Senaste kommentarerna i forumet

En lyxig lördagsgrej.
Gå på middag och umgås och sova på hotell. Fina små och stora saker på den här plätten som är mitt liv.

Igår var det ingen som drack överdrivet, blev särskilt full, men ändå en hel del snapsar, vin, dessertvin, avec.
Det bekom mig inte. Det är som om alkoholen har blivit något som inte angår mig längre. Som ett språk jag inte förstår. Och jag blir nästan lite brydd att prata om det med andra- som undrar HUR jag kunnat hålla upp så länge? Vill mest fråga HUR de orkar fortsätta.
Nu blir det tupplur, höneblund, kycklingpaus ?? en stund!

Usch, så här fysiskt dåligt har jag inte mått på år och dar ?
Min kropp tål nog inte så mycket som jag hällde i mig igår...?

Ja, varför gjorde jag såhär?
Jag tror det har att med några riktigt jobbiga och spända dagar denna vecka....min sons rättegång, en anhörigs sjukdom som krävde ambulansfärd till akuten samt min sambos eviga väntan på en röntgentid som slarvades bort av PostNord ?

Men nu ska jag inte göra om detta det var helt värdelöst och gav ingenting.

Kram ???

... precis @akillesU finns alltid skäl för en törstig krake att dricka.
Också ett exempel på hur man förlägger anledningarna utanför sig själv, perfekt ju, då kan jag nästan inte göra något åt det. Jag är ledsen/arg/trött/sur/har en kass chef/ har en lat man/ en snål kusin... Snacka om att släppa makten över sitt liv. Som ett litet rö för vinden.
Där vill vi inte vara, utan här, på nykter ibland knölig stig- men min egen väg i livet. Heja oss! Kram ?

Gick tillbaka och läste i din tråd, såhär skrev du Dag 1:
”Idag har jag mått som en överkörd grävling. Sprängande huvudvärk, illamående, svettningar och jag har darrat som ett asplöv (fortfarande). Dock ingen kramp. Kul när man delvis jobbar med kundkontakt..”

Jag är helt säker på att du aldrig mer vill tillbaka till det läget.
Aldrig mer är dock ett orimligt långt perspektiv men EN dag det fixar du.
Jag är helt säker! Kram ?

Jag har gått igenom det och tyckte det var bra.
Första gången jag verkligen satte på pränt vad som gjorde att jag drack.
Det satte igång en process i vilken jag insåg att jag har alkoholproblem!
Fick mig att sluta förminska mina problem och därmed blev jag mer motiverad
Jag går tillbaka ibland och kollar mina svar.
Är på dag 19 av en första 3 månader utan A period

Ta livet en dag i taget på samma vis som många/vi förhåller oss till alkoholen. Allt för snabba och stora beslut kan vara svåra att manövrera , men oavsett så skickar jag kraft över den molniga himlen. ?

... önskar jag dig, och den verkar ha startat bra!
Jag har själv inte gått programmet- men försökte tidigare, då funkade det inte av tekniska skäl.
Mitt fantastiska och stora stöd har jag hittat här på forumet. Jag brukar säga att det är mitt universitet i nykterhet. Tror tex risken för återfall blivit mindre just för att jag läst och tagit lärdom av andras erfarenheter.
Men många önskar och har fint stöd av tex AA samt beroendemottagning. Tycker inte du ska tveka att söka hjälp.
Att be om stöd och råd är för många av oss här, extra svårt. Finns ett sorts inkapslande som kommer av att dricka, att inte riktigt våga visa vem man är eller vad man behöver. Det är en utveckling till det bättre att våga säga; kan jag få lite hjälp?
Fortsätt att läsa och skriv skriv här.
Kram till dig!

... du beskriver ditt läge just nu Jullan, tänker mycket på just det du skriver om att vara rustad. Det var en ursprunglig tanke hos mig när jag liksom började förbereda mig för att inleda den här resan. Att jag ville stå stadigt i livet när/ om motgångar kommer. Jag ville känna - i den mån det går- en trygghet i att inte sjunka ner i alkohol-dyn vid livets motgångar. Nu lever vi i verkligheten, nu fixar vi den, med allt vad den innebär.
Heja dig, kram och njut av helgen ?

