Senaste kommentarerna i forumet

Ja vi ljuger för de vi älskar mest. Vi manipulerar för att få oss framstå som bättre och för att försöka skydda att det är ok att dricka. Alkoholism är en sjukdom och den sitter djupt rotad i hjärnan, själen, kroppen. När man dricker så tänker man bara på sig själv. Jag flydde från verkligheten men den kom ju dagen därpå. Ge han ett ultimatum. Vård (då måste han genuint vilja ha hjälp) eller lämna. Du mår inte bra, din dotter mår inte bra av att leva i ett destruktivt förhållande. Min mamma var alkoholist, pappa drog med mig. Han träffade en ny, hon var också alkoholist. Samma visa igen. Så det blir inte bättre om man inte vill ha hjälp./Skrivet från en alkoholist

Pluviophile, att redan som 19-åring reflektera över sin alkoholkonsumtion måste jag säga tyder på en alldeles särdeles stor klokhet, självkännedom och analysförmåga. Jag hade liknande funderingar när jag var 19 men inte tusan slutade jag helt förrän jag var 50 år. Mitt råd till dig är att följa ditt hjärta! Fortsätt INTE på inslagen bana. Sätt stopp medan tid är. Börja med att testa vara nykter under en period, t.ex. en månad eller tre. Prata med dina kompisar om det och visa att du menar allvar. Du kan hänga på dem som nykter också även om jag kanske skulle rekommendera dig att hålla dig ifrån sammanhang som inkluderar mycket alkohol i början. Alkoholism ÄR en progressiv sjukdom. Vi är många som kan vittna om det här. Att gå från normaldrickande till alldeles för hög konsumtion är gjort i ett kick - tyvärr. Att ha sjukdomen i släkten är också en viktig varningssignal.

Kram!

Ja jullan65 tack. Kämpe, nja jag försöker rensa upp spillrorna av mitt liv. Rensa bort skiten och fokusera på det viktigaste, mig och min familj. Kommer inte orka en runda supande till, ja och inte min familj heller.

Det var så det började för mig för cirka 8 år sedan. Hade absolut inget sug på helgerna. Kunde se på andra dricka, kunde tacka nej. När jag drack då dracks det. Problemet är ju att man aldrig vet när det går överstyr. För MIG blev de så att jag drack fredag, tog en återställare lördag, drack lördag hade söndag som bakfylledag. Sedan började jag talla på söndagen, tog några folköl. Tills de märkte på mitt jobb. Fick motvilligt hjälp. Gick ju inte så bra när viljan inte finns där. Se det är grymt bra att du insett att det blir problem när du dricker och att du vill göra något åt det. Det ville inte jag tills båten kantrade.

Superbra jobbat och jag kan bara skriva under på allt du skriver!

Kram!

Dig, JoYo, Charlie, Torn och Se klart tar jag gladeligen rygg på - ni är mina ledstjärnor ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️

Så jävla duktig är du ?

Kram ?

Nej, inga målbilder mer än få till sömnen bara sovit 4 timmar i natt fast de proppade i mig i massa stessolid under dagen så ingen sömn när jag fick natt medicinen fick jag åtminstone 5 timmars sömn men 5 timmar på 1 1/2 dygn är inte vad jag klarar. Är helt slut och gråter bara. De är omänskligt med så här lite sömn. Man blir julhelg slutmoch de här verkar inte bry sig om man bara mår ännu sämre utan sömn och ökad ångest. Blev tjafs vid frukosten och jag blev jätte ledsen så kommer en personal sa jag vill skriva ut mig och tårarna sprutade och de ända jag fick till svar var: ja de är lika bra, men tack för det. Försökte förklara att jag är inte sån härvegentligen men när man knappt får någon sömn så blir jag inte mig själv. Sagt till fler personal att jag knappt sovit något alls och svaret har bara vart de låter jobbigt. Men nu skulle sköterskan prata med läkaren om mediciner så jag kan få sova. Plus soc ska ringa prata med dem senare på förmiddagen. Tur jag har min soc och min supersnälla rumsgranne som fixade frukostbricka till mig och till och med sa till personalen att kanske vara lite mer empatiska och förstående. Fy fan vilka 2 dygn de varit och jag vet att åker jag hem så kommer de inte bli bra. Så känns just nu välja mellan pest el kolera

Jag slutade besöka dejtingsajter samtidigt som jag blev nykter. Precis som med nykterheten krävs några månaders ”avgiftning” innan man ens kan se nyktert på fenomenet.

