Senaste kommentarerna i forumet

Jo, metoden heter ”Rosenmetoden”.
(Har inget med rosor att göra! :)
Jag har testat 2 gånger. Utan särskilda förväntningar. Det som händer är att jag minns saker jag glömt. Detaljer, dofter, händelser, men framförallt KÄNSLOR. Jag kommer i kontakt med känslor som stagnerat i kroppen. Men jag är nog redo, efter ganska mycket terapi. Man får inte gå om man inte är stabil nog. Och man ska gå till en seriös behandlare. Jag trodde först det var hokuspokus men nej, jag rekommenderar absolut metoden. Men man måste vara redo för det som kommer upp. Ha en terapeut som man pratar med.
Jag gråter och gråter hos behandlaren under tiden. Men det är ok, det är skönt, förlösande. Jag förstår saker, var saker gått fel, var jag fastnat känslomässigt.
Jag hoppas att du snart blir redo!
Massa styrka till dig!????‍♀️

Smart att ta bilen. Jag kör också mån-ons och söndag. Träff med väninna på torsdag, och fred-sönd ska jag och min man vandra på Österlen med vänner och bo o äta på trevliga ställen,... Men max fyra då. Och söndag helt nyktert.Vi kämpar på ! Har lagt in träningstillfällen tis o ons. För en utomstående kanske det låter som om man lurar sig själv och istället borde vara helt nykter hela tiden, men jag hoppas verkligen att det ska fungera att vara måttlig! Om inte får man tänka om.

Så fint! Och så stolt du ska vara, över vad du åstadkommer. ❣️??❣️??

Jag är också ny här. ? Mitt problem har mest varit vad som händer när jag dricker för mycket. Vilket jag oftast gör. Har varit ganska otrevlig ställt till med bråk. Har sällan druckit mer än 2-3 gånger i veckan. Men är orolig för att det håller på att bli mer. Tror du att jag skulle kunna få antabus eller är det mer för allvarligare fall? Önskar dig lycka till med din behandling. ?

Det är så sorgligt att behöva gå igenom att se sin partner bli en alkoholist. Den man blev kär i, hade framtidsplaner med men som gick i kras. När man väl blivit utbränd och deprimerad som medberoende känns det som att man fått ett stort hemskt sår som ej kan läka igen. :(

Hej, precis vad jag är rädd för. Att lämna och sedan ångra mitt livsval. Det gör så ont bara jag tänker på det.

Om vi bortser från varför ni skilde er så kan jag säga att de flesta som skiljer sig någon gång efteråt undrar om det var rätt beslut.
Frågan kan komma strax efter den är ett faktum eller efter något år.
Ofta pga att man känner sig ensam.
Lätt att tro att det inte var så farligt eller att man kunde jobbat mer på att fixa relationen.
Det tar tid att bygga upp ett nytt liv efter en skilsmässa.
Lita på det beslut du tog.
Kram⚘

Jag förstår din sorg över att er relation inte gick att rädda. Men lita på de känslor som fick dig att kräva att han sökte hjälp, det är så lätt i efterhand att tänka att man överreagerat, men på vad du skriver låter det som en lång period med lögner och svek. Och du erbjöd ju en väg framåt tillsammans, som han valde att inte ta. Så skäms inte utan respektera det beslut du tog när du befann dig mitt i eländet, då såg du situationen som den var. Sen har du ändå en sorg att gå igenom, som måste få ta sin tid, men det betyder inte att beslutet var fel.

Tack❤️❤️❤️

Kram⚓️

Jag har levt med min man i nästan 25 år varav 18 år som gifta. Vi har tre gemensamma barn, villa, hund och 1000-tals fina minnen.
För tre veckor sedan satte jag ett ultimatum...han skulle ta hjälp och jag krävde att vara en del i den plan för att få till en bättre relation där alkohol, lögner och svek skulle upphöra. Jag ville att han skulle söka hjälp och att jag skulle få vara delaktig i samtalsstöd och planer. Varför? Jo så många gånger som han sagt att det skulle bli bättre, vi blir sams och allt rinner ut i sanden och så blir allt bara katastrof.
Han ville inte så jag krävde skilsmässa, vi skrev under utan betänketid! Nu är det klart!
Jag ångrat mig så otroligt mycket. Mitt hjärta går i kras. Min familj är splittrad. Jag är så otroligt ledsen. Barnen är så ledsna. Han är ledsen.
Jag känner att jag står med skammen. Jag skäms inför vänner och familj. Var det verkligen så allvarligt? Varför kan jag inte bara vara nöjd? Varför?
Varför vill jag bli lyssnad på? Varför har jag såna behov av att vara en del i hans liv? Varför har jag låtit det gå så långt?
Jag vill vara kvar. Vill ha allt såsom det en gång var.
Jag vill inte vara ensam! Jag vill inte tveka.
Hur går jag vidare?
Blir tokig av tårar, att jag ångrat mig, jag skäms.

Så glad för din skull ?

Kram ?

Fortsätt vara riktigt nyfiken på det! Så tänker jag om jul och nyår och allt det innebär. Det ska bli spännande att uppleva den tiden helt nykter!

