Senaste kommentarerna i forumet

Förstår hur det känns. Har du någon plan framåt? Du har förstått att du måste sluta dricka för gott, och det är bra att ha kommit till den insikten, men det är ju som vi vet inte så lätt. Jag har inte följt din resa här så jag vet inte vad du har provat tidigare. Har du testat programmet här på alkoholhjälpen? Du får ju fylla i själv och göra jobbet, men jag tycker att det är ett bra stöd för mig i alla fall.

Jag ser nu att jag svarar lite sent. Visst är levern fantastisk, men fettlever är inte så enkelt att upptäcka. Jag hade t.ex fettlever för ett tag sedan, förmodligen har jag det fortfarande, men normala levervärden. Fettlever kräver ultraljud, magnetröntgen eller liknande för att se. Sen är det också tyvärr så att man om man väl har haft fettlever, snabbare får tillbaka det om orsaken till den blir återintroducerad.

Levern är verkligen fantastisk, men inte oövervinnlig. Att man har fått ok värden på ALAT, ASAT, GT, ALP o.s.v betyder inte att levern är ok. Det betyder bara att den inte aktiv skadas. Nu är du ju nykter, så det är ingen fara med dig. Dock är det farligt att tro att ok leverprover get en frikort att dricka på något sätt.

dricker varjevdag motsv ca 20 cl whisky
mår dåligt över detta.
ska jag trappa ner eller försöka sluta tvärt

Jag har kommit fram till att jag måste sluta dricka.

Vet inte hur många gånger jag har intalat mig själv att jag kan hålla mig till bara si eller så mycket, men det håller aldrig, det bästa för mig skulle absolut vara att sluta helt.

Jag har slutat dricka i veckorna, det blir "bara" på fredagar och lördagar, men alltid för mycket - förr kunde det bli i veckan också, men det har jag som sagt slutat med - klarar jag det borde jag väl kunna klara helgerna också tycker man??

Idag har det inte blivit något, men ser inte just det som någon prestation eftersom jag inte har något hemma, det är söndag och bolaget har varit stängt - Och jag har ju lyckats låta bli i veckorna, så den första stora utmaningen för mig blir antagligen fredag nästa vecka.. Hm, jag måste se till att jag har något annat att göra - Mitt lokala AA har möten på b.l.a fredagar, jag borde kanske gå dit?
Har varit där en gång tidigare (länge sedan), tyckte det kändes lite väl frireligiöst för min smak, men det kanske hjälper något ändå, får väl se. Och folket jag träffade den gången verkade ju trevliga, så kanske är värt ett försök.

Jag har tänkt på detta ganska länge, men att jag hamnade här just nu beror ärligt talat på att det jag ser som det värsta som kunde hända, att bli påkommen, kanske redan har hänt - tråd om det under "dricker jag för mycket?".
Sist jag tänkte allvarligt på det var efter att jag nästan lyckats orsaka en brand: Jag glömde totalt att jag hade mat på spisen, lade mig och somnade.
Efter det har jag sett till att skaffa en sån där sak som man kopplar till spisen så att den stänger av sig själv ifall det skulle hända igen - det har det inte, men ändå... Det är inte ok.

Då kan du bocka av Strömstare på artlistan!? Strongt med cyklingen också! 2,3 mil har jag inte cyklat på många herrans år.

Kram

Jag tänker att du tänker klokt. Det var rätt tid nu, och du gör det här jättebra ❤️ Med båda dina barns mående och ditt eget mående i fokus. Är det någons mående du helt kan strunta i så är det ditt ex mående. Han är ansvarig för sitt liv.

Just idag, på Fars dag, måste det kännas jobbigt att veta att dina barn aldrig kommer att ha en vidare bra relation till sin pappa. Lika lite som jag hade till min pappa. Jag är glad att mina barn har en närvarande pappa, med sina fel och brister, men som ställer upp för sina barn 24/7.

Men att dina barn inte har det så är inget du kan göra något åt. Du kan bara hjälpa dem genom att få dem att försöka sätta ord på det, sörja ihop med dem.

Kram ?

Fyra guldstjärnor ⭐️⭐️⭐️⭐️

Kram ?

Tack miss lyckad ❤️ en stor kram till dig också ❤️

Det låter skönt att ha det lugnt ändå. Hoppas din son kommer och hälsar på ibland. ❤️

Ofta tänker jag att det är bra att man inte vet nånting om framtiden. Det som är menat att hända kommer att hända. Jag hade inte kunnat lämna min man tidigare känns det som utan det som gör att det går så bra nu kanske är för att precis rätt tid kom. Försöker tänka så i alla fall för jag vill inte tänka att jag slösade år på nåt som ändå var dömt att misslyckas.

