Senaste kommentarerna i forumet

hm. två klick...

Jag vet inte riktigt varför jag peppat dig lite mer, men vi hade en liten dialog av o till "i början"; och vi har bollat lite tankar.

Men framförallt:

Jag har peppat dig för jag varit lite orolig, och för att Du är värd att peppas och må bättre. Det har ju känts sorgligt och oroligt när du försvunnit bort.

Oavsett vad du själv tänker och tycker om dig själv just nu för du skitit i det blå skåpet du inte tänkte kliva in igen ;-). Du är mer än alkoholmissbruket du pysslar(t) med.

För mig har den här sommaren varit ganska omtumlande, på ett obemärkt sätt, jag vet att många inte ens fattar vad som faktiskt hänt... Att folk här och irl har peppat mig har gjort hela skillnaden. Utan första stegen här på forumet hade det inte gått, då hade jag fortsatt X år till. IRL har jag ju andra relationer som betytt mycket men där jag dolt delar av mig för jag skäms över att jag "håller på", först nu som jag kan säga "så här var det", och jag vill ni ska veta för att det ska förbli stabilt, eller kanske bli ännu bättre.

Om du inte tror på dig själv, låt oss på forumet göra det! Även om du bara tassar runt här så vet du att du kan försöka igen. Igen. och Igen. och Igen. Så många gånger det krävs. Om du inte vet att det är så är forumet fyllt av personer som vet det.

Tänk över om det är något du kan göra annorlunda (nu vet jag ju att du läser här ibland).

?

Tycker det är så bra gjort av dig med så många nyktra dagar??
Minns ibörjan när du skrev i min tråd, jag var nog en-två veckor före dig med nykterheten. Du peppade mig och fick mig att inse att jag inte var helt ensam om mitt beteende, tack för det?.
Jag har druckit alkohol några ggr sedan dess, inte kunnat stå emot riktigt. Men det går bättre och bättre.

Heja dig?

Hoppas att du har kommit till ro och mår väl där du är nu.
Tänker ofta på dig❤Azalea

Stolt över din styrka i detta genom att ta alla dessa beslut för dina barns skull.
Du har en bra planering för dem genom att involvera både familjen och förskolan så det känns tryggt för dig.
Det är en känslomässig resa du är på och det kommer gå upp och ner men med ett steg i taget så klarar du/ ni det fint.

Stor kram Azalea?

Mindfulness är ingen quick-fix. Daglig träning i två-tre månader kan krävas. Men när det funkar, då funkar det verkligen ?

Jag har en egen variant. Jag har en låtlista på Spotify med olika sångmantra, totalt tio låtar. Spelar alltid samma låtar. Jag lägger mig på sängen, ställer larmet på 30 min och djupandas i takt till musiken. Oftast slocknar jag efter fyra-fem låtar. Gör det i vilorummet på jobbet också.

När jag är som mest ångestriden kan jag knappt ligga kvar, men jag tvingar mig. Djupandas i takt till musiken. Nynnar med i mantrat tyst i huvudet. Då lägger sig ångesten och rastlösheten efter en stund. ”Sat Nam” = ”Jag är sann”.

Kram ?

Jag håller med Blenda. Självklart vill vi gratta dig extra mycket när du lyckas med det du vill. Allt annat vore konstigt. Jag tror att terapeuten har rätt. Du ska nog sluta tänka så mycket och istället GÖRA. Allt sånt som du mår bra av ❤️

Kram ?

Som du vet så tycker jag att du gör det bra, varje kämpande timme.
Och jag håller med om att även förändrat beteende och reflektion är värt all peppning, inte bara vita dagar.
Men jag tror att du ska tolka de senaste hejaropen mer positivt än vad du kanske gör, det är troligen för att du själv har skrivit att du strävar efter helnyktert som alla vill ge dig lite extra grattis när du lyckas.
Det betyder inte att de tycker att du gör det dåligt de dagar som du kämpar men inte lyckas fullt ut.
Kram!

