Senaste kommentarerna i forumet

Så känner jag med!

Till att börja med verkar jag mest få skit av omgivningen, allt ifrån s.k. vänner till totala främlingar, istället för omtanke och stöd som andra verkar få när de öppnar upp och lättar sitt hjärta om missbruk. Till en början kanske de lyssnar och förstår, men sen vill de styra & ställa i mitt liv, och gör jag inte som de vill, t ex bryter kontakten rakt av med alla som DE anser inte är bra för mig, går på 511 aa-möten per vecka (aa passar inte mig, och tro mig jag har varit på många möten!), klarar av att aldrig mer dricka ens en lättöl...
Ja då vänder de och kallar mig en massa saker och tar upp ALLT jag "gjort fel" under tiden de känt mig! Jag är tydligen en utnyttjare, en energitjuv, otacksam, oansvarig, jag är en riktig jävel, patetisk, skit, hora, lögnare, och jag är en sån som ständigt tycker synd om mig själv istället för att göra nåt åt saker...
Jaha, så det tycker du? Men jag är bäst så länge jag lever upp till dina ideal? Så länge jag alltid säger ja till allt du vill, så länge jag har precis den personligheten du vill, så länge jag gör ALLT du kräver av mig?! Utnyttja är det inte tal om, jag har bara tackat ja till saker de erbjudit t ex komma på middag hos dem och allt vad det nu är de syftar på. Varför vill de ens ha mig i sitt liv från början? Varför är jag så bra så länge jag lever upp till andras krav, men klarar jag inte det är jag inte vatten värd.. Är man en dum, elak och utnyttjande människa bara för att man har fel & brister som alla andra och inte klarar av allting?!

...att man får faktiskt hjälp, även om man måste komma ned i någon viss promille först, förstås. Det är samma schema med benso överallt, som jag har förstått det. Som sen trappas ned. Man ska inte behöva må jättedåligt, det finns andra medel som kan hjälpa innan man kommer ner tillräckligt mycket. Har kollat detta noga, då jag haft samma diskussioner med min dotter. Men kan förstås inte garantera att det funkar överallt, Var bor nI? Kram

Tack, ja nu måste det gå och det är ju fantastiskt att man kan få stöd här. Men läskigt känns det att man inte har tröstlådan att ta till när ngt känns jobbigt.

Hoppas, hoppas, hoppas att det leder till något bra.
Och så skönt för dig att slippa den ständiga oron. Den är så förödande. Det känns som om den håller på att bryta ner mig helt.
Stor kram

Känner igen detta från min egen dotter. Orkar inte skriva så mkt just nu, men känner med er.

Jodå, såatteeee....

Idag har jag städat. Barnens aktiviteter. Tränat. Lagat god middag och sett en familjefilm.
En trevlig lördag.
Njuter av ett rent hem (håller väl en dag till ?)
Imorgon söndag. Planerat träffa min mamma. Min mamma som inte varit hel knappt någonsin. Alkoholiserad sen jag var ett barn och numera nykter sen ett år. Skadad. På ett hem. Jag gör framsteg i terapin. Slutat skada mig själv. Nu vill jag träffa min mamma. Med klara ögon. Ingen ilska. Ingen skuld. Ingen skam. Bara träffa min mamma.
Jag ser fram emot det.
?

Känns som han reflekterar över sin konsumtion i alla fall. Du behöver vila, så är det. Sov, läs och försök få ro.
Min man ringde i morse... Nykter. Bad om ursäkt. Sa att han behöver hjälp och kompisen ska köra honom osv... Ja, jag vet inte.
Har inte hört något mer sen... Jag jobbar på här, säljer och säljer. Snart fått i hop till det mest akuta.
En del av mig vill sända ett sms eller ringa, men vågar inte. Om han är full igen så...orkar inte. Måste bara få vara.

Kanske kan det bli en ny start med din nya tråd ?
Ibland är det skönt att ventilera med personer som man inte känner.

Sådär kan du ju inte ha det, du går ju under helt till slut ... ?

Ibland måste man fatta jobbiga beslut. Sådana beslut som gynnar ens själ och välmående ..

Jag önskar att du snart befinner dig i en tillvaro där du känner trygghet och tillförsikt inför framtiden.

Startade en tråd här för 5 år sedan ( som jag ej var aktiv i) känns så sorgligt att situationen är lika om inte värre. Dricker vid färre tillfällen nu 1-2 ggr i veckan, men då bara häller jag i mig vinet. Måste få ett slut på den destruktiva vägen jag följer.

