Senaste kommentarerna i forumet

Att sluta dricka själv brukar kallas ”spontan nykterhet”. Uppklarningsprocenten är rätt hög där har jag förstått. Ofta tror jag att de som slutar dricka spontant, som jag själv har gjort, inte har fallit allra djupast i sitt missbruk. Vi har snarare ”backat från stupet”. Vi har nog ofta ”administrativa yrken” och har därför tränat upp förmågan att planera/strukturera och hålla oss till planen. Vi gör det dagligen på jobbet, nu gör vi ”jobbet” för oss själva.

Hur man än väljer att sluta dricka så behöver man ett stöd i likasinnade, som det här forumet. Man behöver ett ”bollplank” där man kan vara hundra procent ärlig vad det gäller allt som rör nykterhetsarbetet. Det stödet kan man få här på forumet, hos AA, eller på någon annan form av behandling. Men det är alltid DU som individ som måste göra jobbet. Ingen annan kan göra dig nykter. Inte heller hos AA eller på en behandling.

Kram ?

Och för dina barns skull ❤️

Kram ?

Vi har alla olika förutsättningar för allt här i livet, och så klart även nykterheten. Huvudsaken är att alla röster gör sig hörda så att alla känner igenkänning hos någon. Först då kan vi sprida budskapet vidare, som ringar på vattnet.

Sen tror jag faktiskt att det blir svårare för varje återfall, eftersom man tappar tron på att det faktiskt funkar att sluta. Man tappar tron på att man klarar av det. Och den tron på att man klarar av att sluta dricka är fundamentet i nykterhetsarbetet. Tror jag. Så man ska ha en väldig respekt för återfall - inte ta för lättvindigt på det och tänka ”det var lätt att sluta dricka, jag kan sluta dricka igen senare”.

Kram ?

Hej hej! Åh tänk att det snart är 100 dagar!? Helt otroligt. Minns när jag var på dag 3.

Idag vaknade jag tidigt med minsta tjejen. Hon ville upp och äta frukost. Visst inga problem. Mysfrukost i soffan.
Kände mig utvilad och pigg. Ingen oro, ångest, trötthet eller irritation.
Låter simpelt och normalt eller hur?
Men har inte varit så tidigare i mitt liv. Så nu vill jag att det ska vara det normala. Får bara inte glömma hur bra det känns jämfört med att känna sig trött, törstig, ångest, förvirrad, lätt illamående och irriterad på barnen.

Alkohol är gift för kroppen. Glöm inte det!

Ja, vi verkar vara flera som ibland känner oss lite håglösa i nykterheten. Men övervägande mår vi mycket bättre, så vi får väl träna på att ta det onda med det goda och ha lite tålamod och självdisciplin.. Drömmer om alkohol just nu. Inatt drömde jag att jag vaknade efter att ha varit ute med kompisar, och jag kom inte ihåg nästan något, hade bara en minnesbild av en öl och att jag fått en cigg av någon. Pratade med en av kompisarna som var med och hon sa att jag verkligen borde hålla mig till att inte dricka, för jag hade helt tappat kontrollen. Tror att mitt drömjag håller på att bearbeta en liten spirande fundering som jag haft att jag kanske skulle prova att dricka ett glas vin nästa helg när jag ska iväg och fira min och mannens 15-års dag. Men jag tar varning av drömmarna, plus att jag är emot det rent principiellt, det skulle innebära att ge alkoholen en status jag inte vill att den ska ha i mitt liv, typ att ska det verkligen firas något viktigt så ska man ändå ha alkohol. Så nu ställer jag in mig på alkoholfritt bubbel och att etablera nya mönster, första firandet utan alkohol!

Det är väldigt individuellt.

Skönt att du hittat ett sätt som fungerar för dig, har det hållet i ett år att dricka så? ! Är det lätt att hålla dig till att dricka så lite? Eller får du kämpa och hålla igen? Bra att det kommer fram olika sätt att leva i balans, tack för ditt inlägg.

Hej finaste Vinäger?

Dina inlägg betyder mycket för mig därför att igenkänningsfaktorn är hög. Blir så glad när du skriver.
Grattis t dina fem veckor?

