Senaste kommentarerna i forumet

????

Otroligt modigt att göra gottgörelser ?? Och jag förstår att det kommer upp gamla minnen som gör dig ledsen. Det är nog bara bra i längden. Jag tror att det är bättre att ta fram dem och titta på dem, med nya klokare glasögon.

Har förstått att det är ungefär så traumaterapi går till. Man går tillbaka till svåra minnen i barndomen till exempel och tolkar situationerna utifrån sina vuxna erfarenheter. Förlåter sig själv för att man agerade precis som man gjorde, eller förstår fullt ut att man inte kunde agera annorlunda just då.

Det är ungefär som med ångest. Det värsta man kan göra med ångest är att undvika, då blir ångesten bara värre.

Chill helgkram ?

Jag tog 1,5 timmes höneblund i eftermiddag och ändå gäspar jag nästan käken ur led kl 22.30. Mina fredagkvällar är numer precis som vilka andra kvällar som helst i veckan. Den stora skillnaden är att jag kan stänga av min klockradio och sova så länge jag vill och kan imorgon ?

Jag är helt sömnfixerad. Jag har läst att kvinnor i klimakteriet har väldigt stort sömnbehov. Jag väljer att tro på det ?

Chill helgkram ?

Det där med läkare är kanske svårt att säga. Jag vet ju att om jag hade varit på vårdcentralen när jag inte var beredd att sluta så hade jag säkert sagt att "Det blir några öl ibland, och kanske några fler så här på sommaren". Men nu ville jag ju att det skulle undersöka sådant som hade just med alkoholbruk att göra. Kanske främst lever men även andra saker som jag tänkte att en läkare skulle veta vad de skulle undersöka. Jag har ju också pratat och diskuterat med de som har olika leversjukdomar och även vissa av dem kan underdriva sitt drickande, vilket kanske vilseleder läkare. Är man 30, 40, upp till 50 kanske, så tänker man kanske att det borde synas på någon om de dricker tillräckligt för att ha problem med t.ex levern. D.v.s på grund av att om det har gått tillräckligt långt med alkoholen så brukar ju även en hel del sociala problem uppstå till följd av det som kanske också gör att man blir mindre noga med hygien och liknande. Men så är det ju inte alltid. Är man då i den åldern och verkar leva ett hyffsat stabilt liv och uppger att man dricker en falska vin i veckan, så har ju en läkare ingen anledning att anta riskbruk och heller inte undersöka det närmare.

Du hade säkert varit väldigt bra på att identifiera de som ligger i riskzonen, utan att känna till deras alkoholvanor. Samt varit en stor hjälp. Du är redan en klippa här på forumet!

Jag vet inte vem det är jag ska visa resultatet för. Jag har visa hypotetiska scenarion som ibland spelas upp i mitt huvud, där man inte tror på min egenrapporterade nykterhet i efterhand. Det ger mig den blandade känslan av förståelse för att de inte tror på mig samt uppgivenhet för att det inte finns något jag kan göra för att bevisa det. Det är väl därför jag menar att det skulle kännas bra att ha det svart på vitt.

Riktigt bra liknelse. Känslan av nyförälskelse är svår att uppbringa till gubben efter 24 år insåg jag också ?

Kram ?

Ska öva hela helgen ?

Tack för kommentar i min tråd och grattis till 10 månader och viktnedgång. Starkt!

Har ett par tre kilo jag vill få bort. Men kanske ska koncentrera mig på nykterheten ett tag till och ta tag i det lite längre fram.

Jag gillar inte heller stress. Försöker skala bort när det blir för mycket istället för att stressa. Dock gillar jag utmaningar. Har fått nytt jobb och det kommer bli en utmaning för mig. Hoppas att det går att genomföra utan stress.

Ett bidrag till denna tråd.
Marcus Birro om återfall.

Som alkoholist kommer man aldrig tillbaka till den nyförälskade fasen i början av missbruket.
Du faller bara tillbaka till exakt samma ställe i missbruket som där du slutade, berättar han.

Det är bra att du övar dig, det ger resultat. Nästa gång din man är bortrest så går det ännu lättare, och efter ett tag så är saknaden efter vinet som bortblåst.

Kram ?

Allmänläkare generellt är kanske dåliga på att fånga upp missbruk? De kanske måste vara specialiserade på det området för att vara riktigt duktiga på det? Synd i så fall, för det är ju till läkare man går med allehanda bekymmer. Och missbruket av alkohol är väldigt utbrett. Det vore ju önskvärt om fler lyckades sätta stopp innan de når den absoluta botten. Eller beror det på inställningen att man inte ska försöka påverka innan individen själv söker hjälp för missbruk? Att det liksom är meningslöst innan dess.