Kram ?

på min tråd till något som passar bättre? För just nu är det bättre såhär, utan alkohol??

Haft en underbar dag i solen☀️Njutit av sällskapet med mina barn. Ett låååångt samtal med en gammal vän på det och denna dag är i hamn.

Reggar 0 alkohol och 0 sug i loggen och kan bara konstatera att jag är nykter och mår bra!

Kram⚓️

Tackar ? ja man blir så motiverad varje dag som gåt

Tackar ? ja man blir så motiverad varje dag som gåt

Tack för värmande rader? Känns så bra . Ser så mycket med nya ögon

Tack så mycket. ? det är beroende mottagning . Antabus som håller i 2 veckor .

”Jag har aldrig...” den leken tror jag vi alla lekt, vi som hänger här.
För min del vill jag säga att ditt första inlägg i min tråd- så kort och koncist- men ungefär med den här innebörden, skrämde mig nykter. Eller åtminstone fick mig att vakna.
Vi ska självklart vara goda medmänniskor här. Men det är otroligt viktigt att påminna om att det inte är nån guds finger som ligger mellan mig och de urtrasiga människorna som hänger utanför natthärbärget vid min tunnelbanestation. Försynen. Ett forum. En familj som (ännu inte) tröttnat. Ett jobb som (ännu inte) misskötts.
Tack för att du gör det så tydligt för mig att det inte var något hittepå som fick mig att bli nykter. ??❣️

Hoppas också du fått en fin söndag. Jag funderar på vad som går att säga - som skulle ”putta” dig över att känna att det är du som bestämmer. Ibland skriver du om nyktra dagarna med hopp, som när man pratar om att hoppas på fint väder. Vi har känt varandra så länge nu och du vet att det här endast handlar om omsorg.
Det är ju det där att ta till sig insikten om att du bestämmer. Du kan ju allt, och har sån koll.
Men det är som strömavbrott mellan alla dina insikter och just görandet. Som du ju själv också redan vet... Du har ju så mycket att ”vinna” på din nykterhet, inte minst att kunna stå upp som en vuxen mamma, i relation till din dotter. Slippa dåligt samvete, skuldkänslor.
Jag vill egentligen inget konkret med dessa tankar. Bara säga att jag tänker på dig och försöker klura ut hur strömmen ska slås på och de kulörta lyktorna börja blinka.
Kram ?

Det är förmodligen en generell "livsångest" jag haft ett tag.
Ovisshet vad gäller utbildning, jobb etc... samt familjerelaterade saker.
Sedan så missar man ju en del sociala tillfällen som man ingick i när man drack, en del vill eller föreslår aldrig att hitta på nyktra saker.
Funderar på att sparka mig själv i r*ven och börja träna också, man kan ju inte bara sätta sig och bli nykter och hoppas på mirakel =)
Är nyfiken på hur man kan må när man varit nykter 1 år sedan, och därtill äter bättre och motionerar mer etc.

Dömer aldrig någon utom mig själv. Hjälper alltid den som behöver det, stöttar och pratar. Tänker mest på ironin i det hela, de skulle bara veta hur " trygg"
jag är. Helg- alkisen nr 1 liksom, usch.
Nä färdigältat och jobb i morgon, ta en dag i taget och aldrig i helvetet upprepa den här händelsen. Tänker hålla mig långt från alkohol riktigt länge.

Kram på dig?

Jag tänker att du tillsammans med dina patienter kan bidra till att bryta stigmat. Givetvis dömer du inte dem, du vet ju precis hur det känns. I ert möte kan du istället få dem att känna sig sedda och hjälpta.

Jag har ju utmattning i mitt bagage. Nu ingår i mitt jobb att rehabilitera andra tillbaka i arbete. Jag är så hjälpt av min egen erfarenhet, jag kan ju förstå på ett helt annat sätt hur de mår.

All ångest blir värre av undvikande. Det är bara att göra, djupandas, överleva, och ta en dag i taget. Det vet jag själv av egen erfarenhet också. Undvikande göder ångesten.

Kram ?

Jag vet. Aldrig varit full på jobbet, tveksamt om ens bakfull. Bara mina hjärnspöken?. Går över som sagt men glad att jag hittat hit och funnit er.
Skönt att veta att jag inte är ensam och terapi bara att få skriva av sig.

Kram

Fick en känsla av att jag skulle tipsa dig om de här titlarna: Vårt enda liv av Martin Hägglund, och Jag kan ha fel av Björn Natthiko Lindeberg. Kanske hittar du något där, om inte så brukar filosofi som inte intresserar en vara effektivt mot sömnproblem...

Tack för tips. Det här forumet är en riktig guldgruva. ?
Ja, det är helt klart konsekvenserna och inte mängden som fått mig att ta det här första steget. Även en oro för att det kan bli värre om jag inte ändrar på mig. Skäms så mycket i dag över vad jag ställt till med. Ja, minnesluckor förekommer också då och då. Trött på det här nu med att tappa kontrollen och att jag har skadat människor som jag tycker om. Jag vill inte vara den personen längre.
Jag ska kolla in den där ljudboken.