Jag kommer garanterat börja återuppta fritidsintressen igen, som alkoholen satt käppar i hjulet för nu under en lång period. Det är bara väldigt svårt just nu. Det handlar bokstavligen om att ta sig igenom dagen utan att låta någon tråkig nyhet eller otrevlig kund kicka igång alkoholsuget. Jag står liksom och balanserar på gränsen fortfarande. Jag siktar på en månad nu så får vi se om livsgnistan sakta börjar komma tillbaka. Eller så får jag tvinga den tillbaka på något sätt.

De där barnbarns-bacillerna är verkligen smittsamma ? Hoppas du mår bättre snart.

Kram ?

Tack för goda tips!

Skapade en ny tråd inne under ”Det andra livet” vid 6 nyktra månader. Hjärtligt välkommen att hälsa på där ? Min gamla tråd finns kvar här, men den skriver jag bara i vid månadsdagar så den har halkat långt bak.

Kram ?

Tack! Hur går det för dig?
Ja det känns bra, tror inte jag hade fått styr på det om jag inte tillät mig att dricka nån folköl då och då, det blir som en liten ”festlighet” som undanröjer alla behov av starkare drycker

Du gör helt rätt som biter ihop en dag i taget! När det värsta krigsdammet lagt sig börjar alkoholdjävulen nyorientera sig. Det är hen som viskar i ditt öra ”två starköl är du värd”. Enda sättet att få slut på viskandet är att direkt säga (tänka): ”Nej, glöm det! Jag ska inte dricka. Minns du...” och sen kan du rabbla ett antal fyllesynder som du behöver påminna dig själv om.

Suget kommer då att avklinga efterhand. Det blir glesare mellan gångerna, och tjatet blir allt lägre i volym. Men du måste säga nej direkt! Börja absolut inte förhandla. Då är nog tyvärr återfallet bara en tidsfråga ?

Sök på Craig Beck på youtube. Han är min husgud ? Och jag har snart varit nykter i 8 månader, tjoho!

Skriv och läs här varje dag, då får du möjlighet att reflektera. Det är viktigt. Och hitta på andra roliga saker. Fyll ditt liv med nyktra, trevliga, roliga saker. Återuppta en hobby? Eller träning?

Kram ?

En cykeltur i kväll, bra jobbat ? ??
Fysisk aktivitet funkar bra mot depressioner och ångest. Att inte dricka alkohol tror jag gör att man är mindre mottaglig för ångest och depression. Minskar på risken för kemisk obalans i hjärnan, så tänker jag iallafall.

Går att trappa ner SSRI på egen hand, testat själv. Men var försiktig och var vaken på utsättningssymptomen som kan komma. Kan du vända dig till din vårdcentral om du behöver hjälp, kanske byta läkare?

Lycka till?

Tack igen för alla peppande ord. Jag läser alla inlägg och de uppskattas!

❤️

Jag har precis läst boken djävulsdansen. Den är verkligen på riktigt bra och tar upp många av era frågor och funderingar.

Om ni kan, beställ den/lyssna på den spotify eller liknande. Den kan ge er massor!!!

Du har ju alltid en plats i mitt ❤️. Så fint att hör att du mår bra! Och just nu är jag lite inne på samma bana som du?

Många kramar???

Kul att du skriver och berättar! Och vad glad jag blir att det går så bra för dig ?

Kram ?

Okej, nu känner jag att det är dags för en uppdatering.

Jag snackade ju om att låta den där måndagen (7/11) bli startskottet för min nykterhet. Jag planerade att trappa ut långsamt med några öl per kväll för att sedan sluta helt. Det blev inte som planerat, milt uttryckt. Jag tror jag lyckades klämma in två dunderfyllor den veckan innan jag slutligen fick nog på riktigt. En av dessa fyllor var innan jobbet, så jag var mer eller mindre fortfarande full när jag kom till jobbet och försökte dölja det så gott jag kunde. Sedan kom den där gnagande tomheten inombords igen, ångesten, skamkänslorna, och all annat skit man tvingas tampas med när man inte kan låta bli flaskan.

Fredagen den 11/9 vaknade jag och insåg att jag nått någon slags gräns. Både psyket och kroppen hade tagit så mycket stryk vid det laget att jag helt enkelt bestämde mig, på riktigt, för att sluta. Jag är nog lika förvånad som er, men jag har faktiskt inte druckit en droppe alkohol sedan dess. Jag är nu uppe i 18 dagar nykter. Har jag haft abstinens? Jo, det har jag definitivt haft, men jag har hela tiden påmint mig själv om vilket smutsigt gift alkohol faktiskt är. Jag har betat mig igenom en dag i taget, bitit ihop, och gjort allt jag kan för att undvika den där rutten förbi systemet.

