Senaste kommentarerna i forumet

Du har hittat hit och startat en tråd, bra gjort! Det krävs mod och kraft att sätta ord på saker som är tunga och det kan finnas massor av skuld och skam kring att berätta hur det verkligen är, nu har du gjort det här. Det ger oss chansen att ge dig stöd. Ibland kan det vara bra att skriva flera gånger innan tråden riktigt får fart och på så vis kanske få fler tips, inspiration eller igenkänning.

Det är flera saker du skriver jag tror flera här inne kan känna igen sig i, bland annat de tankar som handlar om "överdriver jag". Du överdriver inte men det kan vara så att du levt i detta så länge, flyttat flera gränser för vad du egentligen tycker är ok och då börjar vända detta inåt till dig själv, funderingar på om det är så illa verkligen och liknande. De flesta som har problem med alkoholen har i övrigt ett ordnat liv och ett alkoholberoende gör inte att allt fallerar och som oftast syns och märks det inte utåt, kanske för de som lever närmast.

Det hörs att du fått nog av oron som är runt alkoholen, innan det eventuellt kan ske, efter det skett och under händelser relaterade till alkoholen. Du är omtänksam och klok som ser till situationen som helhet, du nämner både barnen och dig själv och honom. En idé är att ta mer stöd utifrån, både för dig och barnen, om du skulle vilja. Hjälp finns för honom om han vill ha den (här hos oss exempelvis) samtidigt behöver han vilja själv. Kanske har du redan funderat en del på detta.

Om du skulle vilja prata anonymt och kostnadsfritt muntligen med någon kan du alltid ringa Alkohollinjen, (för den som dricker & för anhöriga), 020-84 44 48 www.alkohollinjen.se. Du känner ju och vet bäst vad du är redo för nu, bra att du skriver och berättar här!

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har verkligen reflekterat mer och tagit flera steg i detta, bra gjort! Det är inte lätt och såklart att ha levt i detta under så många år är det en slitsam process att dra i, när det är lugnare för tillfället, vissa saker är gjorda, nya löften mm så kanske tanken på att lägga ner ofta dyker upp. Att hoppas att det nu ska bli för alltid och framåt.

Du nämner att du behöver bekräftelse på att detta inte är ok, hoppas att du känner att du fått den från oss här och kanske från annat håll. Det är inte ok, inget av det. Det som är minst ok är övergreppen som direkt är att utsätta dig samt hela er familj för detta. Oavsett vad barnen vet eller inte så brukar de ju små som stora känna av stämningar och måenden och det kan säkert vara en bra idé att prata med dem.

Du får tips här från flera som skriver i din tråd om att få stöd utifrån. Det låter som du själv funderar på det, kanske mer än detta forum om jag förstår rätt, i någon form. Du nämner att du vill inte vara den igen som tröstar honom när han behöver det, klokt. Ni båda behöver stöd på olika sätt. Även barnen som du nämner, stöd för dem, det finns mängder av varianter på anonyma grupper, stöd via kommun mm och även sådant på nätet, allt är beroende på hur gamla de är vad som kanske passar bäst. Skulle du ringa kommunen kan de nog komma med goda förslag lokalt där ni bor.

Det hörs att du satt ner foten nu, lite tydligare gränser än tidigare och vill hitta sätt nu att hålla detta och inte ”ge upp” och gå tillbaka till så som det var. Det är ett tufft jobb och just därför nämner jag detta med stöd utifrån. Hoppas det känns ok.

För hans del är det mer än alkoholen och vet inte om han gjort något för att ta stöd kring det men ett tips är att börja med att kontakta någon av dessa eller kanske båda, det är kostnadsfria och anonyma telefonlinjer: Preventell, 020-66 77 88, en nationell hjälplinje för den som upplever att den tappat kontrollen över sin sexualitet, som kanske känner oro för tankar och handlingar, eller är rädd att göra sig själv eller någon annan illa. Väljattsluta, 020 555 666, Telefonlinjen för den som riskerar att skada den en älskar.

Du har fått många tips här på forumet och hoppas du känner att vi vill vara ett stöd. Fortsätt skriva och läsa och hoppas som sagt du hittar mycket som hjälper dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vill bara säga det att...du är fantastisk❤️

Å hoppas verkligen att du inte ska trilla el skada dig en endaste gång till??

Har själv en kraftig övervikt. Men för mig är fokus först att vara nykter.

