skrev Sattva i Det är aldrig försent
skrev Sattva i Det är aldrig försent
Tack för era stöttande ord! Jo min man dricker också men tycker inte att det är ett problem. Han stöttar mig dock i mitt beslut att sluta helt, och är beredd att göra ett uppehåll för min skull.
Barnen är en stor motivator för att sluta. Den äldsta tycker det är jobbigast och jag vill verkligen inte att de sista åren hon bor hemma ska vara såhär.
Jag vet att inget datum är bättre än något annat att sluta, men har hängt upp mig på 1 jan.
skrev Sisyfos i Orkar inte mer
skrev Sisyfos i Orkar inte mer
Skönt att höra Snusen att du tog hjälp. Duger verkligen framåt. Hoppas att du får ännu mer stöd nu när du kommit så långt.
MattiBj bra att du hittat hit. Skapa en egen tråd och börja skriva. Ser ut som om du hamnat i en väldigt tråkig situation sen två år. Jobbar du? Dricker flickvännen också?
Det känns som att ialllafall du börjar tycka att det räcker nu. Dags att sluta alltså och styra upp ditt liv. Du känner inte igen dig själv längre verkar det som. Så bestäm dig för att göra uppehåll med alkohol. Kan inte lova att allt blir bättre men tror det funkar bättre en flytt i alla fall. Lycka till båda två!
skrev Torn i När kommer dag nr två??
skrev Torn i När kommer dag nr två??
Jag läste förresten i går att man nu starkt avråder till att besöka Systembolaget pga Covid-19.?
Ha en bra dag! Kram
skrev Neon i Sluta helt
skrev Neon i Sluta helt
Nu vill jag inte dricks mer. Tips mottages gärna. Kommer jag få massa abstinens...(druckit 4-6 glas vin per dag i 3-4 år.)
Vill inte vara den människan.
skrev MattiBj i Dags innan det är för sent
skrev MattiBj i Dags innan det är för sent
Jag är van vid att jobba stenhårt. 7 dgr sen tar alla i skiften en fest sista dagen men den geten har blivit längre o längre o längre Hatar skift gång. Vad gör man ledig, rastlös som fan. Man taren promp o tränar sen så krökar man nog
skrev Lim i Nykterist och alkoholist i en kropp
skrev Lim i Nykterist och alkoholist i en kropp
Tack andrahalvlek och miss lyckad ♥️ Ni är så snälla.
Just att det varit fars dag har inte gjort varken det ena eller det andra med mina känslor. Tycker sådana dagar blir så små jämfört med resten av året liksom. Det som betyder nåt är allt det andra. Men jag kan tänka mig att vissa andra blir ledsna av sådana dagar kanske. Men för mig är det som en namnsdag... När jag blir grattad på min namnsdag känns det bara lite konstigt. Att mitt namn råkar stå i kalendern. Likadant känner jag med fars dag. Finns ju massor av fäder här och där, bra och dåliga. Inte värt extra pga en dag i kalendern. Det råkar bara stå "far" idag. Imorgon står det nåt annat. Kladdkakans dag, kanelbullens dag eller ölens dag till och med. Jag kanske är lite tråkig men sådär har jag alltid känt kring det mesta utom födelsedagar och jul egentligen.
Jag vill inte kalla någon en dålig pappa. Kanske inte ens kalla någon för en bra pappa. Men jag vet ju hur det varit. Det har funnits massa bra dagar och massa dåliga. Separationen har gjort att de dåliga dagarna blivit till "ingenting" - dagar istället men de bra dagarna är bra.
Jag menar, vi är skonade från det dåliga men kan få det som är bra ibland. Jag hoppas att det i alla fall är bättre än att få massa bra och massa dåligt hela tiden i en salig blandning.
Jag gick nyss upp och tog en macka. Kan inte somna. Irriterande då klockan är alldeles för mycket! Jag vet hur trött jag kommer vara imorgon. Men jag försöker tänka positiva saker. Jag stod en stund i köket och bara andades en stund. Ingen full man kommer in i huset snart. Jag kan i lugn och ro äta min macka.