Hade jag lämnat tidigare kanske han hade stridit för barnen av ren principsak men nu blev de så pass stora att de kan uttrycka mycket egen vilja och det underlättar.

Hade barnen varit 3 och 4 år hade det nog varit väldigt svårt och jag tror det hade varit mer bitterhet från hans sida. Och mer tveksamhet från min sida just pga hur små de hade varit. Men redan när de var så små så tänkte jag på att lämna honom. Planerade för det inombords mer eller mindre men vågade absolut inte tänka tanken helt klart.

Jag minns när vi separerade på prov för några år sedan. Jag gav honom en till chans då (mot min egen vilja egentligen) och det slutade ju ändå i skilsmässa tillslut. Men på nåt sätt så var det bra att vi provade igen för det är nog därför han klarar det så bra nu. Han vet lika väl som jag att vi redan försökt mer än en gång.

Förut vaknade jag ofta på nätterna och upplevde en slags förvirring. Både när vi levde ihop och sedan vi flyttade isär. Jag kunde vakna och undra vart han var och om han levde och sånt. Även när vi levde ihop alltså eftersom att han så ofta var ute på nätterna. Den stressen har fortsatt men det var bättre ett par veckor nyligen. Nu har det kommit tillbaka lite. Jag vaknar när jag sovit nån timme och känner mig förvirrad. Det går över ganska snabbt men det är ändå jobbigt. Kan det vara för att jag levde i den stressen i så många år? Alltså den nattliga stressen. I flera år var ju nätterna en plåga nästan pga hans uteliv. Jag visste inte om han skulle komma hem, vart han var, i vilket tillstånd han skulle komma hem, om han skulle väcka mig och kasta ut mig sovrummet osv. Jag undrar om det hänger kvar men kommer att försvinna? För känslan är alltid blandad med sorg och ledsamhet. Precis som när han bodde här. Jag känner mig ensam och jag är framförallt orolig för honom där mitt i natten.

Jag vill bli av med den känslan. Tänker att det kanske hjälper att skriva om den istället för att bara känna det på natten och inte bearbeta det.

Jag antar att jag länge haft en allmän oro för honom. Nu har jag ingen koll på hans vanor direkt som förr. Då visste jag ju hur illa det var ofta med drickandet osv. Nu har jag ingen koll längre, vilket iof är bra för då slipper jag tänka så mycket på det. Men jag har ändå en oro ibland som egentligen bottnar i gamla känslor. Från den tiden då jag verkligen tog hand om honom. Men samtidigt var så maktlös. Jag har inte slutat bry mig om honom men jag har blivit bra på att lägga mycket åt sidan. Jag har fullt upp med barnen och den tid och ork jag har kvar efter dem lägger jag på mig själv. Men ibland kommer kanske oron upp från mitt undermedvetna och det är därför det sker när jag sover?

Hehe ni som läser har fått läsa när jag leker psykolog med mig själv. Nu ska jag ta en promenad och lyssna på musik. Det botar grubbelsjuka i alla fall ❤️ kramar till er alla ❤️

Bara jag får fly igen från denna bostad till en ny blir allt bra. Mitt lilla flyktbeteende talar åter igen.

Det jobbiga är när man bor i Sthlm och är från Norrbotten, och den enda man umgåtts med i 2 år sen flytta är ens ”flickvän” som är från Sthlm ja eller vad vi nu är. Man har ingen nu när helvetet brutits loss.
På dessa 2 destruktiva år har man förvandlats till någon mina barndomsvänner inte känner igen. Alkohol, manipulation, bråk, ett ständigt tjafs, svartsjuka, flytt hit o dit, ignorans sätter sina spår. Men att känna sig ensam som alkis är nog fan värst.

Låg i sängen och snurrade hela natten så inatt kommer jag sova gott.
Tack för dina ord.
Visst är det så att jag mår dåligt om jag är tyst hela tiden.
Det är bara fortsätta att följa deras regler kan jag tänka mig.Det har varit så mycket regler och kontroll från den familjen och ibland blir det för mycket ,helt enkelt.Skönt att skriva lite här i allafall.För allt hänger ju ihop.Att klara av konflikter utan att ta till vinet är ju starkt av oss alla måste jag säga.Förr va jag direkt i dimman så fort nåt kändes jobbigt.
Så skönt att bolla med någon.
Tack från Pilla

Drack alldeles för mycket igår. Ätit dåligt under dagen och alkoholen slog på ett sätt jag inte känner igen.
Har svaga minnen av inatt, att jag var ute och gick. Att jag inte kom in eftersom jag inte kunde minnas koden, vi har kodlås på ytterdörren. Att jag lade mig på en liten bänk utanför vår ytterdörr, men att jag sedan knackade och blev insläppt. Så otroligt skamfyllt och pinsamt. Har bett om ursäkt till den i familjen som öppnade. Detta är inte ok på något sätt. Jag måste verkligen sluta dricka för gott.

