Senaste kommentarerna i forumet

Vet precis, som så många andra, hur det är att falla. Men vi vet också att vi kan vända återfallet och kravla oss tillbaka. Till nykterheten, där vi mår bäst och egentligen vill vara. Det krävs dock en kraftansträngning för att bryta, men jag hoppas att du fixar det i dag. Fortsätter du i mirgon är risken att det rullar på alldeles för länge.

Kom igen, jag tror på dig. ?

Kram

Så finns det något som heter, då mår man sämre under en längre tid. Vi är så olika i detta, men jag förstår att en nyktra resan är svårare om man inte får några hallelujamoment då och då. Finnns det annat som kan störa? Ibland kan de ju vara andra omständigheter som skaver. Jobb, relationer etc.

Kram ?

Blir en reprisernas dag då jag, efter att ha läst om funderingar kring om man är beroende eller inte, väljer att ännu en gång kopiera in mitt inlägg om just detta:

"Vad är ett beroende?

Frågar man ett uppslagsverk får man i svaret bland annat detta:
"... fenomen som innebär de fysiska och psykiska mekanismerna bakom att en person återkommande utsätter sig för något som den vet är skadligt."
Och vidare:
"... personen har svårt att styra intaget av substansen."

Jag tänker att alla som har hittat hit har ett slags beroende. Om man har svårt att låta bli att dricka är man på ett eller annat sätt beroende. Att jämföra sig med personer som dricker mera än vad man själv gör är ju ganska verkningslöst. Möjligen om man kan dra lärdom av hur fort det kan gå utför.

Flera skriver att de druckit i många år, men aldrig tagit något på en vardag, tagit en återställare, druckit på morgonen/före lunch/före middag/före kl 19.00 osv och därför tror att de är säkra. Alkoholism är en progressiv sjukdom, det vet vi. Ingen blir fullblodsalkis över en natt. Alla har vi - visserligen på olika sätt, men ändå - druckit oss till detta. (Det går självklart bra att använda mindre stigmatiserande ord än alkoholist/alkis, gillar det inte själv, men betydelsen är densamma.)

Själv drack jag i mer än tjugo år endast på helgerna. Att ta något på en vardag fanns inte på kartan. Men så en dag...
Jag drack under dessa många år heller aldrig före helgmiddagen, tankarna fanns helt enkelt inte. Men så en dag...
En återställare? Nej, fy, vad äckligt. Det föll heller aldrig mig in under alla år. Men så en dag...

Varför skriver jag då detta?

Självklart för att varna andra. Det kan gå så himla fort. Kan jag påverka bara en enda i rätt riktning, är det värt dessa tankar.

Istället för att fundera över om du är beroende eller inte, ta varning av att du är här, på Alkoholhjälpens sida. Sluta dricka innan du kommit så långt att du inte behöver undra, utan är smärtsamt medveten om att du är djupt nere i A-träsket. Det blir så mycket svårare då. Inte bara att sluta rent fysiskt utan också att hantera den ångest det destruktiva drickandet medfört.

Detta alltså skrivet i all välmening, av omsorg - garanterat utan en enda tanke på mästrande - i sann forumkärleksanda."

Kram på er

-----

Lena, kul att du hittade min tråd, även om jag förstår att du trodde att du skrev i din egen. Såg att Torn uppmärksammat dig angående detta. Önskar dig lycka till i morgon. ? //Kram

Ett gupp eller två eller tre på den nyktra resan är SÅ vanligt! All din nyktra tid är inte bortkastad. Upp på hojjen igen och cykla vidare mot målet! Du är så värd det ❤️

Kram ?

Som en tumregel brukar man säga att det inte är mängden som är avgörande utan konsekvenserna det får. Att du inte minns varken varför du fick en örfil eller blev arg på din vän tyder ju på att du förändras när du dricker. Kanske minnesluckor också?

En vit månad är svinbra, men det är först efter tre vita månader som man märker den riktiga skillnaden. Jag kan tipsa om ljudboken ”The Alcohol Experiment” av Annie Grace. Finns bara på engelska, men funkar bra att lyssna på ändå.