Inte för att han nödvändigtvis skulle komma hem full just inatt. Men jag tänkte att risken för det är ju noll här hela tiden nu och det kanske är vad som är värt att fira ❤️
Nu när jag skriver så menar jag det inte mot mina barns pappa. Menar inte att trycka ner honom eller skriva skit om honom. Jag skriver mer generellt utifrån min känsla... Känslor som kommer pga hur det var förut men när jag "ältar" det just nu i denna stund är det inte för att tänka illa om honom utan det är för att kunna vara tacksam för stunden och tacksam för hur jag har det.
Ofta nuförtiden kan jag nästan särskilja det. För jag vill inte ha elaka, onda och energislukande arga tankar om honom. Men jag vill ändå kunna fortsätta bearbeta allt. Kunna se på hur jag hade det förut och hur jag har det nu. På det sättet kan jag bearbeta men utan att fastna i ilska och hat mot honom. Ska jag kunna vara vän med honom så måste jag släppa ilskan till stor del. Men jag kan inte komma vidare och bearbeta om jag inte får tänka på allt som hänt och hur det är bättre nu.
Sedan kan jag såklart vara arg på honom ibland men just i min personliga utveckling och allt det så separerar jag på handling och person. Tänker jag på hur skönt det är att leva i ett lugnt och tryggt hem nu så är det frikopplat från ilska gentemot honom.
Vet inte om det går att förstå vad jag försöker förklara. Men jag antar att jag försöker försonas med allt och även kunna gå vidare utan bitterhet och ilska. Men jag vill ändå inte glömma hur det var heller.
Eftersom att allt är relativt så går det ju att se saker ur flera vinklar. Som nu när jag inte kan sova, det stör mig! Men om jag tänker på att förut hade det DESSUTOM kunnat komma hem en full och grälsjuk man, då känns det ju helt okej att ligga vaken nu. ?
Nu ska jag försöka somna. Om några timmar är det dags att vakna.
Hoppas ni andra sover gott i era sängar ❤️
Förresten så har jag inte druckit alls på 3 år och 9 månader. Tänk att jag skrivit här i forumet så länge nu.
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
skrev Berra i Ångesten tar mitt liv...
Det skulle vara som på julen, fars afton, fars dag och annandag far, men mitt förslag slås ner av resten av familjen, suck!
Men jag har blivit firad av mina barn, inget överdådigt, en chokladask, ett par lotter och två dosor snus.
Det är inte presenterna som är det viktiga, utan närvaron av mina barn, och de kommer gärna när det är Söndagsmiddag traditionsenligt, då grytorna står på bordet och konversationen är i full gång.
Just i detta ögonblicket kommer jag mig rik, när barnen kommer för att besöka oss utan att prioritera något annat.
Vi återkopplar veckan som har gått, och alla blir gemensamt uppdaterade på veckans händelser.
Men det känns väldigt konstig när de lämnar oss, för sina egna hem.
Grabben är förväntansfull, han har beställt en herrejösses bautastor TV, 85 tum!
Vår granne som jobbar på ett sydkoreanskt elektronik företag kan köpa till personalrabatt och sonen gör precis som sin far, istället för att köpa så ekonomiskt som möjligt, så sätter han ribban ännu högre och köper fläskigare.
Sa jag att han har goda gener?
Men tapetsera väggen bakom teven lär han inte behöva, den täcker ju nästan allt.
Dottern har sovit över hos oss med barnbarn och hundar när svärsonen har jobbat hela helgen, vad ska hon göra hemma själv då, hon umgås mycket hellre med oss, och får lite hund/barn-vakt på köpet.
Hon börjar bli stinn om magen nu, man märker att det börjar bli jobbigt med gravidmagen, så vi hjälper gärna till.
Hon passar på att sova och vila ut mycket när hon är här, hon vet att 1,5 åringen är i goda händer.
Barnbarnet är väldigt uppmärksam och försöker kommunicera så mycket hon orkar, men talet är inte färdigutvecklat.