Stor kram t dig ❤️❤️

Krya på dig, Se klart❤️❤️

Jag som var så bestämd. Nu sitter jag här, full utav återställare. Mår så fruktansvärt dåligt av att vara onykter. Drack massor igår. En sketen tisdag. Varför? Tja, jobbat 11-12 h både måndag och tisdag. Ingen ursäkt men kunde inte stå emot den lätta tillfälliga stresslindringen. Den här gången har jag inte ångest alls. Bara ännu mer beslutsam om att det här är inget liv värt att leva. Vill ha mer av livet. Jag som började bli pigg och se ljuset i tunneln. Min man och jag har nu hällt ut allt vin jag köpte igår och han är med mig på min väg. Till att börja med: Ingen alkohol förrän nyårsafton. Kan inte tänka "aldrig mer" det blir för stort. Men jag tar ett nytt beslut strax innan nyår och jag vet vad jag vill att det ska bli. Men en dag i taget fram till nyår. Ringde min pappa idag och han kommer stötta mig.

Så bra att du tar tag i problemen innan de tar tag i dig. Så blir det ju ofta. Iaf för oss som dricker med varningsklockorna dånande.
Jag har varit konsekvent med en dag i taget och det har funkat bra även om sug och stress funnits, så har en dag- ändå känts överkomligt.
Hejar på dig, läs och skriv här, det betyder massor! ??

Har Inte druckit på tre veckor nu. Känns bra o det gick lätt för mig. Ingen abstinens knappt. Även börjat en diet för att må bättre o gå ner i vikt.

Sambon dock. Verkar inte överförtjust i min nya livsstil. Känns som att han föredrog när jag mådde dåligt o drack. Då var jag typ alltid uppåt o glad pga fyllan. Nu ser jag med andra ögon på saker. Han sover typ jämt, arbetslös, lat.
Jag vidare på mitt spår o hoppas att han hakar på tillslut. Men det känns väldigt väldigt jobbigt.

Jag är en riktig periodare, när jag väl börjar dricka kan jag inte sluta. Jag kan vara nykter en månad men sen dricka 3 liter vin om dagen i flera veckor tills jag spyr och inte kan dricka mer.
Sen kommer det en nykter period där jag tänker att jag aldrig ska dricka igen. Men så är det alltid nån ursäkt till en fylla till slut och man börjar om.
Har blivit värre på sistone och fick psykos när jag slutade dricka sist men till slut tog jag mig ur det.
Vågar inte vända mig till vården dock.
Är dessutom blandmissbruk med benzodiazepiner vilket försvårar ytterligare.
Jag mår jättebra när jag har mina nyktra perioder och känner ingen längtan efter alkohol men ändå dras jag tillbaka till skiten varje gång??
Börjar bli riktigt rädd för mitt beteende och för hur jag mår när jag dricker, har förlorat flera jobb och relationer pga mitt drickande.
Jag vet att jag måste sluta dricka men vet inte hur, jag lurar mig själv så otroligt hårt varje gång jag varit nykter länge med att "några öl skadar inte, du klarar ju uppenbarligen av att vara nykter!" osv...

Precis så man ska tänka som du gör, när du vill göra ett alkostopp. Att fundera kring hur mycket tid alkoholen tar av ens tankeverksamhet, att man skäms(byta bolag etc) Och vad man har vunnit och vad som blivit bättre..Jag kan lova dig att din kropp också mår bättre med tiden av att slippa filtrera alkohol..Bra jobbat..???..

Välkommen hit. Ja precis sådär smyger det sig på. Man brukar säga att vem som helst kan bli alkolist, det har att göra med hur ofta du för glaset till munnen o dricker. Det spelar egentligen mindre roll mao om du har det som arv eller i generna. Beroende blir man av beroendeframkallande medel. Helt rätt att ta sig en funderare på vart man är på väg, att avstå från alkohol är aldrig orätt. Jullan

Tjalle och Charlie70 för uppmuntran. Ja det är bara att kämpa på, viljan finns fortfarande kvar!

