Senaste kommentarerna i forumet

Efter en tids nykterhet började han dricka igen. En ledsam sak som hände, och han behövde "lugna nerverna". Fan, det finns väl alltid skäl ... Dricker sig inte berusad, men druckit dagligen senaste veckan. Tillbaka till ruta 0.
Hur ska detta sluta ... ?

Aldrig ge upp. Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Var stolt och glad över att du börjar om och räkna dagar direkt!

Kram ?

Oväntat positiv start på dagen ? Mina järndepåer är äntligen riktigt bra! Hade 99 i värde på S-ferritin senaste blodgivningen den 8/3. Under 30 är lågt, och jag har haft så lågt som 15 för några år sedan pga rikliga blödningar i klimakteriet.

Man kan ha okej hb (blodvärde) och samtidigt ha lågt ferritin (järndepåer). Mitt hb ligger alltid på 130-135, men mitt ferritin har som sagt varit katastroflågt.

På senare år har blodcentralen därför börjat kolla ferritin också en gång per år. På mig kollar de numer varje gång.

Dåligt järnvärde gör att man blir väldigt trött, dålig kondition, muskelvärk. Allt det där är inget som jag reagerar på nämnvärt. Det är ju vardag.

Att jag nu har bra ferritin och fått ordning på mina rikliga blödningar gör att jag kan fortsätta ge blod tre gånger per år under kommande tio-femton år och det gläder mig.

Kram ?

Hej! Så fint att höra hur du har det!

Jag tänker att du är en förebild för många ungdomar. Du har funnit en utbildning på annan ort och du får andrum, perspektiv, tid att växa utan att bli distraherad av en ohälsosam vardag med missbruk.

Jag är så glad för din skull. Jag ser hur du har fått nya insikter och reflekterar förändringar hos dina föräldrar.

Det är bra att du jobbar med din pappa ibland. Det är bra att du ser att han jobbar. Att han också ställer krav på din mamma.

Det är så svårt när beroendet sätter klorna i en människa. Jag påminner mig ofta att det är en sjukdom.

Och den som är sjuk har ett stort ansvar att vilja bli frisk.

Det är annat med andra sjukdomar där en kanske behöver opereras, behandlas och bot finns.

Bot finns för missbruk och beronede, men som sagt. Det ställer helt andra krav på den som är sjuk och det är svårt.

I en värld där denna sjukdom för med sig så mycket ont.

Och du är så stark. Jag hejar på dig!

Kanske det sker bra förändringar innan jullovet.

Ta en dag i taget. Och njut av hösten nu. Där du är!

igen. Uppe på hästen igen och försöker blicka framåt. Tack för ditt stöd, Torn. Kommer aldrig att ge upp. Vill vara alkoholfri.
Kram ?

Just nu känns allt riktigt bra.
Lugnat ner sig hemma med alla kidsen och har bra balans.

Vad ”snabbt” ändå man gör sig av med en dålig rutin. Förut förknippades ju helg och fredag med ”ett par starköl såklart” men nu känner jag att den tanken inte ens kommer upp inför helgen längre. Det är så länge sedan så jag tror helt enkelt att jag har glömt känslan av att ”ta en öl” när jag lagar mat på Fredagen och då blir det inget jag saknar idag.

Tackade nej till en annan AW jag inte ville gå på men ”så klart borde” förr i tiden.

Grabbhelg avklarad, alla drack ett glas cola till maten på restaurangen! Hahahaha gött!

Lifes rollin!

Ha en fin dag allihopa!

Tupplur, Höneblund eller kycklingpaus, kärt barn har många namn. Det är nog det Jag, Andrahalvlek och Se klart har luftat mest här på forumet under vår tid här. Uppenbarligen väldigt viktigt detta att kunna lyssna på kroppen. Är man trött, stressad eller sugen på A så ska man inte dricka, utan ta en vilostund. Ett vinnande koncept utan tvekan. ?.

Grattis till två månader och en ny upptäckt! Kram

Hej skåntösen kommer ihåg dig sen förr, vi följdes åt ett tag. Ja här är vi igen.. och vi kämpar väl vidare. Beklagar verkligen dina förluster och problemen i övrigt. Stor bamsekram. Jullan

Känns fantastiskt, saknar inte alkohol och min självkänsla ökar dag för dag då jag känner att jag hela tiden mår bättre. Hittat ett lugn inombords och känner mig på riktigt nöjd med mig själv.

