Senaste kommentarerna i forumet

Flowet består vart jag än går...?
Som små lätta ☁️ runt mig...är jag nu befriad från allt tungt i livet...✌️

Nej, verkligen inte? men det är så himla skönt att slippa suget!!

Just nu är jag egentligen ganska nere i humöret men att jag inte dricker gör att det ändå är uthärdligt på något vis...

Sov så gott ?
Kram ???

Ligger i min säng relativt tidigt en söndagskväll, klockan är bara lite över nio på kvällen...
Kände att det fanns inte så mycket substans till att hålla mig uppe längre, lika bra att ta tjuren vid hornen och gå till sängs....

Och här ligger jag..

Liksom en gammal väckarklocka med fjäderverk för en hel vecka så skruvar jag upp inför nästkommande vecka.
Och så upptäcker jag, att vad sjutton, jag har egentligen ingenting att skriva, inget speciellt...
Mitt liv går i en grå massa och har plötsligt blivit ointressant, har jag ingenting som är värt att spendera några meningar på?
Inget som kräver någon form av medlidande, inget roligt, inget sorgligt, inget spännande, inget som upprör...
Men håll käft då skulle någon av er kunna säga, har man inget att säga, så knip då.
Men så vänder jag på det, är det dåligt då?
Förr så betydde det att om ingenting hade hänt, så var det bra, inga samvetskval som skulle hålla mig vaken om söndagsnatten, så jag borde nog vara tacksam, om ingenting har hänt, så är det bra.

Jo OM jag nu skulle djupdyka till några av veckans funderingar som slagit mig några gånger...
Jag har alltför ofta börja bli nostalgisk, jag drömmer mig tillbaka till runt 80-talet då jag var lite yngre, ja betydligt yngre, alltifrån tonåring och en bit in i vuxenvärlden, då allt var mycket mer omvälvande, distinkt och omedelbart.
Och så just i detta nu så funderar jag på varför har jag börjat älta i den tidsepoken?
Kanske har det startat av att grabben min snart flyttar hemifrån, och ska pröva sina egna vingar.
En återupplevelse av mitt egna jag, allt var nytt och oupptäckt, jobb, eget boende, betala hyra, handla mat, tvätta kläder osv, jag var stursk och kaxig, så svårt kan det ändå inte vara, eller?
Jag var fri att få göra precis vad jag ville, ingen talade om vad man fick eller inte.
Sena nätter straffade sig med försenade ankomst, eller slitna dagar i dvala, det var värt det, då..
Man kunde klara av ett par frostnätter i...veckan.
Pengarna dammade till ett par dagar på kontot, sedan var de som de flesta andra dagarna resten av månaden, slut.
Man var kung i baren för ett tag, som Ugglas beskrev det i sina texter, glamouröst och 98% o-glamouröst.
Pengarna lades på festande, hyra låg först i prio, sedan kalasandet, allt annat var ointressant.
Alkoholen gjorde mig självsäker inför brudarna, och intressant, när man i själva verket var vilsen i hela livet.
Livets charader, ett spel för galleriet, jag var en statist i livets skådespel.
Visst var det väldigt spännande, man visste inte alls vad morgondagen hade i sitt sköte, och våghalsigt kastade man sig helt oanande rakt ut i det, kasta det rätt mitt ansikte, jag kan ta det!

Ha!, jag kan ta det, man var odödlig då, hårdhudad och oåtkomlig, allt rann av en som vatten på en gås.

Men på något sätt rinner vattnet ikapp en, slår man huvudet i taket så dränks man tills slut.
Att bli mjuk och ödmjuk inför livet har ett debit-konto, att vilja lyssna på andra och sätta sig in i deras situation.
Man kan inte fortsätta köra sig igenom livet som en bulldozer och aldrig ta sig an konsekvenserna, att kliva över perrongen och sätta sig på ett nytt tåg någon annanstans i framtiden.
Jag hann nog såra en och en annan under min framfart, jag föll för kompistrycket, skulle vara ball.
Saknar att man kunde bli kär vart och varannan helg, ett leende, en vacker kropp, eller bara en uppenbarelse.
Det var härligt, men ändå inte ärligt på något sätt, för det hände aldrig nykter.
Som gift fick man lära sig av med dessa betraktelser på dansgolvet, och som nykter hamnade jag heller inte längre på dansgolvet alls, så det var inte så svårt att sluta tänka på det.
Jag kan absolut fortfarande uppskatta någon av det motsatta könet, men glädjas av att få hänföras av deras uppenbarelse utan att bli kär i denne.
Hade tidigare en kompis som hela tiden kände sig tvungen att införskaffa sig en "backup"-tjej.
Jag tror att han var ständigt rädd att bli lämnad ensam och ville ha en reträttväg klar för sig.
Vad han inte förstod, (och fortfarande inte), att hans flirtande och otrohet var just det som gjorde att han lämnades ensam hela tiden, man kan kalla honom puckad, eller en player, men egentligen förstod han aldrig att ta konsekvenser av sitt egna handlande.
Och ja, han behöver alkoholen för att nå en självsäkerhet tillräckligt stark för att kunna ragga nästa backup-tjej.
Så i hans fall så betyder en rejäl fylla att han sätter sig relation på spel, nästan varje gång.
Och hans relationer varar inte så speciellt länge, och de är ganska så turbulenta.
En del skulle nog kalla honom för en sökare, men han verkar inte veta när det är slut med sökandet och dags att falla in i familjelivet för gott.
Framför mig ser jag honom som en nedsupen gammal person på parkbänken, lämnad ensam efter många förhållanden och barn med halvsyskon, och han skulle med frågande blick ställa frågan....vad gjorde jag för fel Berra.
Du visste aldrig när du var självsäker nog, utan alkoholen, skulle jag ha svarat.