Det finns massor av saker man berätta om henne, det mest roligaste är när jag försökte få henne att ge morfar lite cred, och jag frågar henne...
-”Barnets namn” vem är det som är bäst, och så förväntar jag mig att hon ska säga eller peka på morfar...
Hon tittar lite eftertänksamt på oss alla för att sedan skina upp och låter som en häst.
Nej, inte häst, utan BÄST!, skrattar jag tillbaka.
Hon försöker härma våra namn men lyckas inte artikulera tillräckligt bra ännu, mitt namn är ett sådant.
Hon härmar det ljud som frugan eller dottern skriker på mornarna till övervåningen för att få mig att stiga upp.
Ääääuuum, i falsett, så söt hon är, min lilla lycko-sten.
Annars så har helgen gått åt till att måla om grabbens numera utflyttade rum.
Hade en svart fläck på väggen i ena hörnan, var rädd att det hade börjat mögla, så jag passade på att såga upp väggen för att kontrollera vad det var som låg bakom när jag ändå hade en full spann med spackel.
Det var en köldfläck, det saknades lite isolering i kattvinden och en liten yta blev kall på vintern och det bildades kondens på väggen som sedan blev mörk att fukten inomhus, så det kändes ändå bra att ha kollat det.
Målade sista gången i morse innan frukost och under veckan så ska jag rådda av alla färgburkar, pall, roller skruvmejslar, penslar och hänga tillbaka elementet.
Färgvalet blev lite åt lattehållet, ser ut som ett kryddmått oboy i ett stort glas med mjölk, oj förlåt märkesvalet o käre statliga forumet, en chokladdryck, det finns flera andra märken att välja på också.
Under tiden jag målade satte jag på en blåtandshögtalare och körde Spotify (oj förlåt en streamande musikleverantör) och någon där måste hata mig, jag kör färdiga listor med den senaste utgivna musiken.
Men jag haaaatar raplåtar, verkligen hatar raplåtar, varför inte sjunga, nej prata gärna sönder en låt, och lägg därtill en massa okvädningsord såsom, fuck, shit, slut, osv.
Men vad jag skulle komma till, någonting blev fel, när jag står där med rollern och färgen rinnandes ner över händer och ner i skjortärmen så är det bara raplåtar och dessutom på replay.
Jag toklider och svär ännu värre än i låtarna men då på mitt modersmål.
Försöker trycka på pausknappen på högtalaren med stortån, men har trampat i en färgklutt med den foten.
Försöker lyfta ut högtalaren ur rummet med ovansidan av foten (som inte är färgbelagd) genom högtalarens handtag
Hoppandes på en fot, den andra i en högtalare, med ett färgtråg i vänster hand och en kladdig roller i den högra.
Ingen skön syn, alls,...behöver jag säga att det blev en rejäl skvimp med färg på väggen när uppmärksamheten låg på att balansera på en fot, fort rolla ut den innan den nådde golvsockeln
Annars så är jag idag extra glad, på fars dag dessutom, jag har äntligen införskaffat ett nytt släp, ja nästan helt nytt, bara fyra månader gammalt, gått tur och retur till Frankrike och nu, mitt.
Stor yta som klarar av byggskivor och en herrejösses big plastkupa, en och åttio hög.
Väl hemma besiktade jag den på mitt sätt och upptäckte att däcken redan var märkta med M+S, så jag behöver inte lägga ner några ytterligare tusenlappar på vinterdäck, dessa kan jag köra året om med.
Släpnörd som jag är började jag tvätta den och putsa på den, fick sätta upp en bygglampa när det hade mörknat.
Mina grannar måste tycka att jag är lite kooko i pallet, jag var lika nojig med förra släpet.
Så nu kom jag tänka på ett inlägg som jag skrev för några veckor/månader sedan, jag var verkligen upprörd över allt som hängde över mig, förbannad och stressad över att jag hade...
En trasig vattenskoter, nu lagad och såld.
Trasig motorcykel, nu lagad och besiktad.
Trasigt släp, såld och nu ett nytt (problem?)
Grabbens krånglande bil, såld och utbytt.
