Senaste kommentarerna i forumet

Tack för kommentaren Varafrisk! Jag har läst att du har det jobbigt nu med mycket oro och nedstämdhet.❤️ Jag önskar så att du kunde få till en lite längre nykterhet. Det är omöjligt för dig att tro det där du befinner dig nu, men oron försvinner och allt bli så otroligt mycket bättre utan alkoholen. Jag vill aldrig någonsin kunna dricka kontrollerat. Jag är frivilligt nykter. Jag har blivit lurad från det att jag drack min första droppe fram tills jag slutade för 10 månader sedan. Är evigt tacksam för att jag avslöjade bluffen till slut. ? Fuck alkohol!

Till något helt annat, jag gick på kursen då det bara var 5 personer medverkande. Vi satt i en stor lokal med 3 meters avstånd åt alla håll. Och varsin flaska handsprit på varje bord. Riktigt bra coronasäkrat faktiskt.?. Svärfar hade inte Corona, men ligger kvar på sjukhuset. Får hoppas de hittar vad det är för fel på honom.

Jag forsätter att gå ner i vikt, tack vare löpningen varannan dag tror jag. Kanske kan jag nå min idealvikt, 5 kg kvar bara. I morgon firar jag 10 månader nykter! Tjoho!

Kram

Testa att prata med Gud. Det fungerar för ganska många människor. Du kanske blir överraskad.

Du kan det här! Du vet att det blir lättare för varje vecka! En dag i taget nykter är precis lagom när man är sur och vresig ? Du får räkna till tio så du inte gör dig ovän med alla på jobbet. Snart blir du också chill precis som vi andra ?

Kram ?

Det låter jobbigt, krya på er och ta hand om varandra.

Ja det låter bra, en dag i taget tar du löftet, kämpa på

Heja heja dig Onkel F??

Vågar inte lova något men vill så gärna hänga på i helgen...att vara nykter??

Kramar❤️

Skrållan, tack för ditt svar.
Det är ju jag som ska fatta beslut, men det känns som mindre tungt att det finns andra som känt / känner likadant. Någon som förstår ... ?

Det känns som om lite liv börjar återvända till kroppen, men jag är fortfarande vresig och lättretad. Inte bra, jag har en tendens att leta efter fel hos andra när jag mår så här.

Det finns naturligtvis tankar på vin inför helgen, men jag känner mig hyfsat stabil. Inte så att jag, som Andrahalvlek, skriver in nyktra veckor en månad i förväg. Men jag har fört över veckans summa till kontot för pengar jag inte supit upp. Lagom modigt på min nivå.

Det var någon som skrev att hen sa till sig själv varje morgon att "Idag är jag nykter". Jag skall börja med det, att aktivt påminna mig själv. Inte bara tro att det skall lösa sig av sig självt på något mirakulöst sätt.
Hoppas det hjälper.

I början när vi lär oss dricka alkohol, så smakar det oftast, för surt, för starkt, för beskt..Men man vänjer sig..Och framförallt när ruset kommer, så är ju det mesta drickbart..Vi är nog jättemånga som gillar ruset..Men vi kan oftast inte stoppa vid en mängd som vore hanterbar längre..Vi kunde det i början, ja kanske i flera decennier, men rätt vad det är så tippar ruset över, inte alltid, men fler och fler gånger..Konsekvenserna ser olika ut..Jag kan fortfarande känna den sträva pirriga smaken på min tunga av torrt mousserande vin..Men jag kan också minnas skammen och skulden, som kommer nästa morgon när jag vaknar och har tappat minnet för femtioelfte gången, när jag känner min tunga som klistrar sig fast i gommen, törsten efter vatten, och en lika fylleluktande sambo brevid mig...Kram på dig..???

Jag tycker du ska gå till vårdcentralen och kolla upp den för säkerhets skull.
Det kan vara spänningshuvudvärk.
Om du stressar eller har svårt att slappna av.
Kram⚘

Vinäger, ditt inlägg värmer! Och, dina inlägg i din egna tråd stämmer så väl överens med mig på många sätt.