Hej Torn och tack själv! Jag har också tänkt mycket på det där, hur ens bild av alkohol som något självklart i många sammanhang byggs upp under uppväxten. Under min uppväxt minns jag ingen vuxen som inte drack. Inte så att det var några fylleslag, men det fanns inga nyktra förebilder. Man fick ju veta att man inte skulle dricka innan man blev 18 år, både i skolan och hemma, men att det fanns goda skäl att inte börja dricka överhuvudtaget var det ingen som pratade om. Angående det föredöme man nu är för sina egna barn så är jag väldigt glad åt att de nu har en vuxen i sitt liv som inte dricker. Sen funderar jag som du över hur min sambo dricker utifrån ett barnperspektiv. Han har aldrig druckit så mycket som jag gjorde, och när inte jag dricker tar han sällan något hemma, men i sammanhang där andra dricker, eller om vi äter ute dricker han nästan alltid alkohol. Jag har pratat med honom om just det att jag vill att barnen ska se att man kan välja, att inte all guldkant inbegriper alkohol, och att jag tycker att det är viktigt att han ibland också väljer alkoholfritt så barnen ser det. Dessutom har jag pratat om att även om man inte har alkoholproblem så kan det vara bra att fundera på sina val. Vill man verkligen ha öl, eller är det liksom ett default-val? Han håller med, och såna tillfällen när vi till exempel tar en fredagsmiddag på den lokala krogen så tar han numera också ofta en cola istället för öl. Kanske kan du föreslå din fru att ni en av helgkvällarna dricker alkoholfritt hela familjen? Eller någon gång ibland i alla fall? Sen har jag för mig att det var du som skrev att om man inte lätt kan ändra plan från alkohol till alkoholfritt så har man åtminstone en liten touch av beroende. Bra poäng tycker jag. Avslutningsvis så kom jag och tänka på dokumentären Älskade alkohol. Där var det ett inslag om hur de lyckats minska isländska ungdomars alkoholkonsumtion från att 40% drack till att 5% gjorde det. En viktig del var att hjälpa ungdomar att hitta något som engagerade dem, det kunde vara idrott, musik, dans, scouterna, vad som helst där man fick ingå i ett gäng som brann för något som inte var förknippat med alkohol. Då hade de redan något i sitt liv som gav den där kicken, och var då mindre benägna att prova alkohol. Att tillbringa tid med föräldrarna var också viktigt, samt positiv kontroll, att föräldrarna vet var barnen är och med vilka och när de ska komma hem. Engagerande ämne.. Tar gärna emot fler tips på hur ni andra tänker kring partners, barn och alkohol!

Nä jag har nog aldrig gett upp, det har bara varit en väldigt lång resa. Det blir lite en del av problemet efter ett tag när man har många nycktra perioder, så är det lätt att glömma, fötränga att man har ett alkoholproblem.
Jag har också påbörjat programmet men har inte engagerat mig så mycket i det ännu, bara fyllt i loggen och där vill man ju att det ska stå noll A varje dag så bara det gör ju faktiskt nytta.
Lycka till med dina 3 månader, jag ska hålla tummarna för dig.

Ligger i den minimala soffan vid stugan, tittar ut genom fönstret och ser bara....höst!
Värmen är borta, solen likaså, ute regerar regn och rusk, och visst jag håller med dig, regnet behövs verkligen.
Men...men..., det rycker i min arbetslusta, men känner mig fjättrad av vädret, f-n tänker jag.
Jag behöver lära mig att ta det lugnt, ligger i soffan som en krokig ostbåge, men i ryggen är jag spänd som en fiolsträng, både vill och inte vill...
Kaffet som var starkt och gott vid frukosten smakar blahä just nu, kallt och beskt, det går krusningar längs med ryggraden, men jag fortsätter liksom att dricka skiten, vet inte varför, får inte saker kastas på något sätt?
Känner en viss likhet med när man drack alkoholen, man drack alltid upp slatten, även om den inte var god, inget fick försakas.

Får lära mig att ta det lugnt, hur då?
Vet inte riktigt hur man gör, har alltid något i röret som måste åtgärdas, nu tvingar jag mig till att göra ingenting.
Ååå vad jag lider...
Tittar på frugan som sitter vid matbordet och jobbar vid datorn, hon jobbar övertid febrilt som hon brukar.
Här sitter jag och gör...ingenting, skulle kunna sätta på mig regnrocken gå ut och....NEJ!, Berra ta det lugnt nu!
Jag kan verkligen inte bara sitta rakt upp och ner...

Stirrar på sommarens projekt som nu är fullständigt klart, monterade upp sista Ikea-inköpet igår kväll, en byrå.
Hängde upp en skitdyr tavla ovanför soffan, frugan hade sett en tavla som fanns på det stora möbelvaruhuset tidigare men som nu slutats säljas, och vi åkte många långa mil med bilen för att leta upp densamma, men icke.
Nu blev det en liknande tavla, men ack så mycket dyrare, konstigt den dyrare ersatte den billigare.
Det luktar fortfarande "gott" av målarfärg i stugan, det känns fräscht i jämförelse mot hur det luktade tidigare, en unken lukt av gammal vind och avlopp.
Känner inte riktigt igen mig i stugan, den känns främmande , hör jag hemma här?