Allt detta är borta och löst, och mycket vatten har hunnit rinna under broarna sedan dess, visserligen bara materiella ting vilket jag har lätt att hänga upp mig på, men ändå, allting löser sig till slut.
Så nu ligger jag här i sängen och njuter, min vecka har nått sin ände, och jag kan bara säga att jag är väldigt nöjd med den, inga större problem som äter på min hjärna och trycker ner mig i missmod.
Jag borde drista mig till att säga att jag är lycklig, men på ett svenskt mane’r så vill jag inte överdriva något och säger att livet ler just nu till mig, och jag kan bara le tillbaka.
Hurra för fars dag, jag är jättenöjd med den, och hoppas att mina tankar på min framlidne far också når ner sex fot djupt, jag skrev i våras att mors dag också gjorde skillnad, det blev då årets första fina varma och soliga dag.
Det är något speciellt med dessa dagar, om man väljer att se dem, en tid för att mötas inom familjen, hur mycket än alla elakartade virusar härjar runt, familjen tar ingen ifrån oss.
Idag känner jag en tacksamhet för ....allt.
Veckans favvollåtar på den streamande musiktjänsten är...
Tick-Tock med Clean Bandit
Midnight Sky med Miley Cyrus
Ja bara tjejer, jag vet, men just nu är de bara helt enkelt bäst.
G’natt Berra
skrev Jakten i Kämpigt
skrev Jakten i Kämpigt
Andrahalvlek, du har helt rätt: inte ta första glaset!
Det dyker upp oväntade prövningar ibland som t.ex recept osv. Det är så små saker som triggar igång skallen.
skrev Andrahalvlek i Slutat dricka utan nedtrappning.
skrev Andrahalvlek i Slutat dricka utan nedtrappning.
Klarade du helgen som du hade tänkt dig? Skriv oavsett!
Kram ?
skrev Andrahalvlek i Kämpigt
skrev Andrahalvlek i Kämpigt
Kloka insikter! Nä, aldrig släppa garden. Men det blir lättare och lättare med tiden. Så länge man låter bli att ta första glaset. Aldrig första glaset.
Kram ?
skrev Jakten i Kämpigt
skrev Jakten i Kämpigt
Tack ”andrahalvlek” men idag var det inte lätt. Det är nog när man får in ”flytet” som det blir högre risk.
Lagade en gryta idag, En av ingredienserna var Rödvin!!!
Tänkte: -”ähh ingen fara, jag hämtar från garaget”
Men det finns inget i garaget för det är kastat sedan flera veckor.
Började då ”leta” och kom på att jag ”ju visst har en liten gömma”..
(Alltså, trodde inte att jag var så avancerad)
Hittade gömman, funderade på att ta hälften till mig och hälften till grytan. Det slutade med allt till vasken.
Måste säga att det kändes väldigt märkligt att hälla ut vinet utan att grytan ens skulle få sitt men det var det mest rättvisa jag kunde komma på just då.
”Vinet, kokt eller ej kommer inte in i min kropp sa jag till mig själv”
Obehagligt kan jag sammanfatta det med. Svårt att känna tillit till sig själv, måste strida med valen heeela tiden.
Det finns inga fler ”gömmor” nu.
Dagens insikter:
1. Den här prövningen klarade jag.
2. Vara beredd
3. Aldrig släppa garden
4. Inte försöka förhandla med sig själv inte tänka tanken att förhandla.
5. Långt från ”färdig”.
Går all in på att jag ska fixa detta!
Puuuh, god natt
skrev Andrahalvlek i Min resa. 12 veckor idag 2020-10-31
skrev Andrahalvlek i Min resa. 12 veckor idag 2020-10-31
Så är det nästan alltid. Att alkoholen är symtomet på ett underliggande problem, som vi dämpar med alkohol. En dålig relation, vantrivsel på jobbet tex. Jag tror inte du ska stressa fram det tänket, det kommer till dig när du är redo. Det är inte heller så viktigt att fixa direkt. Nykterhet gör oss mer tålmodiga.
