Senaste kommentarerna i forumet

Men du, det låter ju toppen, att du fått lugnare i hjärnan och mår bättre överlag. Det är väl det som är meningen med allt? Jag kan hålla med om det där att perfektionism inte förespråkas på något annat område i livet, så varför gällande nykterheten? Och så får man ju fundera över vem som drabbas av ens ”operfekta” hantering... Är det barnen, familjens ekonomi, att man inte sköter sitt jobb... Ja, då får man nog tänka ett varv till angående konsekvenserna. Men är det ”bara” ens egna hjärnspöken om att man i allt måste vara perfekt... Då är det kanske snarare dags att acceptera att man varken kan eller behöver vara det. Om devisen ”bara litet eller inte alls” funkar för dig. Kör på det och ge fulfingret åt skam och skuld. Det är väl egentligen den devisen jag opererar utifrån också. Men för mig landar ”bara litet eller inte alls” i just inte alls. För ”bara litet” ger mig inte det jag är ute efter när jag dricker. När jag plockar fram en vinare gör jag det av en enda anledning - att bli ordentligt berusad. Vitsen med att dricka alls är alltså effektivt eliminerad så fort kravet är ”bara litet”.

Se på antabus som ett gips på ett brutet ben. Väldigt viktigt inledningsvis, men det är ju läkningen av benet som är det viktigaste.

På samma sätt tror jag det är med nykterheten. Antabus hjälper dig att samla nyktra dagar i början, men du måste göra den mentala resan parallellt. Du måste förflytta dig från ”får inte dricka” till ”vill inte dricka”.

Jullan här på forumet har tagit antabus några månader men är nu snart redo att sluta med det. Hon har väldigt tydligt gjort den mentala resan. Kolla med henne hur hon tänker om antabus som hjälpmedel.

Kram ?

Fint med igenkänning. Fint att du står redo att börja ditt självhjälpsarbete! Det fungerar.
Apropå sponsorskap.... jag jobbar i Stegen just nu, kommer garanterat att sponsra när jag gjort mitt eget. / mt

Just detta med barnen gör mig väldigt illa berörd. Jag har ju själv utsatt mitt barn så vet hur det kan vara. Men jag funderar på om du inte skulle kunna lägga fram ett förslag till familjen att ni fortsättningsvis ses nyktra? Åtminstone när barnen är med. Även en lägre konsumtion bland de vuxna påverkar ju dem. Samtidigt visar vi att firande per definition alltid sker tillsammans med alkohol. Vi fortsätter vara en del av normalisera alkoholkonsumtion på det sättet.

Härligt att frun blev glad för presenterna! Fattas annat :D

Kram!

Vårt samhälle är totalt impregnerat av alkohol. Ytterst få helnyktra sammankomster anordnas överhuvudtaget.

Det ser man inte när man sitter mitt i smeten, eller pölen snarare. Det ser vi nu när vi har klivit ut ur pölen.

Just därför har jag faktiskt blivit medlem i IOGT-NTO, för att jag vill att hela samhällets syn på alkoholanvändandet förändras. Tänker inte engagera mig personligen, men jag vill bidra med min medlemsavgift.

Personligen tänker jag försöka påverka i det lilla. Tänker aldrig ge bort alkohol i present mer. Tänker jobba för att vi i vår familj och släkt ska umgås mer utan alkohol, hitta på andra saker, välja att medvetet inte servera alkohol alltid.

Likadant på jobbet. Varför ska alkohol serveras på personalfester? Varför ska aw alltid inkludera alkohol? Jag tänker lobba för andra sätt att umgås kollegor emellan.

Och slutligen bara måste jag kommentera din svåger, som är sur och grinig för att han inte får dricka. Enorm igenkänning på den! Herregud vilket straff det var ?

Och så himla skönt det är att slippa känna så numer ?? Jag är nykter för att jag vill vara nykter, inte för att jag måste vara det på grund av bilkörning.

Kram ?

Mulletant, när jag läser ditt svar så känner jag att jag står precis i början av att börja jobba med mig själv.

Min far var alkoholist och jag har haft relationer med män i missbruk tidigare. Nu har jag precis, i dagarna, lämnat den jag älskar pågrund av A.