Jag kan idag se att jag var helt desperat för att hitta någon att dela mitt liv med, kosta vad det kosta ville. Jag var anpassningsbar in absurdum.

Jag har hittills inte dejtat någon som delar mina intressen. Som vill följa med mig ut i skogen eller på cykelrunda, gå på konsert, show, föreläsning eller göra en road-trip och ta dagen som den kommer.

Nä, istället var jag på fullt allvar beredd att lära mig spela golf ? Fattar knappt hur ”sjuk” jag var, och hur glad jag ska vara att jag kom därifrån med lite stolthet i behåll.

Det känns som om jag begick våld på mig själv - genom att slå knut på mig själv, för att få ihop ekvationen.

Nu sörjer jag inte dejtingträsket ett dugg längre. Faktiskt. Jag jobbar på att vara självsnäll och gör gärna saker självsam. En dag träffar jag en man, det är jag säker på. Ju fler utåtriktade saker jag gör desto större blir möjligheterna.

Ikväll ville jag gå på en liten trubadurspelning på en restaurang. Yngsta dottern ska med. Delade evenemanget på fejjan och frågade om någon ville hänga på. Två kompisar, som inte ens känner varandra, svarade och hänger på ikväll. Jag kör, så nykterheten är förstås ohotad, och jag tror att det blir en toppenkväll.

Precis som med drickandet så är dejtingträsket en dålig ovana, som går att vänja sig av med. Jag lovar.
Var rädd om dig ❤️

Kram ?

Förändring i livet är en pågående process. Jag ville sluta dricka alkohol och jag kunde det.
Den där dagen, den 29 december förra året tog jag beslutet. Jag ville det så mycket så jag förutsatte att jag fixar det.

Visst dyker det upp saker i livet.
Allt är inte löst för att man inte dricker. Men det är såå mycket lättare att hantera saker.
Hade svårt att tro att det verkligen är så. Men så är det?

Behöver inte fundera på om det syns att jag är alkoholist. Funderar inte på om det syns om jag är en nykter alkoholist ens. Ser mycket piggare ut och känner mig fräschare både utanpå och inuti.

Mina barn är underbara. Gjorde detta mycket för dem, och min man förstås❤

En pågående process ja. Nu tar vi en vit dag till.
Hälsningar en tacksam och glad stark björn, pigg och rask på jobbet nu?
Kram?

Så skönt att nykterheten känns stabil! Nu är det dags för nästa utmaning ? Framgång föder framgång, och får man bakslag så är det bara att ta nya tag.

Choklad blev min dagliga ”drog” efter alkoholstoppet. Men nu har jag inte ätit choklad på 10 dagar, tjoho!

Jag är för tung för att springa och istället har jag bestämt mig för att cykla en mil varje dag istället. Jag ska strax ge mig iväg på dagens runda, vilket blir dag 8.

Kram ?

Nu börjar semestern, var klar vid 22.30 igår... helt slut ? Har därför sovit hyfsat i natt, inte helt lätt när grannen snarkar som om han låg i vårt tält ??

Gick förbi flera med vinglas och öl-flaskor igår... blev inte ett dugg sugen faktiskt. Skönt! Tänkte på en sak igår när jag höll på att pyssla, för 33 dagar sen så hade jag snabbt som ögat fått upp tältet för att sen kunna hälla upp ett glas vin, känt stress och extrem längtan att få ta det där första glaset. Jag har känslan i kroppen nu med när jag gör något... men får liksom skaka av mig det och påminna mig om att det inte blir nåt första glas, lika skönt varje gång. ?

Nä, nu ska jag ut med vovvis, han var super-pepp i går när han såg att jag packat tältet och flög in i bilen... det har inte hänt tidigare. Han gillar nog tältlivet lika mycket som barnen. ?

Idag väljer jag att vara nykter ??❤️

Du skriver också bra saker!

Om adhd, och att du känner igen dig i många saker som jag skriver och om det skulle vara så att det kan vara hjälpsamt för dig att utredas, då kan du be om en utredning. I mitt fall så har jag förstått att mina idéer som sprutar ut har jag prövat förverkliga. Och jag har inte ofta ägnat någon större tankeverksamhet på konsekvenserna. Och det har fått konsekvenser, stora konsekvenser. Så här i efterhand har jag valt att se allt som erfarenheter. Jag har spenderat pengar jag borde ha investerat i hus. Du skriver att du sparar till hus och att du vill flytta hemåt - bra med tydligt mål och plan!