Drar en parallell till det chattande jag bidrar med för tjejjouren. Några stödsökande som är riktigt svåra är tjejer med ätstörning. De vill bara att man ska bekräfta att de gör rätt, att de inte väger för lite osv. Men så kan vi förstås inte agera, vi måste säga sanningen till dem. Att deras BMI är på tok för lågt, och att det är viktigt att äta åtminstone lite frukost, lunch och middag och att det är osunt att svälta sig och samtidigt träna fyra timmar per dag.

De blir skitarga på oss, kallar oss jävla kärringar och avslutar chatten. Men det råd vi fått från ätstörningsenheten är att vi måste vara tydliga och inte stryka dem medhårs. För om de får höra samma argument gång på gång på gång, från olika håll i olika sammanhang, så kommer de kanske till slut att förstå. Kanske. Det är en vidrig sjukdom.

Själv går jag runt och studerar min omgivning på jobbet. Hmm, kan den och den möjligen ha alkoholproblem? Har identifierat flera stycken högpresterare som jag tror kan ligga i farozonen, men det har inte fått konkreta eller synbara konsekvenser på jobbet än. Men det hade det inte hunnit få för mig heller, så det behöver inte gå så långt.

När jag blir ännu mer lite mer trygg i min nya roll som nykter så tror jag att jag kommer att stå på barrikaderna. Precis som jag har gjort i frågor som rör psykisk ohälsa i flera år.

Pratade med barnens pappa om min nykterhet idag. Han dricker en del. Öl- och whiskyfantast. Jag sa åt honom att han dricker för mig också nu. Då svarade han att jag nog redan har druckit alkohol för en hel livstid ? Och han har rätt. Been there done that. Saknar det inte ett dugg.

Varför köper du inte en vanlig alkoholmätare? Men vem ska du visa resultatet för? Eller vill du bara veta att det faktiskt är sant? En personalkollega till mig har en alkoholmätare i sin skrivbordslåda. De har en medarbetare med alkoholproblem, och dealen är att de när som helst vid misstanke ska kunna be henne blåsa. Det ingår i den behandling som företaget betalar. Men min personalkollega är uppgiven, hon tror inte det slutar bra för den individen.

Kram ?

Denna vecka har varit rätt intensiv, bl a pga två ytterligare gottgörelser. Men nu är jag nästan klar! Det är "bara" maken kvar.

Jag har fått beröm och peppning utav min sponsor för att jag tagit mig an detta stegarbete fullt ut och inte försökt förhala mina gottgörelser. Ja, "mod att förändra det jag kan" gäller ju i högsta grad i detta steg. Lika bra att rycka av ett plåster snabbt istället för långsamt... ?

Men efter en kort känsla av glädje, lättnad och stolthet så kom en känsla av sorg. Sorg över en hel del saker längre tillbaka i tiden, från min tonår, som påverkat min uppväxt. Sånt som legat gömt längre bak, längre ner, inom mig. Så jag har vilat och försökt acceptera att det är ofrånkomligt att detta nu dyker upp till ytan när annat städats bort som låg ovanpå. Det gamla bör jag också ta itu med inom kort men det är nog mer sorgbearbetning än 12-stegsarbete.

Hej #mulletant! ?
Tack för att du hör av dig! Det är så fint att ha dig som vän på FB. Vi har lite koll på varandras liv där. ?

Trevlig helg, allesammans! ?

Tack för gratulationerna !? Så härligt med alla fina kompisar här! Inget överdrivet firande för mig i dag. Färska räkor till middag, sedan ett långt varmt bad och en påse lakrits räckte gott. ?

@Sommarbarnet, jag måste fixa ett par nya jeans. De paren jag har nu har blivit alldeles för hängiga enligt frugan. ?
@Se klart, ja nu fortsätter vi på den nyktra vägen. Något annat finns inte på kartan! Grattis till dig också! ?

Jäklar vad tiden går fort numera, men det är väl som man säger. Tiden går fort när man har roligt och mår bra. En månad nu, känns ungefär lika lång som en dag gjorde under den första månaden.

Jobbhelg nu igen, så jag säger natti-natti redan nu. Ha en bra helg!
?

Det har varit en liten förhandling i hjärnan inför den här helgen. Min man är bortrest och det har alltid inneburit att jag har kunnat dricka ostört. Ja, för barnen märker ju inget?!?

Men steget känns långt till att ens gå in på Systembolaget. Jag vill inte bryta min nykterhet.