Jag läser att du verkligen har jobbat med dig själv och känner igen mig i det du skriver: föraktet mot människor som kämpar med beroende, att inte klara av att släppa, medberoendet sedan barnsben. Du har aldrig funderat på att bli sponsor? Jag vet inte var jag ska börja?

Förlåt mig att jag skriver i din tråd Oslo: jag känner med dig och vet hur det är att aldrig nå fram, att leva med någon man älskar som bara försvinner mer och mer ifrån en och inte minst lögnerna.

/Vic

Jag har sett din lista och gillar den. Det är viktigt att påminna sig om nackdelar och fördelar när man väljer bort alkoholen. Jag har en skräckfilm i min hjärna som handlar om alla negativa upplevelser jag har haft i samband med alkohol intag. Usch det är ingen rolig film. Jag har ju typ nästan tagit livet av mig själv flera gånger under berusning för att jag gjort våghalsiga grejer. Dessutom blivit omhändertagen för berusning av polisen. Igår blev det vandring i Tyresta nationalpark. Idag ska vi åka ut i skärgården och vandra på outforskade marker. Känns helt underbart att ha energi och ork istället för att vara bakis och seg. En dag i taget ?

skall behöva bli sådär när man egentligen kan ha så himla trevligt?Nu hade ni säkert kanske trevligt ändå och hustrun blev ju glad över presenterna??Men det dämpar ju liksom hela tillställningen framförallt för de nyktra.

Men för inte så länge sen satt man där själv och sluddrade och lade fokus på alkoholen istället för umgänget. Skönt att det är över kan jag känna.

Men just det där att det alltid skall vara alkohol med i bilden vid socialt umgänge fattar jag inte längre. Vi var hos vänner och eftermiddagsfikade för en tid sen och då plockade det fram både Jäger, öl och cider. Jag hade ju ursäkten att köra (detta i början av min nykterhet). Men kan reflektera över detta att det måste fram alkohol även på eftermiddagen till fika med tårta.

Ha en fortsatt skön söndag, Torn?

Kram

God morgon allihopa ♥️

Ja andrahalvlek... Jag har gjort så som du skrev ett tag nu. Låtit honom ta initiativen. Det enda jag bjudit till är möten relaterat till vårt ena barn och lite annat relaterat till barnen. En dag bjöd jag över honom på lunch... Sådär rent vänskapligt för barnens skull. Och sånt tycker jag funkar väldigt bra. Men nu var det rätt längesedan. Om man jämför med hur ofta jag höll på förut och till o med bjöd hem oss till honom för att det skulle bli av.

Och att jag backat lite har såklart resulterat i mindre umgänge rent allmänt. Barnen var en hel del hos honom en vecka (dagtid) och jag trodde det skulle fortsätta så men det rann ut i sanden. Jag gissar att det var trevligt den veckan men att det sedan inte är lika kul längre... När det blir vardag av det liksom. Det är då han tappar intresset.

Det är mycket i livet nu kring barnen. Jag kämpar med en hel del saker och känner mig då och då rätt slutkörd. Tyvärr hamnar jag i en del bittra känslor ibland över hur otroligt oengagerad barnens pappa är. Jag har alltid bortförklarat det förut med massvis av olika saker men nu när jag bor ensam med barnen inser jag att det var just bortförklaringar. Han är inte helt intresserad av sina barn helt enkelt. Bara i teorin och bara när det passar.

Förut när vi bodde ihop kunde jag ju berätta om saker som hänt för honom kring barnen och lura mig själv att han deltog eftersom att han lyssnade en stund. Men nu finns ju inte ens det. Jag uppdaterar honom med sms och han svarar vänligt.

Jag sörjer att mina barn inte får en bättre fadersgestalt. Ibland tänker jag till o med att jag kanske hade kunnat göra mer för att få det bra mellan oss och allt men jag måste stoppa de tankarna snabbt för jag har verkligen försökt!