Jag har haft massor av sparandeformer, i fonder, aktier och på flera konton och jag har aldrig haft en tanke på hur utan bara att ha det, eftersom jag har arbetat inom bank fast inte som ekonom, så har jag lärt mig att jag borde ha olika former av sparande, men inte vetat hur och varför!

I alla fall.

När du är ung och sparar till en cykel då är det tydligt hur mycket du behöver jobba och lägga undan. Om du är äldre och sparar till en insats för en bostadsrätt i en stad eller om du vill köpa ett fritidshus någonstans vid havet eller i fjällen, då är det lite svårare att beräkna vad du behöver spara och hur länge beroende på när det där huset ska köpas.

Jag har haft medel som jag spenderat på väldigt tokiga, roliga och värdelösa saker, men allt det är erfarenheter. Jag gick inte under på 90 talet och jag har inte heller gått under nu.

Min förmodade adhd har gjort att jag har gått igång på "kickar" som jag inte känt till. Med män, flirtar, för tidigare resor med de jag ansåg att jag hade lärt känna och att jag visste vilka de var. Jag hade fel i samtliga fall och jag har lärt mig av mina erfarenheter. En var gift och hade visst fått en minneslucka. Då hade vi känt varandra i två år och jag skulle aldrig någonsin inleda en relation med en gift man.

Så, då har dessa "kickar" inte varit så hjälpsamma i mitt liv. Jag är inte en tonåring längre, även om jag känner mig som en ganska erfaren tonåring. Jag är ung i själen, i sättet och precis lika glad som jag var som tonåring.

Jag har facit idag. På mitt liv. Jag har plöjt alla böcker jag har kommit över om adhd och jag har också vänner med adhd som säger att jag har det. Nu har jag blivit utredd för adhd och får veta besked efter psykologens semester.

Så jag förstår att mina bus som barn, alla mina kompisar jag hade och tröttnade på, liksom i ungdomen, killen jag var så kär i tog all min uppmärksamhet och fokus och jag kunde inte koncentrera mig.

Det är min koncentration som är största problemet, jag vill läsa en viss utbildning och då behöver jag extra stöd för studier. Därför behövde jag bli utredd. Därför var den utredningen hjälpsam för mig.

Jag ser det redan idag. Och jag prövar planera och skapa en struktur, men det är så svårt. För jag fastnar ofta, börjar med en sak och sedan så har jag påbörjat något helt annat. Så där håller det på - hela tiden. Jag har larm som avbryter mig, när jag måste avsluta en sak - även om jag inte ens kommit igång och börjat med uppgiften.

Jag skriver post it lappar om mina "måsten" och då använder jag inte gärna orden måsten. Men jag måste betala räkningar i tid. Jag måste avrunda på kvällen och stänga skärmar, mobil i annat rum osv.

Jag har annars mat, sömn, fysisk träning och mindfulnessträning inpräntat sedan flera år de utgör grunden till min livsstil och de har blivit mina viktigaste behov att lyssna på för att leva medicinfri.

Nu pausar jag då min klocka faktiskt har ringt och jag ska göra annat.

Skriver igen.

Ha en underbar dag!

Sov gott hela natten och nu ska jag njuta av mitt morgonkaffe! Känns så skönt att inte vara så där tråkigt trött, det är så bortkastat att vara bakis. Så ovärt.

Bra diskusion i din tråd Vinäger.

Så upptäckte jag att mitt ex som levde på mig i ganska många år. Det började med att han lånade pengar och jag ändrade mitt tänkande att det fick bli gåvor. Det var nog min räddning. Att jag började tänka så, eftersom jag ofta tänkte att han skulle komma på fötter som entreprenör igen och kanske betala tillbaka och då skulle jag kunna köpa mitt hus. Jag började meditera och gick en utbildning. Och arbetade med acceptans och att släppa taget. Det var då jag insåg att alla "investerade" år, alltså att jag försörjde honom och han skulle stå för ekonomin senare, så insåg jag att senare kommer aldrig att hända. Jag vaknade i mina meditationer och insåg hur beroende han var av alkoholen.

Under vårt första år som vi levde ihop bodde vi i hans hyrda bostad och vi var ute och åt på restaurang ofta och jag ville helst laga mat och äta hemma. Men jag klädde mig fint och vi var ute och åt med vänner, tills jag sa att min sömn betyder allt för mig för att jag skulle sköta mitt arbete så minskade våra middagar ute till helgerna.

