Senaste kommentarerna i forumet

Du startade en tråd här med en titel som berättar att du är igång med en förändring här med alkoholen. Starkt jobbat! Kanske blev du avbruten, kanske behövde du fundera lite mera. Oavsett så får du gärna skriva mera och berätta om din situation, här finns mycket stöd och tips att få.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

1 månad nykterhet ?
Tack alla som stöttat och funnits där ❤️

Hej. Syftet är gott förstår jag men mängden tips ger i alla fall mig vrålångest.

Tack för pepp. Det går så upp och ner för mig kring hur jag känner kring detta med att gå till en beroendemottagning. Hade jag kunnat göra detta helt anonymt så hade det inte varit något problem alls. Känner mig vansinnigt peppad! Men detta med barn och familj och så blir nästan för mycket. Som att det är DET som blir den stora oron, inte detta med alkoholen om någon förstår hur jag menar?

I alla fall, skriver en liten sammanställning över hur mkt jag dricker samtidigt som jag trappar ner. Igår 3 glas vin och sen var det bra med det. Tänkte ta samma ikväll och under slutet av veckan trappa ner till 2 glas vin. Borde fungera hoppas jag!

Appropå det här med abstinens. Jag känner inte någonstans att jag blir skakig eller får hjärtklappning eller så. Gör man alltid det när man trappar ner? Jag menar min kropp är van vid 1-1,5 liter vin dagligen minst liksom. Så tre glas är så mycket mycket mindre tänker jag?

Jag vet inte vad jag ska göra. Är så trött och känner mig avtrubbad och låg, vet inte riktigt varför. Då jag inte jobbar, sover/vilar jag.

I allt detta får jag höra klagomål över att jag inte bekräftar honom, min pojkvän tillräckligt. Som kämpar på med sina nyktra dagar. Suck. Det senaste halvåret har gått åt till att oroa mig för honom och oss, att försöka rädda häcken på honom i olika helgalna situationer. Jag är inte arg, ledsen eller frustrerad på honom. Börjar bli avtrubbad gällande känslor.

Jag vill bara göra som björnen och gå i ide. Så jävla trött och vill stänga av.

Sovit riktigt uselt. Massa oroliga drömmar. Sen när jag väl somnar om på morgonkvisten och vaknar kl 8, helt borta i huvudet (typ bakiskänsla) så har hunden kissat på sig i min säng! Igen! Blir tokig?Jaja, inte hans fel, men jobbigt att tvätta allt. Igen!

Hoppas på att en kopp kaffe till kan få mig att klarna till?

@Kaye?Skönt att suget lagt sig något för dig, men förstår frustrationen. Jag har inget sug så utan det känns mer som en gammal ful ovana att tankarna på alkohol poppar upp närsomhelst. Känner en oro inför min måndag då blivande exmaken och jag skall tömma ett gemensamt förråd och han skall hämta sina tillhörigheter här hemma. DÅ kommer säkert suget! Vid mötena med honom kommer det alltid. Tänker att jag kanske tillbringar kvällen med ett par av ungdomarna för att ”rida ut” det.

@Torn, Ditt inlägg ger mig hopp?Det är ok att tänka på alkohol då, som du säger, tankarna i stort sätt alltid funnits där. Och det är ingen idé att lägga energi på att motarbeta tankarna. Bättre att bara ”flyta med” och acceptera tankarna och sen lägga dem åt sidan.

Ledig dag idag och en vecka framöver. Bara samtal med min terapeut inplanerat idag. Skönt! Annars skall jag mest skrota runt och ta det lugnt idag. Känner att jag behöver det. Känner mig SÅ trött. Dels efter natten och dels efter tre intensiva arbetsdagar.

Nu är det dags att ta sig ut på en promenad iallafall. Inget gym idag. Träningsvärk efter igår?

Kram⚓️

Jag levde i ett medberoende i 12 år. Sedan tog det över 1 år trots separation att inse att jag ännu var medberoende. Rädd att han skulle dö. Och sedan hittade jag detta forum i julas. Och det var min räddning. Nu lever jag trots pandemi och en insikt att jag underhöll missbruket med ekonomi som skulle kännas som en förmögenhet idag. Fast jag lever! Jag har tid för mig själv. Jag rår bara över mig själv. Just nu. Jag upplever livet igen. Det går att få ett bra liv. Och det är troligtvis mycket jobb. Att arbeta med sig själv. Lycka till. Lev ditt liv. Som du vill.