Varma kramar❤️❤️

För några dagar sedan var jag verkligen frestad att åka förbi glasboa och köpa ett gott rödvin. Mycket digitalt arbete med svåra frågor lockade mig till avkoppling. Har hittat en bra och roligserie om en ensamstående trebarnsmamma som kämpar. Jag betade säkert av 6 halvtimmesavsnitt och poppade popcorn. Funkade bra faktiskt men vinet smyger sig in i huvudet. Kom ut till landet igår och vad står i skafferiet här om inte en oöppnad flaska. Men vet ni vad jag har inte öppnat det. Drack god alkofri ipa och lyssnade på Spotify med sambon hela kvällen. Idag är jag så nöjd o glad. Är lite nyfiken på vad vinrösten vill. Att maxa känslan istället för att bara närvara i den? En mycket lång vana . Önskar er alla en fin höstlördag. Kram?

Du säger att du önskar att du var lika stark som oss. Du är lika stark som oss!

Han spelar på dina känslor och kommer aldrig sluta. Varje vuxen människa har ett ansvar för sitt liv. Du har ansvar för ditt och mitt i denna härva gör han även dig ansvarig för hans liv.

Har du någon som kan hjälpa dig framåt. Någon som kan leda dig där ifrån som kan hjälpa dig till nytt boende osv?

Det är viktigt att du rör på dig, när du väl känner dig redo. Det är viktigt att du börjar planera för att gå. Det tog mig 10 år att planera. Där hör du hur ”stark” jag har varit men under dessa år har jag hunnit bygga upp mig, planera för hur men även skrivit brev till mitt framtida jag om hur livet är nu för jag vet att jag kommer dala och känna ånger längre fram.

När du ber din man söka hjälp, går han. Han är nog nöjd över livet som det är. Är du det?

Kramar dig i massor!!

I dag är det fem veckor sedan jag drack någon alkohol. Räknar inte dagligen, men kommer ihåg datumet.

Jag känner fortfarande en frihet. Visst, tankarna på A kommer och går, men inga jag varit i närheten att agera på.

Det är annorlunda den här gången. Visst har jag varit nykter långa perioder förut, men det är på ett annat sätt. Men som alltid är jag otroligt ödmjuk inför alkolens kraft. Är på min vakt och letar ännu flera strategier och förebygganden.

Tack för input och kramar. ?

Tror som du, Kaye, att ett tidsbestämt uppehåll kan bli som en transportsträcka för att få dricka igen. Därför kör jag den klassiska en dag i taget-metoden. Ni vet, i dag är jag nykter. Och även jag undviker att tänka att jag inte får.

Det skrivna ordet är speciellt. Svårt att ge nyanser. Håller ju med dig fullt ut, miss lyckad. Har skrivit det flera gånger. Risken att beroendet tar över är alltid överhängande vid långvarigt drickande.

Visst har jag druckit för mycket många gånger, men på slutet lyckades jag kontrollera mitt intag under lång tid. Från början trodde jag att det var en fördel, typ att jag inte måste sluta, utan jag gjorde det för att jag ville. Frivilligt.

Nu funderar jag över om det istället gjort det svårare. Minnena kommer ihåg att det faktiskt funkade förvånansvärt bra. Ja, långt över förväntan. Viskar att det faktiskt inte var så farligt.

Jag vet att det finns flera som älskar/älskade ruset. Men det finns många som skriver att de på slutet inte ville ha det och att de inte saknar det ett dugg.

Det är det jag menar.

Saknar man inte, längtar man inte på samma sätt, gör det förstås det lättare att sluta. Efter flera års läsande märker man vilka som får slåss lite extra.

Jag har försökt att styra mina tankar, omprogrammera mig på olika sätt, men jag älskar ändå ruset. Det tror jag att många känner. Jag vill inte tycka om berusningen, men gör det ändå. Det måste jag få skriva. Speciellt med tanke på att många kan känna igen sig. Trots att skammen över detta bränner när vi läser om dem som tycker att det är så skönt med klara tankar.

Jag förstår vad de menar, det är inte så att jag förespråkar att längta efter rus - tvärtom - men det är så jag känner. Att bli nykter är en process och det tar olika lång tid och sker på olika sätt för alla.

Med ofrivilligt nykter menar jag att jag hade en problematik som gjorde att jag måste sluta. Visst, jag kom till insikt, men det var för att jag behövde minska mitt intag alternativt sluta. Som för så många andra. Vi var helt enkelt tvungna för att få tillbaka vårt liv. För att kunna leva ett fullgott liv. De allra allra flesta skriver i början ordet måste och det var det jag syftade på. Så det är en tolkningsfråga.

Viljan då? Nja, för mig handlar det mest om ett val. Tillbaka till det Kaye skrev om. Det är inget förbud. Jag får dricka. Men jag väljer att inte göra det. Där är den stora skillnaden för mig.

