Senaste kommentarerna i forumet

Blir så glad av ditt positiva inlägg. Allt har sin tid, men all tid man lägger ner på nykterhetsarbetet betalar igen sig med råge!

Kram ?

Stort grattis till 115 nyktra dagar, och att ditt mående är så mycket bättre ❤️ Men det är nog klokt att bibehålla samtalen så länge du bara får. Man kan inte prata för lite om detta.

Kram ?

Skönt att verkligen känna så - ”jag har inga problem att åtgärda utan kan bara göra något roligt”.

Vad blir det för present till hustrun? Presenter är svårt. Jag köpte alltid kläder till mina barns pappa, mest för att han aldrig köpte själv.

Han köpte ytterst sällan presenter till mig, det glömde han bort. Eller hann inte. Han är glädjekalkylernas mästare och kan knappt stava till planera ?

Kristianstad är ju nästan i mina hemtrakter ?

Kram ?

Jag är så arg, så besviken och så fruktansvärt ledsen.
Samtidigt känner jag mig så jävla lurad.
Under våren och sommaren har det eskalerat. 6-12 starköl/dagligen.
Har bett om och om och om igen att låta bli. Hen som jag skriver om har till och med bett mig säga till att det inte ska drickas någon öl..
När detta påtalas blir hen sur och det finns alltid en ursäkt att öppna en öl.

Under vår bekantskap som varat i 4 år kan jag nog räkna gångerna som hen varit nykter.

Har också den tanken att slå min pojkvän pga att jag blir förtvivlad, men gör det inte. Vänder det inåt i stället och härdar ut... Skulle jag göra det vet jag inte vad han skulle göra. Skulle inte förvåna mig om jag skulle få en smäll.

Min pojkvän är också snäll - i "vanliga" fall.

Vi bor på olika ställen. Så... Jag behöver ju inte träffa honom om jag inte vill. Men (antagligen medberoendehjärnan? ) jag känner att jag vill dit fastän han dricker.

Det var länge sedan du startade den här tråden, och såhär i semestertider har den inte "tagit fart". Ibland kan en behöva skriva flera gånger. När du skrev hade du mycket oro kring din kompis relation till alkoholen, och bad om tips på hur du skulle kunna hjälpa och stötta. Hur har du det nu, några veckor senare? Skriv gärna igen och berätta mer.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Låter kanon Torn, visst är det så att problemen minskar och att det tom ses som möjligheter istället. Tänk vad a ställer till det....tur att vi avskedat den där adjävulen i tid. Ha det gott på sjön och i övrigt. Jullan

115 dagar nykter.... nu börjar det bli krångligt att räkna dagar. 4 månader iallafall, nykter. Dag läggs på dag 24 h i taget. Det funkar faktiskt, och tiden går. Var på mottagningen igår och sammanfatta de semestern, samt planerade framåt. Vi kom fram till att jag avslutar antabus 31/8, men fortsätter äta naltrexon ett tag till. Jag ska fundera på om jag vill o behöver ytterligare samtal, fast endast 2 ggr/månaden. Eller några uppföljningar ca 1 g/mån. Som det känns just nu vill jag ha samtalen, då det är så lätt att glömma....känner mig lite starkare kroppsligt, fortsatt med gymmet och det känns bra. Något piggare oxå, men sover ff mycket. Mitt psykiska mående klagar jag verkligen inte på, knappt någon ångest, inget ältande, inget dåligt samvete, känner mig harmonisk i min kropp, känner en acceptans för livet, ibland bra.. ibland mindre bra. Retar inte upp mig på andra, tar en dag i taget och det viktigaste först. Alltså, jag börjar få ordning på mig?. Kommer vara nykter 24 h till, det är ju så skönt. Kramiz

Har inte varit inne på några dagar och oj vad mycket det blir att läsa ikapp! Välkomna hit alla nya och så fantastiskt roligt att läsa hur många som faktiskt håller nykterheten - en dag i taget!

Har skickat iväg flickan på första skoldagen för terminen. Sonen har sin sista sommarlovslediga dag i dag. Han har verkligen fått vila. Alla semesterplaner fick ju skrinläggas. Sonen har tagit långa sovmorgnar, hängt på sitt rum, kommit ut vid mat och någon enstaka gång för att prata lite. Nu mot slutet tycks han ha vilat ut för helt plötsligt vaknar han tidigare och tar egna initiativ som promenader (jag får inte hänga med tyvärr) och hänger med kompisar och så. Vi får inte underskatta den stress och press barnen lever under i skolan. Jag är ganska säker på att min son hade fått en utmattningsdiagnos också om inte sommarlovet kommit när det kom.