Det är så här att om jag kunde styra över alkoholen så hade jag velat ha alkoholen kvar i mitt liv på ett hanterbart vis. Men...grejen är den att jag kan inte hantera alkoholen...det har gått överstyr...nu för tiden händer det inte några större tokigheter...men min fysiska hälsa...och allt det där med ångest, med minnet osv...är inte kul. Ärligt talat så tror jag att det kommer att bli svårt att hantera det utan att det måste bli ett slut på det.

Men när jag inte klarar det här ...så känner jag mig SÅ misslyckad...inte bara för egen del utan det ger mig känslan att jag kan inte skriva här på forumet....och då tänker jag för mig själv...jag skriver igen när jag har varit nykter i ...ja låt oss säga...nykter i fyra eller varför inte fem dagar?? För då kan jag ju visa att jag klarar det här. Och som jag har skrivit tidigare ..om jag inte kan skriva här...var ska jag då skriva??

Jag tänker att ALLA som jobbar på systembolaget i min stad känner igen min...men tre av personalen vet...för jag har berättat. Idag frågade en av dessa tre hur det var...och jag svarade ...att jag tycker att det är tungt med den nya vågen av Covid-19...samt att det är riktigt svårt nu med mitt alkoholberoende. Jag vet att hon hejar på mig...vill att jag ska lyckas..

Har känt mig låg idag...för där jag bor är smittspridningen hög av Covid-19...och jag är riskzonspatient...pga högt blodtryck och övervikt...jag vet ärligt talat inte hur jag skulle klara av att bli smittad...och då kan ju varje klok person fatta...att man ska inte dricka..man ska äta hälsosamt...samt motionera...å det blir så ångestfyllt när jag inte gör detta ...

Vet inte om detta kommer att lyckas men jag har bett min man skjutsa mig till jobbet imorgon för att kunna hämta mig på eftermiddagen (han är ledig imorgon)...och kanske ta en promenad...min största önskan är att få sinnesro:)

Kram till er alla...ikväll är det SÅ tungt och tårarna rinner....hoppas morgondagen blir bättre:)

Nästan alla här på forumet tycker jag vittnar om att känslorna blir mycket starkare när vi blivit nyktra. Vi dämpar inte längre alla känslor med alkohol så känslorna får mer fritt utrymme. Jag hade svåra problem med ilskna utbrott de första månaderna. Men jag blev också hjärtinnerligt glad och skrattade mer gott än jag knappt minns. Alla känslor i kubik liksom.

Ett tag hade jag en släng av enormt behov av att vara sanningssägare också. Nu när jag är ärlig med att jag inte dricker tyckte jag att jag skulle vara ärlig på alla områden.

Jag hade också enorma problem med nedstämdhet vissa veckor. Då tror jag att kroppen egentligen skrek efter vila. Behovet av vila och sova är enormt så att kroppen får läka. Pms blev värre också.

Men det lugnar ner sig. Håll ut!

Kram ?

Det låter skönt, Där vill jag också vara snart, längtar till det läget! Kanske var det som du sa innan, som att panikgrejen är en emotionell utrensning efter att kroppen rensat ut gifterna från alkoholen.... hoppas på att det är en tröskel jag kommer över!

Tack för ditt stöd och Pepp, Haha älskar också sillmackor, kom på att jag hade lax i kylen, det får det bli istället för godis ikväll :)

Det var så jag kände, när jag gick. Fast min man, numera ex, tänkte inte bli nykter. Han ville dricka öl. Det var inget kul liv att vara nykter.
Jag blev också avtrubbad. Tror det beror på att man kämpat så länge. Att rädda honom i olika situationer som du skriver.
Och känner även igen alla klagomål man fick. Man var inte tillräcklig i nåt. Allt var fel(på mig), enligt honom.
Men det är väl så att dom kämpar också, och då blir det lite lättare att skylla allt på någon annan. Absolut inget på alkoholen.
När jag gick, sa min anhörigstödjare, du kommer känna dig väldigt trött ett bra tag. Och det förstår jag nu, det tar på krafterna.
Det är inte lätt.