Jag misstänker att jag snart kommer få ett telefonsamtal från socialtjänsten igen. Det är bara en gissning men den här helgen har varit som en repris av andra helger och dagar då han blivit LOB:ad. Då svarar han inte på simpla sms och är som försvunnen i ett dygn. Jag har ju varit med om det många gånger. Och det brukar följas av ett samtal från soc eller förr när vi bodde ihop kom han hemsläntrandes på eftermiddagen.

Det irriterande är att socialtjänsten verkar tycka att jag ska säga vad han behöver. De säger till mig att det är ju inte normalt att dricka så ofta osv. Men det är ju inte jag som dricker? Så varför ska jag svara på det? De undrar om jag tycker att han behöver hjälp. Men det är väl ändå inte upp till mig? Särskilt inte nu när vi är skilda. Och barnen bor hos mig så vad han sysslar med märker vi inte av. Förutom jag då som märker det pga erfarenheter från förr. Men jag tycker nog att skulden och ansvaret ska läggas på rätt plats och det är på honom. Jag kan tycka och tänka vad som helst men det har noll betydelse. Och dessutom är det inte precis en lockande känsla att öppna upp mig till en främmande socialsekreterare över telefonen när jag är på jobbet. Om jag skulle säga att han behöver hjälp så är jag bara rädd att dra igång nåt som missgynnar mig och barnen. För det är så jag ser det... Ska folk lägga sig i så kommer han bara sparka bakut.

Ibland önskar jag att jag hade egen vårdnad om barnen. Bara för att slippa sånt här. Och för att slippa behöva hans underskrifter osv för saker relaterat till barnen. För ni anar inte vad dömd man blir. När pappan till ens barn inte dyker upp på grejer så blir man som mamma ifrågasatt. "Du måste få med deras pappa också. Han måste engagera sig". Det är inte så kul att höra för då blir det mitt ansvar att han ska ta sitt ansvar. Och jag klarar inte mer av det. Jag har hållt på i 10 år.

Hoppas ni andra får en fin söndag ♥️ kramar!

Att sömnen blivit så mycket bättre är verkligen en gåva! Nästan värd nykterheten enkom enligt min mening.

Hoppas jag får lite mer att göra på jobbet nästa vecka också. För mycket och för lite skämmer allt, även i jobbsammanhang.

Kram ?

Inte blir det bättre av att ens kontakter ständigt slutar och man måste lära sig att förhålla sig till ständigt nya människor , man flyttas mellan enheter, får berätta saker om & om igen..osv! Det blir ingen trygghet och kontinuitet i det hela, och då är det svårt att bli hjälpt när mattan kan ryckas bort under ens fötter närsomhelst... Så jävla trött på att folk slutar eller att nåt annat händer i deras liv som gör att man inte får fortsätta med dem, just som man börjar känna att det funkar bra och börjar känna förtroende och börjar komma nånvart...!

Snacka om att förändra sitt liv drastiskt genom att börja plugga! Hur länge ska du plugga?

Kram ?

Här är vi alla lika och vi kämpar allihop mot samma mål, att klara oss utan alkohol?

Läs härinne och få inspiration och styrka. Och skriv, skriv, skriv. Det är ett jättebra sätt att få ur sig tankar och känslor.

Det finns också massor att läsa/lyssna på när du känner att du är mogen. Kommer inte med några tips just nu, men gärna senare om du är intresserad?

Kram

Ja, eller hur! Piller, piller, piller... Jag har dock fått en jäkla massa samtal, men de leder inte till nåt. Jag har inget behov av att "prata av mig", jag borde fått nån form av behandling som gått till botten med allt och jag borde fått hjälp att träna på saker jag har svårt med, t ex lättkränktheten. Jag har fått en hel del tråkigheter pga att psykiatrin är så fyrkantig och nonchalant, och det ljugs och hittas på och missförstås i journalanteckningar..

När vi rycker undan den våta filten alkohol, som vi har lagt över alla våra känslor, så kommer en massa känslor ut i dagsljuset.

Känslor som väcker tankar och insikter. Aha-upplevelser. Att alkoholen bara har varit ett symtom på andra grundproblem. En flyktväg. Ett sätt att slippa hantera svåra situationer.

I början är det svåraste att låta bli att dricka. Senare är det svårare att bryta invanda gamla vanor, lära sig hantera de starkare känslorna, och ta itu med surdegar som legat dolda under den våta filten alkohol.