C = Cut down. Har du försökt begränsa ditt drickande?
A = Annoyence. Har du varit irriterad på någon som kommenterat ditt drickande?
G = Guilt. Har du känt skam och skuld för ditt drickande och/eller hur du betett dig som onykter?
E = Eye-opener. Har du tagit en återställare dagen efter?

1-2 JA = Du behöver allvarligt fundera över ditt drickande.
3 JA = Du har alkoholproblem.
4 JA = Du behöver hjälp direkt.

Källa: Alkoholläkare Christer Fjällström, intervjuad i boken ”AnsvarsFULL” av Camilla Kyulenstierna.

Kram ?

Ja, förlåt, nu pladdrar jag:
Jag har ju som sagt tänkt ett tag att jag skulle behöva lägga ned drickandet - har försökt ett antal gånger att intala mig själv att "Nu ska jag bara dricka max si eller så mycket", men det brukar inte bli så, det är antingen inte alls eller mycket.
Den här helgen var ett klassiskt exempel:Jag hade intalat mig själv hela veckan att på fredagen kunde jag unna mig att handla EN flaska, men gjorde jag det? Nejdå, det blev 2 flaskor OCH jag promenerade ner till bolaget igår och köpte 2 till... Jag vet inte ens hur många gånger jag gjort liknande saker, blir så less på mig själv.

Just det här med jobbet är jag extra orolig för av ett par anledningar:
Dels vill jag inte bli stämplad som alkis, även om jag nu råkar vara det.
Dels är jag rädd för vad som kan hända med min anställning - de kanske hanterar situationen schysst, men det VET jag ju inte. Min närmaste chef är helt ok, men ledningen i övrigt känner jag liksom inte, vet inte alls hur de kommer agera. Och om jag nu skulle förlora jobbet är jag rädd att det skulle gå utför - Jag tror att huvudanledningen till att jag lyckats hålla mig ifrån alkohol under veckorna är just att jag ska upp tidigt och jobba, och vill inte vara bakis på jobbet - eller i bilen för den delen, jag kör dit.

Sen är jag tyvärr också sån att jag kan vara lite motvalls - Om någon säger till mig att jag MÅSTE något så vill jag inte, inte ens när jag själv vet att det är det bästa för mig. Dumt, jag vet, men tyvärr sant.

Men jag har ju också egna skäl till att vilja komma till rätta med det här:
Jag mår inte bra, jag har sömnproblem, blir deprimerad, får absolut inget vettigt gjort i helgerna, får ångest emellanåt, gör nästan inget längre (förr tränade jag regelbundet och mådde bra, drack visserligen då också, men inte alls lika mycket) Ibland känns allt meningslöst (inte så att jag är självmordsbenägen, men jag VILL liksom ingenting längre). Dessutom är det omöjligt att sluta röka så länge jag dricker, jag brukar sluta på måndagarna och trilla dit igen på fredagarna :/

Samtidigt känns det jobbigt att tänka att jag aldrig kommer kunna dricka igen - aldrig känns som en väldigt lång tid - Jag kanske får ta det en vecka i taget. Idag är det dag 1, jag har ingen alkohol hemma och vill faktiskt inte ha något heller.

Och, jag gjorde en gastric bypass för några år sedan - det har blivit värre med drickandet efter det, jag påverkas snabbare och mer. Nu ska jag inte skylla enbart på det, jag var på väg att utveckla ett problem innan också, men det hjälper ju inte direkt - Jag är fortfarande lite bitter på vården för att de (anser jag) inte varnade mig ordentligt. Att många som genomgått GBoperation har fått ökade problem med alkohol är något jag läste mig till efteråt - Inte gick jag ned särskilt mycket i vikt heller, ligger fortfarande på en stadig övervikt.

är aldrig ett misslyckande att backa tillbaka lite för att hämta ny kraft ! Att känna sig lite skakig och då få känna lite trygghet och kanske tröst hos andra som varit med om samma sak kan betyda allt !
Vi är människor och livet går upp och ner men att lita på att andra kan hjälpa är lärdom som kan vara skillnaden på liv och död.
Ta hand om dig !

