Senaste kommentarerna i forumet

Men jag gillar verkligen lucka 1, Fast förankrad. Det är ju där allt börjar, så att man inte driver iväg på villovägar.
Du har en härlig inställning, du kommer att klara det här!

Nu har jag klarat första dagen utan alkohol. Det är inte svårt utan svårigheterna för mig kommer nästa helg. Då tänker jag att äsch jag klarar nog av att dricka lite vin, dividerar hela fredagen med mig själv och sedan så åker jag till systemet med tanken att köpa en flaska vin inte mer! Men kommer aldrig ut med bara det utN någon cider eller en liten flaska vin också eller värst är när jag köpen en låda. Men jag måste vara stark för jag har hållet upp i ett och ett halvt år innan och tillslut gick det av bara farten och jag var inte ett dugg sugen! Jaja en dag i taget och dag 1 är gjord. Nu ska jag försöka sova sov som en kratta inatt med alkohol i kroppen.

Skriv gärna lite om hur du har det! Går allt bra eller behöver du stöd eller hjälp?

Sitter och slötittar på en fotbollsmatch på TV och läser samtidigt i forumet. Känner mig tillfreds och avslappnad faktiskt.
Vid min sida har jag ett glas Loka och känner inget sug efter vin.
Min man sitter på övervåningen och grejar med lite saker.

Detta är alltså min fjärde helg (och är inne på dag 23) utan en droppe alkohol.

Funderar lite över vad som kommer hända sen. Kommer jag kunna dricka normalt igen, eller ska jag för alltid låta bli alkoholen.
Jag har förstått att jag absolut inte kan dricka varje dag som tidigare. Det vill jag inte heller eftersom det i längden gett mig mer problem med ångest.
Jag undrar också lite över varför det verkar vara så viktigt för mig att dricka alkohol överhuvudtaget.
Ja, det var mina funderingar i kväll.

Kram på er som läser :-)

Känner igen mig så mycket i det du skriver, känslor man hade som ung. Det är lätt gjort att göra både väldigt bra saker (över prestera) och väldigt dåliga saker (underprestera/skada sig själv) för att få en reaktion från sin förälder. Jag valde vägen att överprestera och alltid försöka vara duktig för att få mina föräldrars erkännande. Visst mitt beteende räddade mig från mycket dåligt såsom droger och mycket annat. Men det gjorde dåliga saker med min självkänsla. Jag var aldrig nöjd hur "duktig" jag än var. Att göra en tatuering, som du gjorde, var ju inget dåligt. Många ungdomar som gör det. Men det är också vanligt att det skapar konflikter med föräldrarna. Fundera lite runt om du kanske gjorde tatuering för att du ville ha din pappas reaktion? Väldigt jobbigt för dig att få göra så mycket hemma och ta så mycket ansvar själv. Har ni en kurator på skolan? Kan du tänka dig att bo i egen lägenhet? Vore det skönt för dig? Om du berättar hur du har det hemma kanske kuratorn på skolan kan hjälpa dig med hur man skaffar eget boende.
Sedan tänker jag på dina tankar och känslor för hur du vill att det ska vara. Såna känslor och tankar hade jag med. När jag var hemma hos kompisar som hade det bra kunde jag till och med låtsas att deras föräldrar var mina. Jag slutade aldrig att hoppas på att det skulle bli som jag ville att det skulle vara. Och så blev man besviken jämt och ständigt. Försök träna på att acceptera din pappa precis som han är. Då tar man på sig mindre skuld. Man tror gärna undermedvetet att det beror på en själv att det är som det är. Att man typ inte förtjänar bättre. Men det gör du, du förtjänar det bästa av allt. Träna också på att tänka mer tankar på dig själv istället för på din pappa. Att älska sig själv är viktigt. Kärleken till sig själv är lätt att tappa bort om man inte känner sig älskad av sina föräldrar. Många kramar till dig

Ang tidigare inlägget

Att välja att vilja!