Men oj, gisses vad mycket man har att skriva, när man upptäcker att man inte har så mycket att skriva om.
Det handlar om att komma i rätt forum-mode, när man väl har fått snurr på tankarna, så är det som diaree...
Det slutar aldrig komma...
Två timmar vid tangentbordet, öronen fyllda med skön musik, en TV på väggen som försöker få min uppmärksamhet, en fru som snarkar hårt bredvid, ja allting är som det brukar en vanlig söndagskväll, och nu är min hjärna på fullvarv.

Berra

Tack FinaLisa för hälsningen?

Bella mår bra och det blev en hundpromenad idag och därefter duschade jag henne. Hon är så fin??Dottern hade ju glömt mobilen på efterfesten i fredags därför kunde vi inte nå henne under dagen. Jag blev orolig men det visade sig senare att hon var hemma h sig. Nu är hon oss och sover hos oss inatt. Har tagit sin medicin??❤️

Och...jag somnar nykter??

Kram och Godnatt ❤️

Har ju egentligen inget emot en beroendemottagning, men det känns inte som att det är "första nivån av hjälp".....man kan ju tycka att en person som "frivilligt" vill bryta sitt beroende via medicinering borde få möjlighet till det på ett enkelt sätt....får se om det ens går att boka en tid hos VC i ett sånt här ärende....

I hjärtat att läsa hur långt du kommit de senaste dagarna i din process.
Du skrev att du nu "vill gå vidare", denna punkt i processen, denna insikt är fantastisk.
När jag själv kom till den insikten var det som att hälften av tyngden i bröstet försvann, resten av tyngden försvann när väl samtalet kom upp med hustrun.
Jag känner mig oxå så stark idag och räds inte hennes utspel och försök till att försöka sätta sig över mig.

I min tråd när jag inte skrev på ca 2 månader hände det så otroligt mycket, så många känslor som for upp och ned, vanmakt, hopp, förtvivlan, visshet om vartannat hela tiden.
Många timmars promenader med kompisen jag anförtrott allting åt gav mig tillslut min insikt, mod och styrka att berätta vad jag ville.

Nu är det ju givetvis andra mer praktiska bekymmer att ta hand om men de löser jag allteftersom.

Boken är fantastisk, den lärdom man fick om beroendet, sjukdomen och framförallt medberoendets bojor gav mig sån styrka att välja mig och barnen i första hand, inte att dölja och försöka acceptera hennes drickande.

Låter som att ditt ex är en bra pappa trots alkoholen och det är ett stort plus.
Hoppas han nu inser på djupet vad som sker och varför, och att han tar tag i sina bekymmer och reder ut dem.

Du är stark som tagit ditt beslut!

Vart fullt upp så inte hunnit med kika in här. Druckit hela veckan men mycket mindre nu i helgen idag har jag bara druckit ett glas (dock stort glas så ska man utgå från standardglas så är de nog 3 glas). Men nästa vecka blir de resan hoppas jag. Coronafallen ökar rejält nu dit jag ska och de intresebestämnelser de har nu kommer uppdateras samma dag jag ska flyga. Tyvärr går flyget först 17.10 så ändrar de inresereglerna hinner de ju sannolikt gå igenom inan planet lyfter. Då bryter jag ihop och då vet jag inte vad jag gör då blir de bolaget el spåret. Ja måste i väg och få bara va ett par dagar. Enda ställe där jag kan andas är i detta land där är allting alltid bra. Så håll tummarna.

Hoppas din söndag blev lugnare med en piggare hund och en hemkommen dotter...
Du behöver verkligen få ro omkring dig!
Och inte falla för det som gör dig illa .... håller tummar och tår för att du ska få några vita och sköna dagar denna vecka. ??