Jag är nykter! Alkoholen har blivit en väldigt avlägsen vän i mitt liv. Finns knappt alls i mina tankar och sug har jag inte. Tvärtom. Det tog mig ungefär 6 månader att komma hit. 6 månader av hårt arbete som är värd varenda sekund. Jag vaknar pigg och utvilad, jag har en närvaro och ett tålamod med mina barn hela tiden som jag inte hade tidigare, jag kan planera mitt liv utan att fundera på vilken dag jag ska vara bakfull. Listan kan göras hur lång som helst!

Äntligen kommit igång med träningen. Har fuskat mig igenom några baspass och i går märkte jag att jag faktiskt kunde göra hela passet på riktigt. Nu gäller det bara att fortsätta ta små steg mot forna tiders styrka och kondition!

Vikten, jag vad ska jag säga om den. Jag vägde mig ju inte när jag satte i gång för en månad sedan. Av en händelse passerade jag en våg och insåg då att jag inte hade 10 kilo att gå ner utan att jag har 15 kilo kvar. Gjorde ett ryck och mätte BMI och midjemått och ja, jag betraktas som överviktig - för första gången i mitt liv. Det är bara att fortsätta tänker jag. Allt som inte behövs för överlevnad är borttaget. Jag äter mycket morötter och ett par äpplen om dagen. Äter ofta sill och ägg till middag (så gick jag nämligen ner efter min första graviditet med stor framgång). Det är mättande och sill är supernyttigt (åtminstone om man inte väljer de sorterna med geggamoja i). Knäckebröd äter jag också. Väntar att äta till jag blir hungrig, och lite till. Rätt eller fel metod? Det vet jag inte. Jag ser att det händer grejer men otroooligt långsamt.

Fortsättning följer på den nyktra vägen.

Kram!

Du har precis fattat ett mycket stort och svårt beslut, vilket gör det rimligt att det dyker upp tvivel och motstridiga tankar och känslor när du nu ska stå fast vid det. Det betyder inte att beslutet inte var rätt att fatta! Låter klokt att försöka lätta på den där tryckkokaren av skam och skuld, och få stöd att reda lite i tankarna och känslorna.

Det finns lite olika alternativ, men jag tänkte nämna två saker som varit hjälpsamma för andra. Något många verkar vara nöjda med är det anhörigstöd som kommunerna/stadsdelarna har hand om. Alla kommuner har anhörigkonsulenter dit en kan ringa (anonymt i ett första steg om en vill) eller maila för att se vad de har att erbjuda dig. Utbudet kan variera lite från kommun till kommun, men oavsett har de ett lagstadgat ansvar att ge dig som anhörig det stöd du behöver. Du hittar mer information genom att slå in "anhörigstöd" och din kommun/stadsdels namn i din sökmotor. Ett annat alternativ är Al-Anon, som liknar AA:s upplägg fast för de som lever/har levt nära någon som dricker. Slå in det i din sökmotor så hittar du till hemsidan, där det finns information om vad som finns på din ort eller digitalt. Vissa tycker att det är enklare att öppna upp sig för personer utanför det egna nätverket, är det så för dig kanske något av dessa alternativ kan vara något att prova?

Fint att höra att forumet varit hjälpsamt hittills, du får gärna fortsätta skriva här om hur det går för dig!

Varma hälsningar,
Kristoffer

Grattis vad bra jobbat ?

Tack se klart och torn.

Ja, jag längtar tills jag kommer till den punkten att jag slipper skammen. Och det är som du säger se klart, jag bär på skam för väldigt mycket olika saker och har väldigt lätt till den känslan i många olika sammanhang.

Hoppas alla får en fin dag ❤️

Och idag blir det en nykter dag! Facit på sistone är 11 nyktra dagar av 13, bättre än 0 av 13, men inte lika bra som 13 av 13 ?.

Varje dag är ju en chans till en ny start. Jag kan välja att ligga här i soffan och deppa över att jag har ont och inte orkar göra någonting, eller bestämma mig för att jag idag åtminstone ska plocka iordning, duscha, läsa en stund och laga mat. Det orkar jag? Och en kort promenad i solen.