Ledig idag så strax ut i motionsspåret. Ha en fin dag alla ❤️

Sätter mig bara ner o uhm, oj.. men ja... livet är ju ungefär så.

Skönt få sätta ord på det inför några :-)

Jag är ju lite av o till aktiv här, så kommer det nog vara, men kommer inte släppa taget och vara här emellan åt. Jag är fortfarande inne varje dag och läser.

Det finns säkert tusen rader till att skriva om mig själv, men var sak har sin tid, och sina forum. Nu ska jag tydligen koppla på headset och delta i ett webinar (lyssnare) om Cybersäkerhet. Jäääsp... viktiga ämnen egentligen fast vore roligare egentligen sitta och lyssna och prata med verkliga personer om deras liv... nåväl.... Zoomar ut

Nu har två månader gått. ✅ ✅ Och jag måste säga att det känns som att det har gått ännu längre tid! Alkoholen är ett minne blott! ?

Har inga tankar på att börja igen. De där tankarna på ”men jag kaaaanske kan börja dricka igen” kommer mer och mer sällan. Däremot kommer suget fortfarande. Senast igår när jag kände en inre stress (för att det är så mycket saker som händer i mitt liv jämt) och kände att jag bara ville ha nåt som fick mig att slappna av. ? Men jag sa till min Man ”nu har jag svårt att andas, behöver gå upp och vila lite ifred”. Så det gjorde jag och efter en timme mådde jag bättre. Handlar mest om att hitta en ny vana...

Jag har en må-bra-bok ? som jag skriver en checklista ? i varje dag med saker som jag mår bra av.
Den påminner mig om att göra saker för mig själv ? och vilka saker jag mår bra. För att liksom få en ny vardagsrutin. Och hoppas att det bara ska komma naturligt sen. Ofta skriver jag punkter på morgonen som jag vill utföra under dagen.

Idag står:
? Andas
? Inte stressa
? En sak i taget
? Träna
? Lifesum (mat/äta nyttigt)
? Vara snäll mot mig själv i dagens val
? Räkna jobbtimmar

Sen på kvällen prickar jag av det jag klarat och även skriver till saker om jag gjort mer saker för mig själv. Det kan va tex:
☑️ kramats med barnen i soffan
☑️ höstpromenad
☑️ varit på badhuset med yngsta dottern och myst
☑️ tittat på favoritserien
☑️ inte gjort För många saker på en dag

Brukar inte skriva ”har inte druckit alkohol”. För jag gjorde även denna lista i somras och då hade jag med: ”inte dricka alkohol”.
Men jag klarade nästan aldrig den punkten! ?
Så nu har jag lite ångest att ens ta med den. (Även om jag nog klarar den uppenbarligen).

Kram ?

Ps. Ja jag gillar listor och scheman ? har skrivit om mitt träningsschema vs. Alkoholschema tidigare. Den har jag dock lagt ner.

har fördelen med att inte behöva jobba längre och jag bor själv. Allt på gott och ont !

Enormt skönt att få bestämma helt själv vad jag ska göra idag och en bit framåt i tiden. Bara det att kunna bestämma när jag ska äta ! Och VAD jag ska äta :-)
I början av året var jag på en längre utlandsresa och det i trakter där viruset börjat breda ut sig. Det var en mycket trevlig och innehållsfylld resa med massor av fina sociala kontakter.

När jag kom hem bröt vansinnet ut och allt stängdes och jag blev instängd, inte bokstavligt utan mina resmål stängdes ner. Så jag har kryssat runt i Sverige och åkt till ställen som väl inte haft största prioritet tidigare men som var kul att se. På vissa besöksmål så har jag häpnat över det massiva turisttryck som fanns och på andra har jag varit väldigt ensam. Sverige ÄR ett vackert land att upptäcka så på sätt och vis har det här varit bra.

MEN...den andra sidan av ensamheten är att inte ha nån att prata med morgon och kväll eller ha nån som kan ge kärlek och närhet. Jag tror att känslan hur jag upplever dagens samhälle är hur jag själv hanterar situationen.

Jag försöker vara så aktiv som jag har möjlighet till och på så sätt som ger mig bra kunskaper, inte bara yta.
Jag har haft flera bekanta som gått i pension, satt sig vid köksbordet och tittat ut på livet utanför. De dör väldigt snabbt.

Att göra små trevliga utflykter ger så mycket inspiration som är guld värda !

Kanske ... kommer jag på andra tankar igen nu när ni har börjat prata om att springa. Uhm. får se. ska skriva en lapp som jag kan titta på i alla fall...

