Senaste kommentarerna i forumet

Tack Kennie!

Vad bra att du stod emot! Tror det blir lättare för varje gång. Och det där fönstret då man vill dricka är inte öppet så länge i taget.. Tänk på alla timmar du får må bra efter att ha stått emot suget också. Det är värt att kämpa en stund..

Det är riktiga känslor, de går inte att stoppa. Jag tycker man är sann mot sig själv när man gråter för att man blir sårad, det är sunda känslor. Dina chefer fick sig kanske en tankeställare.. Om du kände att du inte fick säga ditt så be om ett till möte, eller skriv ett sakligt mejl. Men skäms inte över dina tårar. Om dina chefer är bra människor så ser de inte ned på dig för att du blir ledsen.. Ta hand om dig nu! Och du också Kaye!

Det är därför jag blir orolig när jag känner så här utan att förstå varför.
Jag tror jag behöver få lite kunskap om återfallsprevention, men det verkar inte finnas så mycket litteratur om det. Har bara hittat någon enstaka titel inom studentlitteratur.
Någon som har tips?

Hej! Jag har en dotter som haft svåra alkoholproblem och psykiatriska problem mm i 6-7 år nu allt började med fel kille. Hon har varit på flera LVM om flera behandlingshem. Nu verkade som hon har blivit bättre, hon mår bättre o börjat plugga när hon är på behandlingshem o klarar det bra. Hon är extremt smart med. Men vi har legat mycket lågt och inte kommit med kommentarer eller tips o råd utan helt enkelt mycket neutrala. Men nu börjar hon gå in in samma destruktiva beteende igen att ragga ny kille för hon kan inte vara själv och så har hon någonstans att flytta när hon kommer därifrån. Troligtvis ingen dålig kille men att fortsätta och hålla på med destruktivt beteende och inte kunna vara själv och klara sig själv är ju tyvärr ett riktigt bakslag. När jag frågade henne när hon börjar dejta så var svaret att nej det var inget seriöst för det var hon inte redo för o nu tre veckor senare så är hon så förbannat redo. Enl henne så tycker personalen att det är bra att hon börja dejta igen. Ja för att hon väljer att berätta vad hon vill o inte har förstått att det år så hon gör varje gång o det slutar aldrig bra. Nu blev jag orolig och irriterad och sa till henne vad jag tyckte att hon skulle prioritera sig själv först och bli mycket stabilare och kan klara av vad den nye säger om han skulle säga något mindre bra en dag och att hon kan ta det allt detta innan hon träffar någon igen (varit nykter i 5 månader) Och ta vara på tiden ordentligt på behandlingshemmet o vad händer jo hon blir skitsur och vill inte prata med mig o säger att hon är ledsen för att jag inte tycker som hon o kan acceptera det. Det handlar om ren omtanke om henne. Detta är ett tydligt tecken på att jag har rätt att hon inte kan ta att någon säger något till henne. Idag vet ja fint hur det är hon kanske sitter o super där nu och skyller på mig. Ärligt talat jag är så less på allt detta efter så många år. Ska man inte få uttrycka att man är orolig över hennes beteende? Och lovar att hon sitter o smutskastar mig inför personalen som hon brukar göra om hur dum jag är. Vad ska jag göra? Tips? Ge upp? Själv mår jag inte bra och är nära utmattning. Vill jättegärna få tips. Ha en trevlig helg.

Zoom-möten är en digital plattform där man loggar in och har mötet via datorn. ?

Har varit nykter i snart 7 veckor. Men jag hör vad du säger, första dagen (den här gången) var en måndag efter en ledig vecka med vin från morgon till kväll varje dag. Ingen dans på rosor, så att säga!
Annars har jag provat det mesta, det här känns som sista utvägen.

Kan verkligen rekommendera Tom Alandhs senaste dokumentär om missbrukaren Pia, som han följt i nästan 20 år, på svtplay.

Även Pias mamma Ann-Marie och Pias två barn Jonas och Jennie finns med i dokumentären. Dottern går tyvärr i mamma Pias fotspår ?

Alandh har gjort flera tidigare dokumentärer om Pia under dessa 20 år, och jag har sett dem alla. Väldigt fina och kärleksfulla.

Kram ?

Då rekommenderar jag dig varmt ett "öppet" möte hos AA. Titta på hemsidan aa.se och hitta lämpligt möte/dag/tid. Du behöver inte ens prata utan kan bara lyssna om du vill. Du kommer bli varmt mottagen. Enda kravet för "slutna" möten är en önskan att sluta dricka. Ge det 5-10 ggr och känn in stämningen. Jag har med hjälp av AA nu varit nykter drygt sex månader och i början var mitt mål att få stöd att vara nykter en månad, inget mer. Lycka till! ?