Medvetna val är nyckeln till ... ja ALLT! Särskilt positiva grejer som: välbefinnande, stolthet/nöjd med sig själv, glädje, lycka!

Det gränslösa i att kasta av sig offerkoftan!
Heja!

Skönt att du stod emot vanan att dricka efter en skitdag ? ett steg i taget! Och bra med reflektioner här i tråden.

Haha dom har kommit och gått hos mig med. Fredag och vin snart!! Eller?
Måste hitta bra saker man blir ”beroende” av och associerar med den där fredagslyckan! För mig är det delvis chips och cola. Men tänker att det inte är ett jättebra beroende heller ? men en sak i taget...
har inte vågat prova alkoholfritt än för tänker att det kan dra igång suget. Höll du upp från det något i början?
De du köper, är de 0,0% ? Har sett att vissa innehåller lite... trevlig kväll! ?

Har också testat och försökt dra ner många gånger och år men insett att det inte går.
Är på dag 48 nu och mår så bra!
Men måste in här och läsa/skriva för att klara det. Även lyssna på ljudbok med Annie Grace för att få mer kött på benen om varför alkoholen har sånt järngrepp om oss. Lycka till ?

Det var kanske nödvändigt att testa för att veta att ett glas ibland inte funkar. Om du vill får du gärna kopiera in ditt senaste inlägg i en tråd som jag just skapat, den heter Återfall-gemensamma tankar och tips. Tror det är värdefullt att samla info om just detta att man vill kunna dricka lite, det är så många som åker dit på det. Hursomhelst, välkommen tillbaks, med din nya erfarenhet tror jag det kommer gå lättare att hålla nykterheten.

Tack för dina kloka ord.De fick mig att förstå lite.
Tänker att det är väl måbra hormoner som ligger på låg nivå och kroppen vill få balans och därför har jag också tänkt på vin.
Ska försöka att få balans igen i systemet.Så tacksam för att du skrev detta till mig?
Blir mindre orolig när du känner igen dig.Ha en fin kväll?
Kram Pilla

Jag är precis som du mitt i livet, två barn (en med adhd som vi haft jättejobbigt med) och egen företagare med mycket jobbtimmar i bagaget. Är på dag 48 nykter nu. Och det har hjälpt mig att gå in här nästan varje dag för att förstå att man verkligen inte är ensam. Och även att göra ”programmet” här på sidan. Läser om alkohol (Annie Grace) och har ersatt suget för det mesta med träning/promenader och andning!
Det har verkligen varit så skönt att slippa kämpa mer! Nu är alkohol ett minne blott. Ångrar mig inte en sekund. Däremot kommer och går det där suget och vanan att dricka. Men försöker inse att det är just en vana och har varit en självmedicinering för att slippa känna oro, stress, ångest. Men vill hitta andra sätt att handskas med det. Och jobbar vidare på just det!
Hoppas du hittar ditt sätt. Lycka till nu ? ps. Hade i baktanken att gå med i AA om detta inte fungerade. Men har inte behövt det än. Men vet många som det fungerar för om man inte klarar det själv. Ds

Tack @se_klart ?

Helgen utnyttjas till max nu för tiden (senaste 48 dagarna).
Gick upp med barnen tidigt utan irritation. Äter frukost tillsammans utan stress. Hinner ha familjemöte under frukosten så vi kan planera vad vi ska göra.... så resten av dagen också kan bli förhållandevis stressfri utan en massa tjat.

Underbar dag mestadels ute i strålande sol ☀️
Runt kl.15 öppnar grannen bredvid ölburken.
Jag går ut och går...

Åker och handlar med båda (!) barnen. Jag brukar avsky det och få diverse sammanbrott. Så undviker ofta det. Men åkte med dom ändå. Lät dom scanna varorna. Skulle bara handla middag och godis men det tog ungefär 1,5 timme. Bråk om scannern, brottning på golvet och hoppande och klättrande på saker. Toalettbesök...
Resultatet? Jag bröt inte ihop!!! ?
Jag gjorde inte så stor grej av småbråken. Jag andades igenom det hela. Lugnt och sansat.... barnen var emellanåt lugna och hjälpte mig då. Jätteduktiga! Tror lugnet smittade av sig liiiite emellanåt.