Hej Äntligen 91!

Tack så mycket för tippset. Ska kolla upp det med. Känns så bra att vara här och få så fantastiskt stöd, tack!

Dina

Hoppas det gick bra, att du kunde sova.
Kämpigt, men du måste ju få säga hur du känner... annars mår du ju ändå dåligt.
Det är tuffa tider nu med Coronan. Men efter regn kommer sol?
Kram?

Jag lyssnar på poddar som pratar om problemet tex alkispodden, en dag i taget, två fyllon och en sanning. Ex på bra poddar enligt mig.

Hej, ny här.
Det är så här - jag blev skickad till företagshälsovården nyligen, jag har sömnproblem som gör att jag ibland har en tendens att försova mig.
Människan jag var hos på fhv sa nästan direkt när jag kom in genom dörren att de har tystnadsplikt och jag kan prata om vad som helst, så vi pratade ett tag om hur jag mår, vilka bekymmer jag har, att jag försöker sluta röka osv.. sedan fick jag också frågan om alkohol, och dumt nog(?) svarade jag ganska ärligt.

DÅ heter det plötsligt att företaget behöver ha kännedom.. vad i H! får de verkligen göra så?
De verkar inte ha gjort något ännu, då hade jag säkert blivit inkallad till samtal, men jag går som på nålar och bara väntar på "smällen".

Jag berättade också för den här människan att jag inte dricker i veckorna, det är enbart fredag-lördag. Det verkade inte som om h*n trodde mig, men det är faktiskt sant.

Nu hör det till saken att jag själv har funderat en del på mina vanor och vill dra ned/sluta och har tänkt ett tag på att ev söka hjälp, men INTE via jobbet, jag vill inte att någon där ska veta.

Det heter ju så fint att företaget har ett ansvar att se till att man kan få den hjälp man behöver osv, men f*n trot - De kan vad jag vet inte ge mig sparken enbart för att de får veta att jag dricker för mycket, men vill de bli av med problemet kan de säkert hitta något svepskäl.

Biden/Harris, det var väl skönt att resultatet blev klart äntligen. Viktigt för oss på så vis att Parisavtalet kan återupptas. Men såklart mycket bra för alla, främst amerikaner.
Idag är det också fars dag.
Jag firar inte så mkt alls för jag har en dag av en del jobb framför mig. Måste hinna ikapp till imorgon.
Men främst fortsätter jag min vilsamma helg, utan måsten, viktigt just nu.
Önskar er alla en fin dag. Jag är nykter idag. Kram på er.

Känner absolut igen mig, även om jag nu seden ett tag tillbaka lyckas låta bli att dricka i veckorna, men det blir desto mer fredag-lördag. För mig var det också delvis för att jag sov(er) dåligt, men jag har kommit fram till att just det antagligen beror på alkoholen.

Hej Herr Ågren!

Tack så mycket för svar och tippset. Ska gå igenom programmet och försöka fokusera på annat när suget kommer. Va stolt över mig igår, drack vatten på en lördagkväll och smuttade lite på vinet. Annars brukar jag hälla i mig. Igår läste jag istället om hur jag kan kontrollera suget och är så glad att ha funnit hit! Det hjälper att tänka om och få stöd från andra som går igenom liknande.

Tack igen för motivationen och tippset!

Dina

Välkommen hit! Starta gärna en egen tråd så får vi lättare att följa dig. Jag tror på det som jag kallar faktametoden. Fakta, fakta, fakta och sen repetera, repetera, repetera. Hjärntvätta sig själv med nyktra fakta så att ens undermedvetna påverkas till slut. Det är ditt undermedvetna som får dig att dricka när du inte vill egentligen.

Här är ett länktips att börja med: (redigerat av admi)

Kram ?

Jag har bett min man ställa undan alkoholen vi har hemma. Igår när jag och dottern städade ett utrymme i källaren hittade jag kassen med vin. Ställde in den i matförrådet och får be honom gömma den på ett bättre ställe ?

Var det lockande? Jo, som jag skriver ovan så är helgerna ensam med barnen ett utmärkt tillfälle att dricka. Eller så är det ett utmärkt tillfälle att vara nykter, närvarande och pigg. Så fick det också bli.

Jag märker att jag ser nykterheten i ett längre perspektiv. Det är inte längre en dag i taget. Räknade ut att jag har 100 dagar den 1 dec.

Så skönt att slippa en bakfull söndag. Igen. Lika tacksam varje söndag ??

????