Du skulle kunna prata med en psykolog om traumat. Det finns en terapiform där man går tillbaka till traumat och ”rensar” så att man kan gå vidare bättre efter det.
Jobba mycket är också ett sätt att fly, liksom överätning, eller mer klassiska saker som spel, andra typer av droger, dejtande, relationer, sex (bekräftelse). Allt man kan ”bruka” kan man missbruka sa någon. Och det är ju inte mängden utan konsekvensen som är det viktiga att titta på. Får bruket konsekvenser för mig? För någon annan?
Men det finns också människor som inte hittar direkta grundorsaker, tror jag. Alkohol är beroendeframkallande, och dricker man mycket så blir man kemiskt beroende förr eller senare. Men om man dricker mycket finns det nästan alltid saker man skjuter på framtiden eller helt avstår. Vissa relationer som blivit lidande tex.
Kram ?
skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??
skrev Varafrisk i När kommer dag nr två??
Somnar nykter dag 2 ??
❣️❣️
skrev Sisyfos i Det är aldrig försent
skrev Sisyfos i Det är aldrig försent
Just det där när alkoholen slår till på ett sätt som man inte är van eller beredd på är så obehagligt. Jag vill aldrig mer uppleva det. Vet inte om det lättare blir så när man dricker mer sällan. Hur som helst, kan jag sluta så kan du. Nu dricker kanske din sambo, och då är det svårare tror jag. Kan ni sluta tillsammans? När man har hållit på så länge som vi har gjort så är det nog smartast att ta bort möjligheten. Det måste vara lite svårt att få tag i dricka. Men det är möjligt och tänk på häromnatten. Det blir fler sådana tillfällen när det slår snett och det vill man verkligen inte ha.
skrev miss lyckad i Nykterist och alkoholist i en kropp
skrev miss lyckad i Nykterist och alkoholist i en kropp
Att bli ”klar” med sina känslor som har inneburit mycket oro, och ingen förutsägbarhet..Kände också gamla oroliga känslor i början av separationen..Även någon gång långt efter..Men det blir bättre..Nu går det månader utan att jag tänker på barnens pappa alls..Det enda jag försöker ibland är att parera så sonen ringer honom dagtid, då är man ganska säker på att han är nykter..Vill ju inte att sonen ska bli irriterad eller ledsen när en full pappa svarar i telefon..Jag försöker också balansera pratet om pappan, med att säga saker som han är bra på, eller om han har sagt kul saker någon gång, till sonen..Däremot så skickar jag sällan bilder på barnen, eller barnbarnen längre..Tänker att han får fixa dom relationerna själv..Du läker lim❤️Du är stark och fin..??
skrev Kennie i 10 glas vin och 2 öl
skrev Kennie i 10 glas vin och 2 öl
Ja, tänk vad mycket glädje det finns i en vanlig, lugn lördag...
skrev Lena Newfonland i Botten är nådd
skrev Lena Newfonland i Botten är nådd
Står till bra här?. Haft min syster på besök sedan i torsdags. Inte sett varandra på över ett år pga olika anledningar så vi har bara njutit, åkt otroligt mycket bil och skrattat oss halvt fördärvade?.
Helnykter helg och jag mår bra. Tack för att du frågar?.
Hoppas du med har det bra och haft en fin helg.
Kram?
skrev Kennie i Ny start
skrev Kennie i Ny start
Hej Dina,
Klokt val att ändra alkoholvanorna. Jag har verkligen fått så mycket högre livskvalitet sen jag slutade för 7 månader sedan. Finns en tråd med lästips överst i forumet. Bland annat Annie Grace bok Tänka klart, eller hennes Youtube klipp ger nya insikter om alkohol tycker jag. Bra att göra programmet här och ta några helnyktra månader till att börja med. Läs på en massa under tiden och ta ett nytt beslut när du landat i nykterheten. För mig blev valet att fortsätta utan alkohol, jag mår så mycket bättre nu... Lycka till på din väg!
skrev Mattan i Det är aldrig försent
skrev Mattan i Det är aldrig försent
Och faktiskt ingenting att förlora. Förstår din ågren över kvällen och att du inte minns allting. Har varit där många gånger. Skickar kraft och styrka till dig att fortsätta försöka. Någon gång blir den första att bli nykter. Varför inte nu? Du och dina barn är så värda det.
