Senaste kommentarerna i forumet

Imorgon får du sovmorgon.☺
Kommer att må bättre och bättre.

Jag hade också skitdag på jobbet idag och hade samma tanke.
Nu skiter jag i det här och köper vin.
Men bara jag lyckas ta mig hem utan stopp på SB så går det över?
Kram⚘

En riktig skitmorgon idag. Stress från första sekunden på jobbet. Jag kom på mig själv med att tänka "ingen jävel har med att göra om jag dricker ikväll, det är mitt beslut". Där och då var jag helt inne på att åka till bolaget efter jobbet. Kände att jag var tvungen att ta en paus och bara andas.

Chill är nog inte en del av min personlighet, jag har en tendens att ta på mig för mycket. På sätt och vis skapar jag min egen stress. Något att jobba på.

Tack för pepp, det hjälper när man är på det här humöret.

I morse sade jag till mig själv att Idag skall jag vara nykter. En dag till utan alkohol.

Stort stort Grattis?

Om man haft ett Peth värde på 2,1, slutat dricka på veckodagarna helt. Men blivit ca 1 flaska vin per helg. Något måste väl värdet gå ner??

Veckan har gått bra även om den inleddes med två dagar med sprängande huvudvärk ?
Igår var jag för första gången sugen på alkohol så idag har jag hamstrat alkoholfri öl som jag kan ha i kylen för säkerhets skull. Idag inget sug ??

Ja, hur går det egentligen för dig? Det var ett tag sedan du skrev i din tråd nu!

Bullret

Till dina två månader och positiva inställning. Håller med om att det är lättare att tackla saker om man kan se en viss humor i våra problem. Och som du skriver, vad härligt det är att leva! Håll fast vid planen att inte ta nästa flaska förrän på nyår. Själv ska jag fira 15 år med mannen snart och ska iväg på hotellhelg i storstan, ser fram emot att fira alkoholfritt, blir första gången för mig!

Min teori är att till viss del är ångest över tidigare misstag en krok som beroendet slänger ut för att få dig att dricka igen... Så att man ska känna sig som en dålig person och att ingen kommer förlåta en, lika bra att ge upp. Men, så är det naturligtvis inte. När du känner dig mer stabil kan du be om ursäkt och förklara dig om det är något särskilt som gnager. Jag tror de allra flesta vill både förstå och förlåta någon som tar ansvar för sitt eget beteende. Sen tycker jag man kan anlägga ett större perspektiv, det är väldigt sällan en skada är irreparabel, du har skapat en andra chans åt dig själv, var stolt över det, och städa upp i oredan lite i taget, det är inte bråttom.

Min psykolog frågade just om kvantiteter idag. Jag underdrev rejält. Så hårt sitter livslögnen - hur mycket jag drack egentligen. Men jag tycker att jag som har sökt för ångest, utmattning, sömnstörningar i omgångar, någon gång under alla dessa 13 år på allvar skulle ha fått skarpa frågor om mitt alkoholintag. Från både läkare och psykolog.

Visst har jag fått frågan, och underdrivit, och när jag har mått som allra sämst och blivit sjukskriven för utmattningsdepression så har jag ju slutat dricka. Av ren överlevnadsinstinkt tror jag. Båda gångerna. Noll alkohol de allra mest akuta 3-4 månaderna. Sen har jag börjat dricka igen när jag mått bättre.

Min psykolog berättade om ett fall hon haft med en man som åkt fast för grov rattfylla. Han uppgav att han drack för att kunna somna efter långresor med lastbilen. I och med domen slutade han att dricka, och förklarade för henne att han sov bättre än någonsin. Hon refererar till ETT fall i sin karriär. Fatta att väldigt många ljuger om sitt alkoholintag hos psykologen.

Hon sa också att hon vet, rent kunskapsmässigt, att alkohol fördärvar den viktiga rem-sömnen som ger oss viktig återhämtning för hjärnan. Det har jag också läst mig till. Och ännu bättre - jag har verkligen upplevt det ??

Kram ?

Fredag... Bara glädje!
Inget sug efter andra drycker än Fanta.