Men visst saknar jag vinet en fredagskväll. Iaf det första glaset.

Hej! Hur mår du? Önskar dig en fin helg.

Kram

Så nyfiken på de hjärtan som jag fått?

Utan berätta har jag lärt mycket om mig...och min man ikväll❤️

Kram ❤️❤️❤️

Vet inte om det är hjärnan som håller på att avgiftas..Mycket bra jobbat!Läs och skriv på forumet..❤️..

Livet pinnar på, är lite trött och har fått jobba hemifrån ett par dagar denna vecka.

Höjt min medicin och kan inte påstå att effekterna är så goda, huvudvärk, hudutslag och en känsla av att stundtals vara klumpig och lite seg/full (ni vet när man rör på huvudet och allt följer med lite lite efter). Men det är inget farligt, måste låta det gå ett par dagar så kroppen vänjer sig. Ska inte klaga, dessa mediciner har gjort under hittills.

Har fortfarande inget sug efter A, inte ens en tanke att ens vilja gå till systemet. Jag och alkohol har just nu gjort slut känner jag. Jag vill, orkar inte och behöver inte ens tänka på A, i någon bemärkelse. Det är som A är utsuddad från min hjärna, typ.

Är för övrigt trött på allt som har med presidentval, överkänsliga människor och covid just nu... jag vet allvaret, tro mig. Tur att man kan välja att inte hålla sig uppdaterad!

Jag har väl underdrivit för mig själv hur mycket jag har druckit. Eller slätat över det, som man kanske kan beskriva det. Jag vet när jag var hos läkaren dock att jag verkligen försökte trycka på att det inte var något normalt intag, eftersom jag var angelägen om att de skulle fokusera på alkoholskador. Den första läkaren jag träffade hade skrivit "druckit en flaska vin om dagen". Om det ändå hade varit så väl. Jag vet att jag hade svårt att ge en exakt siffra, då det liksom blev ett par öl ute och några hemma och någon hos en vän etc. och jag inte hade funderat på det. Jag är säker på att jag sa uppskattningsvis två liter vin om dagen. Hon frågade mig om jag inte blev omhändertagen eller råkade illa ut. Nej, sa jag. Min tolerans var hög nog att det inte var så farligt som det annars kunde ha varit. En natt när jag druckit som mest, den sista veckan, missade jag sista bussen hem efter att ha hälsat på en vän. Jag gick 7km mitt i natten. Hade ju nästan nyktrat till när jag kom hem, kände jag, vilket jag förstås egentligen inte hade.

Jag undrar varför hon skrev ner en flaska vin. Jag ser det som osannolikt att hon skulle ha hört fel. Men varför då?

Sen med en psykolog är det såklart annorlunda. Eller känns det konstigt i efterhand att du inte har pratat med henne om det tidigare och att du underdrev kvantiteter? Jag misstänker som du säger att det förmodligen är väldigt vanligt att underdriva. Jag vet ju inte hur det kommer kännas när jag sitter där själv för första gången med psykologen om en månad. Jag har väl dock i princip alltid annars underdrivit min konsumtion för alla, inklusive mig själv, förutom läkaren. En alkoholist är inte en tillförlitlig källa när det kommer till de egna alkoholvanorna.

Det kanske också är därför jag vill ha ett sätt att kunna bevisa att jag har varit nykter. Genom ett sånt där PEth-prov varje månad. Jag kommer förmodligen aldrig behöva kunna bevisa det, men det hade varit skönt att vet att det fanns där. Men jag verkar vara ganska ensam om att vilja ha något sådant.

För många, inklusive mig, så har alkoholen omedvetet varit den medicin som höll tillbaka det innersta. Alkoholen är en medicin som hjälper för nästan allt momentant, men till skillnad från många andra mediciner är alkohol beroendeframkallande, skadar kroppen, ljuger för oss... ja ibland förändrar alkoholen oss till det sämre också.

Jag lyckades dölja Autism och ADHD i 36 år, för mig själv och för alla andra körde jag ett omedvetet skådespel, och alkoholen var den medicinen jag tog till från ungdomsålder för att passa in och hålla mig ”normal”, för att slappna av och för att inte få så djupa dalar och höga toppar.

Jag har nu inte varit nykter mer än 27 dagar, men jag har förut varit nykter i nästan ett halvår. Det tog mig ungefär 100 dagar innan jag stabiliserade mig och även fattade vem jag egentligen var, inte vad alkoholen hade gjort mig till.

Önskar dig en riktigt lugn och fin och rolig och nykter helg också!

Chill helgkram ?