Tänk att jag för några månader skulle ha hånskrattat åt det där "schemat". Livet kan förändras snabbt ?. Så, det gäller att ta den där chansen idag.

Kram till er alla ?

Fint att ha dig tillbaka här igen! Toppen med 17 dagar ju!
Kram!

Nu är jag ledig i knappt en vecka. Eller återhämtningsvecka som det kallas enligt mitt arbetstidsschema.? Satt just och funderade på om jag har några problem som måste lösas under ledigheten. Kom inte på ett enda problem och ser bara möjligheter. Så i dag blir det diverse ärenden och inköp av en present till frugan som fyller år, tvätta bilen och åka och bada med min dotter i en närliggande sjö. I morgon bär det av på en artsatsning i trakten av Kristianstad av alla ställen.?

Ha en fin dag! /Torn

Ja, jisses vad jag och flickan har bråkat om dusch/bad. Crescendot blev när vi skiljde oss och jag flyttade till lägenhet med enbart dusch. Den var fullständigt livsfarlig enligt flickan :D Jag har gjort flera olika saker. Flickan älskar att bada och simma, därför har jag ofta planerat in simhallsbad på söndagar så är den duschen avklarad liksom. Hemmavid har jag lockat med "Spadusch", vilket har kunnat vara tända doftljus eller annat. Jag har också kunnat locka med den där nya supernajsa duschkrämen som jag köpt och som måste testas. Jag har spelat mycket teater. Ett exempel är att jag har duschat själv och då skrikit och hojtat ungefär som flickan men ändå lyckats med min dusch till slut (mycket skratt kring det och sedan måste hon ju visa hur man kan göra utan så mycket skrik). Alla dessa grejer och lite till har funkat i bland och inte i bland. Till slut köpte jag faktiskt en undulat som blev tränad på dusch. (Vi har undulater men en gick bort och då skulle ny inköpas). Jag tog kontakt med en seriös uppfödare som tränade undulaten innan leverans. Undulaten fick helt enkelt följa med in i duschen och sitta på duschväggen. Ville inte flickan följa med tog jag ut undulaten först. Sedan kunde jag prata med flickan om att det blev ju tråkigt för honom att sitta där och vänta och då blev det fart. Nu, ett år senare behöver inte undulaten tjänstgöra längre för vi har väldigt sällan så stora problem. Det blir nästan alltid lite diskussion innan men inte av den magnituden som förr.

Hoppas något av mina tips kan komma till nytta!

Kram!

Jag tänker nog lite både och. Just nu är mina tankar mest kring den positivare delen av tänkandet. ”Jag kan inte hantera drickandet, och jag ser allt positivt med att inte dricka alkohol”. Det är ändå frustrerande. Jag har ju haft dagar när jag inte tänkt på alkohol och det känns så skönt då.

Att jag inte kan dricka, vill inte dricka är självklart för mig. Jag har aldrig tankar på att kunna hantera alkohol, utan för mig är i så fall hanteratankarna att jag bara skulle bli full 1-2 dagar i veckan, inte att enbart kunna ta två öl på en uteservering, haha.

Ja, kanske får släppa målet lite på att tankarna på alkohol ska vara lika lockande som att se målarfärg torka.

Förstår att du är trött Varafrisk. Vilken pärs din dotter och du går igenom nu. Jag har läst allt du skriver. Nu har du (återigen) en tid av stark oro och sömnbrist framför dig. Jag lovar dig. INGENTING blir bättre av alkohol. Din dotter kommer helt säkert också känna av om du inte dricker (Även om vi ofta tror motsatsen är det verkligen inte sant. Gäller såväl stora barn som små barn.) och känna sig tryggare med dig i en mycket svajig tid för henne själv. Du är hennes mamma, hennes största förebild i livet! Även om pappa finns också så går det inte att underskatta mor-dotter relationen. Du fixar dag 5 också. För din skull och din dotters skull.

Kram!

Snyggt jobbat av dig, tur också att du har en snäll chef! ?
Jag har halkat bakåt men är på gång igen!
Följer dig och blir inspirerad.

Ja , mammor dom vet instinktivt... Man känner på sig. Beklagar med din mamma. Du har ju rimliga krav, du vill ha det gott. Passivt aggressiv är inte sunt. Jobbigt att vara i och tär på en. Min man är snäll. Så snäll. Han blir bara dryg men aldrig elak. När han blir full vill jag bara slå honom, blir så förtvivlad. Det gör jag ju inte men tror att om jag skulle göra det skulle han bara "ta i mot".

