Senaste kommentarerna i forumet

Skönt att du har kommit så långt i processen ändå! Man brukar väl säga att 3 dygn, alltså 72 timmar efter man druckit så är det som värst och sedan lättar det. Men fysiska symptom är en sak. Ångest kan leva kvar ett tag beroende på dig som person och av vilka orsaker den uppstår. Det kan ju även vara andra faktorer som spelar in som gör att du har ångest, men som förvärras av alkoholabstinensen. Men är du på nästan 4 dygn så bör det bara bli bättre från och med nu med abstinensbesvären i sig.

Håll ut! Du kommer att klara detta! Och fortsätt gärna att skriva här om dina tankar och om hur det går.

Det är nog lite olika när den värsta abstinensen kommer. Det jag tycker är att du inte ska försöka oroa dig så mycket över den, du har en adekvat behandling som kommer hjälpa dig genom abstinensen. Fokusera istället på att göra ditt pannben hårt som sten, för det är bortom abstinensen din resa börjar ordentligt, och du kommer att klara det om du fokuserar på din anledning till varför du kommit hit.

Mod och styrka!
Dee

Nykterheten har tillfört många nya nyanser av mig själv, min karaktär och mitt liv, men också löften till mig själv.
Löften som att aldrig ta det där första glaset och att vara sann mot mig själv.
Det är inte så lätt det där alla gånger, att vara sann mot sig själv.
Att vara sann mot sig själv innebär ju att man är sann mot sina känslor och faktiskt rädd om sig själv gentemot andra.
Jag har, under ganska många år flytt undan och tagit hjälp av alkoholen för att mäkta med. Det har varit alltifrån vänner som det inte fungerat med och som jag slagit en knut på mig själv för att göra nöjda, till killar som betett sig som as och en arbetssituation som egen företagare där arbetsbördan var långt ifrån vad en enstaka liten människa kan hantera. Men jag har gjort det, genom att köra över mig själv gång på gång tills jag sett ner på mig själv så pass mycket att jag verkligen trott på tankarna om att inte ha något eget värde utan enkom varit värdefull för mina prestationers skull.
Det träsket är ett eländigt och jävligt geggigt träsk och ganska svårt att ta sig upp ifrån.
Men jag har tagit mig igenom det, precis som med allting annat, och ur detta kom en stark individ som verkligen lärt sig att ta hand om sig själv och lyssna inåt.
På senare tid har jag hamnat i situationer som inte är uppbyggliga för mig och allt jag vet är att jag inte är på en bra plats just för tillfället.
Ibland undrar jag om det är någon form av prövning jag ska gå igenom och kanske bara ska tugga i mig det som händer på min arbetsplats, eller om det är läge att bli lite sann mot mig själv igen. Sätta ner foten, slå undan bordet och säga upp mig.
Det i sin tur har lett till en malande känsla av ifrågasättande. Det är främst mig själv och min personlighet, mina personliga drag jag ifrågasätter. Jag vet att jag har förmågan att trycka undan den person som är jag, men jag tror inte det är sunt att göra det.

En annan känsla av att inte vara sann mot mig själv är när någon säger sig känna så mycket för mig att jag plötsligt känt mig trängd och förvirrad.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra utav det som är vi. Verkligheten hann i kapp, när tro byttes till tvivel och när jag känner känslor som att vara lite trängd, är det svårt att höra vad min inre röst säger.

Det är inte enkelt, såklart. Jag förstår att det är tungt att misslyckas. Jag har varit där. Jag läste tillbaka litegrann vad du skrivit på sistone och det verkar som att du är på väg att få hjälp och det är ju bra. Fram till dess kanske du kan ta en dag i taget.

Bestäm dig varje kväll innan du går och lägger dig att du inte ska dricka nästa dag. Lägg upp en liten plan för vad som skulle kunna få dig att dricka och hur du kan ta dig ur den situationen. T.ex om du är på väg hem från jobbet och bilen verkar dra sig mot systembolaget, kör till en väninna istället och drick en kopp kaffe. Åk sedan vidare hemåt när du är på andra tankar och systemet stängt ändå.

Du klarar detta också! Skriv här när det känns tungt.

Ärligt och, tror jag, det mest insiktsfulla jag läst på forumet. Det kanske känns så för att jag känner igen tankegångarna. Inget dogmatiskt, bara inkännande och medkännande. En djup förståelse av problematiken, och en förmåga att sätta ord på tankarna som jag själv tyvärr saknar.

Jag var väl i samma sits som du. Jag försökte länge att dra ner men det började långsamt gå upp för mig att jag skulle behöva sluta. Det tog dock lång tid innan jag gjorde slag i saken. Nu såhär i efterhand kan jag ju önska att jag hade gjort det tidigare, men det är klart att det är obehagligt när det kommer till att man får en knuff från något håll, t.ex företagshälsovården.