Kram
skrev Kennie i Nu och framöver
skrev Kennie i Nu och framöver
Så sant, håglösheten jag kände när jag drack var långt mer segdragen och bredde ut sig som en våt filt mellan vinkvällarna. Det jag upplever nu är korta stunder av missnöjdhet som faktiskt går över om jag tar mig i kragen och tar en promenad eller något. Lätt val när man tänker på det så...
skrev Tezzan i Nu börjar jag att sluta...
skrev Tezzan i Nu börjar jag att sluta...
Söndag kväll och helgen har funkat fint som nykter för mig.
Däremot har jag haft mycket tankar kring min tillvaro nu och min bakgrund/uppväxt. Det är så mkt Jag skulle vilja skriva, men vet inte i vilken ände jag ska börja.
Uppväxten var till största delen helt ok, men mina föräldrar i synnerhet den ena har lite samma problem som jag, dvs att inte kunna sluta dricka när man börjat. Det var lugnt på veckodagarna men på helgen spårade det så gott som alltid ur. De blev helt enkelt sjukt jobbiga när de drack, ibland bråkiga, högljudda, tjötiga. Jag skämdes, tog aldrig hem kompisar på helgerna. Lärde mig med tiden strategier för att styra upp saker hemma, som tex att flytta saker som eventuellt kunde ligga ivägen för att snubbla på, släcka brinnande ljus, cigaretter (på den tiden), vara diplomat, osv osv. Helst måste jag dörren om mig lyssnade på freestyle tills man förhoppningsvis somnade ...ja minnena är många och listan kan göras lång. Det hände inte bara en gång att jag fick hänga med till akuten mitt i natten när någon ramlat och slått upp stora sår osv. Men veckodagarna var som sagt superbra, lugnt, skötsamt....tur var väl det. Jag lovade mig själv att aldrig bli sån, men nästan sån blev jag. Skillnaden är att när jag dricker, helst vill göra det själv och i tysthet för att vara diskret och inte skränig. En annan skillnad är att jag inser att jag har ett problem det verkar inte dom ha gjort.
Det sjuka är att jag lever med en man som också har problem med alkohol men på ett helt annat sätt än mig. Han dricker hela dagarna (lediga dagar/kvällar) mest mellanöl, från morgon till kväll men aldrig så att han blir synbart/märkbart påverkad. För mig är det jättekonstigt att man kan lyckas med det. Klart han kan bli full på fest eller så, men spårar sällan ur. Han och jag lever i två parallella världar med två olika problem. Jag har inte brytt mig så mkt om att han har druckit så mkt innan....Men nu börjar det störa mig, vill inte att vårt barn ska lära sig att det är det naturliga. Hursomhelst han vet att han dricker mycket, gör det i självmedicinerande syfte, att dämpa oro/ångest. Men som sagt han är inte störig/jobbig eller så jag är bara trött på att se en ölburk som en snuttefilt ungefär.
Det känns så underligt att leva med en som gärna dricker lite mest hela tiden samtidigt som jag själv är en sån som dricker 1-2 dagar i veckan och istället dricker sinnessjuka mängder vid dessa tillfällen.
Hursomhelst vet inte vad jag vill med allt flummigt skrivande, bara få något av allt ur mig. Helst hade jag velat ha en helt alkoholfri tillvaro.....Men jag kan inte göra annat än att börja med mig själv.....
