Senaste kommentarerna i forumet

Kan räcka med några andetag när jag känner mig stressad- vilket får mig att instinktiv räcka mig efter ett glas (inte på jobbet då...)
Det bryter tanken på något sätt.
Sen har jag druckit a-fri öl eller bubbel när jag varit i sociala sammanhang. Funkar bra men försöker dra ner så det inte blir slentrian som med alkoholen.
Att greja med saker hemma brukar också funka för mig, för att bryta loppen av tankar/känslor kring alkohol.

Jag ska kräva min del. Jag behöver stå upp för mig själv. Ska kontakta en jurist och fråga hur jag kan ska gå tillväga.

Vi har inte skrivit något papper, inte ens pratat om det på sju år. Typiskt alkisar, stoppar huvudet i sanden ?

Kram ?

Ja, och jag känner att detta ska få ta tid. Jag orkar inte göra som jag alltid gör, att ha nån jäkla checklista som ska bockas av ?

Har berättat för en person som jag litar på, då skämdes jag inte alls. Kändes fint att ge henne det förtroendet.

Klart du ska ha ut din del! När jag skilde mig lämnade jag vårt gemensamma boende alldeles för billigt samt en massa andra saker. Jag tänkte som du, fint att barnen får bo kvar och de kommer ju ändå att ärva allt. Men, nu är min exman omgift och har två nya barn med den nya frun, vilket innebär att arvssituationen blir helt annorlunda... och jag ångrar mig big time! Dock, gjorde vi ett juridiskt avtal så tyvärr kan jag inte ändra situationen, men gör inte samma misstag som jag gjorde.....

Kramar!

Vilken hjälp ni är här ”min familj”. Ni stöttar och peppar. Tänk vad lång tid det tar att bli frisk och fri.
Känt mig lättare till sinnet några dagar nu. Och har nu hittat en strand där jag känner mig så hemma. Tog med kvällsmat och kaffe, och en bok. Så skönt att sitta där och hämta kraft. Ska åka ut till den här stranden ofta känner jag. Så skönt med råd.
Ska också försöka komma på mer saker jag kan göra. Och skriva upp dom så att när jag känner mig ensam och ledsen så kan jag göra något av det jag skrivit upp.
När man är ledsen känns det som man inte kommer på något alls.
Och att försöka landa i att det är inte farligt att vara ensam.
Tack alla fina?

Idag sa jag, hur ser du på framtiden. Han vill inte prata, jag sa jag vill inte ha det såhär. Jag föreslog skilsmässa, och ha är hal som en ål. Han vill ha allt och lösa ut mig, jag vill ha ett samtal. Jag måste hitta en permanent lösning för mig och mina barn. Jag frågade om hans känsla om att jag vill skiljas, ledsen, arg el glad. Det tänkte han inte ge mig svarade han, han skulle inte visa upp några känslor. Ilska var sorg många gånger. Ja sa jag tar nog hellre tårarna. Berättade hur jag upplever det, han menar på att han kan inte leva upp till mina krav och så snurrar det. Jag var tyst, tänkte han får ta upp det själv om han vill. Ångesten släppte, för den här varit tuff dom här dagarna. Jag tror enda chansen att gå vidare är att få 9:e steget från den som försöker tillfriskna, man får aldrig chansen att gå vidare annars Ger mig själv en klapp på kinden och säger det kommer bli bra

I början vågade jag knappt tänka tanken att berätta för någon att jag hade slutat dricka. Då skulle jag ju indirekt erkänna att jag var alkoholist. Jag var rädd att misslyckas också, himmel så pinsamt det hade varit.

Nu har jag lite blygsamt börjat berätta, och då hänvisar jag till att jag vill komma tillrätta med mina problem med återkommande ångest och sömnstörningar. Några fler detaljer behöver ingen veta.

Av de få jag har berättat för har jag bemötts av respekt, för att jag har tagit ansvar för min egen hälsa. Men jag berättar inte för alla, tillfället ska kännas helt rätt.

Min husgud Annie Grace säger att det tredje viktiga steget i nykterheten är att man identifierar sig med att vara nykter, och att man är det all in. Som när man börjar löpträna och köper rätt kläder och utrustning.

Men det tar nog lite tid att komma dit. Jag har i alla år pratat öppet om min psykiska ohälsa, utmattning, depressioner, ångest. Men absolut inte när jag har mått som sämst, utan först efter att jag har tillfrisknat. Först då har jag varit mogen.

Jag har alltid sagt att vi som tillfrisknat måste föra de sjukas talan, för just då fixar man det inte. Jag tror att det är likadant med nykterheten.

Kram ?

Undrar också hur du har det?
Kram ?