Ha en bra kväll allihopa!

Andrahalvlek: Det tycker jag inte är så konstigt egentligen att det inte har kommit upp med din psykolog. Sen är ju alkoholen inte något du behöver diskutera heller. Du har det ju definitivt under kontroll och kan lufta dina tankar om det här.

Pianisten: När det kommer till läkare däremot. Jag var ju på vårdcentralen i somras efter att jag slutade. När jag pratade med läkare då så såg försökte jag verkligen leda dem mot att mina besvär kan bero på ett högt alkoholintag, speciellt under de veckor som varit. Jag minns när jag fick frågan om jag hade ätit något som kunde orsaka mina besvär, men jag avfärdade det som en möjlighet och pekade direkt mot alkoholen. Nu läste jag i min journal för ett litet tag sen och den första läkaren jag träffade en gång såg jag hade underdrivit min alkoholkonsumtion som jag uppgav. Men min andra läkare verkar inte ha gjort det på samma sätt. Han hade förvisso inte noterat några mer exakta kvantiteter.

Dock träffade jag ju läkaren efter att jag hade slutat. Det påtalade jag också att jag hade och att det inte var några problem. Kanske spelade det in, men jag funderade aldrig på möjligheten för en orosanmälan eller så. Men det kanske beror mer på vilka detaljer man berättar och inte om konsumtionen i sig?

Jag undanhåller också vissa detaljer och det tyvärr på grunder av egen erfarenhet, man är aldrig helt säker i vad man berättar för någon.
Jag berättade i förtvivlan alla detaljer för läkaren jag först träffade vid min krasch förra året. Han var i sin tur så mänsklig och ärlig mot mig att han inte tog med alla saker i min journal för att det jag utsatt mig själv och andra för pga alkoholen skulle kunna leda både till indraget körkort och orosanmälan till socialtjänsten. Man både förstår att dessa regler måste finnas men samtidigt skrämmande att man inte kan känna sig 100% trygg med vad man berättar för NÅGON.

Ha en fin helg :)

Hurra för dig på din 100-dagarsdag! Dåliga vanor klarar vi oss utan - livet är bättre som nykter ?

Har din sömn blivit bättre förresten?

Kram ?

Idag träffade jag ”min”psykolog. Jag har gått hos henne sen min första sjukskrivning 2007. Jag har aldrig pratat med henne om mitt alkoholintag. Aldrig.

Idag berättade jag för henne att jag är helt nykter sen i våras. Berättade om fördelarna jag har märkt (bättre sömn, sänkt stresströskel och att jag är mycket lugnare). Jag berättade också att jag tidigare har druckit vin 3-4 gg/vecka för att belöna mig, ge mig avkoppling, och somna gott. Och att jag nu upptäckt att jag sover SÅ mycket bättre som nykter. Hon vet ju, precis som jag, att sömnen är grundfundamentet i min tillvaro. Hon om någon vet hur struligt jag haft det med sömnen historiskt.

Sen berättade jag inte mer detaljer om drickandet. Det som har varit har varit, och det ska inte komma tillbaks.

Chill helgkram ?

PS. Nu ska jag ta en lååååång höneblund ?

Igår var jag på VPM, Vuxenpsykiatriska mottagningen och påbörjade min utredning. Kändes ok och jag var ärlig och berättade att jag kände viss prestation att vara där och börja om på min historia som jag redan grävt i snart ett år på vårdcentralen. Tycker ändå jag fick med det mesta under besöket som kändes viktigt för mig och tror att de fick en ganska bra bild av mitt mående. Fick svara på väldigt många frågor och ja/nej formulär.