Jag har ljugit om mycket saker i mina dagar när jag valt alkohol och fel vanor... sagt saker som jag inte gjort eller undanhållit saker jag gjort.. jag vill glömma att jag gjort dessa saker, att jag varit en olojal människa. Men jag vet inte hur.. desto mer nykter jag blir desto hårdare klankar jag ner på mig att jag gjort detta förut. Jag vill ju inte erkänna alla fel jag gjort nu när jag inte behöver hjälp att upprepa dem, jag har ju liksom klarat mig igenom det ensam! Har ni några kloka råd som kan ge mig frid inombords att faktiskt förlåta mig.

Med vänlig hälsning en alldeles förstörd tjej som har ångest varje dag och ser faror överallt att fly ifrån, allra mest mig själv och tillbakablickar.

Alkoholen är nog ett sätt att skjuta upp den ångest man inte vill ta itu med idag till ett senare tillfälle. Det dumma med det är ju att man får betala så hög ränta.

Jag är inte heller sugen på alkohol längre. Men inte godis eller glass heller, så där upphör likheterna :) Min last är en knäckemacka med ägg och ansjovis, eller sill.

Känner igen mig i mycket du skriver.
Minns ett tidigare inlägg jag läst i din tråd.
Om att det känns lättare att hålla sig nykter om man inte har förbud utan får dricka.
Andra här också påpekat att de klarar att hålla dig nyktra för de vet att en viss dag får de dricka A.
Jag har också märkt i din tråd och andras att det ofta slutar med en jättefylla efter ett uppehåll med A. Typ man dricker mer för man varit utan länge.
Håller verkligen med om att alla är olika, och olika strategier funkar.
Och det måste finnas plats för allas olika alkoholmissbruk och strategier.
Kram⚘

Jag trodde först att jag var ensam om att ha haft det så. Känns också skönt att det kunde hjälpa dig med! Jag hörde från andra att Attarax är sockerpiller. Mig gör det otroligt trött, och så känns det liksom avtrubbat. Men det gjorde att jag kunde jobba de dagarna i alla fall. Kanske tröttheten gjorde att jag inte var lika produktiv, men det var definitivt bättre än ångesten! Aldrig tagit någon liknande medicin innan. Hjärtklappning låter ju mindre trevligt dock :/

Men jag vet inte vad det är som gör att jag är så så mycket bättre idag. Nu fungerar jag ju som en människa! Just när det kommer till ångest är det som natt och dag i skillnad. Jag hoppas verkligen det mönstret följer dig också och att du inte har länge kvar av det heller.

Intressant det du säger, känner väldigt väl igen mig i att med alkohol, att det säkert har ”plattat ut mig” lite och att man kan skjuta problemet till imorgon eller på en annan sak. Typ: jag har ångest för X så jag går ut och super helgen igenom, när det är klart får jag istället ångest för allt dumt jag sa och gjorde på fyllan, för det är lättare än att ens tänka på X... Det är nog ett slags uppskjutande eller undvikande för mig när jag funderar på det...

Det positiva är att jag inte är sugen på att ta till alkohol längre, mer en påse godis eller glassburk!

Hur länge ska man ha huvudvärk? Snart varit nykter i 4 veckor men har fortfarande huvudvärk varje dag. Någon som känner igen sig?

Jag blev lättad att du skrev, så skönt att inte känna sig ensam i det. Men är också ledsen att du har varit där och väldigt glad att du mår bättre och det kanske finns ett ljus i tunneln för mig med. ?

För en vecka sen fick jag så stark panikångest att min partner trodde jag fått en stroke och ringde akuten, mitt tal försvann helt och fick inte fram mer än samma ord om och om igen. Det höll i sig 3 timmar och beror tydligen på syrebristen. Jag förklarade det för min läkare och fick Atarax som funkar ok (men jag får hjärtklappning och panik för det istället) fick sen prova Lergigan men det var helt fruktansvärt för mig, var helt utslagen 24h efteråt. Idag har jag tagit Atarax och det tar bort det värsta. Har inte fått någon remiss till psykolog ännu.