Det är en enorm känsla, att känna sig fri i livet. Att bestämma själv.
Att aldrig behöva ”hoppas på” att inte bli för berusad. Att inte behöva oroa sig för att det finns för lite eller för mycket.
Den friheten hade iaf inte jag räknat med så det är stort för mig och något jag reflekterar över varje dag.
Det är härligt att läsa dina inlägg och det som egentligen är vanlig vardag känns som något märkvärdigt. Tänker att det är så själva livet är menat. Att vi ska se det, och känna den där storheten i det lilla.
Tack för att du delar med dig!
Kram ?

Kan säga att jag inte känner igen mig i sånt som andra missbrukare berättar! DEN mallen!

Jo då, så snart jag orkar! Tyvärr dog mitt batteri efter att jag skrivit rubriken.

Du gör det så bra! Vilken resa du gjort och nu få läsa om dina steg mot tillfrisknandet.

Det behöver inte vara någon som är viktig för mig! Tvärtom förlåter och glömmer jag mycket lättare vad viktiga (för mig) personer sagt eftersom de har många andra goda sidor! Jag har lättare att låta sånt som viktiga personer säger rinna av mig, medan jag ältar att ytligt bekanta och främlingar öppnar käften trots att de inte borde, eftersom de inte vet ett skit vad de pratar om!

Jag glömde ju skriva, att vad skönt för dig att få rensa, att få börja läka själv. Att du kunde få iväg honom. Jag förstår vad det har kostat. ❤ önskar dig sinnesro

Till mig sa dom att det halveras varje vecka. Det va experter, via mitt förra jobb. Men googlar man, så får man fram olika svar på frågan. Gissar att det är väl lite olika från person till person. Lycka till

Det är väldigt lätt att komma in i ”dåliga” semestervanor, jättelätt. Oftast mår jag också bättre med vardagsrutiner även om det är skönt att vara ledig.
Jag hejar på dig, nya tag igen och döm inte dig själv för hårt. Vi är bara människor allihop.
Kram

Om inte annat sedan du läst/ lyssnat på boken.
Hon finns även med på flera poddar, om du googlar hennes namn.
Kvinnor med ADHD pratas det inte mycket om. Så många saknar förståelse. Jag tror att man ska börja med sej själv, att förstå sej själv. Sen kan man kanske dela det med vissa utvalda. Man ska vara rädd om sin integritet.

Hur jag vill leva? Frågar du. Jag vill "bara" ha det bra ... Trivas med tillvaron och det gör jag ju inte. Jag kräver inte mycket! ?? Ingen lyxvilla, ingen lyxbil...
Men känner mig fast. Låst. Hur jag än gör blir det fel, och det känns som att detta inte kommer att få ett lyckligt slut!

Kommer att tänka på min mamma som ofta frågade mig: "du, min skrutt, är du lycklig?" Skulle hon vara i livet, hon dog tyvärr förra året ?, och jag skulle svara "JA" på den frågan... Då hade hon genomskådat mig direkt!

Lämnar jag honom dalar han. Men samtidigt inser jag att jag kan komma att råka illa ut pga hans drickande. Jag kan hamna emellan, för han kan bli lite aggressiv då han dricker och jag har vid vissa tillfällen börjat säga ifrån. Jag bara kokar av frustration samtidigt som jag är ledsen över situationen. Kanske det bästa vore att lämna situationen, dra sug tillbaka, och inte börja opponera sig. Men jag kan inte låta bli! Inte att han slår men blir liksom "passivt aggressiv". Ibland säger han att han ska bland annat ge tillbaka på dem som behandlat honom illa genom livet.

Har du pratat något med honom efter att du bröt?

Härligt att du sagt Stopp! Jag tolkar att du börjat bygga upp ditt liv utan någon som tar massa energi och att du börjat se ljusare på tillvaron och framtiden. ?Gläder mig. Du har ju även en dotter att tänka på. En dag i taget.

Kram. ?

Mina mål med en hälsosam semester med fokus på bra mat och träning höll i ett par dagar men sedan sveptes jag med i semestervardagen. Grillat, feta såser och några glas rosévin eller sangriah blev standard och jag avslutar nu min semester några kilo tyngre och med lite sämre självförtroende.

Jag som var så sjukt stolt över mig själv för en månad sedan är nu inte på topp. Semester har aldrig varit den tiden jag mår som bäst. Tack och lov för vardagen med rutiner som jobb, veckomenyer, förskola och inplanerad träning. Det är när vardagen flyter på som jag mår som bäst. Kanske låter konstigt för vissa men det är så jag känner. Det kommer bli en bra höst och mina extrakilon och dåliga alkoholvanor ska bort. Igen...