Älskar mitt nya nyktra liv. Suget kom dock när jag kom hem till lördagskvällen. Att varva ner med ett glas rött... så gott. Men vet att jag inte mår bättre av det. Och även om suget finns där är det snarare en vana och ett sätt för mig att varva ner och känna lyxen av att det är helg. Men stressen blir mildrad under de första 20-30 minutrarna... sen stressar det kroppen ännu mer än innan. Fakta.

Häller upp en Cola Zero med ? och sugrör. Får ta fighten mot aspartam en annan dag. Skål!

Min sambo slutade dricka i söndags efter att han själv insåg problemet efter lördagens urspårning (och tio år fulla av andra händelser). Han har försökt förut och har som längst klarat nästan ett år. Saken är att när han inte dricker ligger han långa perioder i sängen eller spenderar dagar (2-3 besök per dag) på gymmet. Jag försöker stötta det men vi har två små barn och det går ut över mitt arbete att ta allt. Han sköter sitt jobb då han bryr sig om sin karriär men lämnar resten på mig. Utöver det får jag spydiga kommentarer och skulden för att han inte ”får” dricka. Att jag är tråkig och hur bra han hade haft det om jag var tillåtande som andra tjejer. Även om jag gett hundra chanser om och om igen att det skulle vara kontrollerat och ”normalt”. I en stund av ilska sa jag att det var pest eller kolera för mig denna situation. Och det räckte för att han skulle gå och köpa öl igen. Jag känner mig såklart dum och ledsen. På bara en vecka hade jag fått upp förväntningarna om ett normalt liv för barnen och nu känner jag mig dessutom skyldig. Jag ser ingen utväg för mig eller barnen.

Känns faktiskt lugnt just nu. Det framkom att min son tagit droger två helger och det var då han upplevt sig jagad och hade sovit i skogen. Han var då påverkad av röster, vilket han varit senaste halvåret, men inte alls i den omfattningen utan det var drogutlöst. Han kan dock åtminstone än så länge hantera rösterna och det är meditationen som gör det.

Jag fick följa med honom till pskiatrin och fick veta vilken hjälp som finns att få. Medicin vill han bara använda när det blir för jobbigt. Det här med rösterna skrämde mig, men jag har läst en del och det ger ett lugn när man förstår.

Känner mig hoppfull inför framtiden och så var det inte tidigare. Då rasade hela världen, men det är inte så längre och det är lite ovant men väldigt skönt.

Tack alla för er omsorg det värmer.

Jättegrattis till dig. Bra kämpat.

Tack för välkomnande och värmande kommentarer! Det känns skönt att det finns personer som känner igen sig i min situation, även om det naturligtvis är sorgligt på sitt sätt, men det blir mindre ensamt. Ni ger många bra tips. Klarar-allt-själv människa - hög igenkänningsfaktor där!
Ha en skön lördagskväll!

Har funkat som utmärkt substitut för mig även om jag tog ett extra besök hos tandläkare här i somras...
Vad gäller att berätta och hur mycket.
Jag tänker att arbetet med att hålla sig nykter är ett fulltids-extrajobb i början. Så småningom kommer lite mer luft in i livet och då går det att tänka på andra saker som ska hanteras. Och de tankarna kan vänta. För mig har det blivit så att jag pratat med min man lite då och då. Men jag har inte känt något krav att ”allt” ska fram i ljuset. Vissa saker är mellan mig- och mig. Det är okej, har jag bestämt mig för.
Ville mest nyansera bilden av vad vi alkisar är skyldiga. Inte så hemskt mycket när vi slutar att dricka, men sedan finns saker man kan behöva be om förlåtelse för (barn!j eller andra dåliga beslut som har berott på alkoholen.
Jag önskar bara att alla som är i början av nykterheten lättar på kraven i övrigt. Tid finns så småningom. ?