Under teven poppar det senaste inköpet initierat av undertecknad, en ljudlimpa.
Efter att vi blev klara med renoveringen förändrades konstigt nog ljudet ifrån teven, nej jag skojar inte, inte en orsak bara för att få köpa en ny leksak, utan det blev bara murrigt, hade svårt för att höra tal, höjde ljudet och sedan blev det ett j-vla liv när det blev action på teven med pangpang och explosioner.
Nu efter två veckors intensivt letande och ekonomiskt tvivel så blev det klart, en kompromisslösning.
Alltså det kan kosta hur mycket som helst, vi kan kalla honom "Bosse"
Nu poppar Bosse en lista ifrån spottan och det mullrar mysigt, det uppskattar jag som är en basknarkare.
Frugan rynkar pannan när det blir för mycket, men det får hon stå ut med, jag är inne idag.

Ute tilltar regnet och det ruskar till i ekens bladverk, det ska börja blåsa idag sa de på läderveken.
Jag suckar lite, och väntar nu bara på att klockan ska bli så mycket så att det blir dags för eftermiddagskaffet.
Vi har köpt smarriga bullknyten med mormors hosta på (vaniljkräm) som bara väntar på att få tandgarnityret i sig.
Ikväll ska vi göra egna räklandgångar med hemmagjorda ägg som är utbytta mot en knippe rabarber.
Vi ska fira att vi har varit gifta i 29 år och några dagar till, amengisses vad tiden går.
Nu känner jag mig väldigt gammal, vad tog mitt liv vägen egentligen?

Tja, jag gjorde ett väldigt bra kap med lilla frugan, fortfarande vacker som få.
Har två numera vuxna barn utan några problem i svallvågorna av deras uppväxt, där har vi lyckats.
Har goda vänner som dock har decimerats något efter jag förblev nykter, men det är det värt.
De som är kvar är väl värda att vårda.

Saker och ting har förändrats med tiden, men jag måste ändå tillstå att....
Nykterheten fick allting att vända till det bättre...

Berra

Är att hade det varit för 2 månader sen hade jag åkt och köpt mer

på dagen.
Fint om man kan fylla dagen med sådana härliga antistressande aktiviteter och vara riktigt trött på kvällen. Sova gott på det så läggs dag till dag av nykterhet.

Fredagen gick åt helsicke, bilen satte på autopilot och transporterade mig till bolaget där jag köpte 2 flaskor bubbel.Jag stod emot till kl 18 dvs när jag började med middagen. Den första slank lätt ner och gömdes i återvinningen. Halva andra försvann också ?. Resten av halvan tog jag i morse kombinerat med de sista 2 glasen i dunken när mannen var ute med hunden. Väntar nu på att nyktra till och ska fasiken fixa det nästa fredag.

Jag har läst din tråd och följt din berg och dalbana. Var stolt att du inte ger upp utan fortsätter kämpa! Jag tycker det är superstrongt att inte ge upp efter att ha trillat dit några gånger. Känns som att du kommer mer och mer till insikt över att det är helnyktert som gäller. Ungefär som jag, även om jag tänker börja med tre månaders nykterhet för att verkligen jobba med mig själv för att sedan ta ett beslut om hur jag ska göra framöver. Har precis börjat programmet här på AH, har du gjort det? Ha en fin nykter helg!

Du har helt rätt. När man lyckats förflytta sitt mindset till att man inte vill dricka så går den nyktra resan så mycket lättare.

Då kan man jobba vidare med att etablera nya nyktra vanor. Och det är mycket nog att hantera.

Kanonbra jobbat med nykterheten!

Kram ?

Ska tänka på dig och vara med dig i tanken hela dagen och natten. Allt blir som det blir och går som det går. This to shall pass.

Kramar i massor till dig ?

Tycker det är synd att det inte är samma helg ni skall till Varberg, du och Andrahalvlek! Det hade varit jättekul för er båda ju?

Varit ute lite i sommar och sett så många både små och stora fiskesjöar. Rackarns så fiskesugen jag blir? Har så många minnen, både från barn- och ungdom? Vättern verkar toppen att fiska i, med många arter!

Ha en toppenlördag o kram??

