Senaste kommentarerna i forumet

Hej testade 1,2 och måste ta om testet. Hur lång tid tar det att komma ner på rimlig nivå igen tro? Ska försöka skjuta på testet så mycket jag kan. Har druckit 1-3 flaskor vin i veckan... men har nu varit utan i snart en vecka och tänker verkligen hålla mig borta från vinet. Men jag vet inte hur lång tid det tar att sänka värdet. Vet att många frågat om samma sak och om huskurer etc. Vill inte bara komma undan med ett lågt värde, ska förändra mitt beteende mönster. Men måste få att bra värde att visa att jag har gjort det... räcker 3 veckor utan alkohol tro?

Tack Azalea och Bestemor ❤
Idag är första dagen på väldigt väldigt länge som jag inte har haft ångest, vilken känsla ? mannen vill inte träffa mig, han tänker återkomma när det passar för att prata, vi är inne på v2 nu.... och jag är ok med det. Vet inte vad han har i görningen, hoppas han väntar in svar från banken, för nykter är han knappast. Har tid för mina vänner, långa promenader på kvällarna, ätit lunch med mor och hennes man, flera månader sen sist. Ingen känsla av stress att skynda hem, ingen känsla av oro av att komma hem.
Va till kurator igår, inget jag trodde skulle ge nåt, men det gjorde det, hon sa ingen kontakt med mannen, han måste få sår som han själv måste ta hand om och jag kände mig lite stolt, jag gör rätt. Honom var hon inte så intresserad av ( vilket jag som medberoende är, jag vill ju prata om honom, hur han mår, hur han känner bla bla) men hon vill reda i varför jag har problem med gränssättning, nyssta i, och ja det kommer säkert nåt gott ur av det. Imorgon när jag vaknar ska jag tänka, en dag i taget och hoppas morgondagen blir lika vilsam, för som vi alla här vet så att ha beroende personer omkring brukar inte ge nån vila. Sov gott tack alla ni för att ni finns här ???

Så fint att höra från dig InteMera. Dom man skrivit med tidigare, man undrar hur det är. Jag har ju lämnat, men jag vill bara säga en sak. När jag första gången började skriva här så skrev jag i 2 år. Orkade inte lämna. Slutade skriva och ville inte ens gå in och läsa här. Men sedan gick det 3 år, och då loggade jag in igen. Skapade en ny tråd. Tror jag var öppen igen för en förändring.
Det jag tror, vilken situation vi än är i, så kommer det en dag, när man vill och orkar förändra. Och så tror jag det blir för dig också InteMera.
Ledsamt att höra hur du kämpar. Men du är en stark och fin förebild för dina barn som försöker hitta på andra saker för att göra det bättre när du ser hur besviken ditt barn blir.
Snart, snart kommer du också börja ett nytt liv. Skriv gärna mer så vi vet hur det går för dig och så vi här kan skriva lite tröstande ord.
En stor kram från mig

Tack Jenna, det värmer att höra.

Enligt min app är jag nu uppe i en månad och 24 dagar nykter. Inte en droppe alkohol. Jag har gett mig fan på två månader nu. Tre månader vore inte fy skam heller. Jag försöker att inte tänka "aldrig mer alkohol", men djupt inombords hoppas jag ändå att jag hamnar där till slut. Att jag aldrig någonsin vill utsätta mig själv för det där djävulsgiftet igen. Tänk så skönt att slippa den där kryckan för resten av livet.

Just nu är jag extremt mentalt stressad över saker som pågår i mitt liv. Rent personliga angelägenheter som plågar mig mentalt. Jobbsituation, relationer och annat. Jag dagdrömmer fortfarande om att skruva upp korken på en sjuttis vodka och bara hälla i mig för att döda ångesten. Jag måste ha änglavakt, för jag lyckas hela tiden motstå frestelsen och istället bara utstå den mentala tortyren. Istället försöker jag tänka positivt, slänger mig ned på golvet och gör armhävningar, går ut i friska luften och försöker rensa tankarna.

Det är fan inte lätt det här. Idioten som kom på idén att låta alkohol vara en socialt accepterad drog som vem som helst kan gå och köpa vilken dag som helst i veckan borde ha fått sig en rak höger. Vilken komplett idioti. Så många människor får sina liv förstörda och blir beroende av det här skräpet.

Tack för goda tips. Jag tar den här resan en dag och en månad i taget nu.