Hoppas allt är okej! Vägen är inte alltid spikrak, men den leder vidare. Ta hand om dig!

... att inte behöva planera för bakis-timmar eller trötta söndagar. Att det går att planera in det man vill göra med hänsyn till sina egna önskningar- inte utifrån rehab.
Heja dig @akilles, snart lättar det och förkylningen ger med sig! Kram ? och ha en bra fortsättning på helgen!

Tänker också att det är lätt att dra slutsatsen att alla här inne klarar att bryta själva, men det blir lite missvisande eftersom de som inte får tillräcklig hjälp av forumet sällan hänger kvar. Så det blir en överrepresentation av personer för vilka ett forum som detta är vad som funkar bäst, och det kan få personer som skulle få bättre resultat med en annan typ av stöd att känna sig misslyckade. Lite som att för vissa funkar det perfekt att plugga på distans medan andra lär sig bättre på seminarier och lärarledda lektioner.

Ser fram emot den här adventskalendern, och håller verkligen med om att sätta förstoringsglaset på alla goda erfarenheter som kommer av nykterheten, de är väldigt många, svårt att räkna till slut! Kram ?

Så bra att lyfta detta med att ta hjälp. Instämmer. Läst så många berättelser här om livet som faktiskt tar en vändning när vi vågar se att problemet är för stort att lösa på egen hand.
Jag har nog använt forumet som mitt stora stöd, utan det hade jag inte klarat att bli nykter.
Nästan alla vi som skrivet här är klarar-allt-själv- människor. Det är ofta därför vi tar till alkoholen, för att pressa oss ännu lite till.
Det är en stor lättnad att inse, när det inte går längre. Då börjar en ny frihet som inte går att beskriva. Kram!

För första gången på länge.
Klipp och färg, läppstift och stövlar (köp). Ruinerad men snygg dårå.
Har saknat mitt stan-jag och kan visst se att jag har ett antal hakor när jag ligger ner eller drar tillbaka huvudet i nån konstig och ofrivillig min.
Men jag ser faktiskt pigg - och glad ut. På ögonen. Och mitt hår som bott i ett trassel har blivit fint och om inte drömmigt blankt och tjockt så iaf välvårdat och lite slarvig på ett sätt som jag gillar.
I morse efter sovmorgon låg jag och min man i sängen och pratade om vår tid nu och att den är bra för att vi mognat och liksom orkar både komplexa saker med jobb, föräldrar som behöver stöd och hjälp.
Att det känns som vi fortfarande växer. Det överraskar mig och gör mig tacksam, så glad att få leva och vara delaktig i andras liv.
Så glad att få vara en del av forumets. Glad för mina sammanhang.
???
Nu lite vila innan middag med vänner och umgänge som är starkt kopplat till vin. Ska bli gott med god mat som vi alltid får och köper med mig några a-fria öl från Ica.
Önskar er alla en fin kväll. Och du tvekar på att vara nykter vill jag säga att det är INGET som blir roligare av att dricka. Det blir enklare en kort stund. Inte mer.
Sen börjar du på minus imorgon.
Jag är nykter idag, som jag avser att vara till min 80-årsdag, sen får vi se. Men en dag i taget förstås.
Kram ?

Jag kan inte säga att jag är arg på min man längre. Har förlåtit honom för det han utsatte mig för. Inte så mycket för hans skull, mer för min. Träffar honom ibland då och då. Han är trevlig och snäll, men jag vet att jag aldrig kan leva med honom mer, för han vill inte sluta dricka. För honom blir det ett tråkigt liv då.
Det är mycket man tänker att man kunde gjort tidigare. Men som min anhörigstödjare sa, du gjorde det du trodde var bäst då. Och det är ju sant.
Spindelmannen, kan det vara så att en del alkoholister blir dumma och dryga när dom dricker, och en del våldsamma. Din man kanske bara blev full. Bara en tanke att det blir annorlunda då. Att man då inte blir arg på mannen.
Jag har många gånger tänkt att det hade varit svårare att lämna om min man varit snäll hela tiden, även när han var full.