Trots att det var första besöket, visserligen 1,5h långt, fick jag ett litet utlåtande redan när vi avslutade. Först en liten utläggning om skillnaden i att sätta kroppsliga, fysiska och mätbara diagnoser, kontra psykologiska och att bedömningen av dessa idag fortfarande är väldigt subjektiva och suddiga i gränsen. Av den anledning jag själv redan varit inne på, att svaret är nej på de flesta frågorna som antagligen är högst värderade, som om mina problem lett mig in i ekonomiska problem eller att jag skadar mig själv eller någon annan, så lät det inte som de hade stor tro till att sätta en diagnos, mitt yttre är för rent. Dom sa det inte rakt ut, utan lindade in det lite, att de kan såklart inte utesluta en diagnos efter så kort tid, men de upprepade flera gånger att många liknande problem även hänger ihop med personlighetsdrag och att jag uppenbarligen är en väldigt grubblande person, vilket jag tolkade som en mindre fördel..

Så idag grubblar jag på vad det innebär... och försöker förstå hur jag ska komma vidare med detta på egen hand.

Den kör jag på, jag äger mitt liv. Tack och grattis till dina 10 månader nykter.

Hurra för dig idag! ?????????????????????????

Tårta, choklad och drink får du av mig! Drinken är förstås alkoholfri ? Jag köpte tonic idag förresten. Tror du brukar dricka det? Med smak av lemongrass/mint och grapefrukt/något mer jag glömt. Spännande.

”Var hundra procent säker på att det är du som äger ditt liv.” De orden bär jag med mig in i helgen!

Kram ?

Här kommer en fredagskram och en digital näsduk för tår-torkning. Precis som Sisyfos skriver, du åstadkommer så mycket, du är en otrolig kämpe, du är i toppen på kämpar-klubben här på forumet.
Du är bra på att stötta andra och har kloka insikter. Hoppas du förstår och känner att vi är många som tror på dig- och som ser dig- om än lite knäppt såhär genom en telefon.
Bra med din terapi.
Bra med gråten.
Inget farligt har hänt, det är läkning som pågår.
Varmaste kramen till dig. ?

Jag är nykter idag också!

Vem hade trott det (eller iaf inte jag) när jag började.
Tänkte att jag skulle nollställa mig med tre månader nykter, samt att bevisa för mig själv att jag inte skulle behöva sluta helt.
Det var nämligen mitt mardrömsscenario.
Så mycket i mitt liv satt fast i hårt knutet snöre till mina vinglas.
Det var- tänker jag i efterhand- som min tideräkning. Så sorgligt att tänka på, att jag inte hade någon som helst insikt om vilka fördelar ett nyktert liv innebär.
Idag rullar ju livet verkligen på. Jag lever i en ny vardag lite grann, men förutom corona och nytt jobb är andra saker sig lika. Det blir stökigt och jag måste städa. Jag blir trött och måste vila. Jag äter mer godis och mer glass. Min hy är bättre, min vikt har gått ner. Krångliga relationer rätar ut sig men inte över en natt.
Så om nån läser det här och känner sig otålig, så vill jag säga att tålamod är bra att ha med sig.
Sen går det att sörja massa olika saker. Om en känner för det. Det viktiga är att hålla dörren stängd och reglad. Gå inte dit, var inte där, där du utsätter dig för risker.
Var bestämd mot dig själv. Var hundra procent säker på att det är du som äger ditt liv. Det är viktigt.
Jag är som några av er vet inte en vän av självhjälpsböcker och dito tips. Men i det här fallet. Står jag helt stadigt i den insikten.
Kram alla som läser, skriver, delar. När en väl landat i insikten om att äga sitt liv, är forumet en ledstång som jag inte skulle klara mig utan.
Ha en fin fredag! ?

Nu fortsätter vi, eller hur?
Njut av fredag! Kram ?

Ditt svar Juniah, fick mig till att börja undra om det var jag som skrivit eller inte.

Jag tror att vi står på ganska lika platåer och delar väldigt mycket känslor.

Likheter men olikheter.

Vi har barn, två stycken som är äldre och bor fortfarande hemma. Vår äldsta. Han är mitt ”rättesnöre” i detta. Kan man säga så...
Jag har alltid sagt att jag stannar så länge barnen inte påverkas. Nu kan jag se att jag har inte varit mottaglig för verkligheten.