Imorgon! Keep up the good work!

Kram ?

??????

Jag fick diagnosen ”kronisk depression” för drygt två år sen. För att den har kommit i skov i många år, ofta på hösten. Nu har jag förstått att det var alkoholen som bråkade med mina må-bra-hormoner i skallen. Det var alkoholen som ORSAKADE depressionen. Och ångesten. Och sömnstörningarna. Frågade läkaren mig om mina alkoholvanor? Jo, och jag ljög. Jag tar fortfarande SSRI-medicin, men jag har börjat fasa ut den yttepyttesakta. Har gott hopp om att kunna sluta helt så småningom.

Kram ?

.

Och allt faller på plats, låt det ta sin tid och ta hand om dig och barnen under tiden.
Du är stark och du är vacker fast det känns tungt bitvis.

Jobba hemifrån är riktigt illa för många av dem som har problem och förenklar det tyvärr för den beroende och det är sorgligt.

Att tänka dessa tankar du gör det gjorde jag också ibland och skämdes också men man önskar ju bara ett uppvaknande när inget annat hjälper. Inte så konstigt egentligen så ha inget dåligt samvete över det.

Slickar dig en kram och var rädd om dig?Azalea

Klandra inte dig själv för att du haft svårt att säga ifrån. Det är väl rätt vanligt att man försöker normalisera grejer när man är mitt uppe i dem, och i efterhand förstår man inte hur man tänkte. Och körkort eller inte, om du litade på att han körde säkert var det kanske inte en så stor risk. Hur som, fokusera på hur du ska hitta stabilitet för dig och din dotter nu, det är nuet du kan styra över, gör det...

Det är alldeles för lätt om de bara kan luta sig tillbaka och låta npgon annan göra jobbet.
Bamsekram❤Azalea

Vad fint och modigt du skriver...Jag känner igen det där, att skamset logga ut igen. Tills idag när jag skrev. Och direkt fick fin hjälp utan dömande. Och genast kändes det bättre. Ha inte dåligt samvete. Dåligt samvete för du stannar, dåligt samvete för att du inte går just nu.
Allt har sin tid och en dag kommer du göra en förändring, barnen blir större och kan kommunicera mer. Den förändringen vet bara du vad den innebär, du kanske gör förändringen i ert förhållande...eller något annat, vem vet.
Var sak har sin tid. Jag har inga kloka ord, du är inte ensam, skriv här, ta hand om dig och stor kram, En dag i taget.

Tack för svaren, det känns verkligen jättebra att fokusera på sig själv.

Dagens insikt är att jag antagligen lidit av en alkoholrelaterad depression, iaf så har jag många symtom som tyder på det.

Kännetecken på en depression (enl en sida på nätet så ta det med en nypa salt)

feeling worthless - check, inte ens en antydan till självkänsla.
sadness - Ledsamhet i mig hela tiden mer eller mindre
fatigue - Känt mig otroligt utmattad och trött stundtals
loss of interest in hobbies and activities - Haft skidåkning som en stor drivkraft tidigare i mitt liv, till och med bott utomlands för det. När jag studerade åkte jag inte skidor på fyra år. Det säger väl det mesta.
lack of energy to complete daily tasks - Orkade knappt ta hand om en enda grej när jag kom hem från skolan.
difficulty concentrating - Nja, alltid haft lätt för mig i skolan men tänker mycket på att jag tar in information mycket bättre sedan jag slutade dricka. Mycket mer skärpt.
guilt - Känt en sån jävla skam i kroppen efter vad jag gjort på fyllan. Alltid legat kvar längre. Usch fy fan.
substance use - Självmedicinerat med alkohol...
suicidal thoughts - Så illa har det faktiskt inte varit för mig.

Symtom på problematiskt förhållande till alkohol:

drinking too much in any one episode - Hela dagen, varje dag
drinking frequently, even daily - Japp, i perioder när jag festat mycket har det varit uppemot 5 ggr/vecka.
continually craving alcohol - Japp, varit riktigt sugen på alkohol i perioder.
sneaking alcohol so others won’t observe it - Nope, aldrig i mitt liv druckit själv.
continuing to drink despite negative consequences, both to physical health and personal relationships - Skojar du eller. Känns som denna punkt skrevs med mig i åtanke.
avoiding activities to drink - Ja, tveklöst. Hade kunnat hitta på så mycket roligare saker.
continued drinking despite symptoms of depression or a mood disorder - Inte fattat det själv men nu när jag sprang på detta och började kolla in på alkohol och depression inser jag att jag antagligen kanske lidit av en alkoholrelaterad depression. Nu känner jag ju inget av ovanstående!!!