Hej AmandaL, hur har du det?
Kram?

Hej! Och tack för dina ord. Det gjorde att tårarna sprutade.
Forumet "backade upp" mig så jag klarade säga stop, bättre sent än aldrig.

Nej, jag har ingen att säga något åt.. Ingen alls. Jag skäms tror jag. Har en vän som jag pratar med varje dag och jag ljuger för henne.

Jag har dåligt samvete för jag i princip tagit hans liv, för det är så det känns. Samtidigt som jag höll på att kvävas av ansvaret att ha honom vid liv.

Jag vet faktiskt inte alls vart jag kan få stöd? Tar tacksamt i mot förslag för jag inser ju att jag behöver det. Känns som jag ska spricka snart av sorg...
Tack igen!

Tack för ditt svar! Forumet har hjälpt mig mycket här, har kunnat fråga. När jag läste vad andra skrev och fick svar på de frågor jag hade blev jag förbannad. Det var en bra drivkraft för mig, jag fullkomligt slängde ut honom.
Nu efter sörjer jag det som inte blev. Men då...Jag sålde alla hans jäkla hönor med, han matade och gjorde aldrig rent till dom.

Kanske du kan hitta någon drivkraft på ditt sätt, läs igen vad du skrev till mig. Du är nygift (!)och har en man som sover i eget rum och blir arg om du öppnar munnen...
Gårdar går att sälja, om han inte kan lösa ut dig. Du, så som jag är värda något bra tänker jag. Svårt, alltid svårt med barn med. En gång när jag jobbade extra var min dotter hemma med honom. Hon ringde och sa att han var sjuk. Jag panikkörde hem, han var redlös och låg på golvet. Kan knappt skriva det. Ångest!! Det är tre år sedan och först nu orkar och kan jag bryta. Hur galet är inte det? Men att bestiga Mount Everest utan syrgas tar tid...
Stor kram och vad bra att du är hos dina föräldrar.
Kram

Tack för du skrev

Någon??

Ikväll borde jag ha dammsugat. Jag borde ha diskat. Och cyklat. Helst till havet för att bada i det strålande vädret. Man borde passa på nu, snart är det höst.

Men jag kände inte för någotdera, och efter maten tog jag en höneblund. Sov en timme. Tröttheten fortsätter komma och gå hit och dit, och jag har blivit duktigare på att lyssna på kroppens tidiga signaler. Då går tröttheten över snabbare har jag märkt.

Jag försöker göra det utan dåligt samvete. Dåligt samvete för vadå? Varför då? Dammråttorna springer inte ifrån mig. Tyvärr. Och badat har jag gjort massor i år, senast igår badade jag fem-sex gånger.

Måsten har jag nästan helt skrotat. Det är ytterst få saker man måste. Gå upp och gå till jobbet, ha kläder på kroppen, se till att barnen får mat och har kläder på kroppen. Men det är många påstådda måsten som man kan skrota helt.

Så fort jag hör någon annan eller mig själv säga/tänka att jag ”måste” göra något börjar jag ifrågasätta det påståendet. Är det verkligen så? Vem/vad tvingar mig? (Obs: på jobbet har jag många måsten helt naturligt, men det kallas jobb ?)

I slutändan vill jag kanske göra en sak, men då går jag in i det med en helt annan öppen, nyfiken, vetgirig inställning. Då är det mitt val, och jag vill verkligen att det blir så bra som möjligt. Annars är min insats i form av tid och engagemang helt bortkastad.

Ungefär som när man blir nykter.

Kram ?

Tack för ditt svar! Ja det ekonomiska är inte kul nu men ändå bättre än att ha någon som man sätter tro till och sen inte finns.
Så många gånger jag inte fattat att han varit full, inte fattat att han varit aspackad och jag trott att det varit stress...Jag fick ett brev av en uppdragsgivare som beskrev det jag märkt men då med krav på åter betalning. Han beskrev allt på 6 sidor, inget av det var nytt för mig och inget där kunde jag säga "nej det stämmer inte"... Jag bara betalade, bad om ursäkt och där började processen. Tror jag.

Jag har tänkt som du, han kommer dö om jag säger stopp. Och nu har jag gjort det och jag tror faktiskt han går under...Självmord är en sak som finns med i beräkningen här med.
Men du...jag /vi har ETT liv, ett enda. Jag vill ha det bra! Jag vill att min dotter ska se en stark och glad mamma!!! Det är vuxna människor vi talar om, de får reda sig själva. Hur vill du leva?

Måste vara hemskt för dig att han är så ambivalent i det han säger. Hoppet tänd och släcks, tänds och släcks...så svårt. Jag känner med dig. Kram