Jag är en kille som nu har fyllt 45 år. För fyra år sedan genomgick jag en skilsmässa där jag blev lämnad och har sedan dess haft barnen varannan vecka.
Har aldrig haft problem med mitt drickande. Aldrig sett mig själv som alkoholist. Ingen i min familj är det och ingen i min familj har haft de problemen. Men, jag har alltid tyckt om goda viner, öl och alltid sett till att ha alkoholhaltiga drycker hemma. Under min tid som gift drack jag en del, mest på helgerna. Aldrig några större mängder och kände inte heller något beroende av alkohol.
Efter skilsmässan, och framför allt under de veckor som jag inte har barnen, har mitt drickande ökat med åren. Börjat se varningssignaler. Nu sista två åren så har jag druckit minst 2 stycken 7.5% öl varje kväll efter jobbet. Och ibland även något glas vin. Aldrig så att jag blir full eller får minnesluckor.
Har också börjat handla på olika Systembolag eftersom jag skäms att handla på ett och samma bolag varje gång. Tänker mer på alkohol, planerar så att jag hinner handla och får nästan panik om jag inte har alkohol hemma. Belöningen är så skön när jag får dricka min öl och mitt vin på kvällarna. Men, jag känner ju att jag inte mår bra av det. Framför allt när så mycket kretsar kring att jag måste ha alkohol hemma. Så, förra söndagen, den 20 september, drack jag min sista droppe vin och öl. Barnen kom hem till mig samma kväll och jag kände att nu får det vara nog. Det är 10 dagar sedan och jag har fortfarande inget sug! Jag känner mig piggare, gladare, lugnare och sover djupare. Så skönt det känns! Låt oss stötta varandra i denna kamp. Snart kommer en helg då jag är ensam och kanske jag känner suget efter belöningen....

Jaha nu har jag varit där.
Fick naturligtvis frågor om alkoholen och att jag uppsökt sjukvården.
Han skrev givetvis det i dokumentet!
Han skrev även att han bedömer Det som att problemet är under kontroll och att patienten dricker inte längre.
Så vi får väl se..

... för krya-hälsningar, det är ju inte så värst synd om mig men livades upp av era gulliga instick här.
Bättre idag ?
Jag bekymrar mig inte längre för min kropp som i hälsa och jag har nästan lyckats förtränga HUR mycket ångest jag hade över just det, när jag drack.
Skam-panik är ordet som bäst beskriver rädslan att jag skulle ha en obotlig sjukdom orsakad av mitt drickande.

Det jag funderat mycket kring från mitt sängläge är hur svårt det är för mig med mitt eget läge av att vara orkeslös.
Om jag rannsakar mig själv tycker jag inte jag är värd så mycket i den versionen.
Jag blir nästan osynlig, på samma sätt som min kropp blir osynlig när jag blir för missnöjd med den.
Kanske finns en nyckel där kring drickandet, förutom de vanliga förklaringarna.
Att glömma bort sig själv för en stund.
Ibland sträcker sig mina tankar som på instinkt till ”det där orkar jag inte tänka på/göra när jag är nykter”.
Tar en stund att komma på att det är det enda tillstånd som erbjuds numera.
Vill aldrig mer vara full, det får mig nästan att må illa. Så jag = helt klart nykter idag.
Kram ?

En kortsiktig plan är bra att ha, och ta en dag i taget fram till helgen så fixar det sig. Det bästa är
om du kommer på något att göra till helgen som avviker från hur det brukar se ut. En sen helgkväll i
början tog jag tex bilen och storhandlade mat. Gick i lugn och ro och handlade, och så slank det med
en hel del godsaker som jag var sugen på.? Perfekt, nästan folktomt också kl 21.30. Dagen efter vaknade jag
pigg jättetidigt och åkte iväg (själv) på en utflykt till ett ställe jag länge har velat besöka, men som aldrig blev av
tidigare pga bakfylla och omotivation. Vandrade långt och rensade skallen, och fyllde den med pepp och jävlaranama i stället. Den här gången ska jag fixa det, en gång för alla! Jag kommer så väl ihåg den helgen,
jag växte då. Kram

Över en månad nykter nu då! Grattis, bra jobbat!? Varför har du inte sagt något, du måste ju vara stolt.? Jobbigt med din son, men som Andrahalvlek skrev ,inget
absolut inget blir bättre om du börjar dricka igen. Min dotter var helt under isen ett tag, det började runt påsk och höll i sig i ett par månader, men det har varit helt bra länge nu. Jag tog mig en ordentlig funderare då och kom fram till just detta. Varför skulle jag börja dricka? det hade ju bara blivit ännu värre då. Helt idiotiskt, så jag drack inte och se, det löste ju sig. Du fixar detta❤️ Kram!

Det känns ändå på något sätt tryggt att man inte är ensam när vi går igenom detta.
Jag är glad över att vara med på detta forum och genom det lärt känna er .
Vi är på olika platser i vår resa men så fint att kunna ge varandra stöd och input när man behöver det som mest.