Välkommen hit!

Kram ?

Har du klarat en månad klarar du en till galant. Det värsta har du bakom dig. Det viktigaste är att du inte glömmer det hemska, håll det levande i minnet. Påminn dig dagligen om att du aldrig vill dit igen.

Kram ?

Med mitt småskritiska humör tog jag en lång promenad.
Det hjälpte inte hela vägen så jag höststädade det mesta av trädgården, planterade om blommor och tvättade ur krukor och tackade för bra jobb.
Jag lyssnade på Alex Schulmans nya bok, (åt!) och sen föll skymningen.
Intresseklubben kanske inte finner så mycket att anteckna här ? men det jag egentligen vill säga att ibland är det inte hjärnan som behöver jobba, utan kroppen.
Glömmer varje gång.
Nu har jag 15000 steg i benen, och lugn inombords.
Ps. Alex Schulmans senaste vill jag nog säga är hans bästa.
Ha en fin kväll allihop ❣️❣️

Tack ska ni ha för uppmuntran?.
Och ok då. Går väl över snabbare för det här gör jag aldrig igen . Vet att jag är starkare än det här. Behöver begrava en massa personligt skit men haft många " triggers" sista tiden och så jävla dumt att ta till den förbannade alkoholen.

Kram på er!

Det är väl ett jättebra sätt att fira - genom att inte fira. Åtminstone inte på det sätt vi är vana vid.
Bra jobbat!

Det går förhoppningsvis över lite fortare än om 100 år :D Kör hårt nu!

... som säger som Charlie.
Och du behöver inte vänta hundra år utan redan idag ?
Jag har också ett litet Inbyggt motstånd mot måndagar- men långt från mina vin/bakishelger. Numera hanterar jag veckan som ska komma med ungefär de här tankarna:
uppdelat i små bitar är mitt jobb roligt. Försöka tänka på det som att vara nykter - en dag i taget.
(Numera händer det att jag längtar efter att sätta igång veckan.)

Tack Charlie, lyssnar nu.

3 månader känns länge. Jag brukar ha en vit månad per år ungefär. (Det i sig är väl en varningssignal).
Men det är nog en bra idé att jag provar ett längre uppehåll nu och ser vad som händer. Jag har ju uppenbarligen problem med att hantera alkoholen.

Hoppas du har haft en fin helg och mår bra! Idag är det min 4 söndag utan alkohol. Hur går det för dig?

Tack!
Sant i och för sig. Går väl över om hundra år.

Kram tillbaka.

Så där ja. Nu har jag äntligen klarat en månads nykterhet, på dagen. Det är dock inget jag kommer att "fira", för det kommer garanterat sluta illa. Så jag konstaterar bara att jag låtit bli alkohol i fyra veckor och att det är positivt. Och har jag klarat en månad så borde jag väl klara en till eller två till. Jag har inget sug idag åtminstone.

En dag i taget, sakta men säkert.

Jobb är jobb och du är du. Två helt olika grejer. Du fixar det så klart.

Kram!

Hej, jag är ny här och kommenterar för att jag känner igen mig mycket med helgdrickandet.
Jag har så länge förnekat att helgalkoholism ens är en grej. Men jag börjar inse nu att jag är nog det. Jag dricker bara öl och det blir väl ca ett lock (24) i veckan.

Denna helgen blev en katastrof. Jättefull och hamnade i bråk fredag & lördag. (Har skapat en egen tråd om det). Bestämt nu att något drastiskt måste göras åt detta. Börjar med två vita veckor nu. Det har jag lovat mig själv. Jag har 5 starköl kvar i kylen. Funderar på att hälla ut, men kommer antagligen inte göra det. Men dricka ska jag inte. I alla fall inte i dag.

