på ett passivt sätt visa att jag inte är intresserad i såna diskussioner, men det är långt ifrån lätt ibland när man hamnar i en 1 mot 1 situationer.

Sen kan man fråga sig varför vissa har förmågan att påverkar en så mycket när man tycker att man bara borde kunna stänga av mentalt, som Blenda säger.

Fredag och lördag förmiddag var hur lugna som helt, men vid ettiden bara knäppte det till i hjärnan och det enda som rörde sig var ALKOHOL! Utan att egentligen tänka satte jag mig i bilen och åkte till bolaget. Drack upp nästan en BIB. På söndagen var det ett par glas kvar. Frampå eftermiddagen åkte jag, nästan i desperation, och handlade ett 6-pack folköl. Jag tror inte att jag varit på sb på en lördag tidigare, och framför allt, jag dricker inte öl! Det var som ett okontrollerbart behov av alkohol.
Naturligtvis var jag korkad nog att handla en tröstlåda till igår. Drack väl 11/2 flaska. BIB, detta satans påfund, gör det lite svårt att hålla koll på hur mycket man häller i sig. När jag vaknade imorse blåste jag i min aklomätare, det var gränsfall till vad som är olagligt att köra på.
Helt skrämmande beteende! Nästan tvångsmässigt.
Jag tog med mig BIBen och slängde den i återvinningen när jag åkte till jobbet.
Det här får inte fortsätta, måste hitta tillbaka till den beslutsamhet jag kände i sommras.
Steg ett blir att inte åka till bolaget på vägen hem i eftermiddag.

Grattis till 3 månader, en liten milstolpe ju. Livet får vi nu se som det är, utan filter. Ibland upp ibland ner och vissa dagar går i grått. Men var så säker , efter regn kommer solsken. Kram