skrev TappadIgen i Min resa. 12 veckor idag 2020-10-31
skrev TappadIgen i Min resa. 12 veckor idag 2020-10-31
Om jag går och lägger mig nykter nu så kommer jag vakna imorgon med att ha klarat 3 månader nykter. Jag hyser såklart ingen större oro för att jag ska misslyckas nu. Ska egentligen bara duscha och borsta tänderna efter jag stängt ner datorn för att sedan lägga mig. Jag har heller ingen alkohol hemma, men framförallt har jag inte lust att dricka något heller. Jag var en sån som inte kunde ha alkohol stående hemma särskilt länge utan att det blev uppdrucket. Men det känns som att jag kommit så långt nu att jag skulle kunna ha en flaska med någon gammal favorit här hemma utan att frestas. Nu har jag inte tänkt att skaffa en ändå. Saker och ting kan ändras. Som sagt kommer dagen jag dricker igen, om den kommer, inte föranledas av ett rationellt fattat beslut. Således är det bara dumt att ha något hemma, även om jag som sagt är säkert på att jag klarar det just nu.
Jag har spenderat helgen med lite höstiga promenader och pratat med min far och min bror och har hunnit reflektera en hel del själv mellan varven. Jag har funderat mycket på det där med anledning till att dricka. Är det något som jag behöver identifiera och kanske reda ut för att jag inte ska börja dricka igen? Eller riskera något annat beroende eller problembeteende?
Om jag har obearbetade problem som jag trängt undan med alkohol, kommer jag tränga undan dem med alkohol till slut igen, eller hitta ett annat beteende att tränga undan dem med?
Jag tänkte tillbaka på ett trauma från min ungdomstid. Jag tänkte först att jag skulle skriva ner händelsen i sig här för att det alltid är enklare att förklara med faktiska exempel, men tänkte att då kanske traumat i sig får mer fokus än tankarna kring det, vilket inte är vad jag vill. Är ju inte heller min avsikt att söka sympatier för det. Det kanske räcker att säga att det handlar om något traumatiskt, men som ändå många har gått igenom liknande någon gång, om inte exakt likadant. Jag började väl dricka ganska hejdlöst då, det var på den tiden jag inte hade haft åldern inne länge för att kunna dricka. Men jag lyckades ju komma ner till en normal nivå igen efter det.
Jag har funderat på det där en del under helgen. De år jag drack nästan inget alls så jobbade jag heltid plus en massa övertid och studerade, vissa terminer fulltid på universitet samt bodde i hus som jag arbetade på att renovera själv. Det fanns ju inte tid att dricka. Var inte heller något jag kände att jag behövde då. Men kan det ha varit ett annat sätt att fly? Att hålla mig så sysselsatt?
Det jag tampas med lite nu angående att fundera på detta är, söker jag verkligen efter något som jag behöver ta itu med för att bli en bättre människa, eller letar jag bara efter en dålig ursäkt för mitt tidigare drickande? Jag antar att jag kommer ta upp detta med min psykolog. Det känns som att jag vill säga "Ja, jag drack en massa alkohol och betedde mig men X hände mig så det var inte så konstigt".
Dåliga saker händer alla människor. De flesta får inte sådana alkoholproblem som jag hade för det. Det är ingen ursäkt, tänker jag. Men sen funderar jag på om det kanske ändå finns en nytta i att bearbeta det och möta det öga för öga.
Jag vet inte om jag har lyckats formulera det på ett sådant sätt så att någon som läser det kan förstå vad jag menar. Jag har lite svårt att förstå det själv, kanske, och ännu svårare är det att förklara det.
skrev TappadIgen i Rädd
skrev TappadIgen i Rädd
Skönt att du har kommit så långt i processen ändå! Man brukar väl säga att 3 dygn, alltså 72 timmar efter man druckit så är det som värst och sedan lättar det. Men fysiska symptom är en sak. Ångest kan leva kvar ett tag beroende på dig som person och av vilka orsaker den uppstår. Det kan ju även vara andra faktorer som spelar in som gör att du har ångest, men som förvärras av alkoholabstinensen. Men är du på nästan 4 dygn så bör det bara bli bättre från och med nu med abstinensbesvären i sig.
Håll ut! Du kommer att klara detta! Och fortsätt gärna att skriva här om dina tankar och om hur det går.
Grattis till tre nyktra månader! ???????
Hur tänker du om framtiden? Jag tänker en månad i taget. ”Kul att jag kommit hit! Jag kör en månad till.”
Kram ?