Jag är också ointresserad av fiske, men delar i övrigt naturintresset, är kanske lite mer en "skogsmulle"-wannabe än hardcore, dvs jag gör inga extrema strapatser (förutom paddlingen kanske kan få räknas dit), utan mer korta, halvlånga skogspromenader.

Naturen nu på hösten - när det skiftar om till vinter, alla löv faller, ja här uppe har det övergått från att vara härligt mysigt till mer blött o lite småtråkigt, det lär dock komma dagar med uppehåll, ska passa på då igen.

Och du, bra du springer! 5 km är inte illa, jag kom ju dit innan jag släppte garden och tappade rutinen. Det är just nu okay, men kanske kommer igång igen, får se, jag har ingen stress.

Torn, så skönt att läsa dina inlägg. De sprider så mycket harmoni och förnöjsamhet.
Jag blir glad och lugn och lite "avis" men glädjs med dig såklart ??

Kram ???

Tack VillJuLevaOckså ?
Det berörde mig också?

Kram ???

Välkommen tillbaks Skånetösen. Minns dig och ditt nick sen tidigare och då blir man alltid lite glad när det kommer en gammal bekant. Tråkiga omständigheter men det är kanske inte så konstigt att du återföll under de där omständigheterna.

Usch jag blir så förbannad av att höra din historia om din gode man.
Läste på och man kan åtala den gode mannen om denne misskött sitt uppdrag och man lidit Ekonomisk skada och då eventuellt få skadestånd. Såklart en jobbig process och jag kan tycka att överförmyndarmyndigheten borde ha ett ansvar för att driva den här typen av mål. Jättetrist helt enkelt!.

Men nu är du här igen och tar nya tag. Det är starkt! Och du har klarat så mycket tidigare! Jag ser dig dom en mycket stark person. Och målmedveten. Det är så tråkigt allt du varit med om men du vet att du har både viljan och kapaciteten att resa dig igen.

Och du gör helt rätt som klappar dig på axeln och säger ”bra jobbat” för det är detverkligen. Under de där omständigheterna kunde det ha gått mycket värre. Det är så starkt att hålla styrfart och nu kan du jobba vidare igen. Lycka till!

Jag tror att många av oss som skriver här vet allt om att inte vara lagom eller måttlig. Det är därför vi är här. Men jag vill vara lagom. Good enough. Vill också börja springa. Har aldrig gjort och har aldrig gillat det, men det låter så härligt att kunna springa en halv mil. Om jag klarar det så klarar jag allt tänker jag. Träningen får börja låååångsamt med några springande steg under en promenad för att sakta öka. Vi kan väl följas åt #Kaye :)
Ha en fin dag!

#Kaye - allt är bra! Har klarat att inte dricka trots att suget har varit stort många dagar den senaste veckan och helgen som gick. Har sjukt mycket att göra på jobbet, sitter till sent på kvällarna, känt yrsel, äter och sover dåligt men ser ett slut på stressen när denna helg är över. Har förstått att stress är en trigger för mig. Känner mer för att dricka för att kunna slappna av. Men trots att vi haft folk här förra helgen och vinet flödat och solen skinit så har jag stått emot och känt mig stärkt efteråt. Har dock inte haft tid att varken läsa eller skriva här. Har saknat det. Har saknat alla. Behöver detta forum för att reflektera och komma i balans. Så skönt att ha hittat hit och fått ett alldeles eget hemligt rum att bli stark i. Ha en bra dag alla som läser.
Kram <3

Här kan du få prata/skriva av dig utan att någon dömer dig. Här kan du få hjälp att bli fri. Skriv!
Kram

Oj, vilken läsning! Starkt. Du är en riktig kämpe som klarat så mycket! Och du kommer klara att vända på skiten och hedra din kära farmor som säkert vakar över dig någonstans ifrån <3. All kärlek och styrka till dig!
Allt kommer att bli bra. Kram

Otroligt fint och klokt inlägg ❤️

Kram ?

Först och främst vill jag beklaga sorgen ?? Och beklaga återfallet. Du är en krigare som inte ger upp, och det är helt rätt! En gång blir den sista. Det ska bli en ynnest att peppa och stötta dig ?

Kram ?

Hej Mic,

Ditt svar värmer på denna sida nätet. Jag blev själv lite svarslös när du skrev som du gjorde (skyddsmurar, irl o så). :-)

Men det jag skrev menar jag ju, även om jag inte känner dig irl. Trots din kamp finns det en livsglädje och livsvilja i dina inlägg!