ÄR INTE DET SKÖNT DÅ??!!

Ska ta upp detta med min psykolog framöver så får vi se vad han har för tankar kring det...

Bullret

Åker till jobbet, gör det jag skall och när jag kommer hem är jag helt färdig. Jag jobbar halvdag på fredag, jag måste se till att få lite frisk luft och solljus för att tanka energi. Åtminstone fredag och lördag verkar få fint väder.

Jag har börjat läsa min nybörjarbok om meditation. Jag kom till första övningen, sedan kom vinet emellan. Satt i fem minuter. Rätt påfrestande mentalt att bara sitta helt stilla. Kände mest hur jäkla stel och spänd jag är i nacke och axlar. Hoppas jag kan lära mig släppa taget och bara vara tillslut. Jag kommer i alla fall göra ett allvarligt försök.
Helgens tema får bli att pyssla om mig själv så mycket som möjligt, behöver må lite bättre än jag gör just nu.

Känner igen den där tråkkänslan.. Antar att det är så livet känns ibland när man inte längre har sin quick fix. Och som du säger, det får man stå ut med, man kan inte paja sitt eget och närståendes liv bara för att man vill maxa tillvaron hela tiden.. Vi tragglar vidare.. ..

Så skönt att du kan utrycka dig här på forumet. Här ska man verkligen inte ta sig samman. Det här stället är ens paus. Här får vi faktiskt gråta ut och vara alldeles nakna i våra känslor. Men det är väldigt skönt att vara sitt jag bland vänner och nära. Tillåt dig, tillåt dem att få vara dig nära.
kram

Vilken bra beskrivning. Precis så är det. Och när en klarar-allt-människa faller ihop låser man in sig. Ingen annan ska få se hur dåligt man mår.

Man vill inte lasta någon annan, alla har ju fullt upp med sitt liksom. Man vill inte heller prata om det, då finns ju risken att man börjar gråta. Tänk om man inte kan sluta?

Minns så väl den kuratorn som två månader efter min yngsta dotters födelse frågade om jag hade sörjt det friska barnet som jag trodde att jag hade haft i magen. Va? Så kan man ju inte säga! Det vore ju som att förneka den dotter som fanns och levde, fast hon var väldigt sjuk. Tyckte jag.

Kuratorn fortsatte och fortsatte ”peta” på mig. Hon sa att jag i nio månader hade burit på en dröm, som sedan visade sig bli en mardröm. Och den fina drömmen är viktigt att sörja, för att man ska kunna ta till sig det nya fullt ut.

Jag började förstås gråta. Hulkgråta. Jag som tyckte att jag hade gillat läget och återfått fotfästet hade ändå så mycket gråt inom mig. Efter en stund kändes det mycket bättre. Klumpen i magen och halsen lättade på trycket lite.

Efter det har jag aldrig hindrat mig själv från att gråta, när det väl är på väg. Problemet med alkoholen var att den i princip tog ifrån mig förmågan att ens ha nära till gråt. Jag var torr-ledsen. Utan förmåga att lätta på trycket.

Jag hoppas innerligt att jag har återfått den förmågan nu, även om jag inte haft anledning till att gråta de senaste månaderna. Jo, när jag blir rörd gråter jag.

Jag hoppas lika innerligt att din pappa snart blir bättre och att ni snart får träffas. ”Nu är inte alltid”.

Kram ?

?kram

Tack älskade du för svar. Jag är så otroligt vilse just nu. Arg, ledsen och vet inte vad jag känner.
Har hjälpt honom att anmäla sig på arbetsförmedlingen idag efter "bråket"... Jag kan inte fatta att han har mage att utnyttja mig så men det var väldigt bra att läsa det som sas till dig...

Om jag fortsätter betala så kommer inget ändras. Herregud, när jag sa att "du får försörja dig själv" blev han som en sur barnunge! Som om detta krav var helt uppåt väggarna!!! Jag tänker vara stenhård från och med nu, pallar inte att jag daltar fortfarande. TACK! Verkligen, så underbart att ha er här inne.

Känner mig ledsen..orolig...?

Känner mig orolig gällande Covid-19...om jag blir smittad hur klarar jag det?