Jag förstår också att det känns nesligt när de säger att de har tystnadsplikt.

Men, du kan ju göra det bästa utav det nu! När allt har landat och är över så mår du mycket bättre som människa!

Jag är livrädd för svår abstinens. Har inte druckit på nästan 4 dygn och har ångest som inte vill släppa. Har fått Lergigan och ska i morgon börja med antabus. När kommer värsta abstinensen??

Hej TappadIgen!
Jag var aktiv här för några år sedan. Har fyllt i någon typ sv enkät här då, men inte denna gången. Är i sämre skick denna gången. Har troligtvis fler verktyg och bättre stöd, men har misslyckats så ofantligt många gånger...

Jag tycker ju inte det, men i mitt fall är det väl kanske det att "bara" fredag+lördag verkar vara tillräckligt för att påverka min sömn i flera dagar efter: jag kan inte somna på kvällarna, så är trött hela tiden, om än inte bakis.

Jo, jag har själv börjat undra om jag kanske inte dolt det så bra som jag trodde, ingen på jobbet har sagt något, men bara att de ville skicka mig till företagshälsan tyder väl kanske på att de förstått att det är något i alla fall.

Jag är fortfarande irriterad över att ha blivit "lurad" och inträngd i ett hörn så här... Men, om jag nu ska vara helt ärlig mot mig själv: Även om jag tänkt länge att jag behöver sluta har steget till att faktiskt söka hjälp kännts väldigt långt, och jag vet inte hur lång tid det skulle ta mig att komma dit på eget bevåg.

Å andra sidan tycker jag inte om att känna mig tvingad.

Kanske en lustig fråga, men om det nu är så att man jobbar 8-17 Måndag till fredag och sedan dricker hejdlösa mängder efter jobbet på fredag och återigen på lördag.

Har jobbet något med det att göra då? Det skulle väl vara om man dricker så mycket på lördag att man fortfarande är bakfull och sjukskriver sig eller kommer in sent i inte så god vigör på måndag? Eller finns det andra sätt man menar på att det skulle påverka jobbet? Yrkeschaufför och alkoholproblem vore ju en sak.

Det här är alltså en ärligt menad fråga jag är nyfiken på.

Hälsar på och kollar om helgen varit bra?
Kram⚘

Ta all hjälp du kan få! Att ta ansvar och reda upp situationen inger respekt!

Företagshälsan får betalt av företaget, och den personen skulle begå snudd på tjänstefel genom att tiga. Däremot borde hen övertala dig att själv snacka med din chef, istället för att ”skvallra”.

Du är kanske ”ditskickad” för att din chef har haft misstankar? Och vill ha svart på vitt för att kunna konfrontera dig. En del chefer är fega, och väntar tills de har ”bevis”.

Förhöjda leverprover visar att du har problem. Antalet tillfällen per vecka och mängd är oväsentligt. Det är konsekvenserna som är det viktiga.

Kram ?

Jag har inte pratat med en enda person sen jag lämnade dottern hos sin pappa i fredags. Snart ringer äldsta dottern, men annars zero ord över mina läppar.

Jag har sovit, läst böcker, stickat, spelat farm heroes, motionerat och samtidigt upptäckt delvis nya områden. Jag har ätit frukost i sängen och indisk hämtmat framför tv:n. Har följt USA-valet en hel del.

Jag känner mig inte rastlös. Inte uttråkad. Inte bortvald. Inte ett dugg sugen på alkohol.

Jag känner mig nöjd med min helg i självsamhet. Jag har gjort precis som jag vill utan att ta hänsyn till någon annan. Jag har lagt beslag på mitt livs fjärrkontroll ? I alla fall en helg - och jag njuter av det. Helgen pågår ända tills klockradion börjar babbla imorgon bitti kl 6.

Jag funderar på att styrketräna på lunchrasten imorgon. Känns som en bra sak att fira sin 9-månadersdag med!

Kram ?

Tack för svaren:)
Jo, jag tyckte det verkade konstigt, men som sagt verkade de ju inte tro mig att det bara är fredag+lördag - och det lär väl inte bli bättre av att blodprovet jag lämnade tydligen visar ganska höga värden av både CDT den andra (Peth?), vilket jag faktiskt inte trodde det skulle göra.

Jag har också suttit i telefon med mamma ett tag ikväll, och det hjälpte - har inte velat säga något om detta till hemme eller pappa tidigare, men har oroat mig i veckor - men nu gjorde jag det, och jag känner mig lite lugnare nu. Även när det gäller företaget: Vad jag vet är det så att de ska erbjuda hjälp/rehab i första hand, sparken borde inte vara aktuellt om jag inte vägrar? Har inte ett jobb som kräver bil.