Det är bra att du tar dig ifrån en vardag med alkohol så snart som möjligt.
Jag ångrar nu att jag inte gjort det tidigare med så är det.
Mina barn är stora nu och utflyttade men det har varit väldigt jobbigt för vuxna barn också med all oro för både den beroende och för den andra.
Så med facit i hand skulle jag inte tvekat så länge som jag gjorde men är ändå stolt över mig själv att jag till slut tog steget.

Tack för att ni finns?Kram Azalea

Halloj. Tack så mkt. Enligt vissa så är d abstinens eller att ja äter mina mediciner oxå

Anledningen till att det känns tufft nu är för att
.
1. Är irriterad på min familj av rimliga anledningar.
2. Har ingen träning bokad på fred, lörd så jag är "ledig" och det är inte bra.
3. Känner mig allmänt oinspirerad.

Detta är inte bra. Jag måste hitta på något att göra fredag kväll och lördag morgon. Om jag gör det har jag något kul att se fram emot och så slipper jag tänka på att inte dricka.

Vara mätt. En viktigt del är att inte vara småhungrig. Då kommer jag vilja ha vin på fredag/lördag em/kväll.

Ha alkoholfritt hemma.

Göra upp en plan. Om jag klarar denna helgen som kommer så ska jag unna mig något jag velat ha länge. Och faktiskt köpa det på söndag. Kanske få bli det jag bokar tills söndag morgon då om jag klarar helgen.

Jag visste att detta skulle komma så det är ingen nyhet direkt. Klarat en månad innan på ren vilja. Men denna gången måste jag ändra mina strategier. Annars är jag tillbaka snart igen.

Elva dagar idag. ?

Helgen kommer att bli tuff. Det känner jag redan nu. Måste köpa mer afritt vin eller bubbel till helgen.. För att känna att det är något i alla fall.

Vet inte om det bara är jag? Men jag har knappt aldrig känt mig nedstämd eller ofrivilligt ensam någon gång i livet..Nu känner jag det ofta..Tror att det har med Corona att göra..Även att jag jobbar mycket ensam, och bor ensam..På det ena jobbet jag har, är det otroligt noggranna restriktioner om skydd och spritning med desinfektionsmedel, det känns jobbigt..Jag måste hitta på något så jag känner mer gemenskap..??..Försöka hitta på saker trots Corona..?..Det är nog många som drabbas av ensamhet nu, över hela världen.Håll i, Håll ut..Undrar hur länge?...Kram..???

Ja det är något med naturen och vattnet som är väldigt speciellt för mig. Vet egentligen inte varför, men jag trivs bäst där, både själv och med sällskap. Någon slags närvaro i nuet känns det som, eller vad jag ska kalla det.

Andrahalvlek, jäklar vad du har rätt! Det kröp faktiskt fram en sak på slutet i går. Sonen har tydligen en lärare på hans skola som han inte alls gillar. Det bekymrade honom märkbart. Det har vi inte hört ett smack om innan. Han är ju 15 år, och till vardags är han tämligen fåordig. Det blir mest, ja, nä, ok, öh osv. När ska vi äta? tillhör de längre fraserna. ?

Min dotter är totalt ointresserad av fiske, men hon gillar att gå i skogen, och faktiskt forfarande, trots 12 år fyllda, att klättra i träd och bestiga berg. Det brukar vi göra ihop, fast jag står kvar på marken när det gäller trädklättring.? Hon är med i scouterna också och ska övernatta i ett vindskydd nu till helgen. Bra att det inte bara är mobilen som gäller.

I dag blir det en ” bara vara” dag här hemma. Får se vad jag hittar på.

Ha en bra dag!

Hej
Din sambos/ er problematik är väldigt vanlig däremot är lidandet inte synligt så man har svårt för att bli förstådd och finna bekräftelse. Jag heter Jessika och är 51. Har gått igenom det mesta till följs av psykisk ohälsa. Är inte uppväxt med Alkohol men dock tidigt ensamstående mamma som led av psykisk ohälsa. Jag har varit så mycket ensam från förskole tid till idag. Vill ni lufta ert liv så finns jag här. Jag bor i Malmö.
MVH
Jessika

Djupandas och andas i fyrkant i stunden har jag gjort ganska mycket. Gör det med min dotter när hon har svårt att sova. Men vill öva mer och bli bättre på att avsätta en stund varje dag.

Har även gått i KBT där man använder ett löv istället för ballong. Samma tanke om att låta oron åka iväg.

Till livsviktiga insikter om alkoholberoendet, och fint jobbat Santorini med peppning och stöd..?????