Kanske någon kan bli hjälpt av det. Om du känner skam över att du saknar alkoholen, längtar efter berusning och undrar varför du inte är som så många andra här. Tänk att du inte behöver bry dig om detta.

Däremot måste du göra ett val. Du behöver alltså inte säga: i dag vill jag inte dricka. Det räcker långt med att tänka: i dag väljer jag att inte dricka.

Resultatet blir detsamma. Och det är det viktigaste.

Däremot tror jag att många efter en tid känner att de inte vill. Men då måste du först ha kommit så långt och det gör nog många just med valet att vara nykter.

Att en del tar Antabus eller annan medicin talar också för att valet är avgörande. Självklart vill de bli nyktra, livet som A-beroende är sällan speciellt glamoröst, men det avgörande blir valet att ta hjälp. Viljan räcker helt inte till för att sluta. För en del alltså.

Jag vill understryka att jag är superglad för alla som klarar att sluta och aldrig trilla tillbaka. Från mitt hjärta: stort grattis. ? Och, ja, jag vet att det är ett jobb. Ingenting är gratis. Men jag vill fortfarande hävda att förutsättningar spelar in. Det är vi för många olika öden här för bortse från.

Sammanfattning: Jag vet inte om jag frivilligt vill vara nykter - ännu - men det spelar mindre roll. Jag är nämligen hundra procent säker på att jag är nykter i dag.

Det är nämligen mitt val.

Uppriktigt ber jag om ursäkt för eventuella upprepningar och svammel. Jag kan i alla fall garantera att detta är skrivet från hjärtat. Det är mina tankar och jag hinner inte läsa igenom och ändra en massa. (Den forna svenskläraren får allt längre perioder av grammatisk semester.) Jag har nämligen fullt upp med att ta vara på dagen.

Ha en fin helg alla fantastiska forumvänner. ?

I dag är jag nykter. Gott så.

Kram på er

Tack för din tanke om att en del bakåt i livet är mer sorgbearbetning (än sponsorarbete)! Jag har nyligen slutfört stegen i Alanon och gått igenom både gammalt och nytt. Jag hade vidtalat en diakon inför femte steget men det gick så bra med min fina sponsor så jag lämnade det. Kanske ändå att jag ska ta tag i sorgbearbetningen.... Jag delar din erfarenhet om att det stiger fram gammalt när man börjar ta itu med det som ligger överst. Mycket har jag bearbetat men en del finns kvar.
Tack för vänskap??? Jag önskar dig en fin höstdag???
/ mt

Tack för grattis ?, här händer inte mycket just nu. Förutom att jag är nykter. Nykter och fri.

Tio månader Wow! Bra gjort! ????

Kram ???

Låter underbart harmoniskt.Behåll den känslan och påminn dig om den.

Jag skulle oxå ta upp det, har fått journal ändrad i samband med felaktiga antaganden i journalen. Kram

Hej!

Det var mer som en påhittad jämförelse till 14/vecka gränsen. Det är ingen gräns jag har.

Det var mer ett sätt att beskriva att mitt drickande inte är problematiskt längre.

Det funkar för mig.

Och du, starkt jobbat! 3 månader är najs!

Hej! Vad stark du är som lyckades bryta och klarade att fråga om hjälpen. Starkt jobbat. Lycka till i helgen ?

Hej! Vad stark du är som lyckades bryta och klarade att fråga om hjälpen. Starkt jobbat. Lycka till i helgen ?

Vad skönt att höra att det går bra för dig!
Och att du har kontroll.
Men min fundering är såklart ändå. Varför dessa 14 på ett halvår? Jag skulle inte våga utmana det... mår så bra nu 3 mån nykter.
Ha en fin kväll

Idag är jag också nykter. Har haft en skön och avslappnande kväll. Spelat spel med barnen. Var ute på en kvällspromenad. Låg och pratade med min man väldigt länge... skrattade! Och det kändes för första gången på väldigt länge som att jag börjar få se mitt gamla jag igen. En slags lugnhet och en närhet till skrattet. Utan något annat som drar i mig. Utan ångest och utan att något fattas.

Hoppas ni också får en fin fredagkväll ?

Hej allihop, ett år sedan nu jag skrev min senaste kommentar. Jag har sagt till mig själv att jag ska in och lägga en uppdatering men inte blivit av. Men jag läste nu precis en tråd på Flashback om en kvinnas alkoholvanor så jag kom att tänka på Alkoholhjälpen!