Åh, vad det väcker igenkänning ? Vet inte hur många gånger jag tänkt just den tanken. ”Jag bestämmer fan över mitt eget liv, och om jag vill dricka vin så får jag fan dricka så mycket vin jag vill.” Och det får jag förstås. Men egentligen är det alkoholdjävulen som jiddrar med mig just då. Tricket för mig var att inte ens komma till den tanken. Så fort den var på väg röt jag ”NEJ” till alkoholdjävulen. INTE ens börja förhandla med sig själv.

Bra att du tog en paus och andades! Det är också en form av mikro-meditation ?

Chill helgkram ?

Har käkat naltrexone i 5 dagar nu.
Brukar inte dricka dagligen men mer än önskat och suget finns alltid där. Jag kan redan säga att dag 3 försvann suget helt. jag tar dom dagligen och målet är att vara fri från alkoholen om 1år. Brukar ta pauser från alkoholen men de senaste 3åren har det varit svårt.
Som jag förstått det så tar det cirka 3 månader innan dom har full effekt, så man måste ge dom tid. Om man verkligen vill sluta med alkoholen måste man ge behandlingarna tid och man måste någonstans hänge sig till att inte försöka sabotera för sig själv när man ändå tagit det största steget, att söka hjälp.
En sak till är, att prova neltraxone, antabus eller AA är bättre än att acceptera att inget funkar. "Det finns inga mirakel-piller" Tycker vi ska vara försiktiga med att kritisera behandligs formerna, inte släcka lyset för andra för att det inte funkar för en själv och ifrågasätta andras erfarenheter av behandling. Det är olika för alla. Ett mirakel-piller för mig kan vara socker piller för en annan.
Jag hoppas ni uppdaterar i tråden om hur det har gått för er med naltrexone. Nyfiken :)

Kanske ska prova massage, tack för tipset. Kram

Jag tänker att en diagnos kanske inte är det viktigaste? Det viktigaste är kanske att kartlägga dina svårigheter? Att få veta vad du har dina trånga passager som kräver lite handpåläggning.

Min yngsta dotter har diagnos ”lindrig utvecklingsstörning”. Någon gång har en läkare i förbifarten sagt att hon har ”autistiska drag”. Jag blev jätteförvånad. Har hon? Båda diagnoserna är jätteflummiga - och jag vill INTE på något sätt dra paralleller till den diagnos du själv misstänker att du har. Absolut inte! Vad jag menar är att TROTS diagnos är det så olika vilka svårigheter man kan ha. Personligheten spelar stor roll, miljön likaså - och vilka anpassningar som kan göras förstås.

Vi har under hela dotterns 21-åriga liv kartlagt hennes svårigheter. Fortlöpande. Från inlärning till social kompetens. Hon behöver till exempel stöd i form av förberedelse och struktur. Vissa saker har hon haft jättesvårt att lära sig, och på vissa områden kommer hon aldrig att bli självständig. Men genom att kartlägga, anpassa och träna, träna, träna utvecklas hon ändå massor. Fortfarande vid 21 års ålder.

En av de senare saker jag märkt är att jag kan ge henne två alternativ i samma mening och hon kan välja ett. Jag kan fråga ”vill du ha mjölk eller vatten?” Och hon kan tänka efter och svara vad hon vill ha. Tidigare fick jag dela upp det, och först fråga ”vill du ha mjölk?” eller ”vill du ha vatten?”. Det här är ett enkelt men väldigt konkret exempel på en utveckling som skett hos henne bara de senaste månaderna.

Min poäng är att du kanske inte ska stirra dig blind på att få en diagnos. Ta den hjälp du får nu för att kartlägga dina svårigheter, och hitta sätt att anpassa omgivningen för att dessa svårigheter ska ge dig så lite problem som möjligt.

Det bör vi alla göra. Jag som har utmattningsdepression i bagaget måste anpassa min vardag på många olika sätt. Jag brukar säga att min energi och ork är stor, men begränsad. Jag måste planera in vila innan och efter när jag ska göra något speciellt. Ska jag besöka min dotter i Gbg en helg är jag ledig både fredag och måndag. Vilar på fredagen innan jag kör dit, och vilar hela måndagen när jag har kommit hem. Då kan jag ha en riktigt trevlig och intensiv helg ihop med henne utan problem just då, eller med bitter eftersmak.

Bra att du har satt igång den här processen. Att bara genomföra den tror jag är viktigt för dig, oavsett vad den utmynnar i. Fortsätt gärna skriva om dina funderingar. Låt oss vara ditt bollplank!

Chill helgkram ?

Ja det kan det vara men bra att få svar. Tack, kram