Du ställer samma fråga, lite olika formulerad, i flera trådar. Jag kan inte hitta någon rekommendation att upphöra med intaget någonstans, men jag kan ju ha missat något.
Om du tar Antabus och är nöjd med effekten av medicinen måste det väl rimligen vara upp till dig att, i samrådan med den som förskrivit den, avgöra om du skall fortsätta eller inte?
Jag kan omöjligt motivera en rekommendation jag inte givit.
Att uppmana någon med alkoholproblem att sluta ta Antabus skulle i värsta fall kunna leda till denne någons för tidiga död. Det är inget jag vill ha på mitt samvete.

Med all respekt
Onkel F

Jag läser Tröttiz kommentar och att det är tungt att se någon gå ner sig utan att kunna göra något. Hur jag idag känner en slags likgiltighet kring hur mitt ex har valt att leva.
Jag har upplevt en del nytt detta år och inser hur duktig jag blivit i min kommunikation och även i att aldrig pröva fixa eller ordna någon annan. Det enda som jag behöver. Det är att ta hand om mig själv, så att jag fungerar som jag behöver. Och alla andra får ta ansvar för sig och sina saker. Vet inte alls hur det låter. Vet bara att det känns så himla bra och att jag idag mår bättre än någonsin. Men jag hade aldrig lärt mig att sätta gränser, vara rak, kommunicera öppet och på ett varsamt sätt och ta för mig som jag tvingats lära mig då jag levt ett liv på tå i många år och även hur jag försummade mig själv. Det finns en utdelning efter att en har passerat vissa faser.

Jag hoppas att alla här som blivit fria från sina medberoenden kan känna det. Det finns ett liv för var och en. Det finns kärlek. Det finns hopp. Det finns energi. Det finns en fungerande vardag. Det finns ett hållbart liv.

Ett steg i taget och vara i nuet. Det kommer. Eller så finns livet du vill ha redan nu. Det är redan här. Du behöver bara se det. Och fånga det. Och uppleva det. I varje ögonblick.

Må gott.

Idag har jag flyttat ut alla mina saker...

Han blev ledsen, han blev arg... skrek om att det vi var inte är värt något... ringer och gråter... ringer och frågar om jag skämtar...

Är ganska säker på att han druckit när jag var där, min pappa hjälpte till och blev väldigt upprörd på hans beteende

Jag mår lite dåligt över att det känns som att jag knäckt honom, men jag kan hantera det och han är vuxen och har orsakat det själv

Jag upplever en lättnad nu... jag får börja bearbeta mina egna känslor i allt

Eller vad känner jag egentligen? Jag ligger kväll 2 i gäststugan. Måste få vara ifred.
Jag fick en uppläxning till slut för att jag VALT att missförstå hans egentliga omtanke om mej, när han sa " gå å DÖ då"
Han menade ju att jag måste skärpa mej, inte vara så stressad för det är ju farligt! Glass, som blivit min last i sommar får jag inte äta. Inte godis heller förstås. Jag måste träna och vara aktiv!
Säger en man som köper kassar med Polly, äter 2 påsar varje kväll då han är nykter. Nu 3 kvällar i veckan i bästa fall. Han rör sej minimalt, har alltid gjort. OCH han super sej full 4-5 kvällar varje vecka, nu sedan det blivit bättre!
Vad svarar jag?
Jag mår dåligt av att du säger att jag ska gå å dö! Du säger det flera gånger dessutom. Det är lika fel som när du sa att du skulle döda mina djur!
Han fortsätter....jag försöker dra mej undan, jag går därifrån. Han hittar mej.
Jag går undan för att jag har fått nog av att bli uppläxad, säger jag.
Men, då är det HAN som blivit de.....
Ojoj, denna kväll
Jag fick inte vara ifred. Han bara malde på. Tills jag nyss upptäckte att han somnat i soffan!
Då blev jag lite glad,
Sen undrar jag...vem kommer jag att möta imorgon?
Jag undrar också, vem kommer jag att bli av allt det här?
Stark, har jag bestämt!
Inte rädd längre, tänker jag!
Jag har uppriktigt sagt svårt att se hans drickande som en sjukdom. Jag kan inte tycka synd om honom alls. Han ångrar aldrig nåt han sagt eller gjort. Ju fler elakheter desto kaxigare blir han. En sjuk människa måste väl bryta ihop nån gång?
Jag tror dessutom att han snart blir uppsagd pga. Coronatiden
Hur blir det då? Ett evigt supande som i sommar. Iofs inte trevligare nu heller.
Vilket liv!
Vi kan absolut inte förstå varann!

Rastlösheten tar lite kål på mig. Gick 8 km med hund och kompis. sedan en sväng till biblioteket där jag reserverade "tack, det är bra" av Cecilia Svensson och "vi har ju hemligheter i den här familjen" av Therése Eriksson. Hoppas att det är bra böcker. En långsväng till med hunden under eftermiddagen, där hon fick vittring på något och satte av i 190 knyck, men kom snabbt tillbaka tack o lov. På kvällen undrade son om han kunde få låna bilen tidigt imorgon, men då erbjöd jag mig att köra dit bilen nu på kvällen istället. Det kändes väldigt bra att inte behöva säga " Jag har druckit vin, så jag kan inte köra...".
Men rastlös är jag! Har läst ut en bok och påbörjat en annan. Drack alkoholfritt vin, vilket faktiskt var riktigt gott, men är jäkligt rastlös och inte på så himla bra humör. Känner mig låg!