Kram ???

Hennes bok ”Berätta aldrig det här” handlar om hennes uppväxt och hennes mammas självmord. Alla vittnesmål är så viktiga. Våga fråga!

Kram ?

Hoppas din pappa mår bättre nu ?? Omsorg om åldrande föräldrar är ett genomgående tema både bland vänner och kollegor. Ett himla pussel med det minst sagt.

Kram ?

Kul att du tittar in?
Läste precis ditt inlägg i Vinägers tråd och du har alltid intressanta reflektioner. Jag gillar nyanser i tänkandet och att allt inte ser svart eller vitt ut eller känns fyrkantigt.
Vad skönt att du kommit in i en bra period utan alkohol.
Samma här, jag hade en hemsk fylla för en månad sedan och var dålig i fyra dagar efteråt.
Så nu efter en vit månad mår jag jättebra och vill inte förstöra genom att dricka igen.
Hoppas att mitt minne räcker långt denna gång...?

Kram ???

Är inte redo för gym än. Jag har ett gymkort på ett enkelt gym och det blir nog lite styrka där till vintern. Nu vill jag helst träna utomhus. Löpträning vore perfekt, men jag måste gå ner typ 15 kg först. Jag tillhör dem som gått upp i vikt under nykterheten ?

Kram ?

Kan se olika ut en del går bara via sin vc och får hjälp via dem en del vc skickade remiss till beroendeenheten. Sen i alla fall större städer finns ju andra aktörer ochså. De på beroendeenheten brukar oftast kräva man lämnar urinprov för se man inte missbrukar något annat ochså, de får man räkna med lämna lite då och då. En del ställen kör ochså med man ska gå dit ta sin antabus i början varje dag mm. Kan se lite olika ut. Beroende vården kan oftast erbjuda mer hjälp än vc om man tex vill prata med någon. Men är de bara antabus du vill ha och ingen annan hjälp så hade jag nog vänt mig till vc först.

Flera här inne har fått Antabus utskrivet för att ta själva/hemma. För mig har det varit tvärnobben, det är beroendemottagning som gäller. Eventuell arbetsgivare behöver i så fall bli informerad, man måste infinna sig på mottagningen 2 ggr/vecka. Har fungerat alldeles utmärkt för min del.

Bra att du tar tag i problemet!

Plötsligt hittar du den perfekta kedjan - fortsätt leta!

Om du somnar men vaknar hjälper nog inte sömnmeditation. Och beroende blir du säkert inte heller om du är så försiktig. Jag tog en tablett immovane/zopiklon varje kväll. Vågade inte ens försöka sova utan. I flera månader. Tills de inte hjälpte längre, och då fick jag sömnpanik på allvar.

Min läkare vägrade skriva ut något annat. Jag var sjukskriven för utmattningsdepression. Var vaken hela nätterna, framför tv:n, och släpade mig fram som en zombie dagtid. Kunde inte sova dagtid heller. Det tog tre-fyra veckor innan jag sov kanske en timme vid 4-5 på morgonen, och sen gick det sakta men säkert åt rätt håll. Helt vidrigt. Att jag ens kunde gå och stå är konstigt.

Jag är därför så otroligt rädd om min naturliga sömn, även om jag vet att sömn är en icke-handling. Det gäller för mig att vara tillräckligt nedvarvad. Inte låta hamsterhjulet snurra på för snabbt.

Hos dig verkar det vara något som väcker dig efter några timmar. Drömmar? Snarkningar/syrebrist? En natt på sömnlabb hade kanske varit bra.

För mig funkar ljudböcker som insomning. Och utan alkohol sover jag SÅ mycket bättre. Fast jag är ju inte bortskämd med god sömn, nöjer mig bra med några timmar även om det inte är tillräckligt. Försöker att inte känna någon press bara, det gör bara allt värre.

Kram ?

Tyvärr har det blivit fler.. Tidigare har mina problem mer eller mindre försvunnit efter 1-2 månader, men den här gången hänger det kvar längre. Jag tror att kroppen och hjärnan behöver lite tid på sig för att ställa om. Håll ut och som sagt, kontakta vården om det håller i sig.

Jag menade att se på alkolpaus ungefär som om man testar att ta bort ett födoämnen för att kolla om man är allergisk, inte att laktosintolerans orsakar oro, men jag formulerade det lite otydligt ?. Hur som, allt har sin tid, gå vidare i din egen takt, balansen finns där inom räckhåll!

Har aldrig sökt någon hjälp för mitt alkoholberoende, men tänkte att jag ville ta Antabus en period. Men är det bara att boka en tid hos en allmänläkare på en vårdcentral och så får man Antabus efter eventuellt leverprov? Eller måste man gå via någon "beroendeklinik" eller liknande?