Att pausa den vänskapen alltså. Just nu behöver du fokusera på ditt eget mående. Var och en ansvarar för sitt eget liv.

Antingen är du ärlig och säger som det är. Att du just nu inte orkar med kaos och panik i ditt liv och därför måste sätta allt sådant på paus. Låt hen ta illa upp om hen vill, det är inte ditt problem. Eller så gör du dig ”oanträffbar”.

Jag förespråkar ärlighet, det tillhör nykterheten. Men det beror förstås helt på hur stark man känner sig. Vita lögner är okej så länge de syftar till att man håller sig nykter.

Kram ?

Vanans makt är stark. Du behöver åka på hotellnätter med din sambo minst en gång i månaden. Nykter. Efter några gånger förknippar du inte hotellnätter med alkohol längre. Man kan be hotellet rensa hotellbaren innan man kommer dit, så slipper man se skiten.

Kram ?

Starkt att du kunde backa i ditt beslut, påhejad av sambon. Alkoholdjävulen ligger där och bidar sin tid och hugger som en kobra. Det är därför ett fast mål som 90 dagar kan vara utmanande.

Jag hörde om en kille som var nykter ett helt år. Lagom tills han skulle fira sin födelsedag med stor fest ”fick” han dricka igen. Det gick åt helvete. Han försökte nästan dricka ikapp hela det nyktra året.

Och ett sådant beteende är väldigt osunt, och då behöver man nog fundera över om man ska dricka alls någonsin.

Kram ?

Det låter ju riktigt härligt med körsången, vilken vitamin kick.

Den läkare på Företagshälsan som har skrivit ut medicinen för evigheter sedan har slutat. Ingen annan läkare på Företagshälsan är insatt i min historik. De fortsätter bara skriva ut recept när jag ber dem om det. Plus att de allt mer fjärmar sig från den typen av problematik och hänvisar till primärvården. Och den tvekar jag inför att ta kontakt med. Orka börja om med en helt ny läkare ? Jag mår ju dessutom bra nu, och det känns konstigt att söka vård då.

Men jag vet ju också att jag tidigare har mått dåligt igen när jag slutat med min medicin, så jag borde göra den här uttrappningen under kontrolllerade former. Nu har jag landat i ett mellanting. Jag sänker dosen yttepyttelite för varje månad. När jag sen ska trappa ut medicinen så sakta till noll, framåt nästa sommar typ, så ska jag ringa min vårdcentral och förklara att jag behöver en läkare att hålla i handen.

Psykologkontakt har jag haft i flera år, också via Företagshälsan. Henne har jag träffat sen våren 2007. På vår första träff sa jag ”Jag har inte sovit på fem veckor så om jag somnar här i stolen får du inte väcka mig”. Hon har varit med mig på resan genom två perioder av utmattningsdepression, två separationer, och så vidare. När jag mår bra träffas vi fyra gånger per år som en ”underhållsdos”. Imorgon fredag är det dags igen ??

Kram ?

Kanske blev du stärkt i att alkoholen inte hjälpte dig så som du hade tänkt dig? Ibland är minnet av något starkt, men verkligheten ter sig helt annorlunda.

Fortsätt skriv! Det är jättebra att sätta ord på sina tankar och känslor. Ta ut tankar och känslor i solljuset för granskning och analys. Det är precis det här varaktig nykterhet handlar om. Att lära sig hantera starka känslor på ett annat sätt än med alkohol som dämpningsmedel.

Kram ?

Hej, ja ljuga för sjukvårdspersonal om alkoholvanor är väl standard för de flesta. Gjorde en hälsoundersökning för mitt jobb där jag drog ner på alla parametrar och ändå var i riskbeteende...Skyllde på att jag studerade...