Vill du dela med dig vad du tror anledningen är till att du valde som du gjorde? Man blir ibland förundrad över varför man gör vissa saker.

Hoppas din kväll blir bättre än din morgon.

Stor kram?

Det är inte konstigt att du varken sover eller äter när du genomgår så mycket samtidigt. Går du i terapi? Känns som att du hade behövt det i detta omvälvande skede. Så härligt att du håller dig nykter i alla fall! Då behöver du inte fundera över om dina känslor och tankar verkligen är dina eller om de är komna ur alkoholruset. Du är starkare än vad du tror och utstrålar jävlar anamma, så kör på samma linje så tror jag att allt kommer bli bättre. Håller tummarna för dig och att allt ordnar sig på bästa sätt!

Hur går det med ?? Börjar bli lite orolig för hur du har det. Skickar en stor styrkekram!

Tidigare är det vid såna här känslor jag druckit alkohol. Inte idag och känner konstigt nog inget sug. Mer en vanekänsla.

Sover knappt. Ingen aptit och en ständig oro i kroppen. Min förhoppning just nu är bara att jag tar mig genom den här dagen.

Hämtar maken på Arlanda idag och sen vet jag inte vad dagen tar för vändning. Vi har iallafall enats att han skall flytta ut under en tid. Sen vet jag inte.

Hela mitt liv är på väg att ta en ny vändning och jag vet inte för fem öre hur morgondagen ser ut och ännu mindre min framtid.

Men jag väljer att vara nykter idag!

Kram

Nu börjar tiden för att avsluta antabus komma, egentligen har jag redan trappat ner, den andra antabusen som jag ska inta hemma, har jag hoppat över. Det känns inte viktigt och det har inte resulterat i återfall. Tankarna finns såklart, att jag kan säkert dricka om jag vill. Men det är nåt jag räknat med. Adjävulen gör små attacker, som inte känns särskilt allvarliga. Jag känner mig väl förberedd och har en del verktyg och stöd för fortsatt nykterhet. Den största och bästa känslan i mig är dock, att jag VILL vara nykter. Den känslan har förstärkts under dessa månader och det är jag tacksam över. Livet är mycket bättre nykter, mer äkta. Fördelarna finns på alla plan. Fysiskt, psykiskt och emotionellt. Jag önskar alla medresenärer lika utveckling i sin strävan för nykterhet. Det fungerar och allt blir bara bättre. Såklart bjuder livet på sina med o motgångar, men med ett ökat välmående och ett ökat förstånd är jag bättre rustad att möta både livet och mig själv. Ha nu en bra helg och kämpa tappert, själv knatar jag strax iväg för jobb. Kram Jullan

Hej på er!
Då var det dags för Flyktsoda att försöka hålla sig nykter igen.
Jag dricker inte i alls lika mycket nuförtiden som för några år sedan, så jag har kommit en bit på vägen.
Men det blir fortfarande för mycket ibland.
Jag läste nyss mina tidiga inlägg här på AH och minns hur det var då, och dit vill jag aldrig tillbaka.
Jag har som många andra här ett
mycket krävande jobb, och vet hur skönt det är att som chef kunna stå rakryggad och utan ångest på måndagarna, och direkt kunna kasta dig in i jobbet med att lösa problem, möten mm.
Jag har börjat bli nyfiken på vem jag är efter en lång nykterhet, kanske får jag tillbaka det där drivet och intresset som jag en gång hade och som jag nu saknar.
Det är det som är min morot nu.
Vem är jag som nykter?
Och om jag lyckas så kommer jag knappast sakna helg fyllor.
Nykter lördag och dag 7 i dag.

Mvh Flyktsoda

Tack Kennie och Andrahalvlek! Det betyder så mycket att få kommentarer och pepp - att ha någon/några som bryr sig och som vet hur det är. TACK! Jag sov faktisk bra inatt, lade mig vid 23-tiden och vaknade pigg vid halv åtta :). Har drömt en del också, vilket jag tycker är skönt - det känns som ett plus när man avstår alkohol. Efter frukost åkte jag och min man och handlade bär och blommor på torget, sen badade vi nakna i havet. En härlig start på dagen!
Påbörjade programmet här nästan direkt när jag vaknade. Det verkar vara en bra grej! Har någon erfarenhet av programmet? Har någon haft stöttning av psykolog under programmets gång här på Alkoholhjälpen? Det hade varit skönt att få lite feedback från någon "expert" som också kan svara på frågor som dyker upp. Jag tar tacksamt emot allas erfarenhet och tankar om detta. Önskar alla en härlig nykter lördag. Keep passing the open windows!