Ja, han ringer. Hör att han är full hela tiden. Han är i sin hemby, det är förödande för honom, han kommer gå under där. Aldrig resa sig igen. Han ringde vid 6 på morgonen i går, då hörde jag att han drack och han var påverkad. Men han blånekar. Jag sände honom länken till AA men han vill inte gå... Nähä!

Ja, bodde själv i tio år före jag träffade honom så jag är van. Har min borg. Tufft ekonomiskt men jag säljer saker nu...soffan, verktyg osv... Det måste gå.

Hoppas ok att jag frågar men har du möjlighet att ordna en bostad själv? Typ hyra en lägenhet? Ett ställe dit du kan dra dig tillbaka när han dricker? Kan kanske vara en start?

Kram, du har ändå börjat en process i ditt huvud. Ett steg.

... med vidöppna fönster hela natten. Läkarbesök (check) samt jobb står på dagens agenda. Nykter idag står dock högst upp. Så skönt, så många jobbiga tankar jag slipper iom det beslutet. Så mkt oro jag lämnat bakom mig som en tung ryggsäck, jobbig att släpa på förutom allt annat.
Önskar er alla en fin och nykter dag. De är bäst. Kram ?

Det vill jag jättegärna. Du får så gärna kolla med dina juristvänner och skriva om det här så mycket du vill, så jag samlar råg i ryggen inför denna batalj.

Jag tror nämligen att jag har identifierat en grundorsak som jag verkligen behöver ta tag i. Nu när jag inte kan dricka vin på de tankarna och känslorna längre.

Att jag hamnat här har flera orsaker. 1) Total okunskap om att äga hus och vad som händer vid separation. 2) Vill inte att andra ska må dåligt, så då backar jag hellre själv. 3) Hela vår relation hade en obalans så till vida att jag hellre backade än tog konflikten. Mycket därför att min mammas och pappas ständiga bråk gav mig stressallergi inför just bråk. Högljudda gräl måste undvikas till varje pris.

När jag träffade barnens pappa var jag 20 år och han 26 år. Han var klok och erfaren, jag var ung och halvgalen. Skulle jag ha rätt mot honom krävdes skriftligt bevis.

Den obalansen har bestått, trots att jag ”gått om” honom både karriärmässigt och lönemässigt sen många år tillbaka. Det är han väldigt väl medveten om, och det var en orsak till separationen.

Han valde att hacka på mig för allt jag gjorde och inte gjorde. Hela tiden. Och jag tjafsade inte emot. Jag backade och tystnade. Eftersom jag egentligen inte är tyst till min natur så ledde det till att jag begick våld på mig själv.

Om jag tror på positiv förstärkning i alla lägen, så praktiserade han i sin tur negativ bestraffning. Allt som var bra var inte ens värt att nämna, men minsta skitfel skulle ältas i långbänk. Jag och äldsta dottern pratar om det ibland. Om hur jag i min uppfostran peppade och boostade och berömde, medan han hackade på småsaker.

Han har bra sidor också, men de negativa sidorna överväger tyvärr. Det var därför jag tog mig därifrån så snabbt jag kunde hösten 2013.

När idéen faktiskt kom från honom ”ska vi komma till skott och separera?” så kände jag direkt: ”Nu tar jag bollen och springer!”

Kram ?

Igår föll jag.
Så himla dumt.
För jag klarade en kväll så skulle jag klara två.
Det var INTE genomtänkt och bara så dumt.
Blä och fy fan, nu vill jag bara gömma mig, krypa in under en sval och slemmig sten.
Men det gör jag inte.
På svajiga ben står jag rak och tänker på det igen, nya tag, börja om och så vidare.
Fan också.
Ggggrrrrrrrr
Aaaaaaahhhhhhhh!
Fan fan FAAAAAN

Omstart

Du tänker på hur i god vigör kroppen är i övrigt och kan rena sig.. ja för räknar jag på de så ska de gå.. men om de är en vecka så går de ju absolut inte?

Nej, det var så skönt att vara nykter! Nu är jag dödligt trött i hela kroppen av för lite sömn och oro?
Hoppas verkligen att inte min dotter har kommit t skada och vågar/kan lämna den här killen och komma hemma t oss idag.

Jag tror mig nästan på att jag vågar säga att jag ska vara nykter idag.

Kram?