Är ledsen över att mitt alkoholberoende har gått så långt?

Idag är det sju år sedan min syster dog under sitt 58:e levnadsår och om drygt en månad börjar jag mitt 58:e levnadsår...och jag vill verkligen bara kunna leva❤️❤️

Kram❤️

Jag kände som du Skrållan, tyckte nästan det var bättre när han drack på slutet eftersom jag var klar med allt. Tyckte också att det var oroligt mär han u korta perioder var nykter och jag bara väntade på när det skulle börjas igen.
Min man var också iväg på behandlingar under npgra omgångar och jag tyckte det var jättejobbigt när han kom hem och plötsligt skulle allt vara så bra.
Han hade gått i terapier och gjort allt möjligt och bearbetat sig själv
som jag inte fick vara delaktig i.
Så det kändes som jag var kvar i bitterhet och ilska från allt som varit och hänt innan behandling och jag klarade inte av att bara svänga om och låtsas och glömma allt som varit.
Ska tillägga att han inte går att prata med om känslor och sånt som hänt....locket på.

Du behöver stöd som Skrållan säger. Det är ett alldeles för tungt lass för dig att bära.
Får han någon ersättning? A-kassa eller F-kassa, isåfall ska han ju använda av det och hjälpa till med räkningarna.
Min man blev av med jobbet för 2 år sedan och jag har också kämpat med att betala allt. Alla hans ersättning försvann ner i halsen......
Fick höra så många gånger att jag bara tänker på pengar också då.

Fina du, sök stödsamtal och försök få hjälp av honom till räkningarna.

Tänkte på en sak en fd alkoholist så till mig när jag var som mest slut på allt som jag betalade och fixade:
Så länge han har försörjning och servicepersonal så kommer inget bli bättre!

De orden träffade mig och jag blev mycket tuffare med att han måste hjälpa till.

Hoppas verkligen att det löser sig för dig och skickar en stor kram?
Azalea

Ja precis. Tack för dina ord, behövde verkligen dem just nu. När jag äntligen pallade att säga stopp var jag redan på väg...Och nu är vi tillbaka fast utan alkohol. Och jag bara känner att jag orkar inte. Det handlar BARA om honom hela tiden. Jag ska göra som du sa, ta kontakt med en anhörigstödjare. Bra tips!

Det är så svårt även för oss som står bredvid en som dricker. Man kämpar och kämpar och helt plötsligt vill den som dricker, bli nykter. Det som man önskat. Men det har ju hänt så mycket mer runt drickandet. Man har blivit sårad på så många sätt. Och du, EsterHanna, ska dessutom försörja er båda. Inte undra på att det är tungt.
Jag vet när jag levde med min man, så i slutet ville jag nästan inte att han skulle bli nykter, för jag var redan på väg, och hade varit det länge, pga hans drickande. Och jag kunde inte längre lita på honom. Andra saker hade hänt.
Tänker att du själv skulle behöva prata med någon. Så att du också får det stödet du behöver. Jag pratade med en anhörigstödjare. Det tyckte jag var bra.

5 dagar har gått, jag vet det är inte mycket. Han lever nöjd och glad, nykter och med många insikter efter tre månaders terapi. Jag ...alltså jag vet inte. Jag hade det så lugnt och skönt när han satt på behandling. Ingen oro. Ingen vånda. Jag försörjer honom och jag pallar inte mer.
Har svårt att klara mig varje månad och står själv med alla räkningar. Har sänt honom pengar när han varit på behandlingshemmet och trodde såklart han skulle suga tag i ett jobb när han kom hem.
Men nej....talar om för mig att jag bara tänker på pengar och att jag pressar honom. Jag ber honom bara försörja sig själv. En halvtid. En 30 % -tjänst. Göra något för att bidra ekonomiskt till vår försörjning.
Vet snart inte vad ag ska ta mig till.
Jag får snart panik. Blev bråk. Han pratat med sin terapeut i telefon. Jag har ingen att prata med förutom er.

Ingen sol dock☹
Känner mig lite piggare och gladare igen.

Kollade mina kontoutdrag på SB.
Har ganska bra koll på min ekonomi och utfallet blev det jag trodde.
2000 till 2500 kr per månad har jag lagt på A.
Undrar var de tog vägen?.
Fast månadsbudgeten har varit lättare att få ihop de senaste månaderna...
Kram⚘