Min man, eller fd som han juridiskt är, dricker varje dag. 1-2 flaskor vin. Börjar kl 16. Först pratig, sen tjatig och sen sover han vid 21-tiden. Varje dag är den samma.
Jag har alltid jobbat för två här hemma. Mamman som gör allt och finns överallt. Kör alla ungar över allt. Mannen gör inte mycket och det har jag kompenserat för. Han är snäll och fin för övrigt. Som person älskar jag honom. Jag älskar hans sätt att titta på mig. Min stora kärlek.

Jag trodde att mitt jobbande i hemmet och mot barnen suddande ut mannens dåliga och det har det gjort till en viss del.

Vad vill jag ha sagt med detta. Jo. Äldsta sonen har påverkats, inte mycket som han själv säger eftersom han och jag har fin kontakt. Men när jag nu ibland velar och tvekar. Mår pest och får ångest så känner jag hur hans framåtsikt är det som får mig till att gå framåt med hela denna process. Sonen gör inget, inte medvetet, men när mitt inre dalar så känner jag hur hans ord knuffar till mig.

Ja, jag lämnar min stora fina gooa kärlek. Som i allt detta med drickande och tillhörande beteende/vårdslöshet dragit ner mig till hälsans botten. Men jag ser inget val. Stannar jag så finns inte jag kvar.

Vi har en pojke med svårigheter och finns inte jag så har han ingen. Jag har inget val än att gå. Hur ledsamt det än känns.

Jag är rädd för att du står i samma sitta. Går du inte så kommer du aldrig återhämta dig. Du kommer dras längre och längre ner. Du behöver mediciner idag för att fungera. Det är inte rätt. Förlåt för min ärlighet.
Vad är det värsta som kan hända om du går?

Be om timeout, snälla gör det!

Jag har en arbetskamrat som en gång berättade om sitt liv med sin fd alkoholiserade man. Hon vet inget om mitt liv. När vi pratade frågade jag vad det var som gjorde att hon lämnade. Svaret var: jag började få ångestattacker, jag hade inget val.

För mig ger detta en tanke. Jag har kämpat i så många år att jag nu mår jätte dåligt. Det finns ingen psykisk eller fysisk ork kvar i mig. Det är det jag gett till detta förhållande. Vad gav den andra parten?

Jag vet att jag kommer gråta, hetsäta, må jätte dåligt när jag sitter i min nya lägenhet om 35 dagar. Jag vet det. Så får det bli.

Jag hoppas och tror att det kommer bli bättre. Jag känner att jag är värd mer. Det är du med!

Jag skickar här över en stor varm kram till dig!

Ja så är det, man har sådana drömmar när förälskelsen slår till och det är ömsesidigt. På resans gång så förtränger man saker och händelser, tolkar det som något normalt eller bara just då. Vi gifte oss i det läget, hade köpt hus nästan ett år tidigare och jag mitt spån trodde han hade en livskris som inte berodde på mig. Efter bröllopet så eskalerade det totalt, fyller, fyllkörning, andra kvinnor på sms. Tillit försvann och sveket var stort. Behandling, ställa upp, vita knogar och jag ville så gärna se honom glad, nöjd med mig, med vår familj men det är inte så enkelt, dom måste vilja själv och dom måste vara snäll för annars finns inget kvar, bara en dröm. Jag har gått nu, ibland känns det fantastiskt skönt att slippa oro och rädsla, men så kommer ångesten och den river hårt, kan jag göra något mer, varför valde han bort mig, varför kunde han inte vara snäll åtminstone. Jag tänker såhär, din process är igång, det kommer att mogna mer för var dag tills du tar ett beslut. Jag sa till min man att vi är inte bra för varandra längre, jag är för medberoende och han får inte tillfriskna själv utan att jag lägger mig i, han höll med och blev påmind av behandlingen där det var sagt att man skulle se till att må bra själv. Han var nykter då efter jag gick så dricker han igen, mycket och jag slipper se det. Va rädd om dig

??????????????????????????????????????????????????

Kram ?

Så glad över att indirekt kunna hjälpa till i din dröm ?

Jag tror verkligen att det är ett bra tänk! Att aldrig börja förhandla utan direkt ryta ”NEJ” när alkoholdjävulen börjar jiddra. Tack för påminnelsen!

Kram ?