Så där höll det på. Sedan flyttade vi till mitt hem. Och jag ville inte längre följa med ut och äta, inte alls. Ställde upp ibland när vänner kom till stan. Lite som ett barn inte vill vara med och leka. Jag förstod att jag inte orkade med alla glasen med alkohol och alla samtal med bordsgrannar osv, vilket kunde vara trevligt till en början, men inte när jag började se hur det skulle fortsättas tills servitörerna hade gått hem och personalen bad oss gå. Varenda gång. Och jag orkade inte längre. Han fick gå ut själv.

Vi bröt upp för 2,5 år sedan och vi har pratat om tiden som var. Det kom fram att han har pratat med sina gamla ex och en väninna han var kär i under tonåren under hela vår tid. Inte som att han önskade dem istället för mig, utan jag vill bara säga att det är inte synd om mannen som sänder sms och ringer och behöver uppmärksamhet.

Det finns alltid någon annan som lyssnar och svarar och kanske har samma problem med missbruk. Eller så finner han en annan som också missbrukar.

Det låter som du är sund. Du tog din dotter därifrån. Bra gjort.

Lev ditt sunda liv. Visa din dotter att det var inte bra, men berätta för henne utifrån hennes ålder och förståelse, att du inte visste och var inte dömande, utan bara. Så vill inte jag leva.

Det finns så många sunda och friska fina män därute och du kan träffa en av dem.

Jag skrev, som jag brukar, mer än vad jag borde, men det blir mitt sätt att få ur mig det som jag pratar om i min vardag också. Jag levde i medberoende i 12 år och jag förstår inte hur jag kunde det. Men jag ångrar det inte. Jag har lärt mig mycket om mig själv, om andra och även om mitt ex har väldiga problem så kommer jag att älska honom för alla samtal vi haft under de åren. Han fick mig att växa. På ett sätt som ingen annan har fått.

Ta hand om dig!

Har inte hunnit så långt, men oj vad jag kände igen mig i det där med mannen man trodde att man var tillsammans med... men som fortsatte med dejtingsidor. Jag slösade ett år på en sådan man, en som bara fokuserade på sina barn, hobbies, kompisar... och hade mig som någon sorts "tillägg" i livet. När han sedan behövde börja kompromissa var jag inte värd att träffa längre...

Nu ska jag läsa vidare och se hur det har gått på din resa... Jag hänger ju på dejtingsajter och hoppas hitta "mannen i mitt liv", men det kanske är kört... (fast den tanken orkar jag inte ens tänka just nu, känns för deppigt).

Hoppas du får (en till) fin dag!
Kram

Jag har under de sista åren lagt på mig i vikt. Jag har inte bara tröstdruckit utan också tröstätit. Så fort jag satt mi i soffan på kvällen har tröstegottet åkt fram. En jädra ful ovana som nu ska brytas. Så nu har jag gjort slut med alkoholen helt. Inte druckit ett enda glas på evigheter. Mina vita perioder har de sita åren varit mycket längre än tidigare. Perioderna med alkohol blev färre och kortare och nu är de helt vita. Så igår startade jag ett medlemskap i ett viktminsknings/hälsoprogram, för att få stöd/support i min resa till ett hälsosamt liv. Jag har 10 kg övervikt som ska bort från mage och bröst. Jag är ett typisk äpple och riskerar diabetes, hjärt/kärlsjukdomar samt Cancer. Många många kvinnor i min släkt har drabbats av dessa sjukdomar och jag vill helst inte hamna där. Därför väljer jag nu att avstå från alkohol, socker, färdigmat, vitt bröd, mjölmat för att må bra.

Jag promenenrar i snitt 1,5 tim/dag med min hund, cyklar ibland och ska nu börja styrketräna hemma.

Jag är glad och taggad!

Så bra att du tar hand om dig och sätterdig själv i "förarsätet" nu. Ta hand om dig och vila, men du kanske ska berätta fär någon du litar på så att du har en support. Du skriver att du är så ensam med din hemlighet och det gör det så mycket svårare. Har du en vän/syskon att få stöd från och som du kan ringa till? Eller så kan du ringa till AA. De har en supportlinje eller så kan du ringa hit till alkoholhjälpen och få samtalsstöd.