Vi här på forumet tror att du kan, när du är redo. Av det du skriver ser det ut som om du tagit ett litet kliv framåt mot "förra" gången. Aldrig ge upp :-)

Det finns ett ordspråk på Swahili, "Mtu ni watu" (jag har pluggat lite av det språket, men kan bara några fraser numera), det betyder översatt ordagrant "människa är människor", och som jag tolkar det så blir man till som människa i gemenskap med andra, man behöver speglas, brytas, bändas, reflekteras, bli bekräftad, korrigerad osv. Jag tror stenhårt på det- trots mina egna svårigheter att växa färdigt någon gång - att det alltid finns hopp, när vi börjar prata och umgås med varandra, ser varandra på riktigt. Jag är "allergisk" mot pyskiatriska stämplar eller etiketter (typ "jag är alkoholist"). Var och en av oss är individer. Vi är människor. *punkt*, och långsamt går det skala bort trassligheter, även om det kan ta enormt lång tid. (menar inte att man inte ska söka professionell hjälp när det behövs, utan att jag starkt ogillar etiketterna och att diagnosen blir målet i livet)

Denna sommar var jag redo - hade väl både ledsnat rejält - men även blivit lite tryggare i mig själv och mådde bättre.

Det hade kanske varit lättare på något sätt om man enkelt kunde säga IRL "hej, jag dricker kanske för mycket, eller?", men skammen har ju bundit i alla fall mig, så att få börja här på forumet gjorde hela skillnaden för mig. Jag behövde märka att det började bära lite innan jag fick mod att gå till någon jag kände och visa den sidan.

Överlag kanske jag på grund av den smärta jag behövt bearbeta och hantera har en obändlig tro på att det finns hopp, även om jag själv hade mått bättre om jag tidigare börjat släppa in folk på livet vad gäller missbruk är jag glad det började lossna rejält denna sommar. Det jag gått igenom har, tycker jag mig se, gjort att jag har väldigt mycket lättare se människor för vad de är, där de är.

Det är inte bråttom, även om vi bara har ett fantastiskt jobbigt, härligt liv så har vi hela livet på oss bli människor! :-D

Sköt om dig så länge!

Så detta har hänt. Har hållt mig nykter sen sist. Typ. Men sen hände detta.I januari dog min pappa. Vi hade ingen relation. Min barndom var traumatisk och har i flera år
fruktat hur jag skulle reagera på hans död. Han dog och jag var den enda efterlevnaden. Allt hamnade på mig. Dödsbo osv...stressnivåerna gick bananas...
Han bodde i min farmor och farfars bostadsrätt i Malmö. Han knarkade hejvilt när jag var liten och dom få gånger jag skulle vara med honom dumpade han mig hos dom. Och dom enda trygga minnen jag har från min barndom var när jsg var med min farmor. Hon var den enda vuxna som inte tyckte det var något fel på mig. Den enda som inte frågade vad det var för fel på mig.
Efter farmor och farfar dött bodde min pappa i deras lägenhet. Att komma dit var en chock för mig. Lägenheten var totalsabbad. Min farmors fina hem var en mardröm orsakad av min pappas missbruk. Det var målat pundiga saker på väggar och golv. Fullständigt galenskap och missbruk hade fått roda fritt i många år. Lägnheten har skändad minst sagt. Trodde att det skulle finnas fina minnessaker där från farmor, var inte naiv nog att tro att hennes pärlhalsband och dylikt skulle finnas kvar men allt var borta! Hennes samling av marmorägg, hårspännen, handspeglar, stickade filtar, prynadssaker allt var borta...
Ett par veckor efter hans död uppdagades att min nya god man sen ett år tillbaks misskött sitt uppdrag till den grad att jag fått 12.000kr skulder som gått till kronofogden. Innan denna god man började sitt uppdrag hade jag inget hos kronofogden. Mitt i detta skiten slog coronaviruset till vilket ledde till att min mötesplats som hela mitt liv och rutiner kretsade kring stängdes i 7 månader. Hela mitt liv föll ihop. Alla rutiner gick åt helvete.
Har ävan en diagnos som gör mig EXTREMT stresskänslig. Så ja väldigt dåliga förutsättningar för mig att hålla mig nykter. Har tagit fyra återfall sen januari.
Får säga att det är bra jobbat ändå med tanke på all denna skit som hänt.
Håller på att nyktra till nu efter 3 dagars supande. Fan detta liv är inte lätt snälla pepp och stöd är akut välkommet just nu?