Jag är glad att jag skrev här, mår mycket bättre av att få stöd än att ”ta något”. Är väldigt tacksam för att du delade med dig. Kanske ska överväga att ta Atarax tidigare, alltså innan panikångesten riktigt börjat eskalera. Låter som att det funkat bra för dig! Har varit motvillig till att ta sådan medicin i tidigt skede pga hjärtklappningen och trötthet.

Känslorna är som en berg och dalbana hela tiden. Man gick in i ett förhållande med hopp och glädje och sen blev det tvärtemot vad man tänkt.

Jag tänkte skriva något i min egen tråd idag faktiskt om att allt inte är enbart positivt och uppåt med att ha varit nykter. Sammantaget, absolut. Men det har ju varit lite perioder och saker som inte varit bättre. Som jag berättade precis innan, så har det ju vänt mot hur det var tydligen runt dag 50(vilken slump det var!). Men det är ju andra saker. Just nu är jag inne i en period där jag sovit lite sämre och känner mig tröttare på jobbet och idag har jag varit ganska trött och inte riktigt orkat ta tag i saker.

Sådana dagar har man ju såklart, nykter eller ej. Men jag hoppas att jag ska somna tidigare idag och känna mig utvilad imorgon på jobbet och inför helgen.

Sen har jag också, som du, funderat på varför den där ångesten och bergochdalbanan. Till viss del har jag varit orolig för min hälsa, men det kan liksom inte förklara det extrema. Jag misstänker att det kanske var så att när jag hade ångest, så var det alltid alkohol jag tog till för att döva den. Utan den, så kanske det kan spåra ur. För sådan ångest som jag hade ett tag har jag aldrig haft. Hade jag druckit alkohol då, så vet jag ju att det försvunnit för tillfället, men kommit tillbaka värre såklart.

I och med sjukskrivningen, har du fått prata med någon läkare? Jag vet inte om det kanske hjälper mig att veta att jag har några Attarax kvar, om jag känner att jag skulle behöva dem. Jag vet faktiskt inte exakt vad det är som gör att jag mår bättre nu. Är det för att ångesten var en efterdyning av att ha slutat med alkoholen men att den försvann till slut? Eller fick jag ur all ångest jag hade i mig under en begränsad tidsperiod?

Tack för ditt svar Skrållan. Du är stark, jag är glad för din skull. <3 Tack för ditt stöd.

Jag kände mig faktiskt glad en sekund först och tänkte att det var skönt att inte ha varit ensam, sen kom jag ju på att det du genomlider är det jag gjorde och det önskar jag egentligen inte någon. Kanske inte exakt samma som du.

Jag var på en jobbresa. Jag ska räkna vilken dag det var. Kollade i kalendern och det var natten den 28e till 29e september som jag hade min värsta panikångest. Jag räknade precis nu och jag skämtar inte. För mig var det alltså natten mellan dag 50 och 51 som jag hade den värsta panikångestattacken. Jag kunde kolla i kalendern för jag var på jobbresa. Jag sov på hotell och jag vill minnas att jag somnade tidigt på kvällen, trött men vaknade möjligen en timme senare, eller lite mindre. Sen sov jag inte mer. Det är den värsta ångesten jag varit med om i mitt liv. Jag klev ur sängen klockan 6 och den här resan var ju bokad och planerad och hade kostat en del. På något sätt tog jag mig samman: Jag var förmodligen för utmattad för att kunna ha mer ångest. På något sätt klarade jag mig igenom dagen. Jag vet inte ens riktigt hur.

Men det var också vändningen. Jag var inte klar med ångesten vid det tillfället dock. Jag fick utskrivet Attarax att ta vid behov samt en remiss till psykolog. Jag kände att jag behövde ta attaraxen vid 3 tillfällen, alla inom den påföljande veckan. Nu har jag inte haft panikångest på över tre veckor och behöver ingen medicin.

Det är kanske inte perfekt fortfarande, men det känns ju miltals bättre än det gjorde då. Nu är jag ju på dag 89 nykter. Det har verkligen vänt!