Jag pratar med mina syskon och min vuxna dotter ibland, men mest med min man. Det gör att jag slipper vara så ensam och vi gör numera saker tillsamman utan alkohol.

Stor kram och heja fina du!

Hej, jag är alldeles nynykter, ny här och vet inte hur det är att vara i just din situation. Men har iaf läst det du skrivit! Hoppas att du får ett bättre svar i morgon.

Jag tycker du är jättebra som vågar se dina problem och söker dig hit! Tror du det kan vara en förlossningsdepression som ligger i botten för hur du mår? Vet att det är lätt att missa det i alla känslor och ansvaret för barnet. Kanske kan du få hjälp på BVC med samtalsstöd för att du känner dig ensam med barnet? Eller så börjar du med programmet här på sidan först, här finns gemenskap och stöd. Tror du kommer känna en enorm lättnad när du slutar dricka, många problem orsakas ju av själva alkoholen, finns mycket bra lästips här på forumet om det. Till hösten drar det ju också igång öppna barntimmar till exempel i Svenska kyrkan, där man kan träffa föräldrar och pedagoger, och få möjlighet att prata med präst eller diakon om man vill, det behöver inte vara samtal om tro, utan mer om livet i allmänhet... Fortsätt att sök en form som passar dig för att hitta nykterhet och balans, du har allt att vinna!

Hur tungt det än är så håller ångesten inte i sig så länge. Särskilt om man gör klart för sig själv att man inte tänker dricka för att få bort den. Tror ibland att beroendet tar till ångest för att få tillbaks alkoholen.. Mitt tips är att promenera eller jogga, och köpa hem goda mineralvatten eller teer att ta till när du blir godissugen. Tråkigt i början, men man vänjer sig. Några bitar mörk choklad, minst 70% kakao, när man vill unna sig något på kvällen funkar också tycker jag. Ta en timme i taget nu, och sen dag efter dag. Ta hand om dig!

Hoppas du får god hjälp och slipper ha med den tråkiga nattpersonalen att göra... Ta hand om dig och tänk framåt mot ljuset i tunneln. Har du någon målbild? Något att se fram emot när du tagit dig vidare i nykterheten? Själv ser jag fram emot helgmornar utan bakfylla, med kaffe och lugn i kroppen...

Hej! Jag vet inte riktigt varför jag skriver här men hoppas på någon som kanske har tagit samma steg som kanske till och med har tips.
Jag har druckit alkohol sen jag var 14 år, jag var livrädd för de innan då båda mina föräldrar och tidigare generationer samt syskon har grova alkohol problem. Men det började när jag var 14 och nu är jag 19. Jag är i åldern då mina vänner vill gå till krogen på helgen istället för att göra allt annat vi lika gärna skulle kunna göra på vardagarna. Och jag vill ju självklart också detsamma. Men skillnaden mellan mig och mina vänner är att jag inte kan hantera mig själv. Jag dricker tills jag inte ens kan komma ihåg hur kvällen slutade. Jag har minnesluckor på flera timmar minst två gånger i veckan på grund av att jag inte kan sluta dricka oavsett vad jag gör för att försöka för 4 glas in så vill jag bara ha mer. Mina vänner tycker att jag är festens liv och rolig men jag själv känner sån extrem ångest över mina handlingar varje varje varje dag och det tar aldrig slut. Jag har nästan helt slutat att dricka på vardagar nu men så fort någon nämner alkohol är det som om jag inte kan säga något annat än ja oavsett hur mycket jag än önskar att jag bara sa nej eftersom jag redan vet hur det slutar. Jag vet inte hur jag ska kunna sluta, jag kan inte bara byta vänner eller stanna hemma när de ska dricka för då får jag ångest över att jag missar saker.
Jag har lite svårt att sätta ord på min situation och jag förväntar mig inga svar jag ville nog bara skriva av mig och erkänna för någon att jag har problem, så att någon bara vet de liksom

Har svettats ganska mycket och känner mej ospecifikt orolig, men skakar inte. Tror att jag har målat upp ett STORT abstinensspöke för att slippa sluta dricka. Har handlat idag, men tog inte med ryggsäcken som är lagom stor för att gömma BiB:en i. Har läst lite andra trådar. Så glad att jag hittade hit.

Så kan man också summera den sista tisdagen på min semester ?

Kram ?

PS. Men jag skrev en del i höstas också, innan jag valde att sluta att sluta dricka helt.