Idag slog suget på hårdare än någonsin tidigare. Jag har känt mig lättirriterad och trött hela dagen på jobbet och varit en riktig party pooper som spridit dåliga vibbar omkring mig. Inte med flit såklart, men ja... ni vet känslan. Hela dagen har jag fantiserat om hur skönt det skulle vara att supa skallen i småbitar, samtidigt som en inre röst protesterat. Som ett känslokrig inombords. Jag började även pruta med mig själv och tänka saker i stil med "bara två starköl, det är inte så farligt, det är bara en kväll" och liknande. Jag var tvungen att ockupera mig själv med annat tills klockan slog 19:00 och systemet stängde. Suget var helt enormt. Men jag klarade mig idag också, tack och lov.

Så jag är nu uppe i 18 dagar nykter. Inte en droppe alkohol. Det är ju positivt. Det som dock skrämmer mig är att suget kan slå på så hårt efter nästan tre veckor nykter. Kommer suget eskalera och bli värre med tiden tills jag ger upp och super ned mig igen, eller var detta bara tillfälligt?

Jag har lagt vårdcentralen, Antabus och allt det där åt sidan och tar kampen själv istället. Hur smart det är vet jag inte, men hittills har jag hållit mig på banan. Det är rätt tidigt att börja prata om den gråa trista vardagen efter bara 18 dagar, men den finns definitivt redan där. Samtidigt vill jag inte hamna i det skitiga alkoholträsket igen.

En dag i taget, som sagt.

Tack för att ni tagit er tid och lyssnat på mina tankar. En fråga? Har ni klarat er utan professionell hjälp
Jag har kontakt med programmet här på sidan får guidning av dom. Tips på det du tittat/ lyssnat på om vad som händer

Läst så mycket här under några veckor och känner att nu måste jag skriva... Vaknade denna morgon återigen med tung andning och hög puls...
Har idag ett bra jobb, underbar familj men vägen dit har varit så ofattbart tung och lång. Tror allt kommer ifatt nu...., nu när jag äntligen skulle må bra, då skakas allt om och blir bara en dag att överleva till en annan.
Det finns bara ett sätt att lindra denna ångest som tar över hela kroppen från den stund jag vaknar tills jag sover...., några glas vin...., eller fler.
Jag gör allt jag ska och måste varje dag..., jobbar, gör läxor, städar, tvättar, skjutsar... men sen måste jag andas....
Det håller inte och jag är på riktigt rädd för mig och framförallt min hälsa....

Jag fortsätter min kamp, min kamp mot mina känslor som så gärna vil dra ett sträck över detta. Glömma, hoppas och tro på en fin framtid igen. Nervbanans nedtrampande stig.

Men jag står kvar.
Jag har vart hos läkaren idag och bett om råd før någon att prata med.
Jag har pratat med førskolan.
Jag har pratat med hans familj.

Jag gør det jag kan før att skapa en så trygg framtid för barnen som det bara går. Blir det en 50/50 lösning måste omgivningen veta om situationen.
Klarar han sig nykter så är det ju bara helt super.
Om inte, så måste jag få veta det så fort så fort som møjligt.
Vilket som så måste omgivningen få veta.

Jag känner mig lite utanför i samhället. Som alla andra har helt normala förhållanden. Jag känner mig skamfull och tycker att seperationen känns väldigt lite lustfylld.

Hela situationen känns.... ovan. Utanför komfortsonen som man skulle säga.

Kände mig lite låg och plötsligt avundsjuk på folk som kan unna sig ett glas i en skön hotellobby (min sambo ska iväg en natt med jobbet). Tänkte då att nu behöver jag läsa i Se klarts tråd, och mycket riktigt, hoppet återupprättat och glädjen över de nyktra upplevelserna tillbaks. Tack för alla fina inlägg som hjälper en att se det fina i livet och vardagen. Det där skimret som omger oss.. Vilken bok kommer Kerstin Ekman - citatet ifrån? Är också väldigt förtjust i henne..