Det är uppmuntrande att läsa kommentarer om att det ofta blir bättre och trevligare att leva utan alkoholen. Att få mer tid och energi till annat. Så trött på att vara bakis. Och den där lätta ångesten som kan hänga kvar ett par dagar. Trött på att ofta hamna i konflikter och bråk. Gjort och sagt så mycket dumt, sårat mina närmsta många gånger. Det har varit mitt största problem. "Dåligt ölsinne".

Bra forum det här, ska fortsätta läsa.. ?

Plötsligt ramlar det över mig igen.
Jobb i morgon. Boka om hela förra veckan och starta om. Ta emot patienter, förhöra sig om hälsotillstånd, undersöka och evt audit. 8 poäng och börja ifrågasätta alkoholvanor. Vem fan är jag att döma??? Ordinera leverprover när jag egentligen borde ordinera de på mig själv.
Vad fan håller jag på med???
Vill bara dra något gammalt över mig och försvinna?

...i att det tar tid, och förmodligen olika tid för alla.
Har 6 månader om ett par veckor, så just nu är jag på "samma ställe" som förra gången jag var nykter.
Då var det mycket mer rosa moln-känslor, kanske för att det var så nytt för mig med en seriös längre nykterhet.
Inte varit alls lika "hög" på den nyktra känslan denna gången, som sagt så har man ju andra faktorer i livet också och visst ser det väldigt annorlunda ut på andra fronter än det gjorde då.
Har generellt sett väldigt lite sug efter att dricka igen i alla fall, även om det såklart smyger sig på väldigt små tankar om hur skönt det ändå är att fly verkligheten ibland med en fylla.
Man vet ju hur det känns efteråt sedan, orkar fan inte börja om liksom.
Har läst att i en del fall kan det ta upp till ett år innan hjärnan verkligen börjar funka helt normalt igen, är väl många faktorer som spelar in.
Nåja, strax halvvägs till det milstolpen 1 år i alla fall =)

Vad bra att du skriver här. En längre tids nykterhet (3 månader) hjälper många att fundera på hur man vill ha det framöver med alkoholen. Rekommenderar lyssning av ett avsnitt av podden 2 alkisar och 1 sanning. Leta upp avsnittet från den 12 juli "Riskbruk, missbruk, beroende?" där resonerar de kring frågan om man är alkis eller inte på ett mycket bra sätt tycker jag.

Jag känner nog som du, men har bara 2 månader bakom mig.
Lugnare, jämnare humör. Mår inte dåligt längre.
Men har ännu inte fått tillbaka känslan av glädje som jag vet jag har inom mig.
Kände mig dock ganska deprimerad när jag slutade med A.
Har dock hopp om att den kommer framöver.
"Rom byggdes inte på en dag"
Kram⚘

Hej
Det viktigaste och första är att man själv verkligen vill ha till en förändring.
Inse att man har ett problem.
Mängden man dricker behöver nödvändigtvis inte vara det som säger att man har problem med A. Hur man blir, mår, gör när A är med i bilden påverkar lika mycket.
Gör programmet här på Alkoholhjälpen.
Läs i trådarna och se om du känner igen dig.
Kram⚘

Jag tycker att känslorna kommit tillbaka mycket starkare i och med nykterheten. Det kom inte direkt, men efter två-tre-fyra månader kanske. Ilska hade jag svårast att hantera, men jag blir både argare och gladare. Skrattar riktigt hjärtligt med hela kroppen. Känslorna kommer smygande, men blir starkare och mer genuina.

Alkoholen påverkar serotonin och dopamin positivt när man dricker, och direkt när man slutat dricka har man väldigt låga nivåer och det påverkar humöret negativt. Då känns det mesta motigt och gråtrist. Sen tar det ett tag för hjärnkemin att stabilisera sig på normal nivå, och det tar nog olika lång tid för alla. Så det beror på hur länge du varit nykter.

Kram ?

Charlie, så känns du och ditt inlägg? och jag blir också så glad! ?
Och sugen på våfflor..???

Kram ???

Ta det lugnt, må så gott och så hörs vi när du vill.??
Kram ☀️?☀️