Var inte rädd att söka hjälp att bryta, man måste inte klara allt själv.. Finns det någon person du litar på som du kan berätta för? Eller ta kontakt med sjukvården? Du kan slippa allt det här, det går att sluta dricka; det är läskigt i början, men vad är det mot hur du mår nu? Hitta en målbild där du är nykter och lugn, det går att komma dit. En dag i taget, börja imorgon..

Sök på intervention på youtube. Då försvinner suget. Där hamnar vi om vi inte lyckas knäcka koden till varaktig nykterhet.

För mig är det viktigt att repetera, repetera, repetera och hänga här för att aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram ?

Personligen skulle jag aldrig sluta cold turkey. Jag har provat några gånger, och varenda gång har slutat med extrem ångest, overklighetskänslor, panikattacker, mardrömmar och annat vidrigt, så det är inget jag personligen rekommenderar. De enda gånger jag lyckats ha lite längre uppehåll är när jag trappat ned försiktigt, och kanske bara druckit 1-2 folköl per kväll under en period, bara för att ta udden av den värsta abstinensen. Därefter är det lättare att "sluta". Innan man börjar igen. Visst är det hopplöst?

Jag tror att folk dricker för att döva inre känslor. Detta är inget man kan bota med Antabus eller Champix och allt vad det nu heter. Man behöver besöka roten till problemet och arbeta sig upp därifrån. Kanske var man mobbad som liten, eller kanske man blivit utnyttjad eller misshandlad, eller så kanske man helt enkelt bara har komplex över någon kroppsdel. Eller så har föräldrarna separerat. Det är sådana här dumma saker som försätter folk i missbruk. Det är riktigt tragiskt och det är synd, för vi förlorar väldigt mycket potential i samhället med den här skitdrogen tillgänglig.

Jag tror att vi missbrukare behöver återbesöka minnen som gjorde oss till missbrukare, och omvärdera dessa minnen till något positivt eller konstruktivt. Vi är inte dåliga människor. Om vi vore dåliga människor så skulle vi inte sitta här och peppa varandra. Vi är allihop goda människor innerst inne. Ingen medicin kommer någonsin få oss att inse detta. Det är något vi måste inse själva.

Den delen av min hjärna har just visat sig vara vid god vigör. Man kan inte slappna av.

Grattis! Bra jobbat! Låt dessa 6 veckor bli till 6 år.

På fredagar i min vardag är det bytdag. Yngsta dottern byter hem. När hon har varit hos mig en vecka så kör jag henne till sin pappa, och han bjuder på middag. När hon ska komma till mig är det jag som bjuder honom på middag.

Tidigare hade vi söndagar som bytdag. För 1,5 år sedan när jag träffade en kille jag gillade så bytte vi till fredagar, eftersom den killen hade fredagar som bytdag för sina barn. Det var enda chansen för att vi skulle kunna träffas utan barn.

Jag och killen har inte träffats på ett år snart, men vi har inte bytt tillbaka till söndagar som bytdag.

Jag gillar att dottern byter hem på fredagar. Då får jag och dottern en mysig helg ihop ❤️ Och det är rätt skönt efter en vecka med pratkvarnen att få två lediga dagar och göra vad man vill också.

Det som känns nytt i och med nykterheten är att jag som ikväll inte har lika bråttom hem till min lägenhet - och vinet! Jag sitter kvar lite längre vid köksbordet och pratar om ditt och datt.

Just ikväll pratade vi mycket om nästa helg, då vi gemensamt ska åka till äldsta dottern i Göteborg eftersom hon fyller 23 år.

Jag blir alltid nostalgisk när hon fyller år. Jag minns den första bebistiden otroligt väl. Det var så enormt omvälvande att bli mamma, men jag var euforiskt lycklig och kärleken var så enormt stark ❤️ Starkaste känsla jag upplevt i hela mitt liv tror jag.

Med yngsta dottern var den första tiden väldigt annorlunda eftersom hon föddes svårt sjuk. Hon var fyra månader innan hon skrevs ut från sjukhuset första gången. Med henne grumlades kärleken av känslor som ilska, sorg, vanmakt, skräck. Under väldigt lång tid, flera år.

Kärleken till barnen är verkligen speciell, den går utanpå allt annat. Jag skulle utan att blinka offra mitt liv för att de fick leva och må bra. De är som en förlängning av mig själv, nästan som en extra kroppsdel som lever sitt eget liv.