Jag har tyvärr en förmåga att misstro de flesta, jag kanske måste försöka utgå ifrån att de inte vill mig illa, även om det brukar vara min grundinställning. Men jag har oroat mig för att bli "påkommen" länge nu, och gjort allt för att inget skulle märkas på jobbet, så det känns ganska tungt just nu + jag känner mig lurad av den där människan på företagshälsovården som först yrar om tystnadsplikt och sedan ändrar sig, så jag är inte särskilt positiv till dem just nu.

Ja visst har man betett sig som en idiot stundtals och jag har reflekterat rätt mycket över det i den här tråden. Att man försökt kompensera på andra sätt för att man mår skit inombords. Börjar landa i att jag lidit av en depression åtminstone sedan ett år tillbaka. Trodde alltid att det var för sent för mig och tjejen, vilket ledde till att jag gjorde bort mig gång på gång. Att jag hade den inställningen var antagligen det som gjorde att det sket sig till slut.

Symtom på depression (enligt 1177):

låg självkänsla - check, och det smittade av sig genom att jag stundtals var misstänksam istället för trygg i mig själv.
känsla av hopplöshet - check, trodde ju att allt redan var för sent.
orkeslöshet - Nja, jag var ju ofta bakfull eller hade ågren sen senaste bläckan. Så svårt att säga.
koncentrationssvårigheter - Oklart, alltid haft lätt att lära. Men känner mig jäkligt pigg på jobbet nu.
ångest, irritation eller ilska - Alltid någon av dessa som min grundkänsla det senaste året i princip.
kroppsliga besvär - Haft ont i händerna men det har nog mer att göra med alkoholen.
självmordstankar. - Inte direkt, men ibland har jag undrat om någon ens skulle sakna mig om jag dog. Jag har ju känt mig så jävla värdelös stundtals. Men jag har absolut inte funderat på att avsluta mitt liv.

Fattar inte varför man inte förstår sånt här när man är mitt i det. Det är så jävla sjukt och jag är så himla ledsen över hur mycket det såklart måste påverkat min före detta.

Nåväl, det går inte att ändra det som har varit och den bästa ursäkten är förändringen som jag var inne på igår. Idag vaknade jag också tidigt, runt 8. Frukost, gym, andra frukost, laga lunch, tvätta. Åkte ut till ett friluftsområde några mil bort och gick en långpromenad i skogen och fikade med några vänner. Sedan komma hem, äta mellanmål, städa lägenheten, vika tvätt. Prata med farsan i telefon, det är ju fars dag. Reflekterar återigen över att helgen ger så ofantligt mycket mer nu än tidigare. Allt som har tagit hela veckan att komma ikapp med kan jag lösa på en lördag ELLER söndag nu, om ens det. Det gör att veckorna går betydligt mer smärtfritt. Sjukt egentligen exakt hur mycket tid och ork jag har.

Aldrig mer första glaset.

Bullret

Du kan absolut inte få sparken för att du dricker. Arbetsgivaren är skyldig att erbjuda dig behandling. En viktig vändpunkt för många!

Välkommen hit!

Kram ?

PS. Ditt nick är roligt, fick läsa det några gånger för att fatta ?

Jag har funderat på varför vi ger alkoholen all denna uppmärksamhet.
Alla tankar på den!
Tror att livet blir roligare med den med mera, med mera.
För ett liv utan A måste den bli ointressant, inte värd vår uppmärksamhet.
När jag läser hur du kämpar så önskar jag verkligen att du ska finna den känslan.
Hoppas det går bättre denna gången.
Det är ingen rak väg till ett nyktert liv. Och någon gång får vi hoppas att poletten trillar ner.
Jag hoppas också på att insikten och nykterheten skall bli en naturlig del av mitt liv.
Kram⚘

mm mm

En rödhake som satt på grusvägen och inte ville flytta på sig höll jag på att cykla på en idag. Det är dock inte första gången jag har sett en rödhake, men det har inte hänt jättemånga gånger i mitt liv. Både strömstare och rödhake är riktigt vackra ?

Det var en väldigt backig runda, så jag fick promenera och flåsa en hel del uppför. Ofrivillig intervallträning ?

Kram ?

Nu vet jag inte exakt hur din diskussion med din man har sett ut, men för mig känns det otroligt respektlöst att göra så om han vet, vilket jag förmodar att han gör, att du har för avsikt att vara nykter även denna månad. Det kan absolut vara så att han hoppas att få tillbaka dig i missbruket, där han nu är ensam ja. Men inte särskilt snyggt!