Asså! Herre! Min! Gud! Vad skönt det är att slippa detta jävla suget efter alkohol. Med andra ord så går allting bra. Förra hösten blev jag lite för självsäker. Jag experimenterade lite och intalade återigen mig själv att max 14 i veckan är okej. Ajaj, farligt! Men jag insåg det snabbt och det slutade snabbare än det varade tack och lov.

Jag ska inte ljuga för er, jag dricker fortfarande. Men i mycket mindre utsträckning. Istället för max 14 i veckan är det snarare max 14 i halvåret. Om ens det. Som en metaforisk jämförelse. Alkoholfritt funkar lika bra det med. Man kan faktiskt också tacka nej. Jag glömmer aldrig var jag kommer från och min historia hjälper mig och påminner mig.

Det är jag som har kontroll nu.

Tack för ditt svar. Det är så tungt just nu..Han har druckit ikväll och jag sa till honom att han är så berusad och frågar varför han druckit så mkt. Vi tjafsar och jag kommer ingenvart med att nå fram till honom att försöka få honom att förstå. Jag säger att det här går ju inte. Han säger att vad har han gjort för fel nu då. Han ser så oskyldig ut, med en röst som inte alls förstår varför jag är ledsen. Själv ser han inte hur berusad han är.

Vi tjafsar fram och tillbaka och till slut så börjar jag leta efter sopsäckar att packa mina saker i men kan ej hålla tillbaka tårarna och alla känslor. Jag går till sovrummet och sätter mig ner gråtandes. Sedan kommer han dit efter ett tag och håller om mig. Efter en minut säger han "förlåt att jag finns" medans han håller om mig. Jag börjar känna skuldkänslor efter hans ord. Efter ett tag frågar jag "söker du hjälp?" Han stiger upp och går därifrån förbannad för att jag sa att han ska söka hjälp. Han säger att jag ska söka hjälp och kallar mig för narkoman (pga jag tar medicin mot depression).... Sedan fortsätter han med " ja men jag är värdelös, jag är en dålig människa".. "Allt är mitt fel". (Om sig själv).

Det är som en jojo. Upp å ner.

Jag är förtvivlad och lägger mig ännu en gång med sorg i hjärtat. Allt känns så hopplöst. Att se sin älskade vara kraftigt berusad och dra täcket över sig och säga att han har försökt och att jag inte tycker om honom längre. Jag är den enda person som brytt sig om honom innerligt. Att man älskar någon som dricker ihjäl sig och gör såhär. Det är så sorgligt. Jag vet vad ni skrivit och jag försöker verkligen få mod att göra något. Jag är verkligen tacksam för allt stöd. Jag önskar jag vore lika stark som er.

Hej igen,

Märker hur lite jag börjar tänka på alkohol. Jag drog och tränade efter jobbet och reflekterade över vad jag brukade göra efter skolan för bara ett halvår sedan. Sätta mig någonstans och hinka pilsner. Hade ett förhållande där vi inte umgicks så mycket med varandra på helgerna egentligen, speciellt inte sista året. Reflekterade inte över hur konstigt det var då, men gör det desto mer nu.

Nu tränade jag alltså på en fredag eftermiddag och kom på mig själv med att tänka: Men det är ju fredag, varför tränar du? Sen kom jag och tänka på att jag gör det och mår jävligt bra av det. Jag orkar ju. Jag kommer hem och byter om, drar direkt till gymmet. Inget tjafs om att inte orka. Återigen det här pannbenet jag nämnt tidigare som visar sig. När jag väl har bestämt mig så gäller det. Jag misstänker att jag kommer ersätta alkohol med träning till viss del, får ju endorfiner av träningen istället. Med skillnaden att det inte bryter ner min kropp och själ.

Efter gymmet drog jag iväg och spelade brädspel med några vänner. De drack lite och jag kände direkt att hade jag gjort det så hade det inte blivit något fokus på brädspelet. Känner mig så fokuserad på allt jag gör och jag är lugn på ett helt annat sätt än tidigare.

Något jag kanske reflekterat över som jag är osäker på om det beror på att jag slutat med alkohol eller har gjort slut med senaste tjejen är att jag är mindre kåt. Alltid varit kåt på fyllan, det kanske är något jag fått för mig eftersom det stundtals gett mig bekräftelse och översatt till mitt dagliga liv? Just den biten känns på något sätt inte lika viktig längre...

Aja, sov gott! Detta var en toppenfredag i mitt nya liv :)

Klarar nykterhet själv eller med hjälp?

Finns det något att gå efter där, d.v.s. när man kan bli nykter "själv" eller behöver hjälp? År man varit beroende?