Strula65, det är en känsla som slår så många andra, och den slår framförallt känslan av att vara bakfull och ha ångest. Fantastiskt att få kånka tacksamhet. Det gör jag också åt mina 115 nyktra dagar ??? stor kram, heja dig vidare och grattis till dina fina insikter ?

Ibland tror jag det var meningen att jag skulle vara nykter just nu. Att kunna vara den som faktiskt har koll och kan ställa upp.
Känslan av att kunna ta bilen mitt i natten när min gamla far blev akut sjuk, först idag några dagar senare insåg jag att nykterheten har blivit naturlig. En våg av tacksamhet välde över mig, att här och nu är jag nykter.
Önskar er styrka och kloka val som passar er, mitt val idag var att vara nykter vad som än skulle hända idag// kram Strulan

Det är inte ditt fel om någon aktivt väljer att vara elak och trycka ner dig.
Försök att kontakta vården imorgon och be om att få samtal med en terapeut. Det finns risk för att det kan vara väntetid nu i dessa tider.
Du kan under den tiden träffa en präst att prata med. Det är väldigt skönt att bara få prata med någon och de är duktiga på att ge stöd.

Det är inte fel på dig utan du behöver bygga upp dig själv igen och under den tiden ska du inte behöva vara utsatt för detta.
Be kommunen om hjälp och se vad de kan ordna.

Kram Azalea??

Tror vi som är här har eller har haft någon slags besatthet kring alkoholen tyvärr. Men min besatthet har släppt i takt med nykterheten vilket är så underbart, äntligen lever jag livet utan att tänka på alkohol, det är så skönt att slippa tänka på vin eller annan dryck. För mig tog det ungefär två månader innan jag kunde säga att jag inte tänkte på alkohol längre ?

Kom att tänka på en sak till. Att jag tänker på alkohol så sjukt mycket. Typ var femte minut (minst) poppar ett glas ? eller ? upp i huvudet. Så har det ofta varit för mig men hoppas att det nån gång släpper. Är som att jag är besatt.

Och imorgon förs veckans icke uppsupna pengar över till mitt F-konto. Det går rätt bra det här.
Jag vet inte om det är suget som en del skriver om här som spridit sig genom cyberrymden, jag har drömt att jag druckit vin de två senaste nätterna. Lite jobbigt, men inget jag har för avsikt att göra i vaket tillstånd.

Styrketräning vore nog en bra grej för mig också. Ffa rygg och axlar är inte vad de en gång varit. Jag är väl inte lastgammal, men jag fyller 61 om ett halvår, och det känns av i kroppen. Mer än jag vill erkänna.

Jag tror inte Propavan är något problem för min del, AH. Jag har haft en oöppnad förpackning liggande sedan min senaste Antabus-kur för drygt ett år sedan. "Vid behov" lyder ordinationen, och det har jag hållit mig till. Men det är klart, man kan kanske få för sig att man absolut inte klarar sig utan dem. Meditation i all ära, men jag vet inte om det hjälper. Jag har inga problem att somna, däremot vaknar jag flera gånger per natt och har lite svårt att somna om.

Jag är inte mycket för tatueringar, men jag är inne på att köpa ett litet ankare som påminnelse om att vara fast förankrad i sitt beslut. Tyvärr har jag inte hittat någon kedja i rätt längd som inte får mig att se ut som en HipHop-farfar?.

Ha en skön, nykter vecka! ⚓

-

Helgen har varit fin. Alkoholfritt med kollegorna gick bra även om jag var lite svamlig kring varför jag inte drack. Idag var jag mer ärlig med en nära vän som ville bjuda på drink när vi satt ute i solen i hennes trädgård och tittade på när barnen lekte. Det blev alkoholfritt, tonic med is och citron till oss båda istället. Men henne har jag känt i 30 år så hon har ju sett en hel del av mina fyllor och att jag är ”bra” på att dricka mycket genom åren så ingen ide att hitta på omskrivningar. Med henne pratade jag också om en sak som jag inte har skrivit här än, att min mamma också har problem med alkohol men inte vill ta tag i det. För henne började det efter 50 när barnen var utflugna och hon fick mer ensamtid och hittade på mer grejer med pappa som inkluderade alkohol. Precis som jag gillar hon allra bäst att dricka själv. Framför tvn eller med en bok. Hoppas genom mitt eget val att avstå alkohol att hon blir inspirerad men tror tyvärr att jag kommer att bli besviken ?. Jag är i alla fall nykter nu. Nu ska jag läsa bok för barnen och sen blir det söndagsbad.

Tack för att ni tittar in här i min tråd!

Kram