Du får ta det positiva med dig att det bara blev två glas och att du fortsätter på din utstakade väg. Men du borde kanske ha en diskussion med honom någon dag innan alkoholen har kommit fram och berätta för honom att du inte är ok med att han gör så.

Som jag ser det så är 2 glas inget problem.
Det blir dock ett problem om de 2 glasen leder till fler och oftare så man inom en kort period är tillbaka där man började.

Så ge dig inte dåligt samvete för dessa 2 glas
Du har koll på detta och vet var du ska framöver.?
Kram⚘

Det kommer nog aldrig det perfekta tillfället att sluta. Ibland när jag slutar i panik över att inte kunna fortsätta så här så blir jag helt utmattad av att bita ihop käkarna och kämpa. Till slut orkar jag inte mer och ger efter. När jag inte är lika panikslagen och slutar för att jag vet att det är rätt sak att göra, inbillar jag mig att jag inte har så stor problem.. och ger efter. I fredags kväll orkade jag inte mer. Drack ändå igår för att jag var så beslutsam över att jag skulle sluta. Vad gör en dag mer eller mindre, viskades det på min axel. Idag har jag gått runt på folköl. Det spelar ingen roll hur eller när jag slutar. Jag ska bara sluta. Jag slutar nu. Hällde ut mina 3,5:or och rider ut stormen. Inte bita ihop eller kämpa utan bara inte ta första glaset.

Jag läste din tråd om jobbet. Jag vet inte så mycket om hur det där fungerar. Känns märkligt att ditt företag skulle behöva känna till att du dricker fredag och lördag?

Men du har identifierat att du har ett problem och du tänker göra något åt det, och det är bra. Jag har svårt att se att ditt företag skulle kunna ge dig sparken på grund av detta. Hur det blir med den biten kan du ju inte göra så mycket åt ändå. Fokusera på det du kan göra och ditt eget mående. Om du känner för att testa på AA igen så varför inte. Det passar ju kanske perfekt att det är just på fredag som ju är en problemdag för dig. Det blir ju något annat att koncentrera dig på. Det finns också ett program här som jag förbisåg de första veckorna jag var här men har nu påbörjat. Det kanske också är ett ställe att börja på för dig?

Det har rullat på bra. Tills idag. Min man har köpt en flaska av mitt favoritvin och häller upp ett glas; "Varsågod! Jag tyckte att du skulle ha lite... " "Va? Jag bad dig ju att inte köpa. Jag ska inte ha! Har du inte fattat? Inte så snällt när jag försöker låta bli"
Fan!! Jag tar inte emot det. Inte då, men sen dricker jag 2 glas medans jag lagar mat. Gott? Javisst.
Jag har inte haft något som helst sug under dessa 6 veckor, det har varit förvånansvärt lätt att låta bli så varför jag drack nu? Bara för att det fanns där inom räckhåll såklart. Jag blir ledsen och besviken både på honom och mig själv. Mest på honom faktiskt. Har verkligen inte för avsikt att börja dricka igen bara för att...
Hur ska jag få honom att fatta det? Gör han så här för att han inte vill känna sig ensam i sitt missbruk eller vad?
Jag sätter dessa 2 glas inom parantes och fortsätter på den väg jag stakat ut. Jag mår ju så bra! Jag är här och nu, känner glädje och tacksamhet för varje dag jag är nykter och för varje morgon jag vaknar utan ångest, skuld och skam. Jag lever på riktigt och klarar av att möta dagen vad den än för med sig. Det är inte alls så svårt , mörkt och ångestfyllt som jag trott när jag hela tiden dövat mina sinnen med vin .
Det är inte alltid så lätt heller men det blir i alla fall så mycket bättre om man är nykter.

Jag förstår att du år dåligt av detta.

Grundregeln, skulle jag vilja säga, är alltid att sluta tvärt. Det gör det enklare att sluta. Samma gäller om man vill dricka mindre. Då är det enklare att hålla upp ett tag först.

Det enda undantaget jag kan se är om man har haft en sådan konsumtion att man riskerar Delirium Tremens. Då bör man trappa ner, allra helst med hjälp av avgiftning på beroendecentrum eller liknande på grund av risken det medför. Det som gör det lite svårt här är att ge råd att de flesta av oss som skriver här har ju inte någon medicinsk bakgrund eller liknande. Man vill ju gärna undvika att ge ett felaktigt råd.

Med det sagt så känns din konsumtion inte som någon risk att sluta tvärt från. Du kan säkert känna lite oro/ångest eller liknande den första dagen utan. Men det bör inte vara så mycket mer.

Hur länge har du druckit varje dag så här?