Skynda långsamt, var sak har sin tid. Svinbra jobbat både med nykterheten och nikotinfriheten!

Kram ?

Skrev fel, menade kvinnor i klimakterieåldern, inte EN kvinna! Det är alltså inte samma kvinna varje gång, utan alltid olika. ?

Och stort grattis till dig! Nykter tre månader och snart fem månader nikotinfri är verkligen svinbra!

Att bli nikotinfri väntar jag med ett tag, snuset betyder mycket för mig just nu. Tror jag. Men en dag är jag kanske redo för nikotinstopp också!

Kram ?

Verkligt kul, och bra, att du åker ”snålskjuts” på mina inlägg om poddar och annat.

Jag tror nämligen att kunskap är nyckeln i det här nykterhetsarbetet. När vi får kunskap om hur alkoholen skadar oss VILL vi inte dricka längre - och då blir allt så mycket enklare. Faktiskt.

Kram ?

Vi kom fram till svärföräldrarna lagom till lunch i går och frugans syster och man var redan där. Det var jättetrevligt och alla hade mycket att berätta om de senaste veckornas upplevelser. Ingen alkoholhaltig dryck serverades till lunchen. Men senare så åkte rosévin dunken fram och bubbel och rödvin. Varför ska två systrar och deras föräldrar behöva hinka i sig en massa vin för att kunna fortsätta att ha trevligt? Svågern som inte kunde dricka pga bilkörning, var rastlös och allmänt grinig pga detta. Barnen blev bortprioriterade, och satt med sina mobiler. Nu ser jag ju allt detta med mina nynyktra ögon och vet att jag betedde mig likadant förr, fast ännu värre. Det är sorgligt att se och uppleva. Ingen blev ju direkt full, men alkoholen gör ju så de blir trögtänkta, klantiga, upprepande, glömska, okänsliga ( mot barnen) , själviska, trötta och i mina ögon ointressanta att lyssna på, eller prata med. Svågern tyckte likadant, men led mest av att han inte kunde dricka själv. Jag fick om möjligt ännu mer avsmak för alkohol. Ja-ja, det är väl bara att vänja sig, men helt klart föredrar jag att umgås med dem när de är helt nyktra.

Frugan blev jätteglad över sina presenter i alla fall.?

Ha en fin dag!

Jag får väl bli förste som skriver angående delarna i inlägget som handlar om psykiatrin.

Själv är jag - främst hur jag sett folk i min närhet blivit hanterad av psykiatrin skeptiskt avståndstagande till att medicin, elchocker, diagnoser är lösningen. I bästa fall en stödkrycka i en alltför jobbig situation på väg vidare i livet, så tänker jag. Tyvärr har flera jag sett bara fått piller och sen gå hem, utan att ens prata med någon om vad som egentligen skavde.

Jag vill dock inte vara allt för svartvit då jag vet att det också kan hjälpa, och är ett av få sätt samhället erbjuder att hjälpa folk i djup kris. Men, jag tänker att det sällan är lösningen.

Ja jag säger ALLTID ifrån, och talar om för dem hur man ska behandla sina medmänniskor (eftersom deras föräldrar inte verkar gjort det)! Tyvärr är det inte lönt att säga ifrån, för då blir deras påhopp ännu värre, deras aggressivitet eskalerar och de verkar anse att de har ännu större rätt ( !?) att attackera mig eftersom jag ens har mage att säga ifrån!! Det där var ironi, men det tror jag du förstår. Jag får bara ännu värre skit, ännu mer hat, om jag väljer att försvara mig och visa att jag inte accepterar deras oprovocerade påhopp och tala om att det de gör inte är okej!
9 gånger av 10 kommer dessa attacker från en kvinna i klimakterieåldern! Och det säger väl allt, eller hur? ? Jag borde verkligen inte ta åt mig, det måste ju bero på avundsjuka, vad är det annars för anledning till att just dem inte tål mig?!