Att söka hjälp för mitt mående har jag aldrig vågat göra tidigare, att prata med en psykolog är ett stort steg för mig. Men jag inser att nu när jag slutat med alkohol så är det inte så dåligt med mig, effekterna kommer fort och jag lär mig nya saker varje dag!

Jag tror att det är helt rätt att gå ifrån SSRI-medicinen @Andrahalvlek, har du pratat med vården om att fasa ut den eller gör du det själv? Oavsett så tror jag på dig!!

Bullret

Vill bara sända en Grattiskram ?
En månad är bra!??
Skönt att du är på banan igen!

Kram???

Det kommer att gå bra för dig. Svårt när du inte kan fokusera på dig själv bara. Det skulle du behöva. Få en stunds ro från allt runtomkring dig.
Kram!

Nej, det gick inte så bra denna gången. Orkade helt enkelt inte med att bära alla tankar och all oro i mitt huvud.
Det blev en flykt från verkligheten en stund för att orka vakna upp och ta itu med den.

Tack Andra halvlek ? för ditt stöttande inlägg ?
Nu fortsätter kampen för min nyktra tillvaro. Jag tror att det ska gå bra. Hoppas på en bra läkare nästa vecka.

Kram???

och även utan ansiktsbild på onlinemöte. Det finns flera på AAs hemsida. / mt

för ditt inlägg, din delning. Jag blir så glad och varm i hjärtat när jag läser?
Varm kram / mt

Tack alla fina som kommenterat på min oro om julen! Jag tänker köra på alkoholfri glögg och julmust! Jag älskar julmust, brukar försöka köpa hem så det täcker hela året. Kanske också ett beroende, men bättre än a i alla fall!

Jag hoppas tröttheten och nedstämdheten ger med sig! ?

Hej! Tack för att du frågar! Jo dagarna rullar på och det går bra. Blev frestad av att vi plötsligt fick ta över två biljetter till en övernattning på herrgård av min syster som blivit sjuk. Vi (jag och min sambo) och kom överens om i bilen att det kanske var ett tillfälle där jag kanske skulle unna mig ett glas vin till maten, eftersom sådana saker händer så sällan och jag hade ju nästan klarat 90 dagar... sambon sa att det går väl bra om jag vill det. När vi kommit i rummet och håller på att packa upp väskorna så ser jag en flaska rött på skrivbordet med två glas dom hörde till utbudet i minibaren. Jag frågar direkt om vi ska dela den och sen börjar jag plocka fram öl ur minibaren. Så någonstans på vägen hade mitt enda glas till maten förhandlats om till att nu är det ”fridag” och jag kan dricka vad och hur mycket jag vill... när hände det? Min sambo säger nej, att han inte vill ha, och påminner lugnt att jag ville väl egentligen inte förstöra mitt 90 dagars mål. Misslyckad och besviken på mig själv ställer jag tillbaka alkoholen och dricker en cola istället. Beställde alkoholfritt till maten. Två lärdomar rikare. Hotellnätter är en stark trigger för mig och att trots alla nyktra dagar så är min undermedvetna inställning till alkohol fortfarande fel. Ett glas vin är inte samma som att tömma en minibar. Och jag ska inte ha ens ett glad vin. Punkt.
En kram till er alla därute! Tillsammans är vi starka!