Du kommer inte ångra dig en minut. Så häftigt att jag kunnat inspirera dig till detta och dina barnbarn kommer att tycka att du är så cool???
Perfekt att du har fina platser hemma att hänga upp den på.
Jag gjorde det också vid sjön i trädgården de första nätterna.
Kändes bra att " träna " på att sova i den nära huset så testa där först.

Sov sött?Azalea

Sen tappade vi tålamodet båda två ? När varje steg är pust och stånk och blä och tråkigt, så är det jobbigt för alla parter. Dottern är normalt en positiv typ, men röra på sig är alltid jobbigt och tråkigt enligt henne.

Jag insåg rätt snabbt att terrängen, en bergig ö med kostigar, inte var den lämpligaste för henne heller. Jag får åka dit igen självsam och leta upp de andra sju kontrollerna ? Om inte äldsta dottern hänger på, där har vi ett gemensamt intresse!

Räkmacka på bryggan i solen blev det i alla fall innan vi tog båten hem igen. Just räkmackor har blivit vårt signum den här sommaren ?

Badat har jag gjort två gånger, både på fastlandet och på ön. 23 grader i havet och ingen algblomning just där jag badade. Annars är kusten full med blommande alger på grund av att havet är så varmt.

Ikväll blev det hämtmat från Max som vi åt framför ”Vänner” på tv. Sen cyklade jag min runda, och nu ligger jag i badet och dricker röd grapefrukt-drink ?

Med andra ord - en riktigt bra lördag ?

Kram ?

Du har så rätt i att jag dragits ner längre i ett hål. Det enda jag kan kontrollera är att folk i mitt liv respekterar mina gränser och inte gör mig illa, annars har man ingen plats i mitt liv. Önskar jag kunde komma dit att jag aldrig någonsin tillåter det igen. Det är den enda vägen framåt.

Kram tillbaka Tröttiz <3

Jag vill tipsa om artikel i Aftonbladet där dom skrivit om olika myter om alkoholism som jag tyckte va bra. Liksom att folk tror att dom inte har problem bara för att dom inte dricker ensamma eller tar vit månad ibland. Måste betala för att se, men såg att dom länkade direkt till han som skrivit det också. (redigerat, reklam/ admi)

Har läst igenom din tråd. Väldigt imponerad av dina fem år men också väldigt viktigt att du delar med dig av ditt återfall och hur snabbt du tog dig tillbaka. Om jag får ett återfall så vill jag ha samma järnvilja som du och inte låta det fortgå.

Tack för att du visar att det går att hyfsat snabbt ta sig tillbaka.

Trevlig kväll

Tänker att du verkade må gott av din träning..Så pröva annat? Eller någon annan hobby? Hoppas att knät blir bra så snabbt som möjligt..??

Hej.
Om du stannat hade du dragits mera ner i ett stort svart hål ... Nödvändigt för ditt mående att du gjorde det du gjorde.
Man kan inte kontrollera allt som händer i livet, speciellt inte leva någon annans liv. Men tungt att se någon gå ner sig utan att kunna göra något.
Kram.
?

Nu skriver han att han är ledsen att han inte räckte till och klarade av att göra mig lycklig för att han är alkis med allt vad det innebär. Att han aldrig varit otrogen mot mig och ber om ursäkt för att han sa så.

Normalt sett så skulle jag svara men jag orkar inte mer. Jag orkar inte vara stark för någon annan mer eller för mig.
Jag vill bara få lov att vara människa igen. Svag, ledsen, få stöd och också ha behov.

Jag vet att det låter som självömkan och det kanske det är men då kanske det får lov att vara så en stund.
Vill bara säga till alla er som genomlever detta helvete som anhörig att ni är så modiga, empatiska, underbara människor och låt ingen annan få er att tro ngt annat. Jag ska ha en sorgperiod har jag bestämt innan jag kommer dit.

Skönt att du mår bra ❤️

Det finns en läkare som heter Dr Adi Jaffe som har skrivit en bok på temat att varje nykter dag är viktig, även om man inte är helnykter.

Han menar att det inte finns något annat område där perfekt, dvs nolltolerans, är det enda som räknas och han tycker att det är fel.

Boken heter ”The Abstinence Myth” och jag tänker beställa den. Jag gillar hans tänk ? Jag tror på positiv förstärkning, och tror att skuld och skam enbart skadar. Han har egen erfarenhet av missbruk också så han vet vad han snackar om.

Kram ?