Djupa tankar för en självsam mamma en fredagkväll framför tv:n. Med alkoholfri öl och choklad som fredagsmys.

Något annat som är nytt i och med nykterheten är att jag är kvällstrött. Lägger jag mig kl 22.30 när jag ska jobba så lägger jag mig typ kl 23-23.30 fredag och lördag. Ingen nattuggla här längre.

Kram ?

Tack för alla hejarop ?

...men jag mår dåligt. Vad skall jag göra för att komma ifrån detta. Bor i Göteborg.

Tack allihop för en så snabb och varm respons. Jag börjar verkligen känna mig desperat nu. Jag hatar mig själv varenda dag jag vaknar upp bakis, och jag har helt tappat kontrollen över drickandet. Jag hittar alltid någon dum idiotisk ursäkt till att dricka. Om något roligt har hänt - fira med alkohol. Om något tråkigt har hänt - trösta med alkohol. Om man misstänker att man inte kommer kunna sova - sup tills du däckar, och så vidare. Alltid någon dum ursäkt, och aldrig är det mitt intellekt som talar. Det är alltid beroendet som talar. Jag har totalt tappat kontrollen, och jag är så sjukt trött på hela situationen. Jag sitter t.o.m. och dricker just nu, för att - det har ju varit en tung vecka, så jag är "värd" det. Samtidigt känner jag mig som en värdelös alkis, och depressionen tycks tränga igenom nu för tiden - oavsett hur mycket jag dricker.

Morgonen är alltid värst. På helgen kan man ta sig en återställare utan att någon ser det. Men på jobbet ska man vara pigg, kry och fräsch. Jag hinkar i mig kaffe och vatten på morgonen. Gärna två glas treo också. Om jag ser riktigt bakis och sliten ut, så skyller jag alltid på att jag sov dåligt. Det är alltid bekvämt att ha ursäkter.

De som är riktigt vakna förstår nog att jag har problem, men jag har trots allt blivit ett proffs på att dölja det. På helgerna får jag stora minnesluckor, och vaknar ofta med blåmärken på kroppen. Jag fattar inte hur någon över huvud taget kan överleva detta beroende i flera decennier.

Det skulle inte jag göra.

Eller större delen av veckan, snarare.
Det är lite konstigt. Jag har mått bra ganska länge, ffa i söndags var jag helt tillfreds med tillvaron och kompis med hela världen.
Så smyger sig ett mentalt sug efter alkohol på, tillsammans med en fysiskt påtaglig oro.
Utan att det har hänt något som skulle kunnat utlösa det känner jag mig helt uppstressad och okoncentrerad, har huvudvärk och en knut i magen. Jag vet inte om jag är sugen på A för att dämpa oron, eller om oron beror på suget efter A.

Tyvärr finns tankar på alkohol som Universallösning nr 1A: jag gör ju det här bara för min skull, ingen annan drabbas om jag dricker. Bara ikväll, jag behöver slappna av. Jag kan ju sluta när jag vill. Eller hur?
Och när blir det? Imorgon eller om fem år? Been there, done that.

Tillbaka till en dag i taget!

Tack för goda tips! Jag ska fundera på det.

Tack så mycket, men vad betyder "zoom-möten"?

Tack, och det ska jag göra. Jag vet redan att alkohol är ett gift, eftersom min kropp och mitt psyke protesterar varenda dag på olika sätt, men jag behöver nog mer kunskap om denna djävulskap för att verkligen ta steget att sluta för alltid.

Tack så mycket, och ja - du har helt rätt i att stora stenar släpper från bröstet när man äntligen basunerar ut sina problem. Jag kan inte berätta det här eländet för mina föräldrar eller syskon. Det skulle ta knäcken på dem, och det vill jag inte. Jag tror att det anonyma skrivandet är en form av terapi som definitivt kommer hjälpa i längden.

Tack, och stort tack för goda tips.

Rekommenderar denna bok med korta, handfasta livstilsråd utav Robin Sharma. ?

?
Imorse när jag skjutsade barnen kom först en räv ? springande över vägen och en liten stund senare en ekorre ?️. Rena safarin här i förorten!

Idag startade "Fredagsfrid" igen, om än i något förenklad version. Det var ändå en härlig känsla att vara tillbaka. ?

Därefter lunch i stan med en väninna. När man berättar om senaste veckans beslut om skilsmässa och får ett "grattis" till svar så vet man att man är på rätt väg. ?

Avslutade dagen med ett kanonfint möte där två personer firade nykter tid. Tre respektive sex års nykterhet. Fullt av folk och tre stora tårtor! ? Och ännu mer kärlek och tacksamhet... ??