Nu blir detta ett lite ”rörigt” inlägg. Jag har vad jag tror accepterat att a inte är för mig och börjar sakta landa i den insikten. Känner väll att jag har hyfsad koll på tillvaron och visst kan det vara så att en alkoholfri öl slinker ner, men mina tankar uppfylls inte i lika höggrad av att jag inte får/kommer kunna dricka igen, utan det är väll just nu mer vanan än ” snuttefilten” ( bra uttryckt av läkaren på beroendeskuten). Jag ska inte sticka under stolen med att jag fått Atarax utskrivet att ta vid behov ( svagt lugnande, äter lägsta dosen), så visst tar jag till hjälp för att undvika att må riktigt dåligt. Nu består inte det i deprisiva tankar utan snarare en inre stress, som jag tror andra nämnt att de kan ha och har dövat med a ( även jag kommer troligen att utredas för ev. Diagnos i framtiden, adhd är det inte så får se vad de hittar ?). Hur som nu kommer vi till det rubriken syftar till, vi har en vänn till familjen som inte mår bra alls p g a eget missbruk ( har inte så stor koll på vad människan tar, men nått ”uppåt”), under sommaren så försökte vi ställa upp med mat och sällskap och då hette det att det var/skulle bli slut med den biten. Vi börjar sakta förstå att viljan till detta saknas, det är trist för personen bakom är bra, men håller på att försvinna mer och mer. Nu till min fråga, bör jag just nu ( när det är lite för mig att ta in kring min egna situation) pausa denna vänskap ( som just nu består av något svammel och oftast något man vill ha) eller hur hade ni resonerat? ( nu menar jag inte att alla har ”pundare” i sin omgivning) men fler än jag kanske känner någon som tagit dåliga beslut? Jag själv har gjort det, av annan och mer laglig karaktär visserligen ( ska tilläggas att vi uttryckt till personen att det inte är önskvärt att komma hit påverkad). Jag känner väll mest ( fler med mig utan samma historia) att jag inte riktigt orkar med just nu tyvärr, inte för att jag är mer värd utan för att personen saknar insikt i sin problematik. Tar tacksamt emot råd och konstruktiva slutsatser. Det som ”ställer till det” lite för mig är att jag har känt personen innan drogerna och vet vad som finns bakom, men jag ser inte så många spår av det just nu tyvärr.

Jag loggade in i kväll för att finna styrka. Läser ditt inlägg och känner igen mig i mycket av det som du beskriver.

Jag håller på att lämna min stora kärlek. Vi träffades för 26 år sedan, på gymnasiet.

Direkt när jag såg honom visste jag att honom skulle jag gifta mig med och nu efter så många år lämnar jag. Det gör ont. Han är fin, omtänksam och min bästa vän. Samtidigt så finns en annan sida, en sida som gör att jag mår jätte dåligt. Min man har valt alkoholen, det har han sagt. Men han har samtidigt sagt att jag får gärna stanna. Men jag vet att jag hamnar på tredje plats.

Jag vet inte längre vad som är äkta kärlek och vad som är ett medberoende i allt det här längre. Det jag vet är att vårt förhållande är mycket skadligt. Min hälsa dalar och skulle vi fortsätta så vet jag att det finns inte mycket kvar av mig. Trotts mitt dåliga mående och ångest över att lämna det fina o goa stunderna kämpar jag med att ta mig vidare. Mina sista krafter går åt till att röra mig i just den riktningen. Jag tror, det känns så i all fall att jag kommer må bättre längre fram. Först när jag lämnat kommer jag känna sorg, ångest och panik men längre fram kommer jag nog känna glädje och kanske hitta mig själv igen.

Samtidigt som jag packar mitt hem delar jag känslan av rätt / fel, stanna eller gå. Jag lämnar en människa som jag trivs med. Som jag drömt om att bli gammal med. Ångesten kommer och går men samtidigt kommer känslan av lättnad ibland. Om jag gör rätt eller fel vet jag inte. Det jag vet är att jag kommer sakna min man, vår familj och oss. Samtidigt som jag vet detta vet jag att jag kommer gå under om jag stannar. Jag har gett detta tio extra år och verkligen kämpat, varit ensam i min kamp.

Hur känner du?
Vad säger din magkänsla?

Andrahalvlek!
Tack för ditt svar, ja det är så jag känner mig. Stabil, en gladare version av sig själv. Självkänslan har fått en boost av att värdesätta sig aktivt i 37 dagar ? jag värdesätter mig själv på ett annat sätt.
Har en bara en allmän lyckokänsla. Ska se hur länge den håller i sig, förhoppningsvis länge.

Suget är faktiskt borta och jag förbereder mig på just det: ”en öl skulle ju inte vara så farligt” men NEJ jag vet att jag skulle må väldigt bra ”där och då”
Så det blir inget av det, mitt mål är att kunna leva ett vanligt liv och inte dö i förtid! - på god väg

Ett tips till de som ska testa vara nyktra
Är att ta ett före och efter foto. Jag gjorde det och ser ca 7 år yngre ut. Det är positivt.