Jag har 3 månader dit....klockade in mej på 3 i fredags. Satte mitt nya mål med 3 månader till. 21:a varje månad är en stor dag för mej....det är då jag firar ännu en månad. Den 3:dje firar jag nikotinfrihet och går mot 5 månader helt fri. Hurra vad du är bra...vad jag är bra. Livet ska ju njutas inte plågas. KRAM

Jag vet inte hur jag ska förklara det men det känns verkligen så tydligt att JAG kommer fram mer nu och i takt med att jag inte dövar med något så kommer JAG fram mer och därmed även känslor och tankar som bara stuvats undan i ruset utan att jag fattat det genom åren. Men som i all förändring är det ju vissa saker som är BRA....jag mår mycket bättre utan alkohol...är INTE beroende av just alkohol i sej....det är jag säker på..Det trodde jag men nej det är jag inte. Hade ett riskbruk som jag tog tag i och är glad för det.

Det som träder fram nu när det gått en tid är att jag i takt med att jag tänker klart hela tiden får mer ångest igen och jag står "naken" kvar och ser att jag behöver ändra andra saker i andra änden. Brutalt. Det är som att jag ser saker tydligare nu....låter som jag dövat mej med alkohol varje dag men så är det ju inte. Kanske mot slutet mer men inte innan. Jag har MASSOR av flyktvägar....jag tränar och jag äter.....det är mina stora nu...har varit där parallellt med drickandet men nu....... Träningen är ju bra så den är inte något jag ruckar på....men detta ätande. Hu vad jag mår illa av det. Kan inte säga att det är bättre att äta än att dricka för min del....ångesten är ju lika stark. Jag har fan problem på riktigt....SUCK!

Jaja ....ut och ruska av mej söndagsångesten i det fria med en underbar promenad....vända tankarna och må lite bättre.

Kram alla ni därute som kämpar med ert!

Hej Onkel F

Till att börja med har du verkligen inte rekommenderat något. Det stämmer att jag lagt ut frågan i flera trådar då jag undrar helt öppet hur ni med erfarenheter ser på antabus? Jag är varken förespråkare eller motståndare.

Varför gör jag detta? Jo, jag känner mig rädd och maktlös inför alkoholen, och om antabusen är enda sättet att hålla upp så gör det mig livrädd.

Verkligen ledsen att jag varit otydlig och verkat som att jag på något sätt vill starta en diskussion.

Ha en utmärkt nykter söndag Onkel F och alla andra också såklart.

Klarat av 5,5 km innan frukost??Så skönt att starta upp med att röra på kroppen. Det rensar även knoppen?Låter tankarna bara rulla fram och fattar inga direkta beslut. Fast idag på min runda började planerna på ett nytt kök så smått komma?Skall se vad jag gör med det.

Mina grubblerier kvarstår, men tänker inte älta det nu. Känns som om jag behöver få fastare mark under fötterna. Är fortfarande Bambi emellanåt?Och jag tror att det kommer att mogna fram ett beslut så småningom när jag känner mig säkrare.

Lyssnar på ”Skål, ta mig fan”. Det är nog bra att jag slutat dricka redan för annars hade jag nog slutat lyssna för länge sen. Alldeles för mycket jobbigt, men bra nu efter en tids nykterhet. Och jag gillar ordet ”problemdrickare”. Det blir så mycket lättare att relatera till, för mig iallafall. Gemene man har ju så mycket förutfattade meningar om just ordet ”alkoholist” så även jag.

I min familj har vi och har haft många problemdrickare. Alkoholen har funnits med sedan jag var barn och jag tyckte det var hemskt! Konstigt är ju då att jag själv häller i mig som om det inte fanns en morgondag. Men nu är det slut med det och f-n ta mig om jag skulle bara ta så mycket som ett glas?Har tänkt tanken på hur det skulle kännas, men hela mitt väsen bara skriker NEJ! Vill inte dit igen, vill inte känna berusning, vill inte ha ångesten. Så det är så enkelt att bara låta bli☺️

Dags att hoppa in i duschen och sen åka och handla. Det är totalt tomt i kylen och djuren behöver ju också mat har jag hört?

Tack, Andrahalvlek för ditt sjufaldiga hurra?Blir så lycklig över ditt pepp?

Tack, Varafrisk, lycka till på din resa?

Kram?